Ridtur med tur

Var ute på en härlig ridtur igår. Det var inte lika mörkt som sist den här gången, även om det var rejält mörkt även igår. Den här gången hade jag dock med mig B som hittat i skogen som i sin egen ficka. Hon försökte beskriva för mig hur vi red och ge förslag på hur man kan rida i det skogsområdet, men det kommer inte att bli lätt att känna igen sig om jag ska rida där i lite mer ljus någon annan gång.



Dimman låg som en tjock matta över skogen och luften var riktigt tjock av fukt. Jag tycker att det är så mysigt att vara ute när det är så, det blir något trolskt över hela naturen. Dessutom luktar det så gott och det går så lätt att andas när det är riktigt fuktigt väder. Det känns nästan som att man befinner sig en riktig fantasy-bok, att det när som helst kan dyka upp en alv eller en fe eller något annat sagoväsen framför en på stigen. Eller en Jane Austen-roman, men då skulle det istället ha dykt upp någon snygg och artig gentleman på stigen framför en.



I fantasy-böcker blir de aldrig förkylda av att vara ute i dimmigt väder, men det blir de däremot i Jane Austen-romaner, så med facit i hand var det nog snarare en sådan jag hade kunnat vara med i. Vaknade nämligen i natt med feber och muskelvärk och snor, så jag kommer att missa kvällens bokcirkel som jag har sett fram emot hela veckan.



Det turliga med turen var att det inte kom något regn förrän vi var inne i stallet, då satte det igång att ösregna riktigt iskallt regn. Regn som faktiskt hade övergått i snö fram på morgonkvisten när jag steg upp.



Nästa vecka ska jag försöka få till många ridturer, vi får väl se hur det går...