tisdag 27 december 2011

Gott slut!

Så var julen avklarad och överlevd! Inga magsjukor eller andra krämpor, jag hann bli frisk från febersjukan innan jul. En massa god mat, en massa trevligt sällskap, det är bara släktingarna på skärgårdsön som vi inte har kunnat träffa, det finns nämligen ingen is på havet detta år. Förra vintern körde vi bil ut dit till julafton...

En perfekt julhelg ska rymma både umgänge och vila och vi har fått båda delarna den här gången. På julafton och juldagen umgicks vi med familjerna och på annandagen hade vi en riktig degardag. Barnen lekte med alla sina nya leksaker, jag läste, sambon såg på film och så varvade vi det hela med någon liten chokladpralin och ett antal kaffekoppar under dagen. Jag matlagningsvägrade så sambon bakade pizza av julskinkan. Bara frid och fröjd alltså. Även den här dagen har gått i lugnets tecken även om jag både har tvättat, skurat toan och julstädat åt marsvinen.

Nu ägnar vi årets sista vardagar åt att ladda inför nyår. Minst en bok till ska jag hinna klämma innan nyår hade jag tänkt!

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren



När den här boken släpptes i våras lanserades den på ungefär samma sätt som en biofilm, med trailer, tv-reklam, stora reklambanners på busshållplatser osv och jag tänkte att det härär något som alla mina elever kommer att prata om i höst. Men när reklamkampanjen var över blev det ganska tyst om boken, bara recensenter och bokbloggare skrev om den, jag har inte hört en enda ungdom prata om den trots att det är en ungdomsbok.

Nu har jag läst boken efter en rekommendation av min väldigt ungdomliga men ändock vuxna svägerska. Den börjar som de flesta moderna ungdomsböckerna med lite knark, några deprimerade ungdomar som har problem med sina föräldrar, sig själva och resten av världen. Alla stereotyperna finns där - emot, bimbon, pluggisen, den mobbade, drottningen och den normala. Dessutom finns en udda vaktmästare, en ondskefull retor, en ung snygg lärare och några mer eller mindre tröga föräldrar med i bilden.

En kväll när månen färgas röd händer konstiga saker och de sex olika tjejerna kallas samman för ett viktigt uppdrag - att rädda världen. Samtidigt som det här är klassisk skräckromantik är det också en klassisk ungdomsbok, parallellt med sitt viktiga uppdrag att rädda världen kämpar huvudpersonerna på med sina vanliga tonårsliv, skola, kompisar, föräldrar, killar och det faktum att leva på en liten ort där ingenting händer(?).

Boken är bra men jag tror att vissa av mina elever skulle tycka att den var lite seg och långdragen, och alldeles för tjock. Detta är första delen i en trilogi och jag kommer absolut att läsa de andra två när de kommer. Hoppas bara att den inte blir film alltför snabbt!

onsdag 14 december 2011

Svart magi?

Kommer ni ihåg sagan om grötgrytan som kokade och kokade och kokade gröt, ju mer de åt av gröten desto mer gröt blev det och till slut hade gröten svämmat över hela huset. Så är det hemma hos oss när det gäller homestyling och visningsstädningar.

Ikväll har vi städat huset inför visning nummer 8 eller nåt sånt, jag börjar tappa räkningen. Inför den första visningen lastade jag alla saker som i vanliga fall står framme i badrummet i en kasse som jag tillfälligt ställde in i städskrubben. Kläderna under hatthyllan hamnade i en platsäck för lika tillfällig förvaring i källaren.

Efter detta har vi behövt många saker som har packats upp ur säcken och kassen, men likväl är dessa fortfarande fulla, samtidigt som vi har gjort om proceduren med hatthyllan och badrummet inför varje visning. Nu är badrumskassen helt överfull och vi kommer att fylla plastsäck nummer tre från hatthyllan imorgon innan vi far hemifrån.

Så varifrån kommer alla grejer?? Vi har inte köpt något nytt under den här tiden så det kan inte vara förklaringen. Hur kan det komma sig att ju mer grejer man plockar bort, desto mer grejer får man? Jag fattar på riktigt ingenting...

måndag 12 december 2011

Äggstra allt

Planen var att skriva ett litet blogginlägg om en trevlig adventshelg, ta en lång promenad med hunden med en bra ljudbok i lurarna, kanske baka lite drömmar och så avsluta med ett riktigt skummigt bad i karet.

Verkligheten blev ägg. Några dagar hade vi haft en skum lukt i köket. Ett idogt sniffande hade lett oss mot hörnet där kylen och micron står. Jag började med en grundlig skurning i och runt micron med citron och ättika och alla andra huskurer jag kunde komma på mot lukt. Lukten blev värre. Det var bara att tömma kylen och dra fram den. Mycket riktigt, källan till stanken var uppenbar. Behållaren som ska fånga upp kondensvatten var fylld med ett brunt stinkande klägg. Städningen av insidan av kylen visade vad klägget bestod av: Ett trasigt ägg vars innehåll hade runnit ner i det lilla hålet som ska leda bort kondensvatten ur kylen. Sambon stärkte sig med en whiskey innan han tog itu med att pilla lös den bruna kakan. Sedan var det min tur att med trasa och ättikspreparerat diskvatten få hela skålen ren, inget enkelt jobb eftersom den hade många vinklar och vrår och dessutom inte gick att lossa.

Medan vi var strängt upptagna med saneringen av kylskåpets baksida hittade lillasystern kylskåptes urplockade innehåll. Handlingskraftig som hon är drog hon fram en stol till köksbänken och det fulla äggpaketet som stod därpå. sedan lyfte hon andäktigt upp äggen,  och släppte dem i golvet, ett och ett. Fallhöjden från stolen gav ett fint splasch från varje ägg. Och lite mer sanering för oss sysslolösa föräldrar.

tisdag 6 december 2011

Veckans middagar v. 49


Den här veckan har Ica-kuriren inspirerat till maträtterna.

Måndag: Fiskburgare, bröd, romsås, tomat och lök (där kom fiskburgaren äntligen, den har blivit bortrationaliserad i flera veckor, synd, för det blev succé!)


Tisdag: Köttbullar, potatis, gräddstuvad grönkål


Onsdag: Frukostkorv med potatisstomporsdag, italiensk tomatsallad


Torsdag: Krämig kokossoppa, bröd (recept kommer om den blir lyckad)


Fredag: Nasi goreng


Lördag: Big Ben (Köttfärsfylld baguette), grönsallad


Söndag: Rester

måndag 5 december 2011

Fiskhamburgare

Det var vad storasystern döpte dagens maträtt, jag skulle väl annars bara ha kallat det fiskburgare. Det var länge sedan storasystern åt så här mycket, så det var verkligen en rätt som gick hem.


6 burgare
400 g benfri fisk av gädda, torsk, hoki eller sej
1 ägg
2 msk ströbröd
1 msk potatismjöl
1 dl mjölk
salt och peppar

ströbröd att panera i
margarin för stekning
citronpeppar

Servering:
6 hamburgerbröd
potatismos
skivad tomat
skivad rödlök
currydressing eller romsås

Blanda alla ingredienserna till burgarna i matberedare och kör till en jämn men lös smet.
Forma burgare med blöta händer. Vänd burgarna i ströbröd.
Stek på medelhög värme tills burgarna är genomstekta. Krydda med citronpeppar på de färdigstekta burgarna.

Lägg ihop burgarna med tillbehören i bröden. GIvetvis allra godast med hemlagat potatismos!

Tio budord!

Tredje gången gillt! Nu vet jag hur man inte ska göra när man ska baka pepparkakor med barnen!

1. Du skall inte hava getingrädd sambo på kallvindan
2. Du skall icke rita upp mallen till pepparkakshuset på ritpapper, ty det skola fastna i degen.
3. Du skall icke ha ettåring i mjölpåsen.
4. Du skall icke ha lösa stolar som ettåring kan ta till vattenkranen efter besöket i mjölpåsen.
5. Du skall icke läsa tidningsreportage från Pernilla Wahlgrens julförberedelser innan baket (och icke heller därefter)
6. Du skall icke heller läsa inredningsreportage i trendiga magazin med skira vita hem, ty det vita i ditt hem kommer icke att vara samma.
7. Du skall i dess ställe läsa historiska faktareportage om Karl den XIIs öde i dimman vid Fredrikshald och därefter i tanken ersätta dimman med mjöl.
8. Du skall icke underskatta betydelsen av Molly Mus för ett fröjdefullt bak.
9. Du skall heller icke hava begärelse till vin före bakning ty då är katastrofen ett faktum.
10. Du skall efter baket äta stora mängder färdiga pepparkakor ty då bliver du snabbt snäller igen och din familj skola återvända till dig.

Följer du dessa enkla råd kan det faktiskt hända att du i pepparkaksdegen får en riktig trevlig stund.



onsdag 30 november 2011

Komedi eller skräckfilm?

I söndags rörde jag ihop en pepparkaksdeg. I en veckotidning hade jag sett beskrivning på de sötaste små minipepparkakshusen och idag skulle den romantiska bilden om att baka pepparkakshus med barnen uppfyllas. Om man hade haft en webbkamera monterad i vårt hus ikväll hade man istället sett följande, ett drama i tre akter. Eller kanske en fars...:

 
Scen:
 
Akt 1:
  1. Familj som äter middag.
  2. Liten flicka som äter middag, mamma som stökar och torkar runt den ätande flickan.
  3. Ännu mindre flicka som skriker Molly Mus samtidigt som hon hänger sig fast i mammans ben.
  4. Liten flicka som äter. Ännu mindre flicka som ser Molly Mus på video, mamma som stökar bort den ätande flickans mat.
  5. Mamma som stökar fram bakgrejer, förkläden och startar ugn.
  6. Mamma och två små flickor som bakar pepparkakor

Akt 2:
  1. Pappa som kommer in med stege och skrivdragare.
  2. Mamma som skär ut pepparkakshusets väggar.
  3. Pappa som ropar att mamman måste klättra upp kallvinden och ta ner getingbon inför husvisning imorgon (hur många städar kallvinden inför sina husvisningar- besvara frågeenkäten i övre hörnet)
  4. Mamma tar av sig förkläde, tar på ytterkläder, tar med pepparkaksbakande barn till övervåningen och klättrar upp på kallvind.
  5. Mamman tar ner det största getingboet och klättrar ner igen, tar av sig ytterkläder.
  6. Mamman och barnen fortsätter baka. Mallarna till pepparkakshuset har klibbat fast i degen, degväggarna blir mos.
  7. Pappan kommer ner från kallvinden och säger att det finns fler getingbon att ta ner.
  8. Pappan försöker med tricket "Ring en en vän" men misslyckas.
  9. Pappan tar fram gasmask och skyddskläder till mamman som måste upp på kallvinden igen för att ta ner tio getingbon till.
  10. Mamman ger upp och plockar undan alla bakgrejer
Akt 3:
  1. Mamman tar på sig utrustningen och klättrar upp på kallvind, plockar ner getingbon och klättrar ner igen.
  2. Lillasyster ser Molly Mus på video.
  3. Mamman tar av sig skyddsutrustning, plockar fram bakgrejer igen och fortsätter baket.
  4. Videofilmen med Molly Mus hänger sig, mamman måste rengöra DVD-film från kladdiga fingeravtryck.
  5. Mamman och storasystern fortsätter att baka.
  6. Mamman och storasystern har fyllt en plåt med pepparkaksfigurer.
  7. Pappan dammsuger spån i sovrummet.
  8. Lillasyster ser snällt på Molly Mus.
  9. Mamma och storasyster får in en plåt till med pepparkakor.
  10. Slut

Veckans middagar v. 48

En veckomatsedel har det blivit den här veckan, men följa den -nej. Det blir äta ute två middagar den här veckan. Givetvis är det husvisningar som rubbar rutinerna. Så här hade jag planerat veckans middagar iallafall.

Måndag: Morotssoppa, bröd

Tisdag: Fiskburgare, bröd, dressing, sallad, potatismos

Onsdag: Pannkaka, sylt, morotsstavar

Torsdag: Köttbullar, makaroner, broccoli

Fredag: Paj,vitkålssallad m. currydressing

Lördag: Köttgryta m. grönsaker, ris

Söndag: Gott och blandat från den gångna veckan

måndag 28 november 2011

Uppdatering av läget på Edet zoo

Igår kom äntligen lite snö! Vi hade en riktig rantardag, först våldgästade vi svägerskan H med familj och nästan tog dem på sängen (barnfamiljer har tidigare vanor än tonårsfamiljer :-) Sedan blev det en tomtespaning på stan innan vi åt palt hos svärföräldrarna.

Nu har sambon äntligen jobbat klart uppe i fjällvärlden för den här säsongen, idag firade jag det på riktigt genom att ta en promenad hem tillsammans med svägerskan C. Vi insåg att det var länge sedan sist. Kanske kan man börja planera sitt liv igen nu så att både jag och sambon kan få lite tid på egen hand.

Imorgon är det visning av vårt hus igen, det har stått väldigt stilla ett bra tag nu, så det är bara att hålla tummarna för att den här personen fastnar för huset så att vi kan planera även den delen av vårt liv.

måndag 21 november 2011

Barndomsminne

Ingen matsedel var planerad idag när jag kom hem från jobbet. Däremot hade jag tagit upp en påse med odefinierbart innehåll från frysen, lever hade jag gissat på och en levergryta var halvt om halvt tänkt. En snabb blick på det tinade innehållet i påsen i kyskåpet visade dock att det inte var lever utan blod. Hoppas inte att någon blir mordmisstänkt här i huset, för då kommer polisens tekniker att hitta mystiska stänk lite här och var i köket...

En liten googling efter något recept på blodpudding, men jag hittade inget recept som inte innehöll ister, vilket inte gömmer sig i min fyrahundra liters fullproppade frysbox. Då kom jag på ett enklare och betydligt snabbare alternativ: Blodplättar. En maträtt som min mamma brukade göra när vi var små. Jag var inte stromförtjust i den maträtten, framför allt inte sedan jag blev äldre och började förstå vad den verkligen innehöll. Men allt är värt ett nytt försök och jag kommer ihåg att mammas dagbarn gillade blodplättarna. Mammas recept kan jag inte, men jag hittade på ett eget och det funkade riktigt bra... Pricken över i blev bacon- lök- och äppelfräs, missa inte det, det är riktigt gott även till blodpudding.

5 dl nöt- eller svinblod
3 dl vatten
4 dl vetemjöl
2 ägg
1 msk salt

Blanda blod och vatten i ett litermått.
Blanda mjöl och salt i en bunke.
Vispa ner blodblandningen i mjölet. Knäck ner ägget och vispa lite till.
Stek i pannkaks -eller plättlagg på "vanligt" sätt.

Stek 1 pkt baconskivor, 1 skalat och klyftat äpple samt ½ skivad gul lök.

Servera blodplättarna med smör, lingonsylt och äppelfräset.



söndag 20 november 2011

Bokcirkelns fisksoppa

Som jag skrev i inlägget ovan så var det nära att det inte blev någon mat. När matgästerna kom på utsatt tid hade jag nämligen inte ens påbörjat själva huvudrätten. Naturligtvis berodde det på dagiströtta barn på fredagkväll, framför allt lillasyster, hon gallskrek och skulle vara i famnen så fort jag försökte ställa mig vid diskbänken. Mina vänliga bokcirkelvänner fick göra en blixtutryckning och hjälpa till att skala potatis och skära grönsaker. Sent omsider fick vi ändå mat och det blev faktiskt riktigt gott. Receptet hittade jag i Buffétidningen och mest intressant var den illgröna basilikacremen till brödet. Tråkigt nog glömde jag i vanlig ordning att fota...

6-8 port
ca 1 kg blandad fiskfilé, t.ex lax och hoki
1 burk räkor i lake (ca 200g)
8 potatisar skalad, i bitar
3 morötter i slantar
1stor fänkål i skivor
1 purjolök strimlad
2 msk margarin eller olivolja
1 påse saffran
2 msk tomatpuré
2 burkar hela tomater
3 dl torrt vitt vin
vatten så att det precis täcker grönsakerna
2 fiskbuljongtärningar
1 tsk torkad timjan

Fräs alla grönsaker och rotfrukter i olivoljan i en stor gryta (minst 5 liter). TIllsätt saffran och tomatpuré, fräs ytterligare någon minut.

Tillsätt tomater, vin, vatten, buljongtärning och vatten. Krydda med 2 tsk salt och peppar. Låt puttra under lock ca 30 minuter, tills potatisen är mjuk.

Skär under tiden fisken i 2-3 c stora bitar, lägg ned i grytan och låt bli färdiga på eftervärmen, ca 10 minuter eller tills fisken är genomkokt.

Smaka av med mer salt och peppar om det behövs. Toppa med räkor och dillvippa. Servera med Aioli och de gröna bröden.


Gröna bröd
2 äggulor
2 tsk vitvinsvinäger
4 tsk dijonsenap
1 kruka basilika
2 dl olivolja
salt, peppar

100 g riven parmesan

Se till att alla ingredienser har samma temperatur innan du börjar.

Mixa basilika, äggulor, vinäger  och dijonsenap t.ex. i matberedare eller med mixerstav.
Tillsätt olivoljan droppvis under vispning. Var extra försiktig i början, låt varje droppe olja lösa sig med röran innan du tillsätter mer. Ju mer olja du har vispat in desto större oljeskvättar kan du vispa in åt gången.Smaka av med salt och peppar.

Blanda röran med parmesan och bred på skivor av något gott bröd. Gratinera i ugn 250 grader ca3-5 minuter eller tills bröden har fin färg.

Aioli
Gör som basilikacremen men byt ut basilikan mot 2 vitlöksklyftor. Pressa vitlöken ner i  ägguleblandningen. Tillsätt sedan olivoljan på samma sätt som ovan.

Maos siste dansare av Li Cunxin

I fredags var det dags för ännu en träff med bokcirkelgänget. Den här gången var vi hemma hos mig. Menyn får ni i inlägget nedan, även om jag ett tag trodde att vi skulle bli helt utan mat...

Boken som vi hade läst den här gången var Maos siste dansare av Li Cunxin, en bok som vi stötte på av en slump när vi surfade runt på jakt efter en bok för flera månader sedan. Bokens tjocklek, den lilla stilen och att det var en "true story" från kommunistkina gjorde att vi hade en viss respekt för den, och därför har vi skjutit upp läsningen i flera omgångar. När vi nu till slut ändå tog mod till oss och läste den så var det ingen av oss som ångrade sig. Gängets största bokmal, som nog var den som var mest skeptisk slukde de drygt 500 sidorna på bara några dagar. Själv behövde jag de sex veckorna som vi brukar försöka ha mellan varje träff för att ta mig genom den.

Boken handlar om Cunxin, näst yngst i en syskonskara på sju bröder. Han bor tillsammans med sin familj och sina otaliga fastrar, mostrar och kusiner i en liten och fattig by i östra Kina. Cunxin föds 1961. Det här var under Maos storhetstid och hela familjens liv handlar om Mao, den första meningen som Cunxin får lära sig att läsa när han börjar skolan är till exempel "Länge leve ordförande Mao". I skolan får barnen lära sig att tillbe ordförande Mao nästan som en gud samtidigt som nämnde ordförande Mao har tagit ifrån dem allt de har och de lever i armod och svält. I bokcirkeln funderade vi mycket på hur man kan dupera ett helt folk till att svälta ihjäl. Vi funderade också på vart allt överskott egentligen tog vägen. Ordförande Mao kan ju inte gärna ha ätit upp allt själv... Vi får följa Cunxin ändå från dagen när hans föräldrar gifte sig tills idag. Bokens andra tredjedel tyckte inte vi var lika intressant som den första delen. De sista 50 sidorna är ett tillägg som är gjort efter att boken filmatiserats, i och för sig intressant, men lite väl utdraget kanske. På slutet blir det också mer en uppräkning av de uppsättningar som han ingår i och var han turnerade med sin dansgrupp. Boken borde ha slutat med avhoppet till USA och kanske med en kort epilog där man hade kunnat få veta lite om hur det gick sedan, detta var vi också rörande överrens om i bokcirkeln.

Det här är den perfekta boken om man vill lära sig saker om Kina och om balett. Den är intressant hela vägen fram till dess att han flyttar till Amerika. Lite saknade vi någon slags reflektion eller fundering kring vad han egentligen tänkte och kände när han kom till Amerika, kände han sig inte enormt lurad av sitt hemland och besviken på sin "Gud" ordförande Mao? Boken har ett driv i sig och alla vi ville hela tiden veta vad som skulle hända och hur det skulle gå få Cunxin. En av språklärana i bokcirkeln lyckades till och med knäcka det kinesiska talsystemet medan hon läste boken!

Alla som bara är det minsta lilla nyfikna på vår omvärld, LÄS! Vi som har läst den har varit helt uppfyllda av Maos dansare de senaste veckorna.

tisdag 15 november 2011

Veckans middagar v. 46

Jag sitter och slötittar på halv 8 hos mig medan jag skriver in denna veckas kulinariskt delikata middagar...

Måndag: Risgrynsgröt, falukorvsmackor

Tisdag: Stuvade makaroner med stekt fläsk, italiensk tomatsallad

Onsdag: Stekt fisk, potatis, stuvad spenat

Torsdag: Ugnsfalu på bädd av krossade tomater, lök och äpple, potatismos

Fredag: Hemlig meny pga bokcirkel

Lördag: Lax på saltbädd, citronsås, potatis, grönsakswok

Söndag: Chili-con-carne i tortillabröd, grönsallad

måndag 7 november 2011

Veckans middagar v. 45

Den här veckans enda lediga kväll får jag väl passa på att avslöja vad vi ska få till middag i veckan. Få se hur mycket av det vi verkligen kommer att följa, tiden till matlagning blir inte vad den borde. Så här har jag i alla fall tänkt, så håll till godo!

Måndag: Bräckt kassler, tomatsås, bulgur, morotssallad med grovrivet äpple

Tisdag: Makaronigryta med köttfärs (snabbmakaroner och köttfärssås från frysen kryddad med champinjoner och paprika)

Onsdag: Köttbullar (från frysen), pulvermos, wokgrönsaker (från frysen)

Torsdag: Pasta carbonara, gröna ärter, morötter

Fredag: Laxburgare, klyftpoatis, "rotellerislaw"

Lördag: Köttfärsfyllda burritos, grönsaker

Söndag: Köttsoppa, ostsmörgås

fredag 4 november 2011

Latdag

Dimman har legat över världen som en grå hinna hela dagen idag. Kanske var det därför jag aldrig kom igång riktigt den här dagen. Jag har mest såsat runt, kollat lite på datorn, varit en sväng till affären, matat marsvinen lite. Bara drällt med andra ord. Oj så skönt! Och med tanke på att de n här hösten har gått i 110 på alla plan samtidigt så var nog en drällardag precis vad jag behövde. Inte känns det helt fel att tänka på att detta bara var fredag, hela helgen är ju fortfarande kvar...

onsdag 2 november 2011

Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för barnfamiljen

Idag har dagis varit stängt så jag tog ut en föräldradag. Sambon blev också hemma från jobbet i fjällvärlden en dag extra så vi fick en ganska skön morgon. En lätt stress fanns dock inombords inför torsdagen när jag utan sambons hjälp hade behövt dela mig i minst tre delar.

Först och främst jobbar jag, har dessutom varit sjuk två dagar förra veckan och dessutom ledig idag samtidigt som jag går mot terminens mest hektiska veckor på jobbet, nämligen utvecklingssamtalen. Att ta ledigt var alltså inget alternativ. I och med jobb ingår skjutsning av barnen till dagis. Där kom nästa problem in i bilden, nämligen att bilen skulle in på verkstad under dagen. Hur skjutsar man en bil till verkstad på egen hand? Problem tre var husvisning. Det innebär total städning och styling, något som måste göras in till absolut sista stund när man har barn, med andra ord, extremt stressig morgon bara av det. Husvisning medför dessutom problem nummer fyra, nämligen hunden, som ju inte kan vara hemma när huset visas. Hur trollar man bort en hund när man inte kan stoppa in den i en bil och ta den med till jobbet som jag gjorde sist vi hade husvisning? Det går, men inte utan ytterligare ett stressmoment på morgonen, nämligen att skjutsa iväg henne till någon frivillig dagmatte. Detta var torsdagsmorgonens agenda.

Efter jobbet återstod att få tag på bilelen, hinna hämta barnen i tid på dagis och att trolla fram hunden igen. Frågan jag ställde mig när hela händelsekedjan uppenbarade sig för mig var: Är jag överkänslig och lättstressad, eller är det okej att bli lätt pankislagen inför ett sådant dagsschema? Överkänslig eller ej, sådan simultanförmåga att jag ror iland allt det där på egen hand, det har jag inte.

Istället blev det till att tänka till och ringa livlinorna som bor i närheten. Brorsan jobbar på samma område som verkstaden, så steg ett var att gullbe honom att få bytlåna bil med honom och ha honom till att köra in bilen på verkstad. Steg två var att att ringa sambons syster och be om hjälp med hundpassning under tiden som visningen pågick. Båda kunde. Problemen var lösta. Stenen föll från mina axlar.

Men det gjorde inte att stressen försvann, en husvisning innebär fortfarande mycket jobb, så min föräldradag var inbokad till städning av huset. Så ringde mäklaren och berättade att visningen var avbokad. Det var tråkigt eftersom vi behöver få huset sålt, men vilken lättnad ändå! Ibland bara faller bitarna på plats och problemen löser sig. Men hur det skulle gå om vi inte hade alla runt omkring oss som ställer upp och hjälper till med de mest underliga saker, det vågar jag inte tänka på.

Missgärningen av Linnéa Fjällstedt



Den här boken råkade jag öppna senast jag var i stugan. Och jag fastnade, jag överlät barnen till mormorn och bara läste. Sedan fick boken följa med hem så att jag kunde läsa klart. Den här boken är barmhärtigt kort, bara ca 170 sidor med ganska stor stil. Men trots sitt korta omfång så är det här en stor bok till innehållet.

Linnéa Fjällstedt grundar berättelsen på tingsprotokoll och andra faktakällor, och här kan man verkligen säga att verkligheten överträffar dikten, för om man skulle ha hittat på den här berättelsen skulle vi som läsare tycka att den var orealistiskt hemsk.

Boken utspelar sig någonstans i Lapplands fjällvärld. Ett arbetslag befinner sig på väg mot norska gränsen för att avverka inför järnvägsdragningen. Bolin tar hästen ner till byn, gott och väl en dagsmarsch bort för en häst, för att hämta löningen åt sig och sina kamrater. Men när två veckor går utan att han återvänder till huggarkojan börjar arbetskamraterna ana oråd. Alla spår efter honom slutar i det ökända Kälantorpet. Det sägs att vandrare och gårdfarihandlare som har sökt nattlogi i Kälantorpet har försvunnit tidigare och när Bolin försvinner startar länsman en utredning av familjen i Kälantorpet. Att saker och ting inte står rätt till hos Agata och Efraim i torpet står snart klart och pressen från utredningen och ryktesspridningen som nu kulminerar bryter ner familjemedlemmarna som redan innan är hårt prövade av svält och fattigdom. Tragedierna för familjen avlöser varandra och historien blir mer och mer makaber.

Det var länge sedan jag blev så här berörd av en bok! Även om boken inte är ny, -läs, den verkar gå att få tag i på antikvariat! I min bokcirkel har vi kommit fram till att vi gillar böcker med starka kvinnor. Den här boken ger en ny dimension till det temat kan man lugnt säga.

tisdag 1 november 2011

Veckans middagsplanering v. 44

Äntligen tror jag att matkassarna är uppsagda så man får äta vilken mat man vill igen...


Måndag: Ugnsfisk med keso- och spenatröra, kokt potatis

Tisdag: Pannkaka (sambon lagar=grönsaksfritt!)

Onsdag: Lasagne, rivna morötter

Torsdag: Potatis och löksoppa, paprikacrisp

Fredag: Älghamburgare, klyftpotatis, bröd

Lördag: Ugnsstekt lax, potatis, grönsaksfräs

Söndag: Varmkorv, mos, kokt broccoli

måndag 24 oktober 2011

Statusuppdatering

Det blev matkasse den här veckan i alla fall, tydligen hade jag ionte lyckats säga upp abonnemanget rätt. Men det var faktiskt inte matkassens fel utan mitt eget, jag letade på fel ställe...

Imorgon kommer sambon hem så ikväll njuter jag av ensamheten med en tekopp, lite virkning, lite tv och sedan ska jag krypa i säng tidigt med Maos sista dansare, boken vi läser i till nästa bokträff. Jag tänkte att jag skulle kolla in den nya serien Anno 1790 på SVT.

För övrigt undrar jag om det finns någon mer än jag som gillar vårt hus, idag har vi haft visning igen, men intresset var tydligen minst sagt svalt hos det tittande paret enligt mäklaren.


Sambon ska få en liten present när han kommer hem. Eller också behåller jag dem själv, de var ruggigt sköna! Garnet jag har stickat med är som vanligt Raggi, inköpt i byabytiken. Den här gången fick jag faktiskt till hälen exakt som jag vill ha den. Nu tror jag att jag har kommit på det!

onsdag 19 oktober 2011

Paganinikontraktet av Lars Kepler


Paganinikontraktet
Titta lite extra på framsidesbilden.



Jag var på biblioteket en lördagseftermiddag för någon vecka sedan. Vi fick en tårtbit och kaffe för det var höstfest och ett stort gäng böcker och ljudböcker följde med hem. Mest till barnen,  men till mig själv lånade jag Paganinikontraktet som MP3-bok. Keplers första bok Hypnotisören hoppade jag över bara för att alla verkade läsa den men Paganinikontraktet har det varit lite mer tyst kring, så den ville jag läsa.

Boken handlar om polismannen Joona Linna, en riktig superpolis som hela tiden fattar vad ingen annan fattar, som aldrig blir träffad när han blir skjuten, och som går sin egen väg mot både chefers och kollegors vilja. Till sin hjälp har han den älvlika säpoagenten Saga Bauer och de är så härligt pålitliga, man känner sig hela tiden fullkomligt trygg med att de ska lösa fallet utan att fega ur eller hamna på villospår. Fallet, det är en övergiven båt som driver runt en fjärd i Stockholms skärgård. Inne i båten ligger en död kvinna. Och kvinnan har inte dött hur som helst utan av en lejd yrkesmördare. Ja, ni förstår. Det action hela vägen från början till slut. Kulorna viner, blodet flyter och så kommer en stråk av Paganini mellan varven.

Det här är action men författarna har nog också ett uppsåt att berätta om en verklighet som vi svenskar inte gärna vill veta, nämligen att Sverige kommer på 8:onde plats i världen när det gäller export av ammunition. Den visar också hur det kan gå till när stora mängder ammunition exporteras till rena krigszoner mot världssamfundets regler. Och att vapensmuggling är en smutsig bransch, det råder nog ingen tvivel. Tänk om det till och med är ett realistiskt scenario som spelas upp i den här boken? Ofta är det ju faktiskt så att verkligheten överträffar dikten.

tisdag 18 oktober 2011

Veckans middagar v. 42

Efter två omgångar matkassar på rad kändes det riktigt trevligt att få planera en alldeles egen veckomatsedel i söndags. Storasyster hjälpte till att planera, så tr av rätterna är faktist hennes önskemål. Gissa vilka!
Nikkaluoktasoppa. I påsen Bråttombröd, de hinner man baka medan soppan kokar!

Måndag: Spagetti med morots- och zuccinistrimlor och köttfärssås

Tisdag: Nikkaluoktasoppa med bråttombröd

Onsdag: Sill och fiskbullar, potatis

Torsdag: Plättar, sylt, morots- och äppelriv

Fredag: Skink- och zuccinipaj från frysen, tomatsallad med lök

Lördag:  Kotletter, potatis, sås, kokta grönsaker

Söndag: Pastagratäng, treveckorssallad

måndag 17 oktober 2011

En kopp te och ett svettigt underställ...

...en kombination som jag inte har upplevt sedan i vintras när jag några enstaka gånger tog mig ut på längdskidorna. Men så trevligt. Idag var det en löptur som hade svettat ner mitt underställ. Teet kommer av att det började sticka oroväckande i halsen nu när jag kom hem, kanske satte den ovana ansträngningen igång en förkylning? I så fall gör det inget, nu ska jag ha vilovecka i en vecka innan jag fortsätter min senaste motionssatsning!

Man kan se det som lite ovanligt att sätta igång löpträningen så här strax innan snön, men det är alldeles perfekt, snart är det skidföre igen!

Ikväll ska jag kolla in den nýa danska serien "Den som dräper".

tisdag 11 oktober 2011

Matkassarna ut och in

Jag hade glömt att säga upp abonnemanget på Icas matkasse, vilket ledde till att jag fick fara och hämta ut en även denna vecka. På något vis tror jag att detta är framtiden, jag tror att vi i framtiden kommer att hämta eller få maten hemkörd färdigförpackad och klar. Det fick mig att börja fundera på vilka följder trenden med matkassar kan få i förlängningen, om det blir stort.

En konsekvens kommer att bli att det kommer att förändra våra livsmedelsbutiker. Kanske blir det så att de stora inköpen kommer att ske via stora lagringshallar/grossistaktiga företag medan kompletteringsinköpen blir i mindre närbutiker. Kanske är stormarknadernas tid räknad? En annan, betydligt närmare och tristare konsekvens blir att när vi får maten utvald och färdigpaketerad av någon annan, så blir det också någon annans val och prioriteringar som styr våra inköp. I det här fallet Ica och Coop. Det märks, givetvis är det Icas egna varumärken som ligger i matkassarna. Det finns inga lokalproducerade livsmedel utan kött- och charkprodukter kommer från Icas centrala slakteri, likaså mejeriprodukter.

Givetvis är det alla dessa val som kan kännas sköna att slippa göra när man ska stressa ner veckans mat i kundvagnen på fredag eftermiddag, samtidigt så kan det innebära dödsstöten för små och större lokala livsmedelsföretag, till exempel Piteortens chark, Nordchark, Hanséns bageri, även relativa jättar som Norrmejerier kommer förmodligen att känna av centraliseringen om det blir väldigt populärt med dessa matkassar. Dessa förändringar kan i sin tur leda till stora konsekvenser för vårt samhälle, att landsbygden avfolkas, att landskapen växer igen och att jobben i jordbruks- och livsmedelssektorn försvinner från glesbygd. Det innebär också att transprter blir längre, både från producent till konsument, men centraliserade slakterier leder till även till onödigt långa transporter för slaktdjuren. Djuren transporteras nämligen levande till slakterierna.


Egentligen skulle det rättas prov ikväll. Jag var inte svårövertalad när storasyster vill baka efter middagen... Recept på våra kreativa kakor finns här.

Nytt för mig sedan jag började med matkassar är att äta så mycket köpt kött. I vanliga fall äter vi egenjagat kött ca 3 gånger i veckan. Vårt egna älgkött ligger förpackat i en plastpåse som knölas ner till en liten, liten boll i soppåsen när köttet har tinat. Med allt detta köpta kött följer ett helt berg av sopor, att alla andra ingredienser också är förpackade i små förpackningar ger inte direkt mer plats i soptunnan.

Sammanfattningsvis så känns det så dumt att köpa färdiga matkassar, speciellt med frys och en matkällare överfull av mat att jag kommer nog inte att köpa fler matkassar på ett bra tag, inte ens för att testa övriga märken på marknaden. Kanske senare i vår när vår egen mat börjar tryta...

Men varför börjar ingen butik distribuera en matkasse med mer lokalproducerad mat? Nu pratar jag inte om ostar från exklusiva gårdsmejerier eller surdegsbröd från någon skum källare någonstans utan bara helt vanlig vardagsmat från vanliga leverantörer i närheten.

söndag 9 oktober 2011

Helgens projekt

Den här helgen har varit nästan enbart trevlig. Det tråkiga var att sambon var borta på jobb, men å andra sidan fick jag och flickorna passa på att göra sådant som definitivt inte roar far i huset. Vi har ätit tårta på biblioteket(och givetvis släpat hem en massa böcker, mest barnböcker, bara en till mig faktiskt). Vi har varit stora parken inne i stan och lekt på lekplatsen. Vi har fyndat märkesoverall (av ett märke som jag förra veckan vitt och brett deklarerade att jag bojkottar) med tillhörande märkesmössa till storasystern. Vi for hem, läste alla våra böcker, och jag började lyssna på min ljudbok. Jag la mig tidigt med min andra bok, den jag läser i.

Idag har jag ridit i solskenet, första ridturen den här hösten. Ätit snabblunch av veckans skörd av micrade matrester. Pusslat. Stickat storasysters vantar färdiga och rättat en av de två provbuntarna. Kanske rättar jag den andra när barnen har somnat, kanske inte.


Vantar försvinner alltid, och det som är hemstickat är så himla svårt att märka på nåt bra sätt. De här vantarna kommer knappast någon att ta fel på. Storasyster var lite besviken på att de inte var helrosa men det får hon ta. Givetvis är båda vantarna likadana, texten är på vantens handrygg och rutmänstret i handflatan. Och det här mönstret har jag faktiskt designat helt sjäv!

onsdag 5 oktober 2011

Test: Icas matkasse

I våras prövade jag den enda matkasse-tjänsten som då fanns i vår lilla stad, nämligen Coops matkasse. Nu i höst har däremot utbudet exploderat, nu har vi tillgång till både Icas och Linas matkasse och nu senast har jag även sett annonser för Alvas matkasse utöver Coops. Under förra veckan har jag testat Icas matkassetjänst.

Ica erbjuder tre olika matkassar, Inspiration, Inspiration laktosfri som båda kostar 695 kronor samt Billiga veckan som kostar 549 kronor. Ekonomisk som jag är valde jag att testa Billiga veckan. Jag fick hämta ut min matkasse på stora icabutiken i stan. Det var inget krångel, man hämtade ut den i kundtjänst och man betalade den via Ica-kortet i förväg. När jag ändå var i butiken passade jag på att veckohandla frukost och tillbehör. Kassen innehåller fem middagar för 4 personer. Portionerna var väl tilltagna och de dagarna när bara jag och flickorna har ätit har maten även räckt till lunchlåda. Till Coops matkasse i våras behövde jag bara ha salt, peppar och olivolja hemma för att kunna tillaga alla matkassens rätter, här förväntades jag ha vitlök, soja, kryddor, ris, ströbröd, mjölk, margarin och olivolja hemma, en ganska lång lista att checka av alltså. I övrigt var maten vardagsbetonad och god. Bra variation under veckan och bra sammansatt ur näringssynpunkt.

Det som var bra med Icas matkasse var priset, det kändes som att jag fick mycket för pengarna. Portionsstorlekarna, råvarorna och maträtterna var också bra.

Det som jag inte tyckte om var att man måste binda upp sig för abonnemang, det fanns ingen möjlighet att beställa enstaka matkassar. Det var också ganska lång leveranstid från beställning till första matkasse, nästan två veckor. Lite bökigt kan jag tycka att det är att pengarna dras från Ica-kortet redan torsdagen innan leverans, det är ett extrajobb att hålla koll på att man har pengar på kortet den dagen det ska dras, helst mot slutet av månaden. En annan nackdel är att det är 11 dagars uppsägningstid, så det gäller att veta i förväg om man vill ha fler kassar eller inte.

Om man ska jämföra Coops och Icas matkasse tyckte jag att priset, portionsstorlekarna och maträtternas vardagsbetoning talar till Icas fördel. Till Coops fördel talar att det behövdes få egna ingredienser att ha hemma, extremt genomtänkt meny, helt utan överblivna produkter samt ett mycket smidigare beställningssystem.

Om du vill läsa mer om vad jag tyckte om Coops matkasse i våras, kolla här.

tisdag 4 oktober 2011

Husligt

Ett så långt uppehåll i bloggandet som den här perioden har jag aldrig haft ända sedan jag startade bloggen. Men så har jag heller aldrig haft så mycket att göra som den här perioden. När orättade prov från fyra olika grupper samt bokanalyser från en klass känns som det lilla arbetet, då har jag mycket att göra... Det som har upptagit mina tankar och mitt engagemang är vårt hus. Vi har nämligen lagt ut det till försäljning. Att det skulle medföra merarbete, det hade jag listat ut, men att det skulle vara så fruktansvärt mentalt påfrestande, det hade jag aldrig kunnat tro. Värst av allt har dock varit det evinnerliga städandet som hela karusellen har medfört. Först var det en del homestyling som jag ville göra. Måla hallen vit fixade jag under semestern, men att fixa väggarna i badrummet för att trolla bort spåren som blev efter värmepumpsinstallationen i vintras, det fick jag fixa först. Jag målade dem ljusblå och själva jobbet var gjort på bara en-två timmar, men givetvis medförde det lite annat fix också på köpet.

Sedan skulle mäklaren komma på besök för värdering och kontraktsskrivning. Givetvis vill man inte ha allt för kaotisk när någon ska se alla skrymslen och vrår. Två dagar senare var det fotografering, jag höll på att fixa bort prylar halva natten. Sedan var det fix inför visningen, tack till svägerskorna som kom och hjälpte mig med nya ögon och dammtrasor! Sedan var det visning, ytterligare en halv natts städning, en tidig morgon och en eftermiddags fix. Och sedan en helg och så visning igen igår. Nu är det bara att hoppas att slitet har lönat sig och att någon vill ha vårt kära älskade hus. Mest jobbigt av allt är tanken på att det kanske inte finns någon som vill ha huset. Det skulle liksom vara en dissning av oss också eftersom vi tycker så himla mycket om vårt hus.

Man kan ju fråga sig varför vi ska sälja om vi nu tycker så mycket om huset, men det är helt enkelt så att vi ska ta över sambons föräldrahem. Det kommer att bli början på en ny era för Edet zoo, vi har en hel del planer inför resten av vårt liv, bara vi överlever själva flyttningsproceduren, visningarna är ju bara en pice of cake jämfört med själva flyttkarusellen...



Peruddvägen 204
Vårat hus i mäklarens annons.


lördag 24 september 2011

Pyssel eller hantverk?

Här på bloggen benämner jag ju allt jag tillverkar som pyssel, och jag är inte den enda kvinnliga bloggaren som använder den benämningen på sina alster. Idag läste jag en krönika som verkligen fick mig att fundera på detta. Det var Elin Ek som hade skrivit en krönika i senaste numret av Icakuriren om handarbete. Elin Ek har tydligen gett ut en bok med beskrivningar på olika handarbete (den har jag helt missat) men i samband med detta fick hon frågan av en kvinnlig journalist om hon hade hört talas om förspilld kvinnokraft. Elin Ek, hon bemöter detta förminskande uttryck i sin krönika, hon berättar som sin mormor som handarbetade och sålde sina alster på basarer och andra tillställningar till förmån för fattiga människor i andra delar av världen. Sedan frågar hon sig om duken som i förlängningen kanske blev en brunn i en fattig by eller en skola kan kallas förspilld kvinnokraft.

Varför kallas mäns skaparlust inte förspilld manskraft? En träsnidares alster kallas aldrig förspilld manskraft, en man som tillbringar timmar med att polera och smycka sin jänkare anses inte töntig, men en kvinna som stickar, virkar, broderar eller väver anses som både tråkig och töntig. Elin Ek ger också loppisexemplet. Inte säljs männens alster ihopklumpade i en påse märkt allt för 20 kr.
Det som jag tycker är allra värst, det är att det är vi kvinnor som inte värderar kvinnors arbete. Männen bryr sig inte alls om några grytlappar eller handbroderade lakan, men vi kvinnor, varför skäms vi över vad våra mormödrar och andra kvinnor har gjort? Är det för att vi nedvärderar oss själva? Vi kan ju inte betala andra mer än vad vi själva tycker att vi är värda? Eller är vi bara så lättledda av marknadskrafterna att vi luras att tro att masstillverkat sänglinne med en hårt marknadsförd designers namn är bättre än ett lakan som är helt unikt och handgjort. Hade det gällt vilka andra konstarter som helst hade svaret varit givet.

Jag har själv stått och vridit och vänt på handvirkade bakelser flera gånger och lämnat tillbaka dem till försäljaren med tanken att jag virkar egna gratis när jag kommer hem. Vad det egentligen för jäkla inställning? Och så tillbaka till benämningen. Varför kallar vi det pyssel, vi reducerar vårt eget arbete till dagisnivå, som Elin Ek uttrycker sig. Det är en kunskap som inte många har, det är tid och det är faktiskt även pengar, det är inte många handarbetande som får betalt ens för materialåtgången.

Tyvärr verkar inte Elin Eks krönika finnas på webben, men köp (eller låna på bibblan) ICA-kuriren nr 11 om ni vill läsa vad Elin Ek skriver om handarbete.

Strindbergs stjärna av Jan Wallentin




Den här boken var ett rent impulsköp från ett bokställ strategiskt placerat vid kassakön på Coop. Jag har aldrig läst något av Jan Wallentin tidigare och aldrig hört talas om honom heller, men det jag föll för där i kassakön var att det verkade vara en bok i stil med Da Vinci-koden fast med svenskt perspektiv. Jag insåg också där i kassakön att det var alldeles för länge sedan jag läste något thrilleraktigt. Det var ett bra impulsköp.

Boken handlar om ett kors och en stjärna som utforskaren Sven Hedin hittar under sin resa genom Takla-Makanöknen i slutet av 1800-talet. Artefakterna hamnar hos August Strindbergs brorson, Nils Strindberg, en medlemmarna i Andrées ballongexpedition till Arktis. De här grejerna är inte som andra arkeologiska fynd. De är helt oskadda av tidens tand, trots utförliga undersökningar kan ingen lista ut vilket ämne de består av, det verkar vara en metall, men den går inte att smälta och den leder inte värme. Men efter ett tag visar sig korset och stjärnan ha riktigt speciella egenskaper. 

När grottforskaren Erik Hall, drygt hundra år senare, hittar Strindbergs stjärna vid ett dyk i en bortglömd gruva i Dalarna sätts en sten i rullning som blir en spännande, fantasieggande historia. För givetvis finns det många som är intresserade av dessa märkliga ting. Och några som vet väldigt mycket om dem. Boken är en riktig sidvändare, avvägningen mellan spännande avsnitt och mer berättande avsnitt är perfekt avvägd för att man som läsare ska ha intresset på topp hela tiden. Boken innehåller både konspirationsteorier, en mordgåta, spännande miljöer och lite lagom övernaturliga inslag.

Äntligen kommer en riktigt driven deckare, där spänningen verkligen är på topp hela vägen utan sega transportsträckor. Att den dessutom grundar sig på svensk och europeisk historia, kultur och våra kända historiska personer tycker jag är värt en del. Vi har alldeles för få konspirationsteorier och våra historiska personer har hittills aldrig presenterats som personligheter utan mer som knastertorra svartvita fotografier. Jag tror att en bok som Strindbergs stjärna ger oss svenskar en historisk självbild och därmed ett nationellt självförtroende, det är bra för oss. Att sedan formen är väldigt amerikansk och när jag ser den här boken i filmversion ser jag en hollywoodproduktion framför mig, inte en svensk film, det gör bara det hela bättre...

Oj vad torr den här recensionen blev, det är definitivt inte boken, vill ni läsa en riktigt spännande bladvändare så är det den här boken ni ska läsa!

onsdag 14 september 2011

Veckans middagar v. 37

En dag senare än vad jag brukar men håll till godo, så här äter vi den här veckan! Får se hur sugna vi är på vilt två dagar i rad under helgen... I övrigt är det pinsamt tydligt på den här matsedeln att både tiden och fantasin tryter den här veckan. Då är det guld med färdig pannkaka från frysen och grötmiddag. Inte världens nyttigaste kanske, men det är ju också hälsosamt att inte behöva dräpa sig för att få fram mat på bordet en ovanligt fulltecknad arbetsvecka.


Måndag: Mannagrynsgröt, korvsmörgås med gurka

Tisdag: Uppstekt pannkaka från frysen, morotsstrimlor

Onsdag: Spagetti carbonara, tomatklyftor

Torsdag: Stekt sejblock, potatis, svampstuvning, gröna ärter

Fredag: Grillat älgkött, ugnsbakade rotsaker, ädelosts

Lördag: Tjädergryta, potatis, något slags grönsaker...

Söndag: Palt, fläsk, sylt

onsdag 7 september 2011

Veckans pyssel

Det har öppnat en garnaffär i byn ddär jag jobbar, så på en rast gick jag och kollegan dit för att kolla in vad som fanns. Jag hittade ett fränt garn som var som en nätstrumpa som skulle stickas. Tyvärr har jag kasatat bort banderollen till garnet och jag minns inte vad det hette. Poängen med det hela var att man stickade i ena kanten av nätet och då blev andra kanten lite som en volang eller vad man ska kalla det. När man stickade en smal orm av 7 maskor blev det som en boa nästan, eller en sån där hawaii-blomsterkrans nästan (om man hade valt ett färggrannare garn). För att den ska bli mer lättburen och inte så irriterande att ha på sig ska jag sy ihop den i ändarna till en ring.

Lite knöligt var det att sticka tills man hade kommit på tekniken, men när jag väl hade kommit på det gick det snabbt att få en halsduk/scarf färdig. Så här blev den. Väggen där skapelsen hänger är mörkgrön, varför har digitalkameror så svårt med gröna och turkosa färger?

tisdag 6 september 2011

Ny vecka, nya middagar

Av den svindlande summan på 9 personer som har svarat på min enkät kan jag dra slutsatsen att det finns några som vill läsa om vad jag äter till middag ett tag till.

Den här veckan går menyerna i resters och färdiglagats tecekn. Detta på grund av att jag hade glömt handlingslappen hemma och dessutom var jag hungrig när jag handlade. Hur som helst så ligger ingredienser till följande maträtter i mitt kylskåp just nu: Förutom ägg, för det glömde vi att köpa...

Så här kan couscouspytt se ut. Gott, snabbt och ekonomiskt om man passar på att göra kylskåpstömning samtidigt! Och miljövänligt!










Måndag: Kycklingwrapsen som skulle ha ätits i lördags.

Tisdag: Couscouspytt med grillkorv, lök, sockerärter, tomat och fetaostdip

Onsdag: Kroppkakor, bacon- och lökfräs

Torsdag: Fisksoppa, äppelkaka till efterrätt

 Fredag: Nudelwok med kassler

Lördag: Kålpudding, potatis, sås, lingsonsylt

Söndag: Rester

söndag 4 september 2011

Effektiv helg

När man inte har så många helgdagar på sig så gäller det att vara effektiv. I går hann vi både med en byggdag och en kväll hos svägerskan M med familj. Nu är loftet helt klart och innertaket nästan klart. Dessutom hann vi med en snabbtitt på nyaste lilla kusinen L, bara en vecka gammal och jätteliten. Tänk att man blir lika förvånad över att de är så små varje gång man ser en nyfödd!

Idag for sambon iväg på fågeljakt med sin barndomsvän och gamla hunden. Nu har vi en trött hund, men tydligen var hon ringrostig i skogen, det är minst fyra år sen hon jagade på riktigt. Synd för hunden att jägarna var så dåliga på att pricka fåglarna bara ;-)

Jag och barnen har varit mer inriktade på levande djur, vi har varit på lantbruksskolans öppet hus och tittat på alla möjliga djur. Lillasyster hon var mest förtjust i de jättestora landsköldpaddorna och i getterna men hon var entusistisk över alla djuren, hon klappade de gigantiska suggorna, var på väg in till en ko, klappade kalvarna förstås, pussade ett får, klappade en häst, ja entusiastisk helt enkelt. Storasystern hon höll sig på behörigt avstånd från alla djuren. De enda djuren som intresserade henne på riktigt var akvariefiskarna, framför allt saltvattensfiskarna och karparna ute i dammen.Och så var det en vädurskanin, den lyckades också charma storasystern när den hoppade över ett stängsel och "smet".

Hemma igen hann jag både koka en porterstek, några flaskor svart vinbärssaft och nu ikväll har jag gjort inlagda päron (av köpta päron...). Det enda jag inte hann var att fara ut och se på när hästen var på kurs, jag hade tänkt hinna dit men jag lyckades inte samla ihop alla barn och vagn och galonisar i tid för att hinna.

fredag 2 september 2011

Heta köttfärsjärpar med paprikaröra

½ dl ströbröd
1 msk potatismjöl
½ dl vatten eller mjölk
1 ägg
1 tsk salt
1 krm peppar
½-1 tsk sambal oelek
½ tsk spiskummin
500 g köttfärs

1 grön paprika
½ purjolök
1 zuccini
1 msk olivolja
1 tsk (vit) balsamvinäger

Koka riset enl anvisningarna på förpackningen.
Sätt ugnen på 225 grader
Smörj en ugnsfast form med lite margarin.
Strimla paprika, purjo och skiva zuccinin, lägg i formen. Ringla över olivolja och droppa över lite balsamvinäger.

Blanda alla ingredienser till färsen. Forma 10-12 järpar med blöta händer och lägg dem i formen ovanpå grönsakerna. Stek i ugn ca 10-15 minuter eller tills köttfärsen är genomstekt.

Servera med ris, ajvar relish och en klick matyoghurt.

onsdag 31 augusti 2011

Veckans middagar v.35

Det är fortfarande bara tre stycken som har röstat om jag ska fortsätta att lägga ut veckans middagar. För att ni ska veta vad ni röstar om lägger jag ut denna veckas middagsplanering som ett exempel på hur jag gjorde i våras.


Måndag: Potatis- och purjolökssoppa med söndagsmiddagens köttfärsjärpar i, bröd 

Tisdag: Leverbiff. potatis, vitkålssallad med lingon

Onsdag: Tjocka grillkorvar, stuvad potatis, grönsallad med fetaost och rödlök

Torsdag: Apelsinfisk, pressad potatis, färsk spenat, solrosfrön, apelsin

Fredag: Älgskav, potatismos, lingon, tomatsallad

Lördag: Kycklingwrap, sallad, lök, creme fraishesås

Söndag: Älgstek, potatis, kokta gönsaker, gräddsås

tisdag 30 augusti 2011

Äppelkaka med citron och kanel

Det kanske låter som en otippad kombination, men det riktigt, riktigt gott med äpple, citron och kanel! Och så röstar ni i min undersökning om hur ni vill ha det med veckans middagstips i höst. Ska jag fortsätta eller ska jag inte fortsätta att lägga ut mina middagsplaneringar? Om mellan 30 och 50 unika besökare är in här på sidan varje dag så kan det väl ändå inte bara vara en enda person som vågar rösta? För det kan ju inte vara så att det egentligen bara är en person som läser här, men från 30 olika datorer...

125 g smör eller margarin
1½ dl socker
1 tsk vaniljsocker
rivet skal av 1 citron
2 ägg
2½ dl vetemjöl
½ tsk bvakpulver
2 msk mjölk
2 äpplen
ca 1 tsk kanel
pärlsocker

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och bröa en rund form med löstagbara kanter.
Smält smöret och låt svalna lite. Blanda socker, vaniljsocker och citronskal med smöret. Tillsätt ett ägg i taget och rör mellan varje. Blanda mjöl med bakpulver och rör ner i smörblandningen. Rör till sist ner mjölken. Häll smeten i formen.

Skala, kärna ur och klyfta äpplena. Lägg ner dem i smeten. Strö över kanelen och sockret över äpplena. Grädda kakan mitt i ugnen ca 25-30 minuter. Servera kakan ljummen med lättvispad grädde eller vaniljsås.

måndag 29 augusti 2011

Hitta vilse av Carin Hjulström



För några veckor sedan läste jag Finns inte på kartan som är föregångaren tll den här boken, Hitta vilse. Det har gått något år och Frida är nu färdigutbildad journalist och vill uppfylla sin dröm att flytta till Stockholm och jobba på en av de stora tidningarna. Händelserna och personerna från den första boken om Frida finns med i bakgrunden även i den här boken så man bör läsa böckerna i rätt ordning, men om man vill veta mer om personerna från Bruseryd så blir man besviken, den här boken handlar om Frida och nästa steg i hennes liv.

Frida har gått journalisthögskolan och får sitt drömjobb på den stora kvällstidningen i Stockholm. Hon måste fixa en bostad och det visar sig inte vara så enkelt att skaffa vänner i huvudstaden. Frida som är en rättskaffens person utan fördomar om andra människor lyckas även i denna bok lära känna ett gäng ovanliga personligheter, bland annat den udda Marita och den exentriske dansläraren Ramón. När hon träffar finanshajen Leo tar livet verkligen en ny vändning för Frida och hon måste än en gång ingripa för att ställa livet tillrätta för människorna omkring henne.

Även om det här är en rolig och lättsam bok så ger den mig ändå en och annan tanke som stannar kvar. En sak som Frida inte själv märker är att många av situationerna hon hamnar i löser sig för att hon är en ung söt tjej. Särskilt verkar äldre män lätt falla för Fridas charm. En annan sak är förstås hur det förmodligen går till även i verkligheten på kvällstidningarnas redaktioner, att texter och intervjuer förändras och förvanskas för att passa bättre in i tidningen, allt för att fler lösnummer ska säljas. Vi som läser kvällstidningarna verkar inte alls vara intresserade av att få veta snningen utan bara av att få läsa bra historier. Det är oerhört respektlöst, både mot medverkande i tidningarna, till exempel intervuoffren, men även även mot oss läsare. Om det är en stor rubrik vill jag ha en stor nyhet, inte en påhittad tidningsanka. När kvällstidningens texter inte lever upp till rubriken blir jag sur och besviken och kommer att strunta i att köpa tidningen, vilket ger minskade upplagor, vilket får kvällstidningarna att svara med att göra ännu mer spektakulära rubriker och ett ointressantare innehåll, vilket i sin tur ger ännu fler besvikna läsare som överger tidningen.. Nåväl, inte mitt problem.

Så, mitt slutgiltiga råd blir - läs boken, men läs Finns inte på kartan först!

söndag 28 augusti 2011

Pastagratäng med kyckling och svamp 4 port

2 kycklingfiléer
1½ dl färsk eller fryst svamp
1 tsk paprikapulver
1 tsk allroundkrydda eller grillkrydda
1 hackad gul lök
1 pressad vitlöksklyfta
1 msk margarin att steka i

250 g pastaskruvar eller pennepasta
1 dl fryst spenat
1 förp färdig ostsås eller pastagrädde
½ dl riven ost

Skär kycklingfiléerna i tärningar. Stek kycklingen tillsammans med svamp, kryddor, lök och vitlök. Se till att kycklingbitarna är genomstekta.

Koka pastan enligt anvisningarna på paketet. Häll av vattnet. Lägg den varma pastan i en smord ugnsfast form. Rör ner den frysta spenaten. Rör till spenaten tinat. Blanda ner kyckling- och svampfräset i pastan. Häll på ostsåsen. Blanda. Toppa med riven ost. Gratinera i ugnen ca 15 minuter eller tills gratängen har fin färg. Servera med tomatsallad.

Tråkigt nog hamnade den i frysen innan jag kom på att fota. Inte så ovanligt va!

lördag 27 augusti 2011

Så får man ordning på odrägliga barn (eller så blir man en dräglig förälder till sina barn)

 
Flugsvamp i solsken! Ett av de vackraste fotomotiven som finns tycker jag! En sån här bild skulle jag kunna trycka upp som fototapet. 
Idag tänklte jag bjuda på några härliga höstbilder från skogen. Förkyld är jag, det känns som att jag har feber och det kan jag jag ju inte ha när jag är ensam med tjejerna, så jag kollade aldrig. Huset var skitigt efter två veckor utan minsta lilla dammsugning eller skurtrasa i sikte, så jag började dagen med att städa. När jag var klar och stängde dörren till städskrubben kom lillasyster in i sina blöta och gräsklippiga skor. Så länge var det städat. Inte ens två minuter - förmodligen nytt rekord...

Titta så vackert mönster av lavarna på stenen! (Jag lovar, det var inte därför barnen gillade stenen...)
Innan lunchtid var huset upp och ner igen, ungarna slet helt desperat fram allt de kunde hitta kändes det som och trodde sig inte att leka. Jag ville bara dra täcket över mig och sova. Så innan jag hade fått fram lite fiskbullar och potatis på bordet till lunch var jag också desperat. Sedan insåg jag, att om det skulle bli någon vila idag, då var enda chansen att fly fältet. Blanda lite saft, en bullängd från frysen opch termosen med morgonkaffet ner i en ryggsäck. Sedan stoppade jag in barnen i bilen och körde. Rakt ut i skogen. Mitt på ett kalhygge, på en vändskiva, stannade jag. Släppte ut barnen, plockade fram picknickfilten och fikat, sen la jag mig och vilade. Barnen hade skitkul! De utforskade älgtornet, vi plockade jättefin svamp, det fanns blåbär, de hoppade i vattenpölar och klättrade på stenar. Och jag kunde slappa!


Lera=lycka!

Det bästa av allt. När vi två timmar senare kom  hem igen var både hund och barn lugna och lättskötta! Och jag kunde äntligen sätta mig i lugn och ro i solstolen resten av kvällen. Så levde de lyckliga i alla sina dagar, typ...
Jättefina smörsoppar, björksoppar, en Karl Johan och örsoppar. Jag tror att ni ska få receptet till pastagratängen med kyckling som svamparna hamnade i (men jag väntar och ser om jag överlever till imorgon först)




onsdag 17 augusti 2011

Det spökar!

Jag tror att vi har fått ett litet husspöke den här sommaren. Många mystiska händelser har inträffat här hemma den senaste tiden. Eller också är det en "Lånarfamilj" som har flyttat in till oss (minns ni Mary Nortons böcker om Lånarna?) Det första mystiska hände i våras precis när det var dags att plocka fram sommarskorna. Jag plockade fram storasysters Foppatofflor sedan förra sommaren, de satt som gjutna på henne och allt var frid och fröjd. Några dagar. Sedan var den ena skon spårlöst borta. Jag köpte nya skor åt henne efter några veckor när skon inte kom fram trots flitigt letande. Vi hade betraktat skon som uppäten eller nåt men för några dagar sedan hände det allra konstigaste. Helt plötsligt stod båda skorna prydligt parkerade bredvid varandra på hallmattan (det händer aldrig att två skor står prydligt bredvid varandra i det här huset), och framför allt inte när den ena skon har varit borta i flera herrans månader.

Fler konstiga saker har hänt. Tv-fjärrkontrollen är spårlöst borta sedan ungefär en vecka, den finns ingenstans, varken inne eller ute. Igår kom en blomkruka ner från fönstret utan att någon var i närheten.

Idag verkade det som att någon högre makt inte ville släppa iväg mig och rida. Först skrek barnen, (de ville inte att jag skulle fara bort). Sedan var mina nya regnbyxor spårlöst borta. Regnbyxorna som jag har haft på mig en enda gång, som fanns när jag målade hallen och som jag hängde upp under hatthyllan i hallen på samma krok som regnjackan. Jackan, den hängde kvar precis där den skulle. Det slutade med att jag fick ta mitt gamla regnställ. Halvvägs till hästen stod en bil med motorhuven öppen, inte kan jag låta bli att stanna, om jag inte hade varit på väg till ett så trevligt mål, min ridning, och dessutom var rejält sen efter regnställsletandet, så hade jag garanterat skjutsat in dem till stan eller bogserat hem deras bil åt dem eller nåt. Nu for jag faktiskt vidare efter att de hade lovat att det skulle ordna sig för dem. Nästan framme vid hästen var vägbommen låst, så jag fick vända om igen. Kanske var det det bästa, jag kanske hade blivit avkastad eller uppäten av en björn om jag hade tagit mig förbi även det hindret? Det får jag förmodligen aldrig veta. När det inte blev någon ridning besatämde jag mig för att ge mig på en löptur istället, då var det ingenting som hindrade mig. Förutom att jag har blodigt dålig kondis, så det blev inte mycket till löpande...

Vidskeplig? Jag? Om det inte är en Lånare eller ett husspöke så kan det finnas en liten, liten möjlighet att spökerierna har en enklare förklaring - den stavas - Lillasyster

tisdag 16 augusti 2011

[Geim] av Anders de la Motte

Geim
Bilden har jag lånat från Alfabeta förlag



Den här boken var mest utlånad på internetbiblioteket senast jag kollade och den verkade lite kul, så jag laddade hem den som streamad ljudbok. Det är helt suveränt att man kan ladda hem böcker från biblioteket bara med sitt lånekortsnummer! Böckerna man tar hemär streamade, och finns tyvärr inte för mobiltelefoner ännu. Därför måste man sitta vid en dator och lyssna, det är enda nackdelen, jag som gillar att lyssna när jag promenerar.

Boken Geim vann deckarakademiens debutantpris och jag kan förstå varför. Boken handlar om HP, en riktig looser-kille i trettioårsåldern som har använt sina förmågor till att komma så lindrigt som möjligt undan allt. Han är egoistisk, ljuger för alla, har svårt att behålla ett jobb och undviker helst att jobba om han kan, röker braja och om han behöver något så tar han det hellre än att spara till det, precis en sådan kille som pensionärerna som suckar över "dagens ungdom" syfta på. Han har en syster, Becka, som är hans raka motsats. Hon är empatisk ambitiös, laglydig och framgångsrik inom sin gebit. Hon jobbar som livvakt på SÄPO. Men de båda syskonen har sin barndom och ungdom gemensamt, precis som nästan alla syskon. En dag hittar HP en mobiltelefon på bussen. Den har inga knappar, men på skärmen poppar en fråga envist upp: "Do you want to play?" När telefonen tilltalar honom med hans namn kan han inte låta bli att acceptera inbjudan. Det visar sig vara ett realityspel, HP får via telefonen olika uppdrag som ska utföras. Det börjar enkelt, men blir ganska snart både omoraliska, farliga och direkt kriminella uppdrag. För varje ufört uppdrag vinner spelaren pengar och poäng. Dessutom visar det sig att uppdragen filmas, både av telefonen och av andra och hamnar på en rankinglista. HP hamnar snabbt i telefonens våld.

Jag tycker att det här är ett fantasieggande ämne, vem ligger bakom spelet, skulle det kunna funka i erkligheten, och vilka drivkrafter har vi människor egentligen? Dessutom finns här en fin konspirationsteori som förklarar allt från Kennedymordet till Estoniakatastrofen samt givetvis både morden på Palme och Anna Lind. Och faktiskt. Med katastrofen på Utöya i så färskt minne fick jag bitvis nästan dålig smak i munnen, det skulle så bra passa in i teorin...

Språket i boken måste också kommenteras. Det är extremt modernt, med massor av slang engelska uttryck och dataspråk. Och väldigt trovä'rdigt, jag tror faktiskt att killar som HP pratar sådär!

Alla som gillar deckare ska läsa den här. Jag kommer att rekommendera den till mina elever tror jag, den är på gränsen till för grov bitvis. Men ja, jag ska rekommendera den. Mattias Linderoth är uppläsare och det funkar bra, framför allt låter det speciella språket helt natrurligt i hans mun.

Min nya grytlapp!

Här har ni jordens åttonde eller åttionde eller åttatusende underverk:

Min virkade kökshandduk!
I grytlappsformat...

Hmm - är det min dataskärm som är skitig eller var spisen så skitig?? Efter lite scrollande kom jag fram till att det var skärmen...

söndag 14 augusti 2011

Det hopar sig

Nu har jag så väldigt mycket att skriva om ingen att jag knappt kan välja. Igår kväll blev min virkade kökshandduk klar. Jag följde beskrivningen till punkt och pricka och det blev ingen kökshandduk, men en väldigt perfekt grytlapp. Inte vet jag var felet var, jag eller beskrivningen?

På förmiddagen kokade jag röd vinbärssaft. Medan saftmajan puttrade på spisen stressade jag iväg och handlade. Inte bara sockret som behövdes till saften utan en hel veckohandling. När jag kom hem visade det sig att jag kanske hade haft lite väl bråttom. Byabutiken hade annonserat om extrapris på 6 kilo socker. När jag kom hem visade det sig att jag hade plockat ner 6 påsar socker i kundvagnen, dvs 12 kilo! Det kommer nog att räcka till nästa års saft- och syltil också...

Dagens bästa var ändå bokcirkeln. Nästan fyra timmar flög iväg innan vi hade avhandlat allt som har hänt i sommar och då blev det ändå stressigt på slutet. Tänk vad livet kan hinna förändras under en sommar. Vi fick i vanlig ordning god mat, efterrätten var Ernsts panna cotta med basilika och glaserade tomater. Mycket godare än man kan tro, och en riktig höjdare till kaffe. Ett dopp i värdinnans pool hann jag också med. Också en del bokprat. Vi hade boktips av sommarens bokskörd för oss var och en. Sedan avslutade vi med ett boklotteri. Jag hade missat den detaljen och eftersom jag nästan bara har läst låneböcker samt lyssnat på och läst elektroniska böcker i sommar hade jag bara en fysisk bok med mig, kvällstidningsbilagan 80 grader från varmvattnet som har hängt med både till Abisko, stugan och akuten, väl tummad med andra ord. Kändes inte så kul att lotta ut... men jag tyckte i alla fall om boken, så det var ingen nitlott på det sättet...

Imorgon börjar allvaret med jobb och dagis. Tre ryggsäckar är packade, en till varje flicka. Min packning var svårast, jag var tvungen att hitta en lösning för att transportera den nya datorn fram och tillbaka till jobbet. Det blev ryggsäckslösning på det, det blir nog bra! För att fira hösten ska sätta igång att sticka tjocksockar till storasyster nu! Rosa såklart!

lördag 13 augusti 2011

Paella

Nu när det har blivit svalare verkar mitt matil ha kommit tillbaka. I måndags bakade jag farinlimpor, i tisdags lagade jag upp två olika rätter till sambons matlådor och igår bjöd jag över lillebror och svägerskan på paellamiddag. Det var första gången jag använde musslor med skal, de hade faktiskt frysta musslor i lilla byabutiken, det hade jag inte förväntat mig. Det här receptet gav en full wokpanna, ungefär sex portioner. Med färdiggrillad kyckling är det här snabblagad festmat, klart på en halvtimme!

2 kg kycklingklubbor

Grillolja: (alt. använd färdigköpt...)
Så här mycket fanns det kvar när alla hade tagit en portion var!
½ dl rapsolja
1 msk soja
½ tsk svartpeppar
½ tsk salt
1 vitlöksklufta
2 krm chilipeppar

1 msk olivolja
½ strimlad purjolök
1 krossad vitlöksklyfta
400 g skivade champinjoner
6 dl ris
2 hönsbuljongtärningar
1 l vatten
2 dl vitt vin (matlagningisvin går bra)
1 kuvert saffran
½ tsk salt
2 krm svartpeppar

1 förp musslor med skal
½ kg räkor m. skal
200 g gröna ärter
1 röd paprika

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda ingredienserna till grilloljan. Lägg kycklingklubborna i en långpanna. Om de är tinade, pensla med grilloljan. Stek i ugnen ca 40 min. Om kycklingklubborna är djupfrysta, lägg in dem i ugnen, stek 80 min. vänta med att pensla med grullolja tills halva tiden har gått. Pensla sedan på några gången med grilloljan under den sista halvtimmen. Kontrollera att köttsaften inte är klar även närmast kycklingens lårben.

Fräs purjolök och vitlök och svamp i olivoljan i en wokpanna eller en stor gryta. Låt riset fräsa med några minuter. Häll på vatten och vin. Smula ned buljongtärningarna. Stöt saffran tillsammans med salt i en mortel och tillsätt i pannan.Låt koka på svag värme under lock ca 20 minuter. Smaka av med svartpeppar.

När ca 10 minuter återstår av riskoket tillsätts musslorna. Låt koka ca 5-7 minuter tillsammans med riset. Fiska upp musslorna med en hålslev och kasta bort musslor som inte öppnat sig. Lägg musslorna åt sidan så länge.


Tillsätt frysta ärter, paprika och oskalade frysta räkor i pannan. Låt allt bli genomvarmt några minuter under lock.Ta pannan av värmen och toppa med musslorna och de grillade kycklingklubborna. Servera med Aioli och gott bröd.

Brorsan lade upp sin mat så här snyggt på tallriken!



onsdag 10 augusti 2011

Finns inte på kartan av Carin Hjulström



Finns inte på kartan
Så här ser den inbundna versionen av boken ut och så ser också boken ut i min e-boksapp

Så har jag läst min första e-bok. Det är tack vare min nya mobil. Jag laddade hem en app från Bokus hemsida och sedan var det bara att börja tanka och läsa. Enda reflektionen jag har är att e-böckerna är ganska dyra, den här kostade 99 kr och med tanke på att det är nästan tre gånger så mycket som vad en pocket kostar tycker jag att det är dyrt. E-boken kräver ändå varken bläck eller papper...

Boken handlar om 23-åriga Frida. Hon läser sista året på juornalisthögskolan och ska ut på sin slutpraktik. Det är ont om praktikplatser och hon hamnar på den lilla landsortstidningen Smålandsbladet, hon som hade önskat Aftonbladet eller någon annan storstadstidning. Att hennes kille Peter får drömplatsen på Aftonbladet gör inte roligare direkt.

Frida antar ändå utmaningen att vara lokalreporter i Bruseryd. Första arbetsdagen ramlar hon över ett informationsblad som hamnat i kommunens inkorg. Det handlar om att telefonkatalogen ska få ny grafisk formgivning och för att det ska bli renare och snyggare sidor ska små obetydliga orter plockas bort, däribland Bruseryd. Kravet för att orten ska få finnas med på den nya kartan är att den har minst 100 invånare. Bruseryd har bara 80-talet mantalsskrivna invånare. Frida skriver en artikel om nyordningen, men en kombination av Fridas nyhetsvinkling och en olycklig rubriksättning på artikeln gör att hela samhället skakas om. Fridas artikel sätter fart på hela bygden.

Precis som i andra storstadsbor kommer ut på landet och rör om i grytan-historier så träffas Frida en mängd sköna typer. Frida har också en väldigt öppen och fördomsfri inställning till alla hon möter och jag är glad att jag får lära känna lilla Alina från Kososvo, Dani som har flytt så långt bort som möjligt från förorten och alla andra. Hon har också en näsa för nyheter och lyckas faktiskt göra flera fina reportage under sin praktiktid på Smålandsbladet. Carin Hjulström har lyckats med en sak i den här boken och det är att göra de vanligaste stereotyperna av landsbygsbor lite mindre stereotypa men äöndå så att man känner igen dem. Visserligen finns världskändisen på flykt från rampljuset med, men han har ingen huvudroll här. Tjuvaktiga Kososvoalbaner brukar inte så ofta få vara med i den här typen av böcker inte förortssnubbar som öppnar kebabhak heller, fast just de finns i varje liten svensk håla.

Visst ska jag läsa uppföljaren också, jag vill veta mer om hur det går för Frida på hennes journalistbana.