torsdag 9 oktober 2008

Kolsvart mörker

Det har varit en genomgrå dag idag. Jag har varit ute och ridit ikväll, första ridturen på egen hand sedan jag började om att rida. Det var lättare sagt än gjort. Inte själva ridningen, hästen var jättefin och jag börjar hitta igen kroppen i sadeln igen, men det var nästan omöjligt att se. Totalt kolsvart mörker, den fuktiga marken absorberade allt ljus. Jag som är en skogsmulle tänkte ju givetvis att jag skulle rida i skogen och var så säker på att hästen och jag tillsammans skulle hitta rundan som vi har ridit tillsammans med B. Tyvärr var hästen för lydig, så när jag kollade in i skogen så traskade hästen av från stigen åt det hållet jag tittade. Och tappade bort stigen. Tror jag, det knakade och frasade under hovarna istället för att "tassa" som det lät när jag vet att jag var på stigen. Vissa stigar som var steniga och sandiga var lättare att urskilja, så vi tog en sådan men det innebar att ridturen bara blev hälften så lång som jag hade velat.

Men för mig var det nyttigare, det gick inte att både koncentrera sig på att se stigen och göra någon sorts övningar, så när jag var lyckligt och väl ute på vägen igen passade jag på att träna lite avsaktningar och igångsättningar i alla möjliga kombinationer, och med tanke på vilken ringrostig ryttare jag är för närvarande så var det nog precis vad jag behövde. Skulle bara ha insett det hopplösa med att försöka rida i en skog som jag inte ens hittar i på dagen i kolsvart mörker och tagit landsvägen istället från första början.

Roligast idag var att hästarna gnäggade när jag kom till stallet, det brukar de inte göra när jag kommer i vanliga fall. Jga inbillar mig att det var för att de kände igen mig. Det kan ju aldrig ha varit för att det var så ruggigt väder att de tog varje chans att få bli insläppta av någon vänlig själ???

Inga kommentarer: