onsdag 30 september 2009

Edet zoo back in business!

Svart med bruna och vita tecken i ansiktet och vackra silverfärgade fält på kroppen. Han har grävt ner sig under en driva med hö sedan han kom hem till oss, men han kommer nog snart att våga titta fram!



Edet zoo har varit lite tomt sedan kaninen rymde för sisådär två år sen med bara en hund och två sköldpaddor. Och ett kort gästspel av malen Melwin som fick en tragisk ände om det är någon som minns. Nu doftar det hur som helst hö i källaren igen och att hänga tvätt kommer inte längre att vara ett ensamt nöje. Nu har nämligen två supersnygga marsvinskillar flyttat in. De har inte fått några namn av oss än, men hos uppfödaren hette de Silver och Fläcken. Sambon är överlycklig över att få in lite mer testosteron i huset, han har känt sig lite ensam som enda kille tillsammans med trekölade vattensköldpaddan Nancy. Bara det, att den enda killkompisen har ett tjejnamn... Då väger det inte ens upp att den rödörade vattensköldpaddan heter Hugo, att hon har lagt ägg flera gånger gör henne ganska kvinnlig trots sitt aningen transsexuella namn.



Mörkbrun med ljusare bruna fläckar och han som verkar vara den lite modigare av dem. Fast kameran var läskig, som ni ser på den panikslagna blicken.






Marsvinen tycker att det är ganska läskigt hemma hos oss än så länge, men när de fick komma upp ur kartongen de fick åka hem i så såg de betydligt gladare ut. Fast vågat äta har de inte gjort ännu, vem vet, man kan ju bli förgiftad...

tisdag 29 september 2009

Sticka vantar

Mera garn är inköpt, ett nystan sockgarn och några nystan färgglatt akrylgarn ifall jag ändå skulle få lust att testa något mer ur den omtalade biblioteksboken. Jag har stickat ett par vantar av sockgarnet och ett par sockor är påbörjade. Jag känner mig lite kluven till garnet, det är inte lika fint som det som jag stickade av sist men de färdiga vantarna blev nog ändå ganska tuffa. Skam den som ger sig, lära mig att sticka sockar borde jag väl ändå klara av med den här produktionstakten? Och vantarna börjar jag faktiskt få riktig fason på om jag får säga det själv. Jag började faktiskt inte få till vantar som jag blev nöjd med förrän jag slutade följa beskrivningar och började sticka på fri hand istället och nu har jag hittat på en modell som verkar funka.


Så här gör jag:
Lägg upp ett antal maskor på strumpstickor, det är det svåra momentet, oftast blir mina vantar ganska tajta (för få maskor alltså).
Sticka några cm resårstickning och sticka sedan slätstickning rakt upp och ner. Sticka in en lös tråd halvvägs ner på den tilltänkta vanten (ca 10 cm ner på damvantar) genom alla maskorna utom de två yttersta på en av stickorna. Fortsätt att sticka lika långt till, maska av och fäst alla trådar.
Sedan är det bara att dra ut den lösa "tumtråden", plocka upp maskorna som lossnar på nya strumpstickor, plocka upp en eller två nya maskor på varje "kortsida" av hålet och sticka sedan en tumme som räcker halvvägs till vantens "topp", maska av. När man fäster trådarna i tummen passar man på att sy igen ifall det finns något litet hål precis där tummen sitter ihop med vanten. Så enkelt är det att sticka en vante. Det svåra är sedan att lyckas sticka en till likadan som den första...
Om ni tittar noga på bilden av vantarna ovan så är faktiskt inte tummarna likadana. Den vänstra tummen är en maska smalare än den högra, och det syns mycket mer än man tror.

måndag 28 september 2009

Caipirinha med döden av Maria Ernestam


Maria Ernestams debutroman blev den fjärde jag läser av henne. Precis som hennes senare böcker är den här helt annorlunda än andra romaner. Men precis som i hennes senare romaner så är döden central, något som till och med framgår av titeln. Men jag skulle nog vilja säga att det här är en filosofisk roman, många filosofiska frågor diskuteras här, livet efter döden; Guds, Jesus och Djävulens roller i människornas liv, meningen med livet, gentester och människans rätt att döma andras livsval. Bitvis fick jag associationer till den kända filosofiska roimanen Sofies värld av Jostein Gaarder, men ramberättelsen i Ernestams bok är betydligt intressantare, roligare och mer lättillgänglig.
Boken börjar som vilken chiq lit som helst. Erica blir dumpad av sin sambo sedan fem år tillbaka, Tom. Hon är helt oförberedd och bryter på kvällen ihop hemma i sin lägenhet. Plötsligt ringer det på dörren och där står Döden, med kåpa och lie och allt. Han har gått fel, var egentligen på väg till Ericas granne, men de börjar prata med varandra. Dagen efter kommer han tillbaka och efter någon dag har han flyttat in till Erica. Hon blir erbjuden anställning åt honom, hon ska åka runt till människor som dör och samla in deras själar. Hon får på eget ansvar välja ut vilka som ska dö och Döden blir hennes mentor och rådgivare.
Språket i den här boken är vardagligt, lättläst och boken följer chiq lit-dramaturgi förutom att huvudpersonerna och deras problem är aningen ovanliga. Maria Ernestams kan konsten att skriva om absurda händelser i alldeles vardagliga historier och få alltihop att verka totalt rimligt och trovärdigt. Den här boken är både underhållande och tänkvärd på samma gång. Har du fortfarande inte upptäckt Maria Ernestam trots all reklam jag har gjort för henne det senaste året har du något kvar! Jag väntar ivrigt på att hon ska komma med en femte roman!

Pingvinen färdig


Så här blev han! Lite filt till fötter och näbb och en stickad fluga blev pricken över i:et. Boken som jag hittade beskrivningen i heter Sticka mjuka djur, häxor tomtar och dockor av Jan Bird. Jag tror inte att jag kommer att sticka några fler figurer från den här boken, det är alldeles för många olika delar att sy ihop för min smak, däremot kan det hända att jag kommer att hämta inspiration från den och testa att virka några liknande figurer.

fredag 25 september 2009

Pingvin

Jag kunde onte låta bli att testa en av beskrivningarna i stickboken som jag lånade på bibblan tidigare i veckan. En julpingvin är på gång, och det var inte fullt så hemskt som jag hade föreställt mig att sy iho´p de olika delarna, så jag kommer nog att våga mig på något mer alster ur boken innan jag lämnar igen den till bibblan. Nu åtestår bara att fara in till stan och köpa lite filttyg i olika färger för att jag ska kunna tråckla dit en näbb och fötter till lilla pippin. När det är gjort ska ni få se resultatet.

onsdag 23 september 2009

Garnnystanet slut




Eller förvandlat rättare sagt. Från ett vanligt, lite lilaspräckligt garnnystan till ett höstkit åt Lillisen, ett par vantar, de har ni redan sett, och nu också ett par sockar.




Nu har jag gett mig ikast med en av böckerna jag lånade på bibblan igår, sticka tomar, trollkarlar och dockor eller nåt sånt hette den. Jag har påbörjat en pingvin, men jag inser redan att det där är inget för mig, alldeles för många delar som ska sys ihop efter att de är stickade. Då är det väl bättre att att skaffa lite coola tyger och sy direkt istället? Dessutom skulle det broderas och grejas, nej det kändes jobbigt, tur att jag bara har lånat boken och inte köpt den!

tisdag 22 september 2009

En sån dag


Oj vad kul det är att sticka till Lillsen istället för till mig själv. En vante tog bara någon timme att sticka, på två dagar har jag hunnit sticka ett komplett vantpar inklusive att fästa trådarna. Helt plötsligt förstår jag hur det ska gå till för mig att lära mig att sticka strumpor.


Tidigare har jag stickat ett par, varit dödsless i flera år innan jag har gett mig på att sticka ett par till, och då har jag givetvis varit tvungen att lära om mig hur det var man gjorde. Idag har jag stickat ett en strumpa matchande till Lillisens vantar och dessutom hunnit ränna på stan med svägerskorna H och C samt haft besök av en arbetskamrat och hennes två barn. Så det känns helt plötsligt möjligt att inom vettig tid kunna sticka så många strumpor att jag kan befästa mur man gör. Dessutom hittade Lillisen en mönsterbeskrivning på insidan av garnbanderollen, och då blev det betydligt enklare.


På stan var vi på stadsbiblioteket, svägerskan H lånade två böcker, jag lånade säkert tio, flera stycken åt Lillisen, en ljudbok och flera vanliga böcker år mig själv plus en bok med stickbeskrivningar på leksaker. Så nu har jag fullt upp ett tag, räkna med att jag kommer att ha gott om material att uppdatera bloggen med den närmaste månaden...


måndag 21 september 2009

Älgjakt

Att älgjakten är helig i norrbotten är väl vida känt. Till och med jag som inte jagar älg har varit på älgjaktssemester. Det vill säga att min pappa och mina bröder har jagat älg medan övriga släkten har umgåtts hos min mormor på skärgårdsön på dagarna. Lillisen har lekt med sina morbröder på kvällarna och vi har tittat på kossorna som betade i hagen utanför köksfönstret. På sommaren betar kossorna i skogen, men det funkar såklart inte när skogen är full av älgjägare och det är väldigt trivsamt att korna i närheten. Eftersom min släkt jagar älg på en ö fick vi åka båt också, som tur var hade vi riktigt bra väder även om det var storm i antågande i söndags när vi för hem.

Men även om det är kul att fara bort ibland, det kändes lyxigt att kunna fara bort mitt i veckan mitt under en termin, det är tack vare mammaledigheten med Lillisen som det gick, så var det himla härligt att komma hem igen. Framför allt var det kul att träffa sambon efter en hel vecka, jag tror faktiskt att han hade saknat mig och Lillisen fastän han också hade varit både på jobb och älgjakt.

Givetvis har jag hunnit läsa under min semester, jag har läst Karamellskorna av Joanne Harris. Vad jag tyckte om den får ni inte veta nu för jag ska disktuera den med mina bokcirkelvänner först. Men jag kan avslöja så mycket som att den inte var vad jag hade förväntat mig, förmodligen för att jag inte kom ihåg någonting av filmen Chokolat som Karamellskorna är en direkt fortsättninig av.

Sellerisoppa med kantarelltoast 4 port


Rotselleri är en underbar rotsak att ha i mat. Idag blev det en krämig soppa på rotselleri till middag. Men en kantarelltoast som tillbehör blev det riktig måndagsfest. Det behövs inte många svampar för att ge smak åt en toast, perfekt när det är ebb i kassan eller svampskörden inte blev så stor som man hade tänkt!


Sellerisoppa


1 rotselleri

2 gula lökar

2 vitlöksklyftor

2 potatisar

1 tsk curry

2 msk rapsolja

2 köttbuljongtärningar

1 liter vatten

½ dl grädde

salt, peppar

chiliflakes till garnering


Skala och tärna alla rotsaker och lökarna grovt, även vitlöken. Fräs allt tillsammans med curryn i matoljan. Häll på vatten och buljongtärningarna. Låt koka 10 min eller tills sellerin och potatisen är mjuk. Kör soppan med mixerstav, tillsätt grädden, smaka av med salt och peppar. Strö chiliflakes efter smak på soppan. Tänk på att chili blir starkare ju längre den ligger om du ska äta soppan dagen därpå.


Kantarelltoast


4 skivor mjukt mörkt bröd

mjukost med viltsmak

färska kantareller efter tillgång, ju mer desto godare...

smör att steka i

salt, peppar

8 skivor god ost

ev. persilja till garnering


Sätt ugnen på 250 grader.

Bred mjukost på bröden.

Smält rejält med smör i en stekpanna. Smör tar fram svampens smakämnen allra bäst. Låt svampen fräsa i smöret tills all vätska har kokat bort. Salta och peppra.

Fördela svampen på bröden täck med ostskivor. Gratinera i ugn ca 3 min eller tills osten har fin färg. Passa noga, det brukar gå fort!

Garnera toasten med färsk persilja om du vill.

tisdag 15 september 2009

Tillskott till Edet zoo

Igår var vi och tittade på en kull marsvinsungar, så nu har vi bestämt oss, det är klart att Lillisen måste få marsvin! Inte för att hon var intresserad av de små råttlika ungarna i buren i mer än ungefär en halv minut, men det är ju lite fjantigt att en vuxen kvinna på 32 år ska vilja ha marsvin, bättre att skylla på barnen då... Sambon blev nog också mer förtjust än han ville erkänna, han skulle först inte alls följa med och titta, men när vi kom hem därifrån gick han raka vägen till datorn och letade rätt på bilderna av dem på pixbox. Det var dessutom han som ville ha marsvin, jag var mer inne på en ny kanin. Nu ska vi bara vänta på att de ska bli tillräckligt gamla för att flytta hem till oss. Vi bestämde oss för två killar, en brunspräcklig och en trefärgad. Marsvin mår bäst om de har sällskap det är därför vi köper två stycken.

söndag 13 september 2009

Städil

Släpet lastat, bland annat med ca 20 olika däck.


En riktig storstädning brukar vi försöka klämma in minst en gång varje år, då gr vi genom alla uthus och förrådsutrymmen och kastar allt skräp. Konstig nog hinner det bli en hel del på ett år. Förra sommaren blev det aldig av att göra någon riktig utrensing,och det märktes nu när vi började rota i röran. Men ack vad mcket plats det blev i uthusen när vi var färdiga. Det blev ett rågat släpvagnslass och då rymdes ändå inte allt ris från buskarna som jag gallrade förra (!) sommaren. Så då passade vi på att ha lite livskvalitet samtidigt som vi gjorde nytta, vi gjorde upp en brasa i grillplatsen på tomten, grillade hamburgare till lunch och sedan eldade jag ris medan Lillisen sov middag och sambon var på tippen med resten av skräpet. O så skönt att bli av med. Och en solig höstdag som den här var det riktigt härligt att vara ute och vinterstäda tomten!



Sista glöden av det sista riset pust!

Allt är bara bra, tack av Moa Herngren




Det här är en viktig bok som är på gränsen till vad jag orkar med att läsa. Ibland har jag fått lägga ifrån mig den bara för att jag har blivit för upprörd och för berörd.




Boken handlar om Lea, en ung kvinna i 25-30-årsåödern. Hon har ett bra jobb som tv-producent men hon har tagit en paus från det för att leva ett år i Paris. Lea är en smart kvinna, men med ganska dålig självkänsla. Hon känner att alla andra är mycket mer lyckade och framstående än vad hon är, och hon känner att hennes eget liv inte är lika "fint" och bra som hennes brors och andra i hennes närhet. Jag tror att det är hennes svaga självkänsla somgör att hon hamnar den situationen hon hamnar. På nyårsnatten i Paris träffar hon den karismatiske Michel, en riktig konstnär och bohem. De blir tillsammans och skapar ett enormt destruktivt förhållande tillsammans. Michel är den missförstådde konstnären, alltid arbetslös och utan pengar, men med väldigt dyra vanor.Vanor som Lea måste betala.




Det som gör mig så upprörd av den här boken, och även av andra böcker i samma genre är att kvinnorna är så snälla och blinda. I den här boken är det väldigt tydligt att Lea blundar för sanningen, fönekelseprocessen är väldigt tydligt, och tror jag, realistiskt skildrad. I förnekelsen ligger också skammen, medvetenheten om att alla anhöriga, föräldrar, vänner och syskon ser hur det är ställt och det blir en faktor som gör det svårare att bryta upp. Ingen vill väl höra vad var det vi sa, och ett uppbrott blir ett bevis på vilket dåligt omdöme man har haft. Men den största drivkraften i den här historien är kärleken, eller rättare sagt drömmen om kärleken, Mitt-Livs-Novell-Lea som hon kallar det i boken.




Jag kan inte heller låta bli över at fundera över vårt samhälle, bilden av den perfekta familjen, den perfekta människan som projiceras i inredningstidningar och modemagasin, ett vackert hem i en fin stadsdel i Stockholm eller ännu hellre någon ännu större och trendigare storstad, Paris, London eller New York, vackra kläder, smal och vältränad kropp, vackra välartade barn, en snygg och högavlönad make som dessutom prioriterar familjen trots långa resor över hela världen och ett kärleksfullt och harmoniskt äktenskap. Jag känner mig av naturen skeptisk till människor som verkar ha det så, eller inte skeptisk till människorna, men skeptisk till om allt verkligen är så bra och fint som det ser ut, jag tänker at vi alla har våra sprickor och om de inte sitter på fasaden där man kan se dem så sitter de nog i grunden istället. Någon sådan skeptisicm har inte Lea, hon köper myten rakt av och den får henne att altid känna sig vardelös och att hon inte duger. När hon istället ramlar över Michel så försöker hon para ihop myten om bohemen och den missckade konstnären med myten om östermalmsmiljonären, något som blir ännu mer katastrofalt.




Det här är en bra och tänkvärd bok som väcker känslor, en sådan där bok som alla tjejer mellan 18 och 25 absolut borde läsa, som avskräckande exempel om vilka killar man inte ska para ihop sig med (som om det skulle hjälpa...) men det finns som sagt även en del andra tänkvärda ämnen i den här boken. Den är lättläst, språket är vardagligt med en hel del kreativa ordbildningar i stil med Mitt-Livs-Novell-Lea som jag nyss nämnde, Nilla-fixar-biffen-rollen, den allvarliga göra-slut-rösten. Dessutom är boken tryckt med stor stil, jag tror sällan jag har läst en pocket med så stor stil, och det gör också att läsningen flyter på bra. Det här är en bok som man kan och borde läsa även om man inte läser så ofta i vanliga fall.

torsdag 10 september 2009

Eldflugornas sommar av Maeve Binchy


Det här är första gången jag läser Maeve Binchy, och egentligen hade jag ingen aning om vad jag förväntade mig för typ av bok när jag ramlade över den här på Röda korset i våras.


Boken handlar om den lilla sömniga byn Mountfern någonstans på den irländska landsbygden (den som är mer insatt i Irlands geografi kanske skulle kunna placera den mer exakt). Den utspelar sig på tidigt sextiotal, en brytningstid där gamla traditioner krockar med den moderna världen. Katolska kyrkan har en stark ställning, det är verkligen katolska värderingar och traditioner som styr människors tanke och handling kanske är det fortfarande så på Irland, jag vet inte... Hela byn ställs på ända när en stenrik amerikan köper en gammal herrgårdsruin i byn för att rusta upp den och bygga ett lyxhotell för rika amerikaner. Vi får följa människorna i byn på samma sätt som i en tv-såpa, det finns inga solklara huvudpersoner även om familjen Ryan och framför allt mamman Kate och de äldsta tvillingarna Dara och Michael får mest utrymme tillsammans med familjen O´Neill, den rika amerikanska familjen som kommer till Mountferm för att bygga hotellet är de som får mest utrymme i boken. Precis som i en tv-såpa så får vi följa byns invånare genom sorg och glädje, ända till hotellets invigning.


Det här är en mysig bok som ger en skön lite vemodig känsla när man läser den men det är ingenting som stannar kvar när man har läst ut den. Den är tjock, 691 tätskrivna sidor, så om man vill ha ganska många timmars förströelse så är den här boken perfekt.


Ibland associerar hjärnan lite lustigt, och när jag hade läst ut boken började jag fundera på bokens budskap och det som dök upp i hjärnan var några strofer ur en sångtext av en grupp från Piteå, Euskefeurat: "Det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall..." Så kan man sammanfatta boken, kanske är det helt enkelt så att svensk eller irländsk glesbygd, mentaliteten är densamma? Även om jag nu kom fram till att bokens budskap är en aning deprimerande så är inte boken det, det finns både hopp och glädje likväl som dramatik och tragedi i den här boken.

onsdag 9 september 2009

Pyssel


Himmel vad jag har varit företagsam idag! Förutom badhuset och bakning har jag gjort en grytlapp klar. Det blev en orgie i smaklösa färger och alldeles för många mönster. Själva grytlasppen var egentligen ett experiment för att jag ville veta hur man gör för att virka de blåa slingorna som sticker ut från resten av grytlappen. Det var jätteenkelt, det var bara att virka ett galler som botten och sedan virka fasta maskor runt gallernätet i det mönstret man ville ha. Jag har en idé om att virka en kudde med samma teknik, få se om det bli av någon gång.

Äppelbakelser ca 15-20 st


Igår kom jag hem från mina föräldrar med en stor påse med äpplen från deras äppelträd. Tyvärr blir det bara fem-sex äpplen på mitt eget träd, så det är tur att jag har givmilda föräldrar!


Tänk på att aluminium precis som alla andra metaller är en ändlig naturresurs som dessutom kräver mycket energi vid tillverkningen. Det bästa ur miljösynpunkt är därför att investera i små metallformar som kan återanvändas. Du kan få massvis med formar för en femma på loppis, dubbelt klimatsmart alltså! Om du väljer enfångsformar, se då till att de åtminstone hamnar i metallåtervinningen och inte i de brännbara soporna.


Man kan välja om man baka en stor paj eller flera små bakelser.


Botten:

3 dl vetemjöl

125 g smör

1 ägg


Sätt ugnen på 225 grader. Smula ner smöret i vetemjölet till en grynig massa, rör ner ägget blanda till en smidig deg eller kör smör och mjöl i matberedare och tillsätt ägget under gång. Låt ligga kallt medan du förbereder fyllningen.


Fyllning:

100 g smör

1 ½ dl socker

2 ägg


2-3 urkärnade äpplen

ev. ½ dl russin


Rör smör och socker vitt och pösigt. Tillsätt äggen under omrörning ett i taget. Riv äpplena grovt och blanda ner i smörblandningen.


Tryck ut degen tunt i små metallformar. Fördela fyllningen i formarna. Grädda ca 20 min eller tills bakelserna har fått fin färg och fyllningen har stelnat. Garnera med en klick grädde eller vaniljsås vid serveringen.

Paket


Hur kan dessa Pocket och prassel-paket alltid komma när det känns som om de bäst behövs? Kanske för att man alltid behöver ett trevligt paket? Idag låg det där i brevlådan och väntade på mig när jag och Lillisen kom hem från badhuset. Det ösregnade, stormade och var sådär allmänt ruggigt och jag var skönt avslappnad efter en timme i varmvattenspool och bastu. Vad kan då vara trevligare än att få ett paket med en förhoppningsvis bra bok, en stor chokladkaka och flera påsar Cappucino med tobleronesmak? Jag har inte läst boken och inte hört talas om varken den eller författaren så det ska bli en intressant bekantskap! Nu måste jag skynda mig att läsa ut Eldflugornas sommar som ligger på soffarmstödet för tillfället! Visst är det ett underbart möbelmode med breda härliga armstöd som både funkar som sittplats, tekoppshållare och bok-jag-läser-just-nu-plats!!


Tusen tack hemliga bokvän för det fina paketet!

söndag 6 september 2009

Vad gör man en regngrå helg?

En riktigt grå helg har det varit, och något byggande på stugan blev det inte. Däremot en fika på stan, det är minsann inte varje lördag jag tillbringar på ett fik, men det är väldigt trevligt när man väl gör det.

Idag hade naturbruksgymnasiet sitt årliga öppet hus, och vi tillsammans med sambons systers familj for dit för att titta på alla djuren. Det är hemskt att min morbror är mjölkbonde men Lillisen har knappt sett en ko. Hon var måttligt intresserad av alla djuren, hon tyckte att alla barnen var mycket mer intressanta, men jag tyckte att det var kul att se på alla djuren. Sambon brydde sig mest om mattältet, men man kan säga att det fanns något för hela familjen :-) Kön till hamburgarna var dock så lång att vi for iväg till ett hamburgerställe och åt istället.

Nu är den stora frågan om vi ska utvidga zooet med en ny kanin eller om vi ska försöka oss på marsvin, jag har nämligen aldrig haft marsvin. Eller kanske det blir en av varje? På tal om djur så hälsade vi på sambons äldsta syster och deras kisse som har tre supersöta kattungar. Attans att både jag och sambon ska vara allergiska mot just katter. Lillisen skulle nog inte vilja ha någon kattunge, hon tyckte att kattungarna var jätteläskiga.

fredag 4 september 2009

Alltid hos dig av Maria Ernestam


Maria Ernestam har blivit en av mina favoritförfattare med sina otroliga intirger och många twister. Den här boken är inte lik hennes tidigare böcker på det sättet, här förstår man ganska tidigt i boken hur det hänger ihop på det stora hela, istället är det själva berättelsen som är den här bokens styrka.


Boken rör sig i tre olika tidsperspektiv och man kan säga att den faktiskt har hela fyra parallellhandlingar, ändå känns det aldrig rörigt eller svårt att hänga med. I nutid handlar boken om Inga, en medelålders fotograf som ganska nyligt har förlorat sin make i hjärtinfarkt efter ett långt och lyckligt äktenskap. Hennes son har flyttat hemifrån och efter några klumpiga kommentarer från några av hennes så kallade vänner blir det för mycket och hon tar sin tillflykt i släktens sommarhus på Marstrand. För att skingra tankarna börjar hon städa i en bod på tomten och hittar en låda med gamla papper och ett brev som visar sig ha tillhört hennes farmor Rakel. Hon har aldrig träffat sin farmor och brevets innehåll får henne att söka upp gamla släktingar för att ta reda på mer om farmodern och hennes väninna Lea, som är brevets avsändare.


Bokens andra handlingsspår är Rakels sista dagar på ett sjukhem, hon är döende i leukemi året är 1959, och Ingas mamma är höggravid med Inga, som kommer att födas några dagar efter sin farmors död.


Det tredje och viktigaste handlingsspåret utspelar sig 1916, mitt under brinnande världskrig. Rakel är 16 år och hon tvingas flytta från familjens gård till Göteborg för att ta plats som husjungfru hos skofabrikör Ottos (de heter så i efternamn). Det leder till händelser som senare kommer att färga både Ingas och många andra personers liv i flera generationer framåt. Det är det här som är boken, Ingas sorg efter maken och farmoderns tid på sjukhemmet är klister som ramar in berättelsen och som tar den steget in i nutiden men det är historien om Rakels tid hos familjen Otto som engagerar, berör och överraskar.


Första världskriget är det fjärde spåret i den här boken, det kommer att påverka Rakel och Lea på ett alldeles särskilt sätt.


Precis som Maria Ernestams övriga böcker är den här boken enormt väl komponerad. Hon berättar väldigt "filmiskt", jag ser den här boken framför mig som film med Lena Endre i rollen som Inga, många scener är så väl beskrivna att det nästan känns som om jag har sett filmen trots att den inte finns ännu. Många miljöbeskrivningar från 1916 känns så levande att jag kan höra ljuden och känna dofterna framför mig när jag läser utan att det blir "överlastat" eller för segt som utförliga miljöbeskrivningar ibland kan bli.


Sensmoralen i den här boken är att de handlingar som en människa utför, men också de handlingar som man väljer att inte utföra kan påverka andra människor i många generationer framåt.


torsdag 3 september 2009

Vardagslyx


En tekopp, sovande Lillis, några ljus och en bra bok. Vad mer behöver man?

onsdag 2 september 2009

Lunchsallad med festivalfynd

Inköpen från matfestivalen blev en god lunchsallad några dagar senare. Givetvis hann jag äta upp salladen innan jag kom på att jag borde ha fotat den... Egentligen tycker jag inte om att ha recept på sallader, man kan anpassa dem efter vad man har hemma, så se det här som en inspiration. Mängderna är inte exakta utan du får själv anpassa den efter hur hungrig du är och vad du har hemma i kylen...

Lunchsallad 1 pers

1 stor rödbeta
5 salladsblad
1/4 paprika
1 tomat
1 soltorkad tomat i olja
5 oliver
marinerad fetaost
pesto

Skala och skär rödbetan i cm-tjocka skivor. Koka i lättsaltat vatten ca 10 min eller till den är mjuk med tuggmotstånd. Häl av kokvattnet och lägg i salladen. Det är gott om den är varm.

Varva övriga ingredienser på en tallrik lägg på rödbetan när den är färdigkokt, droppa över pesto på toppen. Servera med god dryck och ett gott bröd.

Regndag och matfestival

Jag lyssnade på radio idag och då ombads gästen i studion, att beskriva dagens väder med ett ord. Han beskrev det som tittautväder. Det tyckte jag var en bra beskrivning. Men för Lillisen och mig blev det badhusväder. Badhuset har öppnat för hösten den här veckan, och passade det inte perfekt då att det regnade första onsdagen när badhusets varmbassäng har öppet för småbarn? Det var riktigt härligt att krypa ner i varmt vatten och se många lyckliga plaskande barn. Dessutom sken solen igen när vi väl kommit hem och ätit lite lunch.


På tal om att äta så var jag och svägerskan C på matfestival i fredags. Vi tittade på när tv-kocken Paul Svensson lagade mat av råvaror från mässans skördemarknad, åt en trerätters västerbottensostmeny och provsmakade mycket mer än vad vi orkade äta. Den mässan har utvecklingspotential!. Det var en hel del utställare, bland annat kunde man smaka eritreansk mat, jag grämer mig fortfarnade att jag för mätt för att testa. Däremot saknade jag massvis av utställare, det fanns till exempel ingen kött eller charkförsäljare på plats, saknade också många utställare som "brukar" finnas på mässor och marknader. Men det var en väldigt trevlig dag och jag kom hem med både tapasoliver, getfetaost, färska rödbetor, kålrabbi och mjukkaka. Dessutom hade jag provsmakat kaka smaksatt med örten Kvanne, olika marmelade och sylter smaksatta på helt nya sätt, vad sägs om jordgubbsmarmelad med chili t.ex och en massa annat gott. Givetvis höll vi oss framme så att vi fick provsmaka tv-kockens lergrytestekta fläskkotletter och baconinlindade potatis också. Det smakade faktiskt lika gott som det såg ut!
(Bilden har jag lånat från talarforum.se)