fredag 31 oktober 2008

Fredagsnöje

Bowlinghall, minigolfbana, kupolbiograf och lekland. Allt under ett och samma tak. Ikväll har vi haft trevligt med sambons syskon och deras familjer. Först fick vi god sallad hemma hos svägerskan H och hennes familj, sedan packade vi in barn och karlar i bilarna och drog iväg till det stora LEKLANDET. Där hade vi bokat två bowlingbanor, svägerskan M och barn dök också upp för en bowlingfight på blodigt allvar. Sist i spelet kom jag och svägerskan H, vann gjorde lilla S, 3 år, på vår bana. Det säger en del om nivån på spelet...



Det var definitivt ett trevligt sätt att fördriva en alldeles vanlig fredagkväll. Ofta glömmer man bort att besöka turistmagneterna i sin egen stad, man åker hellre flera mil för attraktioner som kanske är mycket sämre än det man har bara någon kilometer bort. Om man ska dricka cappucino skulle jag däremot inte rekommendera det stället. Det jag fick in var ingen cappucino utan en liten latte med så lite kaffe i att den var nästan vit som dessutom mest smakade kemisk mjölk. Om ni kan tänka er hur det smakar? De tror nog inte att kaffedrickare är det ställets primära målgrupp, men om de går i konkurs beror det på att de har missbedömt lattemammornas makt!



Bebisen tyckte inte att det var överdrivet kul med bowling, hon tyckte antagligen att det lät illa dessutom var hon trött. Men hon somnade istället snabbt när vi väl kom hem. Bebisarna hade leklandet däremot tänkt på, det fanns barnmatsburkar att köpa i fiket för en tjuga styck!



Så här ska en latte se ut, det var inte direkt vad jag serverades på leklandet. Bilden av den här perfekta latten har jag lånat på: ninacian.spaces.live.com

Kallt

Det är kul att rida, men vissa dagar är det bästa med ridningen att komma hem och få ställa sig i en varm dusch. Igår var en sådan dag. Det var -3 grader ute när jag for till stallet och jag tyckte att jag hade tagit på mig mycket kläder, men årets första kyla är alltid den kallaste.

Jag red på en grusväg, men den var stenhård så jag ville inte trava för hästens skull. När jag vände och började rida hemåt var jag så kall att jag hackade tänder. Om jag hade kunnat trava mer hade jag hållit värmen bättre.

Hästen, hon tycker att det är lite läskigt att vara ensam ute när det är mörkt, så hon höll noggrann koll efter monster i skogen. Inte blev hon lugnare av att jag satt stel som en pinne på henne. Jag försökte slappna av och inte tänka på hur kallt det var, men jag frös så jag skakade ändå. Hästen kunde ju inte veta varför jag satt stel som en pinne och skakade på hennes rygg, så antagligen trodde hon att jag också var rädd, så då blev hon ännu mer skärrad.

Det var inte konstigt att jag frös, för när jag kom tillbaka till stallet hade temperaturen fallit ännu mer, till -5 grader. Jag tror att även hästarna tyckte att det var kallt och ruggigt, för de verkade väldigt glada över att få gå in i stallet. Och jag, jag hade kunnat betala mycket för en bastu just då. Om det inte hade varit så sent skulle jag ha farit till badhuset med hästkläder och allt och betalat bara för att få sätta mig i bastun. Istället blev det en lång varm dusch hemma och sedan en stor kopp te.

Svårt att tänka sig att om några veckor kommer man att tycka att -5 är rena sommarvärmen! Det finns något gammalt talesätt om att man ska frysa på hösten för att slippa frysa så mycket på vintern. Tanken är väl att man ska bli härdad och jag tror faktiskt på den teorin även om den är plågsam!!

torsdag 30 oktober 2008

Fiberbröd

Jag var ju tvungen att testa min nya silikonform, och då blev det i form av det här brödet. Receptet ger två bröd och därför gjorde jag ett bröd i "vanlig" form också för att jämföra. Ärligt talat så blev brödet i den vanliga formen snyggare, dessutom har jag en känsla av att silikonformen rymmer mindre, men jag är inte säker. En nackdel med silikonformen var att den inte orkade hålla smeten riktigt "på plats", brödet blev bredare i mitten. Samtidigt slipper man ju diska formen och att smörja den, och det är ju enkelt att få ut brödet ur formen. Jag ska köpa en silikonform till på någon av billighetsbutikerna, och kolla om det funkar lika bra med en billig form.



Brödreceptet kommer från Hembakningsrådet, i originalreceptet skulle det vara soltorkade tomater, men jag vet inte om det var fel på mina tomater eller om det inte passade in i receptet, men tomaterna kändes jättesalta i brödet, inte gott, så nästa gång skippar jag dom. Om man vill testa så skulle det vara 1 dl hackade torkade tomater. Man kan blanda mjöl- och grynsorter lite som man vill, låt bara proportionerna vara samma. Perfekt om man har många mjölskvättar i skafferiet.




2 bröd

4 ½ dl vetemjöl

5 dl grahamsmjöl

1 ½ dl grovt rågmjöl

2 dl vetegroddar

2 dl rågkross

1 ½ dl vetekli

2 tsk salt

5 sk bikarbonat

1 ½ mörk sirap

1 l fil



2 formar á 1 ½ liter



Sätt ugnen på 175 grader. Smörj formarna om du använder vanliga. Silikon- och teflonformar ska inte smörjas.

Blanda alla torra ingredienser noga. Tillsätt sirap och fil. Rör till en slät men kladdig smet.

Fördela smeten i formarna. Om du använder silikonform, ställ formen på en plåt INNAN du häller i smeten! Ställ in formarna i ugnen, grädda ca 1 timme.

Stjälp ur formarna på ett galler, låt svalna.

onsdag 29 oktober 2008

Party party!


Den senaste månaden har varit partytät. Inom loppet av de senaste fyra veckorna har jag varit på lika många partyn. Nu är det inte den sortens partyn som man var på förr i tiden, med starka drycker och musik och dans hela natten utan betydligt beskedligare ditos. Det enda mina partyn har haft gemensamt med gamla tiders utekvällar är att de är dyra. Det är givetvis homeparties jag snackar om...



Först var jag på ett tupperwareparty hos svägerskans kompis. Där blev jag "lurad" att ta en burk som innehöll en lott. Vinsten var - just det - att ha ett tupperwareparty. Himla smart drag av försäljaren måste jag medge. Jag föll för frestelsen direkt. Sedan visade det sig att värdinnegåvan om man skulle ha sitt party inom två veckor var en silikonbakform som jag har önskat mig i flera år. Jag hade alltså ett tupperwareparty. Det största minnet från det partyt var dock inte plastprylarna utan malen Malwin som fick ett kort liv i mitt akvarium. På bilden ser ni den sammanlagda skörden från båda plastpartyna.




Veckan efter var det dags för nästa party, som var ett ljusparty. Inte kan man ju gå på ljusparty utan att köpa något, även om jag och sambon nästan är allergiska mot doftljus, så jag köpte min standardgrej votivljus i tre olika dofter. Jag tycker att det känns som att man får flest ljus för pengarna om man köper votivljus från det företaget. Ljusen har inte kommit, men de ser faktiskt ut precis så här. Att de inte doftar likadant har ju ingen betydelse så länge inte doftdatorn är uppfunnen.



Igår var det dags för det fjärde partyt, ett barnklädesparty. Jag blev faktiskt positivt överraskad, kläderna var riktigt fina och inte så hutlöst dyra som homepartyprodukter brukar ha en tendens att vara. En klänning till bebisen blev resultatet av det partyt. Att företaget, som hette Blingo, dessutom sydde alla kläder av ekologisk bomull gjorde inte saken sämre.


På det hela taget känner jag mig riktitg nöjd med mig själv, jag har hållit mina budgetar på alla partyn, har inte bränt mer än 200-300 kr på varje ställe, och på mitt eget party köpte jag faktiskt inget alls men fick ändå både en silikonform, en ostkupa, en tratt och en minitårtbox lagom för polarkakor. Flest prylar nar man dör vinner brukar det ju heta :-)

tisdag 28 oktober 2008

Dr House

Tisdagar och onsdagar är mina tv-kvällar. På tisdagar är det Äntligen hemma och House och på onsdagar är det Bonde söker fru och Oskyldigt dömd som drar. Men det enda programmet som kan få mig och sambon att fara hem tidigare om vi är borta, det är just House. Konstigt nog verkar vi vara de enda i bekantskapskretsen som är House-fans. Kanske för att vi inte har fler tv-kanaler än vi har, man blir kanske mindre kräsen om man inte har så mycket att välja på...


Jag brukar avsky sjukhusserier i vanliga fall. Men just House har jag fastnat för. Jag tror det är för att House är så härligt oromantisk, politiskt okorrekt och så socialt inkompetent, men samtidigt så blir han känslomässigt engagerad i sina fall. Dessutom gillar jag att varje avsnitt är fristående. Att dramaturgin påminner om deckarnas tror jag också bidrar till att House är ett vinnande koncept. Enda nackdelen med att serien följer dramaturgin så konsekvent är att den blir lite förutsägbar.


I kvällens avsnitt utbröt en epedemi på ett flygplan där House och hans chef Cuddy åkte. Naturligtvis redde han upp situationen i grevens minut. Avsnittewts bästa biroll gjorde en liten kille som snabbt grep in och assisterade House. Samtidigt löste hans doktorander ett fall med en gammal kvinna med konstiga symptom. Det här var ett av de bästa avsnitten av House på ett bra tag.

Bilden kommer från Houses officiella hemsida: http://www.fox.com/house/

måndag 27 oktober 2008

Sovmorgon

Att jag är den som vaknar först är ingen vanlig händelse i det här huset. Men i morse när jag slog upp mina blåa var det just det här jag såg. Visst är de för söta där de ligger bredvid varandra! Jag brukar aldrig låta hunden och bebisen sova tillsammans själva, men jag hade inte hjärta att störa friden idag. Som belöning för det fick jag äta frukost, kolla malien, stoppa i linserna och läsa tidningen alldeles själv. Inte dumt!

söndag 26 oktober 2008

Långhoppa hare på besök

Den här ramsan har jag lärt mig av min mormor när jag var liten:
Haren och hunden sprungo uti lunden. Huru hette hunden? Namnet har jag nämnt.
En passande ramsa en sådan här dag!

Har sovit i stugan i helgen. Jag satt och såg lite morgontv när jag i ögonvrån såg ett vitt streck utanför fönstret. Jag rusade fram till fönstret och fick se att jag hade sett rätt. Det var en hare. Den kom skuttande järnet efter landsvägen. Haren hoppade in på våran tomt tog ett ärevarv på gräsmattan, satte sig utanför köksfönstret innan den hoppade tillbaka ut på vägen och fortsatten ner mot byn.





Det lustigaste var att min pappa och harhunden var ute på jakt, så de missade bytet... Senare tog jag och mamma en promenad med min hund, då hittade vi igen pappa och harhunden i skogen. Gissa om de blev långa i synen när de fick höra var hararna höll hus...





Pointern hittade också byten, hon ställde en morkulla och två järpar. Jag och mamma skrämde upp en fågel också, så det var en riktigt viltrik dag. Men alla djur klarade sig, jag jagade ju inte så alla fåglarna gick säkra, men det är kul att gå med jakthund i skogen för man får se många djur.


Jakthunden syns ju, men ser ni jägaren?

lördag 25 oktober 2008

Trevligt i stallet


Jag har ridit igen! Trodde aldrig att jag skulle få till tre ridturer under den veckan jag var hästvakt! Dessutom har jag haft otroligt tur med vädret, det har varit underbart höstväder varje gång jag har varit ute.


Dottern i familjen som äger stallet, A, har hjälpt mig så jag har varken behövt hämta hästen i hagen eller släppa ut henne igen. Dessutom har hon hållit mig sällskap, det är ju så mycket roligare om man har någon att prata med medan man mockar. Jag har ju berättat om min trognaste löparkompis, mobilen, den håller mig sällskap även i stallet. Men mockning och höbärning kräver lite annan musik än löpning. När man är i stallet kan man unna sig att lyssna på musik som man tycker är bra och inte bara musik som har bra löptempo. Så eurodiscon från nittiotalet är bannlyst i stallet. Idag var det Martin Stenmark som höll stämningen uppe.

Utsikt från hästryggen


Nu blir det nog ingen mer ridtur förrän på torsdag för min del. Ikväll blir det surströmming hos mina föräldrar och sedan ska vi uppvakta svågern M som fyller år.

torsdag 23 oktober 2008

Nu ska här bli träna av!

Min samling med tränings-DVD-filmer har nämligen fördubblats idag. Sedan tidigare har jag en Yoga-skiva. Den har jag faktiskt använt två gånger, sen blev jag förkyld så då hamnade den i bokhyllan ett tag. Idag var svägerksan H och hälsade på och vad hade hon med sig om inte en aerolates-skiva. En blandning av aerobics och pilates. Vi hann faktiskt provträna lite också framför tv:n i mitt minst sagt trånga vardagsrum. Våra hundar tyckte att det var skitkul och ville också vara med och träna.

Tyvärr orkade vi bara träna ungefär fem minuter. När hon hade farit hem och bebisen satt och lekte så tänkte jag att jag skulle göra ett nytt försök med aerolates. Bebisen tittade på mig med stora ögon och glömde alldeles bort att leka. Hunden gömde sig under sin filt den här gången. Och jag kom en halv övning längre än vad vi hade gjort när vi försökte tillsammans. Jag kom dessutom på varför jag inte gillade aerobics på skolgympan. 1. man var tvungen att hålla takten. 2. Det var omöjligt att hinna med i övningarna. 3. Det var pinsamt när alla andra såg hur dålig man var.

Aerobic på skiva var bättre åtminstone på den sista punkten. Men istället kom jag på en till som jag hade förträngt: Man måste göra samma sak hundra gånger. Jag var less efter två upprepningar och ville göra något nytt. Jag ska ge skivan en chans till och försöka ha bättre tålamod. Återkommer!

Guld värt med stor familj!

Jag har precis kommit hem från stallet. Det är veckans höjdpunkt att få dra på sig ridbyxorna (nåja kanske inte just exakt det momentet men ni fattar va?) och fara iväg till hästarna. I veckan är det extra lyxigt eftersom jag får vara där varannan dag, jag är hästskötare tillsammans med en annan tjej, E. B som äger hästarna som jag rider på är nämligen i Wien. Hon ska bland annat se på spanska ridskolan.

Men att kunna tillbringa flera timmar i stallet varje vecka skulle inte vara möjligt utan min familj som ställer upp och är barnvakt för att jag ska kunna fara iväg och roa mig. Framför allt inte de veckorna som sambon jobbar på annan ort. Samtidigt känner jag mig som världens mest egoistiska mamma som gör saker bara för att jag tycker att det är kul. Jag vet att barnvakterna också tycker att det är kul att få rå om bebisen några timmar, men man har ändå i bakhuvudet att man själv ska ta hand om det man skaffar sig. Oavsett om det är barn eller djur eller hus. Dessutom är det ju inte säkert att det passar dem att vara barnvakter just när jag vill fara bort.

Hur som helst är jag väldigt glad och tacksam över att jag får möjlighet att kunna fortsätta att rida tack vare alla som ställer upp som barnvakter. Och det är så viktigt för mig att jag struntar i om någon tycker att jag är en egoistisk mamma. Sanningen är ju att jag är det.

onsdag 22 oktober 2008

Bananchokomuffins med kolafyllning



Nu har jag haft så många präktiga recept här på bloggen så nu är det dags för något riktgt sliskigt!


Det här är en ganska stor sats som ger 18 amerikanska muffins eller ca 30 "vanliga".


200 g smält smör

4 ägg

3 dl socker

5 dl vetemjöl

3 tsk bakpulver

4 tsk vaniljsocker

2 msk potatismjöl

½ dl kakao

1 ½ dl mjölk

1-2 skivade bananer


1 tub kolasås

florsocker


Sätt ugnen på 225 grader.

Smält margarinet.

Vispa ägg och socker vitt och pösigt med elvisp.

Blanda alla torra ingradienser.

Blanda ner mjölblandningen i äggvispet. Tillsätt mjölk och smör. Rör så lite som möjligt när du har tillsatt mjölet, annars blir muffinsarna sega.

Fyll muffinsformarna till 3/4 med smeten. Tryck ner bananskivorna i muffinsformarna.

Grädda 15 min mitt i ugnen.

Ta ut muffinsarna. Ta baksidan av en kökskniv eller en kinamatspinne el. dyl. och tryck ett hål i varje muufins. "Joxa" runt pinnen i hålet så att det blir ett hålrum. Fyll med kolasås i hålet.

Garnera genom att sikta över florsocker och ringla över lite kolasås vid servering.

Tusen gånger starkare av Christina Herrström

Det här är en ungdomsbok, skriven av författaren till kända ungdoms-tvserier som "Glappet" och "Ebba och Didrik". Det man kan säga om Christina Herrström är att hon verkligen kommer ihåg hur det var att vara ung.


Boken är skriven ur den 15-åriga tjejen Signes perspektiv. Signe är egentligen bäst i klassen, men hon vågar inte prata inför klassen och hela tiden är det en av killarna i klassen, Leo, som anses vara bäst. Lärarna anser att killarna tar för stor plats i klassen och ber tjejerna "ta för sig mer". En dag kommer en ny tjej till klassen, Saga. Hon tar självklart plats och hon får i uppdrag av lärarna att peppa tjejerna att ta mer plats. Saga tar sitt uppdrag på allvar och börjar kräva arbetsro i klassen samtidigt som hon följer killarnas spelregler i klassrummet.


Christina Herrström har satt fingret på hur det sociala samspelet ser ut i många högstadieklasser och även påpekat lärarnas bristande ledarskap. Jag får mig en och annan tankeställare när jag läser boken samtidigt som jag försvarar mig med att "så där skulle jag då inte ha gjort". Det här är en bok som alla Sveriges högstadieelever och -lärare borde läsa.

tisdag 21 oktober 2008

Ridtur i dagsljus

Ännu en trevlig ridtur, den här gången i dagsljus som omväxling till regnet och dimman som har förföljt mina ridturer de senaste veckorna.

Bebisen har varit i stallet för första gången idag och hon såg väldigt intresserad ut av vad mamma gjorde! Svägerskan M och hennes lilla S, 3 år, följde också med. Lilla S, som är en av de kavataste ungarna jag har träffat kände sig inte så kaxig bredvid den i hennes ögon jättelika hästen. Hon hade med sig ett äpple som hon skulle ge till hästen, men när hon fick se vilken stor häst det var bad hon sin mamma gömma äpplet.

Sedan fick jag sällskap ut. Vi var ett lurvigt gäng, jag till häst och svägerskan M med lilla S och min bebis. Lilla S var jättduktig på att gå. Äpplet som inte hästen fick, blev färdkost till lilla S istället. Det gjorde nog bättre nytta där! När de blev trötta gick de tillbaka till stallet och for hem medan jag fortsatte ridturen en bit till innan jag for tillbaka till stallet för det "tråkiga", mockning, vatten- och höfixning. Jag tycker inte att det ät tråkigt, jag tycker att det är något meditativt med att stå och skotta hästskit samtidigt som man filosoferar över allt möjligt.

När jag kom hem var bebisen matad, blöjbytt och redo för middagsvilan. Tack för hjälpen och för trevligt sällskap än en gång M!

måndag 20 oktober 2008

Stammisarna har kommit tilbaka!

I helgen satte jag ut fågelmatsautomaten. Det var kul att se att förra vinterns stammisar finns kvar, ett blåmespar, ett talgoxpar och tjipp-tjipp. Tjipp-tjipp vet jag inte vilken sort han eller hon är, den är brunspräcklig och nästan tam. När man går förbi busken där fåglarna brukar sitta så flyger alla de andra fåglarna, men Tjipp-tjipp sitter kvar och hälsar med ett tjipp tjipp. Det är hur mysigt som helst. Antagligen har det här fågelgänget vuxit upp i någon av fågelholkarna på tomten eftersom de är så trogna och dessutom oskygga.


Förra året kom det hit ett nytt skatpar. När vi flyttade hit hade vi ett par skator som var nästan tama på tomten. Tyvärr råkade jag ta livet av dem, det är något jag har dåligt samvete för än. Jag hade varit hos svägerskan C och julpysslat, bland annat murat "snölyktor" av sockerbitar. När jag kom hem tyckte jag inte att de var så fina så jag ställde ut dem på bron i väntan på bättre tider. På bron hade jag också diverse andra ljuslyktor, bl.a. en stallykta som man fyller med fotogen eller lampolja. Några dagare senare skulle jag flytta på sockerlyktan, då visade det sig att den var alldeles uppblottnad och att det var fullt med näbbspår i sockret. Det var stallyktan som hade läkt i botten och fotogenet som rann ut sögs upp av sockret, sedan kom skatorna och åt av sockret. De dog och det tog flera år innan det flyttade hit nya skator.


Skator är mina favoritfåglar, de är både vackra och smarta så jag saknade verkligen mina skator. Desto gladare är jag nu över att det har kommit nya. Och fotogen på bron blir det inte någon mer gång.

Just nu var det väldigt ont om fåglar på fågelbordet. Det är grannens katt som sitter och lurpassar. Den är också väldigt fin, men jag måste nog hitta på någon mindre kattvänlig fågelmatplats!

söndag 19 oktober 2008

Höstpromenad


Jag och hunden lämnade bebisen hemma med sin far medan vi tog en riktigt lång höstpromenad. Superhärligt, det låg frost överallt och luften var riktigt krispig och klar. Det hade till och med lagt lite is på ån.


Hur bra det var för min förkylning återstår att se.

lördag 18 oktober 2008

Tråkigt

Jag är så sanslöst less på att vara hemma. Jag är förkyld, för andra helgen i rad, och jag är precis i det läget att jag inte orkar göra något men ändå inte bara vill ligga och sova.

Dessutom är givetvis bebisen pigg som en nötskrika (det är så klart bra att hon inte har blivit smittad) men det är lite jobbigt att roa henne när man bara kan vara hemma och dessutom inte är pigg.

Att sambon dessutom passar på att flänga omkring överallt gör mig ännu mer rastlös. Fast om han bara skulle ha varit inne med mig skulle jag ha blivit ännu mer stressad, så jag vet inte hur jag vill ha det just nu.

Det var dagens gnällstund nu ska jag passa på att vila medan bebisen vilar.

Den trettonde historien av Diane Setterfield

Det här är en bok som skulle ha förtjänat betydligt mer uppmärksamhet än den har fått. Jag hade aldrig hört talas om den innan den damp ner i brevlådan från min hemlige bokvän i pocket och prassel. Men det var en bok som jag kom att tycka väldigt mycket om.



Det här är vad jag kallar litteratur, en genomtänkt och fantastisk historia med intressanta personer och mörka familjehemligheter. På baksidan jämförs boken med Svindlande höjder och Jane Eire och den senare har också en viktig roll i den här boken.



Boken handlar om Margaret Lea, en antikvariatsägare som lever ett väldigt avskilt liv. Hon får ett erbjudande att skriva den hemlighetsfulle författaren Vida Winters biografi. Det visar sig vara en familjehistoria som inte går av för hackor. Men hela tiden vilar ett förbehåll - är det sanningen som Margaret får veta, eller är det ytterligare en av Vida Winters historier? Och vilken är den trettonde historien?



Dessutom får man som läsare lära känna Margaret och hennes historia, den liknar Vida Winters, och även i Margarets historia döljer sig hemligheter.



Ett av förlagen som ger ut pocketböcker har en slogan på första sidan i alla sina böcker: "En bra bok fastnar". Det var inte det förlaget som gav ut den här boken, men det är definitivt en av de böcker som fastnar ett bra tag efter att man har läst den.





fredag 17 oktober 2008

Tyskungen av Camilla Läckberg


Jag har lyssnat på Tyskungen av Camilla Läckberg. Det är Katarina Ewerlöf som läser och hon gör det bra, tycker jag.


En gammal man har legat mördad i sitt hem en hel sommar och hittas av några pojkar som gör inbrott hos honom. Det är början på en historia som utspelar sig både i nutid och under krigsåren på 1940-talet. I nutid handlar det om Tanumshedes poliskår som utreder mordet på den gamla historieläraren, men också om Erica Falck och hennes man Patrik och deras privatliv. Erica Falck har börjat jobba efter sin föräldraledighet, det är meningen att hon ska skriva en bok, men blir istället mer och mer intresserad av sin mors förflutna och hennes dagböcker. Givetvis visar det sig att Ericas mor i högsta grad har med mordet på den mördade mannen att göra. Och visst är själva mordintrigen och Ericas mors historia central, men mest intressant och roligast i den här boken var ändå en bihistoria, nämligen den om polischefen Mellberg...


Camilla Läckberg tyckte jag tidigare var en författare som fick mer uppmärksamhet än vad hennes böcker förtjänade, och jag har därför inte läst (eller lyssnat på) alla. Jag läste en av hennes första böcker och var inte överdrivet imponerad, men de två av hennes senare böcker, Stenhuggaren, och den här, Tyskungen, som jag har läst tycker jag har varit riktigt bra. Det är kul med författare som så tydligt utvecklas i sitt skrivande!

Ridtur med tur

Var ute på en härlig ridtur igår. Det var inte lika mörkt som sist den här gången, även om det var rejält mörkt även igår. Den här gången hade jag dock med mig B som hittat i skogen som i sin egen ficka. Hon försökte beskriva för mig hur vi red och ge förslag på hur man kan rida i det skogsområdet, men det kommer inte att bli lätt att känna igen sig om jag ska rida där i lite mer ljus någon annan gång.



Dimman låg som en tjock matta över skogen och luften var riktigt tjock av fukt. Jag tycker att det är så mysigt att vara ute när det är så, det blir något trolskt över hela naturen. Dessutom luktar det så gott och det går så lätt att andas när det är riktigt fuktigt väder. Det känns nästan som att man befinner sig en riktig fantasy-bok, att det när som helst kan dyka upp en alv eller en fe eller något annat sagoväsen framför en på stigen. Eller en Jane Austen-roman, men då skulle det istället ha dykt upp någon snygg och artig gentleman på stigen framför en.



I fantasy-böcker blir de aldrig förkylda av att vara ute i dimmigt väder, men det blir de däremot i Jane Austen-romaner, så med facit i hand var det nog snarare en sådan jag hade kunnat vara med i. Vaknade nämligen i natt med feber och muskelvärk och snor, så jag kommer att missa kvällens bokcirkel som jag har sett fram emot hela veckan.



Det turliga med turen var att det inte kom något regn förrän vi var inne i stallet, då satte det igång att ösregna riktigt iskallt regn. Regn som faktiskt hade övergått i snö fram på morgonkvisten när jag steg upp.



Nästa vecka ska jag försöka få till många ridturer, vi får väl se hur det går...

torsdag 16 oktober 2008

Tomatskörd!

Det är bara en vecka sedan jag skördade årets första (!) tomater. Det är sant, sommaren har varit så kall att tomaterna började inte sätta kart förrän jag tog in plantorna för att rädda dem för frosten. Sedan tog det säkert en månad innan de gröna tomaterna började få färg. Det var först när min pappa (det är han som har drivit upp plantorna också) visade mig hur man tar bort tjuvar från plantorna som tomaterna började mogna. Så nu, när alla andra har kastat bort sina plantor för länge sedan, äter jag färska tomater varje dag. Inte dumt med lite försenad sommar en genomgrå oktoberdag.

onsdag 15 oktober 2008

Grekisk pytt 4 pers


Det kanske inte låter så gott med namnet, men smaken är desto bättre. Receptet har jag fått av svägerska M och det blev middag till svägerskorna Å och C + mamma ikväll. Riktig släktmat med andra ord!


I originalreceptet skulle det vara fläskfilé, men jag tycker att det är slöseri att använda filén när det finns andra styckningsdetajer som funkar lika minst bra. När köttet ska strimlas så är hela grisen tillräckligt mör för att funka till den här rätten. Jag skulle hellre använda skinkstek, bogfläsk eller bogstek, kotlett el. dyl.


Jag tycker att man ska äta kött, men jag tycker inte att man ska slakta djur i onödan, och de djuren som slaktas ska användas så mycket det bara är möjligt därför tycker jag faktiskt att det är bra att de gör korv av "skräpet" och kokar godis av klövar o.dyl. Att slakta djur bara för filéns skull är oetiskt, men då måste ju vi konsumenter våga köpa andra styckningsdelar än filé också.


Jag som har frysen full av älgkött, använde givetvis det även om man kan tycka att just älgkött är aningen "ogrekiskt". Det funkade hur som helst också bra.


1 kg borstad potatis, klyftas. Om skalet är tjockt skalas de, annars inte.


500 g mört kött av nöt, älg eller gris (eller varför inte lamm, det vore kanske mest grekiskt!)

1-2 lökar, röda eller gula i stora bitar

1 röd paprika

1 gul paprika

1 grön paprika

3 tomater i halvor

1 förp. fetaost


Marinad:

1 ½ dl olivolja

½ dl soja

2-3 vitlöksklyftor

1 tsk ingefära

½-1 tsk sambal oelek

1 tsk salt

sv.peppar


Strimla köttet, lägg det i en påse, häll över ingredienserna till marinaden. Knyt igen påsen blanda allt. Låt dra minst 1 timme.


Sätt ugnen på 225 grader. Värm olja i en långpanna. Lägg potatisen i den heta oljan, rör om så det kommer olja på all potatis. Häll köttet över potatisen, ringla över överflödig marinad.

Stek 15 min i ugn. Ta ut långpannan, rör om kött och potatis. Lägg på grönsakerna och smula över fetaosten. Stek i ugnen 15-20 min till. Känn med en provsticka i potatisbitarna om de är mjuka. Ta ut ur ugnen, salta och peppra. Servera med vitlökssås, oliver och gott bröd.


Vitlökssås:

2 burkar lätt creme fraishe

italiensk salladskrydda

1 vitlöksklyta

salt och peppar


Blanda alla ingredienser, låt gärna stå och dra medan köttet marineras.

Improviserad tjejmiddag och en fin present



Idag har min mobil ringt mer än vad den brukar göra under en hel vecka i vanliga fall. Delvis för att någon som ligger inlagd på lasarettet har uppgett mitt telefonnummer till sin sjuksäng, så flera samtal var med andra ord tanter som hade ringt fel. Men några av samtalen var också "rättringningar". Först svägerskan C, hon ringde i och för sig redan igår och bokade upp mig för en långpromenad i skogen och en tjejlunch på sta´n tillsammans med kompisen K.




När vi satt på restaurangen så ringede telefonen igen, det var min mor, gräsänka i veckan som ville gå ut och äta middag. Jag satt ju redan och åt ute, så jag föreslog att hon skulle komma och äta middag hemma hos mig istället. Svägerskan C var snabb på att bjuda in sig och brorsan J också på middag. Det visade sig att brorsan J skulle jobba över på annan ort, så gräsänka blev även svägerskan C. Min sambo ringde och meddelade att hans grävmaskin hade strejkat så att han inte skulle komma hem ikväll och någon timme senare ringde svägerskan Å, också gräsanka eftersom brorsan K veckopendlar till annan ort, hon var också sugen på middag så klart.




Lunchresturangen som vi åt på ligger nära en ganska nyöppnad butik i sta´n, som har som specialitet att sälja märkeskläder second hand. När vi var i närheten så passade vi på att göra ett besök. Där fanns alla möjliga märkeskläder, skor och väskor, en del saker som fortfarande finns i butik till och med. Svägerskan hittade en jättesöt Armanijacka som bebisen fick av henne. Den kommer att bli en perfekt vårjacka, den är lite stor fortfarande. Tusen tack svägerskan C! Så lyxiga märkeskläder har då aldrig jag ägt, det är ett som är säkert. Hur ska den här lilla bruden bli som tonåring när hon har Armanikläder innan hon ens fyllt ett år???




Middagsen blev givetvis trevlig. Med så trevligt sällskap kunde den inte bli annat, man borde äta middag tillsammans mycket oftare utan att det behöver vara så himla märkvärdigt. Även varmkorv med mos är godare i trevligt sällskap!

tisdag 14 oktober 2008

Pasta med Tuvasås

Det sägs att det var en 13-årig tjej som hette Tuva som uppfann den här maträtten en gång när hon var ensam hemma. Det är riktig "slutet på månaden-mat", billigare än så här blir det knappast. Jag frös in bebis-portioner av halva satsen och åt resten själv till lunch. Den enda anpassningen jag gjorde var att jag väntade med att tillsätta buljongtäning och salt till efter att jag hade tagit av bebisens portioner och att jag kokade pastan i osaltat vatten någon minut längre än vad jag brukar. Sedan blandade jag sås, pasta och lite matolja och körde allt med stavmixern till lagom konsistens.



Den här maträtten är för övrigt en av de mest önskade maträtterna på hemkunskapen. Om man tycker att det verkar lite proteinfattigt är det bara att se till att dricka mjölk till, då klarar man proteinbehovet. Om man inte dricker mjölk kan man göra en bönsallad som råkost till.



Tuvasås ca 2 port



1 hackad gul lök

1 skalad grovriven morot

2 dl krossade tomater

1 msk tomatpuré

1 dl creme fraishe lätt

1 dl vatten

2 tsk oregano

1 tsk basilika

1 buljongtärning

peppar

ev.salt



Blanda alla ingredienser i en kastrull. Koka upp under omrörning, koka 10-15 min på svag värme. Späd ev. med mera vatten om såsen verkar bli tjock.

Smaka av om det behövs salt, buljongtärningen är salt, så det är inte säkert att det behövs.



Servera med pasta och riv ev. över lite god ost.

Så här ser en mördare ut:


I morse när jag vaknade låg Malwin död och halvt uppäten i akvariet. Hugo, den stora, gulspräckliga sköldpaddan, vaktade sitt byte och fräste åt mig när jag kom för nära. Det verkar som att hungern segrade över godheten för Hugo. Nancy, den lilla gråa sköldpaddan, hade inte en chans att få del av bytet. Jag fick verkligen ta en fight med Hugo för att befria resterna av Malwin. Men med hjälp av en stekpincett så gick det till slut.

Antagligen så hade Malwin råkat sticka ut sin långa vackra stjärt utanför stenarnas skydd så att Hugo hade fått tag i den. Och när Hugo väl hade fått grepp om svansen så hade den flera hekto lättare malen ingenting att sätta emot. Det måste ha gått till så, för huvudet på malen var helt oskadat, han var uppäten bakifrån.


Jag hoppas bara att det gick fort så att den stackars malen inte behövde lida. Mitt samvete mår inte bra, det var inte snällt av mig att släppa in en fisk med två sköldpaddor. Framför allt inte eftersom jag var medveten om risken som jag utsatte malen för. Även om man kan tänka att det är naturens lagar, så är det inte naturens lag att vara instängd på mindre än en kvadratmeters yta tillsammans med två rovdjur.


Man tänker sig kanske sköldpaddor som ganska harmlösa djur, men en rödörad vattensköldpadda är allt annat än timid när den får chansen att visa sina naturliga instinkter. Jag har faktiskt själv suttit fast i Hugos käftar en gång. Jag har hållit på med djur i hela mitt liv, och även blivit biten av olika djur ibland, men det värsta djuret jag har blivit biten av är faktiskt Hugo.


Jag skulle mata sköldpaddorna med små bitar av älgkött, det är deras absoluta favoriträtt. Det var bara det att Hugo tog fel och råkade bita tag i mitt finger istället för i köttbiten. Hugo förstod nog inte att han hade tagit fel eller så brydde han sig inte, han kanske tyckte att det smakade lika bra med människokött, vad vet jag. Han vägrade släppa taget och jag, som höll i sköldpaddan med ena handen och satt fast i Hugos mun med andra handen ropade på sambon. När sambon kom bet Hugo fast ännu hårdare i mitt finger och började fräsa åt sambon. Ju mer jag drog i fingret, desto hårdare bet Hugo. När sambon kom alltför nära drog Hugo in huvudet, med finger och allt i skalet.


Det slutade med att sambon fick flytta sig utom synhåll, jag satte ner sköldpaddan på golvet så jag fick min andra hand fri. Då tittade Hugo ut från skalet, och jag hade som tur var lite långa naglar, så jag lyckades peta in en nagel i Hugos mun och bända upp käken så jag fick lös fingret. Som tur var hade det inte gått hål i skinnet, sköldpaddor har en lite läskig bakterieflora med bland annat salmonella som man inte vill ha in i blodet. Men den delen av fingret som Hugo hade haft i munnen var blått i flera timmar och fingret bultade och värkte i flera dagar efteråt.


Efter det matar jag alltid skölpaddorna med pincett...

måndag 13 oktober 2008

Malwin har överlevt natten

Jag tror att jag kan dra en lättnadens suck. Sköldpaddorna verkar inte heller bry sig om honom så han kommer nog att bli kvar på Edet zoo.

söndag 12 oktober 2008

Ett malplacerat tupperwarepary

Det prickiga på bilden är nykomlingen på Edet zoo - Malwin


Idag har jag haft mitt livs första tupperwareparty. Det var en trevlig historia, tre av svägerskorna och några kompisar och deras kompisar dök upp för att shoppa plastgrejer och fika. Jag hade bett alla att ta med sig någon och det var kul, för då fick man träffa lite nytt folk också!



Självklart blev det en del plastburkar sålda, men tupperwaregubben (det var faktiskt en manlig demonstratör) hade en farlig konkurrent om uppmärksamheten. Och nej, det var inte bebisen, hon sov så gott under hela visningen. Den som stal showen var istället malen Malwin. Den som har hängt med på bloggen ett tag kommer kanske ihåg att jag för någon vecka sedan funderade på att skaffa en städerska till sköldpaddorna. Kompisen J hörsammade min fundering, så idag hade hon lilla Malwin med sig (eller liten och liten, han var stor som en mindre simpa) i en, just det, tupperwareburk.



Medan vi tittade på demonstrationen så fick Hugo och Nancy (sköldpaddorna), och Malwin bekanta sig med varandra med plastburken mellan sig. När visningen var slut släppte vi ut Malwin, nöddöpte honom till just Malwin och lät honom simma sina första simtag på Edet zoo.



Han flyttade genast in på nedervåningen i akvariet. Övervåningen är sköldpaddornas soltak, där ligger de och jäser hela dagarna. Jag kan lova er, om Malwin blir kortlivad, så inte beror det på att han svälter ihjäl. Och när man har sett honom så oroar man sig inte för att han ska bli sköldpaddsföda i första taget.



Enligt kompisen J kan malar bli 1,5 m långa. Om Hugo blir 30 cm lång, Nancy 10-15 och Malwin 150 cm, det är så stora som de olika raserna blir i vilt tillstånd, då kommer jag att behöva ett STORT akvarium i framtiden. Och gamla blir de också, vi kommer nog att behöva skriva in dem i vårt testamente! Tänk när jag och sambon blir gamla och ska flytta in på ett äldreboende! Tant Lisse, farbror J och två skäldpaddor, en mal och ett jätteakvarium på avdelningen. Som personalen måste rengöra varje månad. Det blir grejer det :-)

fredag 10 oktober 2008

Jag kände det redan igår

..att jag var på väg att bli förkyld. Idag på förmiddagen kände jag mig ändå ganska pigg, ända till jag kom på att jag skulle yoga lite.




Sambon höll på att skratta ihjäl sig när han hörde att jag hade börjat yoga framför tv:n, tydligen har han inte läst min blogg när han har varit på resande fot. Yoga må vara bra för många saker, men det var definitvt inte bra för min förkylning. När jag hade stretchat mig genom mitt basprogram var jag dubblt så sjuk som innan. Att vinterns leverans av pellets kom just idag och skulle bäras in i källaren gjorde inte saken bättre. Även om sambon bar in nästan allt var det lilla jag bar in mer än nog för min ork.




Jag hade tänkt göra piroger till middag, men det är jag alldeles för sjuk för. Inte så fräscht heller att laga en massa mat när man är förkyld, så idag blir det hämtpizza till middag!



torsdag 9 oktober 2008

Kolsvart mörker

Det har varit en genomgrå dag idag. Jag har varit ute och ridit ikväll, första ridturen på egen hand sedan jag började om att rida. Det var lättare sagt än gjort. Inte själva ridningen, hästen var jättefin och jag börjar hitta igen kroppen i sadeln igen, men det var nästan omöjligt att se. Totalt kolsvart mörker, den fuktiga marken absorberade allt ljus. Jag som är en skogsmulle tänkte ju givetvis att jag skulle rida i skogen och var så säker på att hästen och jag tillsammans skulle hitta rundan som vi har ridit tillsammans med B. Tyvärr var hästen för lydig, så när jag kollade in i skogen så traskade hästen av från stigen åt det hållet jag tittade. Och tappade bort stigen. Tror jag, det knakade och frasade under hovarna istället för att "tassa" som det lät när jag vet att jag var på stigen. Vissa stigar som var steniga och sandiga var lättare att urskilja, så vi tog en sådan men det innebar att ridturen bara blev hälften så lång som jag hade velat.

Men för mig var det nyttigare, det gick inte att både koncentrera sig på att se stigen och göra någon sorts övningar, så när jag var lyckligt och väl ute på vägen igen passade jag på att träna lite avsaktningar och igångsättningar i alla möjliga kombinationer, och med tanke på vilken ringrostig ryttare jag är för närvarande så var det nog precis vad jag behövde. Skulle bara ha insett det hopplösa med att försöka rida i en skog som jag inte ens hittar i på dagen i kolsvart mörker och tagit landsvägen istället från första början.

Roligast idag var att hästarna gnäggade när jag kom till stallet, det brukar de inte göra när jag kommer i vanliga fall. Jga inbillar mig att det var för att de kände igen mig. Det kan ju aldrig ha varit för att det var så ruggigt väder att de tog varje chans att få bli insläppta av någon vänlig själ???

onsdag 8 oktober 2008

½ kg frukt och grönt om dagen

Enligt svenska näringsrekommendationer ska vi äta ½ kg frukt och grönt om dagen från att vi är 10 år och resten av livet. Jag vet att många tycker att det är besvärligt och dyrt att äta frukt och grönt så jag tänkte ge lite tips så att man lättare kan få i sig det.

Varför det är bra att äta mycket frukt och grönt finns det många anledningar till, bland annat så bör vi äta större andel gröna livsmedel på bekostnad av kött, för miljöns skull, det går bara åt en tiondel så mycket energi för att producera 1 kilogrönsaker jämfört med 1 kilo kött (även om det inte är riktigt så enkelt). Frukt och grönt är kalorisnålt men näringstätt = lättare att hålla vikten dessutom innehåller frukt och grönt massvis med ämnen som kroppen behöver för att alla kemiska processer i kroppen ska fungera som de ska, t.ex. fibrer, vitaminer, mineraler och antioxidanter. Dessutom tycker jag att det är grönsakerna som står för variationen i maten, kött smakar alltid kött, men alla grönsaker och frukter smakar olika.

Som grundregel kan man tänka att 500 g = 5 portioner. Frukter av ett äpples storlek väger ungeför 100 g, så om man äter 2-3 frukter om dagen har man kommit en bra bit på väg. Glöm inte bort bären, en smoothie eller hemkokt kräm till frukost eller mellanmål innehåller ofta minst 100 g frukt och bär, se bara upp med sockermängden.

Om man ska äta grönsallad med isbergsallad, gurka och tomat, då kommer man att vara tvungen att äta 1 liter för att få i sig 200-300 g, då kan man lätt börja känna sig som en kanin. Dessutom är detta ganska dyra grönsaker som innehåller relativt lite nyttigheter jämfört med många andra. Dessa grönsaker ska man frossa i på sommaren, det är då de är som billigast, har som kortast transportsträckor och smakar som allra godast.

Om man vill komma billigare undan, och dessutom få grönt som mättar bättre så är det bästa att ha ett basförråd hemma med lök, morötter, kålrot och vitkål. Det är billiga och mättande grönsaker och rotsaker som finns svenskodlade i princip hela året. Att handla efter säsong och miljövänligt är ju något som kan vara lättare sagt än gjort. Men ett bra tips är att titta på prisskyltarna i affären. Där står ursprungsland. Välj frukt och grönsaker som är odlade så nära som möjligt. Välj t.ex. hellre spanska apelsiner än sydafrikanska, franska äpplen istället för argentinska, svenska morötter istället för holländska. Ju närmare oss det är odlat, och ju lägre pris, desto mer rätt säsongsmässigt är det troligtvis, och då är smaken bättre, priset bättre och ofta har det inte behövts lika energikrävande odlingsmetoder heller förutom det självklarta, kortare transporter.

Grönsaksdip
När jag är lat, och det är jag ofta så skär jag bara morötter eller kålrötter i stavar och äter till maten. Vitkål är faktiskt också gott att skära i stora bitar och knapra på. För att variera sig så kan man ha sallad, rättika, fänkål, rädisor, purjolök som man river eller äter äter i stora bitar. Om man vill kan man ta lite fil eller naturell yoghurt med lite salt, peppar och salladskrydda som vardagsdippsås. Ställ fram lite morötter och kålrötter och en sådan dippsås på bordet medan maten blir färdig så ska ni få se att det är enkelt att äta mycket grönt.

Salladstips

Vitkålssallader är perfekt att ha, de håller några dagar i kylen så man kan gärna göra mycket om man ändå gör. En dressing med någon sorts fett i gör att kroppen lättare tar upp fettlösliga vitaminer och antioxidanter.

Riven vitkål med lingonsylt är en klassiker till palt, blodpudding, egentligen passar det till allt som man äter lingonsylt till.

Riven eller strimlad vitkål med ananas eller apelsin.

Pizzasallad: Strimlad vitkål med dressing av 3 msk matolja, 1 msk vinäger, 1 msk vatten, salt, peppar och pizzakrydda eller oregano. God till pizza, men även till pannkakor och annan "mastig" mat.

Rivna morötter med grovrivna äpplen eller apelsin i bitar.

Riven vitkål, morötter och kålrot eller palsternacka blandas med strimlad purjolök.
Koka upp 1 dl vatten. Blanda med ½ dl socker, ½ dl bostongurka, 1 msk olivolja, 1 msk valfri vinäger, salt och peppar. Häll dressingen över salladen. Håller länge i kylskåp, blir bara godare efter någon dag.

Isbergssallad eller salladskål med gurka och äpple. Droppa citron över så får du en frisk smak och äpplet blir inte brunt.

Isbergssallad med nektarin och purjolök.

Tomatsallad med rödlök och ev. oliver och samma dressing som till pizzasalladen.

Konserverade bönor eller frysta haricot verts eller gröna ärter kan blandas med lite purjolök. Gör en vinägrettsås som till pizzasallad, pressa i en vitlöksklyfta. Matig sallad.

Grönsaker i maten

Ett annat enkelt och billigt sätt att få i sig frukt och grönt är att blanda det i maten. Lök är ju klassikern, det är faktiskt världens vanligaste grönsak. Lök passar till nästan allt.

Morötter, palsternacka eller rotselleri i köttfärssåsen och köttgrytor.

Svamp, ger bra volym i maten, perfekt om man är rädd att det ska bli för lite mat.

Släng ner lite broccoli eller blomkål de sista 3-4 minuterna av pastakoket eller potatiskoket. Sparar både energi och disk.

Gör sås av grönsaker och rotsaker. Koka grönsaken (t.ex. rotselleri, gröna ärter, fänkål, paprika, morot...) mjuk i buljongtärning, mixa såsen med stavmixer, häll på mjöl utblandat med mjölk, salta och peppra. Många grönsaker får fram smakerna bättre med några droppar citron (på flaska...).

Fräs morot, lök och vitkål, ev. 1 pressad vitlöksklyfta i lite matolja. Skvätt på lite soja, peppra och salta om det behövs. Billigt och gott till det mesta bl.a. köpta köttbullar och pulvermos.

Fräs purjolök och zuccini + ev. svamp. Salta och peppra.

Jag kände bara en tillfällig undervisningsabstinens, därför detta mästrande. Nu ska jag sluta och mästra och lägga mig i sängen istället.

Nu ÄR den färdig!!!


Man ska titta på den från lång håll, på nära håll ser det bara ut som vita, svarta och gråa fält. Nu ska jag bara skaffa en snygg ram till. Och få upp den på väggen.

tisdag 7 oktober 2008

Yoga

Jag trodde aldrig att jag skulle stå framför tv:n och träna. Jag tycker att det är trevligast att vara utomhus när jag ska motionera, jag inbillar mig att den friska luften gör halva nyttan med träningen nämligen. Men, man måste ju ändra på sig när förutsättningarna ändras. I veckan jobbar sambon borta, så då är det inte läge att sticka ut på en löprunda även om den går fort... Även om jag tidigare under dagen på skämt sa till sambon att jag hade lämnat bebisen hemma med hunden som barnvakt när jag for in med bilen till verkstaden.

Jag fick min första IForm-tidning igår, och där följde det med en skiva med yogaövningar. Och när det inte var någonting att se på tv så pluggade jag i skivan och testade. Och det var faktiskt riktigt skönt, jag kände att det sträckte ut och "knakade till" framför allt ryggraden och skulderpartiet. Dessutom blir jag väldigt avslappnad av att andas ordentligt. Jag har aldrig testat yoga, men det var vad jag uppfattar som traditionella stretchövningar och jag insåg snabbt att jag har absolut ingen styrka i kroppen, och framför allt, ingen balans. Jag tror faktiskt att jag skulle bli en bättre ryttare om jag fortsätter att göra övningarna på skivan. Det blir ett bra altenativ till kvällspromenad när sambon är borta och bebisen sover på kvällarna.

Jag var ju minst sagt kritisk till IForm för ett tag sedan här på bloggen. Det äre ungefär ett år sedan jag läste tidningen sist, och jag vet inte om det är jag eller tidningen som har förändrats, men jag tyckte att den var mer sympatisk, mindre pressande i sitt budskap nu. Däremot tycker jag inte om att det är ett sådant fokus på viktminskning i tidningen. Att gå ner i vikt är faktiskt inte det enda skälet till att motionera och äta bra.

Oreganokyckling 3-4 port

Nu är det dags för ett snabblagat recept efter alla långkok. Det här receptet fick jag av en vikarie för några år sedan. Jag hade några grillade kycklingklubbor i frysen som jag bara benade ur och värmde i såsen. Det gick också bra.



4 kycklingfiléer

1 msk margarin

salt, peppar

1 pkt matlagningsgrädde

1 hönsbuljongtärning

1-2 vitlöksklyftor

1 msk oregano

1 ½ msk balsamvinäger



Tärna kycklingfiléerna. Bryn dem i en stekpanna i margarinet, salta och peppra.

Häll på matlagningsgrädde, buljongtärning, oregano och balsamvinäger, pressa i vitlöken. Låt grytan puttra under lock ca 5-10 min.



Servera med grönsaker och kokt ris, pasta eller potatis.

Precis när jag trodde att pärlkonstverket var klart...


... så stötte jag till brickan.

måndag 6 oktober 2008

Pärlpysslet på gång


Nu ska jag ge en liten förhandstitt av mitt omtalade pärlpyssel. Jag har helt enkelt photoshoppat en bild så att den har blivit svartvit och blivit mer grochuggen. Sedan har jag lagt bilden under en vanlig fyrkantig genomskinlig pärlplatta och lagt pärlbricka, precis som när man var liten.


På affären där jag köpte pärlorna hade de lagt betydligt mer avancerade bilder, de hade inte gjort bilden lika grov som jag hade, dessutom hade de använt färgbilder. Det skulle vara roligare och en större utmaning att lägga en mer detaljerad bild, så det blir nog så nästa gång. Dessutom ska jag nog göra en bild med fler färger. Nackdelen är att det inte är så enkelt att hitta rätt nyanser. Min bild består egentligen av vitt, svart + fyra olika grå nyanser, och så många olika grå pärlor finns det inte, det var knappt att jag hittade två olika gråa nyanser, så bilden blir ännu mer grovhugget än den utskrivna bilden var.


Jag har bara en pärlbricka, och den är mindre än vad bilden är, så jag måste komma på något sätt att foga ihop två pärlplattebilder. Jag ska prova att lägga ihop dem mitt på pärlbrickan och sedan smälta ihop dem,men jag vet inte hur det lyckas. Annars är brickorna ihopkopplingsbara, så det bästa vore helt enkelt att koppla ihop brickorna med varandra och lägga mönstret sedan.


Detta måste vara det bästa pysslet för den opyssliga. Det tar en stund framför datorn att få originalbilden som man vill ha den, sedan är det hur enkelt som helst att lägga själva pärlbrickan.

söndag 5 oktober 2008

Musselstranden av Marie Hermansson

Musselstranden visade sig vara en riktig sträckläsningsbok. Att det regnade och att bebisen tog en rekordlång middagslur exakt medan sambon jobbade på lördag drog också sitt till. Det blev en riktig myslördag.


Boken, om det nu finns någon förutom jag som inte redan har läst den, är en sorts barndomsskildring. En flicka, hennes somrar på landet, en hemsk händelse som sätter ettt slut på idyllen och på hennes barndom. Flera missföörstådda individer och hemligheter som inte uppenbaras förrän många år senare. Så skulle jag vilja sammanfatta Musselstranden. Det var en väldigt stämningsfull och vacker bok. Det här är en bok som inte ska analyseras sönder, därför har jag inte tänkt skriva mer än så om den. Läs den istället!


fredag 3 oktober 2008

En smak av sommaren!

Precis när väderflickorna på tv:n visar att vinterns första snö kan vara i antågande på våra breddgrader under helgen så dimper ett paket ner i brevlådan. Med sommartema! Det kunde inte ha varit bättre tajming! Att mina bröder och deras respektive är på franska rivieran medan jag har suttit hemma i höstrusket gör också att jag verkligen förtjänar lite sommarkänning!


I paketet låg boken Musselstranden av Marie Hermansson. Den var ju väldigt populär när den kom, men jag läste den aldrig då, så det ska bli otroligt kul att läsa den nu! Prasslet som följde med var lösgodis i olika sommarsmaker, en chokladkaka med jordgubbssmak, teer med sommarsmaker och ett följebrev skrivet på rosa brevpapper. Tusen tack hemlige bokvän, vilket tankearbete du har lagt ner för att få ihop temat!


Och som om någon högre makt såg mig på väg ut till postlådan så kom en underbar höstsol fram genom molnen precis när jag gick ut till brevlådan! Nu gör det inget att sambon ska jobba på lördag, helgen är räddad!



torsdag 2 oktober 2008

Sommarens skörd

Idag har jag varit på den första föräldraträffen i BVC:s regi. Det var ett gäng trevliga mammor och en pappa som var där med sina bebisar. Min lilla bebis var helt plötsligt en av de största, hon föddes redan i april, och den här gruppen bestod av "sommarens bebisskörd".

Jag blev lite orolig när jag insåg att det var 2 tjejer och 7 killar i gruppen, snabbt såg jag henne framför mig som kuvad tjej i en klass av bara killar på högstadiet. Jag har haft klasser där tjejerna har varit i stor minoritet och det har varit ganska krävande klasser. Lagom fördelning är som i alla sammanhang bäst. Det är bäst jag börjar härda henne redan nu så hon fixar att ta plats bland en massa killar!

Min mamma har alltid påstått att jag är barnslig. Idag skulle jag köpa en present till sambons systerdotter som fyller sex, och dessutom försöka hitta någon rolig leksak till bebisen på stan´s största leksaksaffär. Gissa vad jag kom hem med? En liten sked till bebisen, en liten present till systerdottern (ska köpa en grej till åt henne) och FYRA saker till mig! Barnslig? Jag??

Kvällen ska jag ägna åt bildredigering och sedan ska jag påbörja pärlprojektet som jag skrev om för någon månad sedan. Jag ska helt enkelt bli barn på nytt och börja bygga pärlbrickor. Det var pärlbrickegrejer jag köpte till mig själv. Återkommer om det blir något resultat!

Den ryske vännen av Kajsa Ingemarssonon


Tidigare har jag läst "Små citroner gula" av Kajsa Ingemarsson, och den tyckte jag var okej. Den var trevlig och lättsam, perfekt när man vill ha lite avkoppling, men ingenting som stannade kvar.


Den ryske vännen tillhör en genre som har varit i det närmaste utdöd sedan det kalla krigets slut i början av nittiotalet, och det var riktigt kul att återse en tvättäkta spionroman! Jag var en fan av Evelyn Anthony, eller Eve Stephens som hon egentligen heter, när jag gick i högstadiet, och den här boken påminner om hennes böcker. Det som sätter en extra krydda med den här boken är att Kajsa Ingemarsson enligt egen utsago faktiskt har varit anställd på SÄPO. Men jag kan inte säga om det gör den här boken mer realistisk.


Boken handlar om en idealistisk ung svensk biståndsminister som bestämmer sig för att stödja ett barnhem i Tjetjenien mot FN:s, EU:s och SIDA:s rekommendationer. Naturligtvis tillstöter problem och helt plötsligt är Sverige en bricka i ett storpolitiskt spel.


Något som retar mig lite, framför allt med tanke på att det är en kvinnlig författare är att alla kvinnor i boken framställs som hjärndöda våp, medan männen är kloka och allmänbildade och ställer allt tillrätta. Klassiskt Bond-manér med andra ord. Förutom könsrollerna så har den här boken inte mycket gemensamt med James Bond. Jag tycker faktiskt inte att den riktigt tar fart och trådar som hade kunnat sätta historien i spinn släpps, kanske är Kajsa Ingemasson lite rädd för att inte få ihop historien eller som min mina elever brukar uttrycka saken:
-Jag kunde inte skriva mer om det för då hade berättelsen blivit för lång.
Det finns i och för sig många författare som skulle vinna på att ha den insikten, men den här boken hade blivit mer intressant om journalisten Maud Gunnarsson hade fått en större roll.


Sammafattningsvis: KUL med en ny spionroman som handlar om dagens värld, men inte en av genrens bästa, även om jag kanske hade andra preferenser sist jag läste spionromaner...

onsdag 1 oktober 2008

Jag ska bara...

Egentligen skulle jag rengöra akvariet åt sköldpaddorna, för det var minst sagt grönt (igen). Men istället bjöd jag svägerskan M på kaffe, lagade mat åt mig och bebisen och satte igång ett limpbak. Sedan var jag redo att ta itu med akvariet. Varje gång gruvar jag mig innan, att rengöra akvariet är så sanslöst tråkigt. Och varje gång är jag lika nöjd när jag väl har gjort bort det för det blir så himla fräscht och fint.

Nu funderar jag på att skaffa några malar som kunde få bo med sköldpaddorna och äta alger. Jag måste bara avgöra hur grovt djurplågeri det skulle vara. Har malarna någon rimlig chans att överleva Hugos och Nancys oöverstigliga hunger? De skulle ha en massa stora stenar där de kunde bo och där inte sköldpaddorna skulle komma åt dem, och det är också där mellan stenarna som det blir mest alger, så de kanske skulle kunna trivas? De skulle då ha gott om mat, det är ett som är säkert.

Nåväl jag ska slåss med mitt samvete ett tag till innan jag fattar något beslut i malfrågan. '

Samma fråga kom förresten upp i somras när jag och sambon var ute och fiskade. Vi fick en jätteliten gädda och jag förseslog på skoj att vi skulle ta hem den till akvariet. Där vore utgången betydligt jämnare, vem skulle äta vem, sköldpaddorna eller gäddan? Det slutade i alla fall med att gäddan fick återgå till träsket där han hörde hemma. Och sköldpaddorna slapp en vasstandad hyresgäst.

Svensk råglimpa


...hette det i receptet. Min version borde snarare heta Svensk rågblaffa.Troligtvis hade jag lite för lös deg (för lite mjöl). Smaken blev det hur som helst absolut inget fel på. Jag får väl kalla resultatet rustikt eller något i den stilen...


2 limpor


50 g jäst

5 dl vatten

50 g margarin

½ msk ättisksprit

2 tsk salt

1 dl sirap

2 msk brödkrydda

7 dl fint rågmjöl

ca 8 dl vetemjöl special eller vanligt vatemjöl


Smula jästen i en bunke eller "assistent".

Smält margarinet och häll på kallt vatten och låt blandningen bli fingervarm.

Häll degspadet över jästen och rör tills den löser sig.

Tillsätt ättika, salt, sirap, brödkrydda och rågmjölet.

Rör om degen. Tillsätt vetemjölet lite i taget tills degen släpper från degbunkens kanter. Om du kör i assistent lir resultatet bäst med vetemjöl special som kräver mer bearbetning än vanligt vetemjöl. Om du gör degen för hand får du bäst resultat med vanligt vetemjöl.

Jäs under bakduk i 1 timme.

Arbeta samman degen och forma två limpor. Rågmjölsdegar är alltid extremt kladdiga, så sätt inte för mycket mjöl vid utbakningen. Lägg limporna på smord eller bakplåtspappersklädd plåt.

Sätt ugnen på 175 grader.

Jäs 40 min på plåten under bakduk.

Grädda ca 30 min.

Pensla ev med en blandning av vatten och margarin när bröden kommer ut ur ugnen. Låt svalna på galler under bakduk.