måndag 30 mars 2009

Skidtur i snökaos

Nej, mina krukväxter får klara sig ett tag till, de fick ju faktiskt en dos härligt brunt akvarievatten så sent som igår, fullt med näring. MUMS!

Istället spände jag på mig skidorna när sambon kom hem från bilspekulationerna. Dagens tur gick som vanligt ut på isen. Om det var svårt att åka förra veckan, kolsvart med blåis randad av skoterspår, så var det minst lika svårt idag. Visserligen var det mycket ljusare idag även om jag inte hann ut medan det var dasljus kvar, men himlen var ljusare i och med att det var mulet och det har kommit alldeles vit ren snö på isen. Snön var tvärtom nog så färsk, den föll nämligen för fullt från himmelen. Det i sin tur gjorde sikten kort, dessutom fanns det knappt några skoterspår, det var inte så många skotrar som hade hunnit ut ikväll. Det blev en kort runda, härligt trots föret, temperaturen var perfekt och det är så himla mysigt när det snöar. Undrar hur länge till skidsäsongen kommer att hålla i sig den här vintern? Jag kom på mig själv igår att gruva för sommaren. Vad gör man egentligen på sommaren när man varken kan åka skoter eller skidor??? När man dessutom har en sambo som jobbar som mest och knappt har någon semester. Nä, tacka vet jag vintern.

Krukväxter

Som ni kanske märker så har jag för tillfället skrivkramp och idétorka. Jag känner inte att jag har något att skriva om, livet rullar på i sina vanliga gängor med jobb och kvällar. Ingen kväll sticker ut mer än någon annan. Skönt att ha ställt om klockan till sommartid, helt plötsligt känns det som om det är någon idé att göra något på kvällen.

Ikväll funderade jag på att plantera om mina blommor, men sambon for iväg och köpte en bil med svågern och att börja sorma med blomjord och krukor och kaktusar med en väldigt nyfiken nästan-ett-åring kändes inte som någon lysande idé. Kanske finns ilet kvar när lillan har somnat??

På tal om krukväxter, har ni sett att man efterlyser krukväxter som förädlas vegetativt alltså med lök eller sticklingar och som är dokumenterat äldre än 1960. Sådana krukväxter har ofta funnits i samma familj i generationer och nu ska de alltså inventeras och bevaras till eftervärlden! Jag ska tipsa min mormor om det här! Tänk att det finns någon som tänker till och med på våra krukväxter. Det är klart att de är en del av vårt kulturarv.

Om du är intresserad av att läsa mer, kolla här.

söndag 29 mars 2009

Lördagkväll i bilen

Lördagen tillbringade vi i stugan tillsammans med mina föräldrar och brorsa och hans sambo som kom dit på eftermiddagen. Vi hade lite andra planer för söndagen, därför körde vi hem sådär vid 20.30 på kvällen. Vi passade på att kolla in Earth hour, det var en del som hade lyset släckt, mern inte så många som jag hade trott. Vi var tvugna att ta omvägen via macken eftersom sambon behövde fylla på snusförrådet. Även macken firade Earth hour, men som tur var hade de inte släckt ner helt och hållet, men lite soft belysning hade de. Givetvis lät vi själva bli att tända en massa lysen när vi kom hem, stearinljus var det som gällde. Mysigt! Det vore intressant att veta om kraftbolagen märkte av timmen!

På vägen hem hamnade vi bakom en bil som inte betedde sig särskilt nyktert, färden gick i 50 km/h och flera gånger var den nära diket. Vän av ordning som man är och dessutom direkt hatisk mot folk som kör när de har druckit tänkte vi att vi skulle tipsa polisen. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Först ringde vi fel, kom ihåg numret fel och råkade slå en etta för mycket, 114 114 ringde vi, 11414 skulle det vara. När vi väl hittade det rätta numret kom man fram till en dataröst som sa: Vill du lämna ett tips tryck 1, vill du anmäla ett pågående brott tryck 2 osv. Redan i det här läget hade rattfyllot kört en halvmil med oss i hasorna. När vi hade gjort vårt val sa nämnda dataröst: Du placeras i kö, du har för närvarande ... plats i kön. Då lade vi på luren och lät rattfyllot köra på. Det är som en dålig parodi, vilket stolpskott har tänkt ut att man ska sitta i telefonkö när någon håller på att begå ett brott? Är det så polisens resurser ska räcka till, ingen orkar sitta i kön tillräckligt länge för att anmäla brotten, färre brott för polisen att utreda, bättre statistik och mindre arbetsbelastning för poliserna. Väldigt smart, på kort sikt...

fredag 27 mars 2009

Fredagkväll...

...och hela helgen framför sig! Det vore veckans höjdpunkt om det inte vore för att man alltid är trött på fredagarna. Samtidigt är det bästa att försöka hitta på något, sitter man bara hemma framför tv:n (som man gör de flesta fredagkvällarna nu för tiden) blir man bara ännu tröttare.



Sambon for iväg med svågern M och tittade på en bil som svågern funderar på att köpa så lillan och jag blev ensamma hemma. Det enda ljud som hörs är diskmaskinen som arbetar. När vi flyttade hit var det mitt favoritljud, det är så mycket värt att slippa diska för hand. Eller själva diskningen var inte det jobbigaste utan att ha all smutsig disk på bänken i väntan på att ett diskil skulle infinna sig. Ibland kunde det ta några dagar... Och berget på diskbänken växte sig större och större.

Nu kom sambon hem från sin rundtur och vi ska fara ut på en liten visit. Lillan och sambon får köra bil och jag och hunden promenerar.

torsdag 26 mars 2009

Mellanmålstips

Den här matiga och proteinrika smoothien har jag hämtat från Hk-bloggen.
Våga testa, var inte rädd för bönorna, de känns inte när du äter utan tillför bara en massa mättnad, krämighet, proteiner och fibrer.

Proteinsmoothie med hallon 2-3 glas

1 dl stora vita bönor
1 tsk rivet apelsinskal
½ påse frysta hallon
2 dl vaniljyoghurt
2 dl mjölk
ev. 1 msk socker

1. Spola av bönorna med vatten i ett durkslag.
2. Tvätta apelsinen noga i ljummet vatten och riv skalet på rivjärnet.
3. Kör bönorna tillsammans med lite av yoghurten i matberedare eller med stavmixer till ett slätt mos.
4. Tillsätt resten av yoghurten, apelsinskal, hallon samt mjölken och kör skummigt.
5. Häll upp glas, servera genast, gärna med isbitar i.

onsdag 25 mars 2009

Till dess din vrede upphör


Åsa Larsson är tillbaka igen och när jag börjar lyssna på den här boken inser jag att jag har saknat hennes böcker. Det är Katarina Ewerlöf som läser talboken, med den äran som vanligt.


Det jag tycker bäst om med den här boken är språket. Jag tror att det är för att jag får den uppläst den här gången som jag känner så starkt för dialogen i boken. Den är så äkta. Det är första gången jag hör någon annan än min mormor säga kaffe med doppa, eller att det ligger bås på golvet. Hon har fångat det norrländska bättre än någon annan författare som jag har läst, det dialektala ger färg utan att störa. Mer namnkunniga författare, som Torgny Lindgren och Kerstin Ekman är ju kända för att ge sina karaktärer dialektalt liv, men oftast stör dialekten mig mer än den tillför när jag läser deras böcker, det gör den inte här. Jag tycker att hon har lyckats fånga det norrbottniska även i karaktärerna, t.ex. Rebecka Martinsson själv, som är en person i sitt Stockholmsliv och en annan i sitt Kirunaliv, vi är ju alla olika i olika sammanhang, och jag tycker att Åsa Larsson skildrar det fint.


Även personskildringarna, åkarpojken Hjalmar som egentligen hade velat studera, AnnaMaria Mella som går in på toa för att kunna prata i telefon, Wilma som lever ihop med sin älskade mormorsmor Annie , Sivving sopm har flyttat ner i pannrummet av praktiska skäl och alla andra i boken...


Något annat som jag har tänkt på i den här boken som jag inte har reflekterat över i de tidigare böckerna är hur Åsa Larsson beskriver människornas relationer med sina hundar. Några av de starkaste scenerna i hennes tidigare böcker har haft hundar inblandade och även i den här boken är hundarna väldigt viktiga för människorna. Något som är lite extra passande eftersom Kiruna är Sveriges hundtätaste kommun. I Åsa Larssons böcker får hundarna vara hundar, precis så kloka och dumma och trogna som hundar är, det är inga disneyhundar utan fria lyckliga men väldigt vanliga hundar som får vara med i Åsa Larssons böcker. Det finns anledning att förvänta sig hundar även i hennes kommande böcker.


Boken hendlar om Wilma och Simon som bestämmer sig för att dyka efter ett plan som störtade och hamnade i botten av en sjö i Kirunatrakten under andra världskriget. Ungdomarna blir mördade men Wilma följer utredningen av sin egen död med stort intresse från den andra sidan eller vad man ska kalla det. Det här lyckas Åsa Larsson med så att det blir fint och inte det minsta patetiskt eller B-skräckis. På köpet får man veta en hel del om hur den tyska permitanttrafiken genom Sverige, och framför allt Norrbotten påverkade människorna i länet.


Till dess din vrede upphör är en vacker bok tycker jag, läs den!

Skräckens skidtur

Jag skaffade mitt första par vallningsfria skidor när hunden var valp. Tanken var att vi skulle kunna åka ut på skidturer och att hon skulle kunna prova dra ibland. Att jag skulle bli skidfrälst och hunden en riktig pärla i dragselen var inget jag hade trott då. Det första paret skidor var så gott som uppnött efter 4-5 vintrar, så nu ingår faktiskt två par längdskidor i mitt "stall" och jag lyckas faktiskt riktigt ofta med vallningen!

Ända sedan dess har jag ihärdigt försökt frälsa alla mina bekanta att också börja åka längdskidor, det skulle vara så kul med en skidkompis!!! Denna vinter lyckades jag. Brorsan och svägerskan Å har skaffat längdskidor! Jag är som ni säkert har märkt ett stort fan av att åka på isen, framför allt för hundens skull, dessutom är det bekvämt att kunna spänna på sig skidorna och åka direkt från ytterdörren. Jag brukar ofta åka när det är mörkt, ibland med pannlampa, men oftast i kolsvart mörker.

Igår skulle svägerskan Å inviga sina nya skidor. Givetvis övertalade jag henne att vi skulle åka på isen. Det var bara det att det var stenhårt på isen, så hårt att jag några timmar tidigare hade sparkat med bebisen i sparklådan där. Det innebar att det var skitsvårt att åka, skidorna for som Bambis ben på isen. Dessutom var det en kolsvart kväll, inte minsta tillstymmelse till måne eller någon annan ljuspunkt. Förutom två bilar (?) som körde omkring på isen... Vi åkte ca 2 km innan vi vände. Å var smart, hon tände lampan på sin mobiltelefon och klämde fast den innanför mösskanten! När vi vände hade nog bilarna upptäckt våra svårigheter, så de kom och körde efter oss och lyste åt oss, så då gick det betydligt bättre att åka. TAck för det bilarna!

Nu är jag mest orolig att jag har lyckats avskräcka den enda skidkompisen jag har haft. Jag har haft dåligt samvete hela natten över att jag inte tänkte ut en roligare skidtur när det var premiär och allt. Inte ens semlorna som vi åt när vi kom tillbaka smakade bra, jag råkade nämligen sockra dem så mycket att de smakade illa :-(

söndag 22 mars 2009

Fiskgryta för små magar ca 3-port


Den smidigaste barnmaten kokar man som en gryta med allt i ett. Ca 15 min tar den här grytan att göra, inkl. skärande. Min bebis tyckte så mycket om den att det blev betydligt mindre att frysa in än vad jag hade tänkt...


3 skalade potatisar

½ morot

1 "lager" från en purjolök

1 "lager" från fänkål

ca 3 dl vatten eller så det täcker alla grönsakerna

1 tsk dill

1/4 krm vitpeppar

½ pkt sej

½ dl grädde

1 msk maizena+ 2 msk vatten


Koka upp vattnet i en kastrull.

Skär potatisarna och alla grönsakerna i ätstora tärningar. Koka ca 5 min. Krydda med dill och peppar i kokvattnet.

Tillsätt fiskblocket i samma kastrull, koka ca 5-10 min eller till fisken är färdig.

Ta upp fisken och grönsakerna med en hålslev, tillsätt grädden och maizena+vatten till kokspadet i kastrullen. Ge ett uppkok under omrörning. Servera grönsakerna och fisken i såsen. Frys in det som inte går åt på en gång i portionsförpackningar.

Så här ser fänkål ut, en otroligt god, lakritssmakande grönsak. Den växer i lager utanpå varandra, efter samma princip som en lök, därav mängdangivelsen i receptet.

Skidtävling

Igår gjorde jag något som jag aldrig i hela mitt liv har gjort förut. Jag var med i en skidtävling. Det var sambons jobb som hade en familjedag där man kunde roa sig både med skidtävling och pimpeltävling. Med tanke på att jag faktiskt har fått till några skidturer både med och utan hund varje vecka så var valet givet för min del. Jag slutade som trea av 8 deltagare i damklassen! Jag är omåttligt stolt även om jag, när jag såg tiderna, tänkte att jag borde ha kunnat åka lite snabbare, jag hade andraplatsen inom räckhåll.

Men jag känner mig ändå nöjd, jag gjorde mitt bästa och entredjeplats var het ok, jag trodde att jag skulle ligga någonstans i mittenskiktet, jag har som sagt aldrig åkt någon skidtävling förr och jag hade ingen aning om hur det går till eller hur fort andra människor åker. Hon som vann var en aktiv skidåkare av helt andra mått än vi andra amatörer, så hon låg över tre minuter före tvåan, och jag låg tjugo sekunder efter hon som kom tvåa.

På kvällen var det bankett och prisutdelning och jag blev en vattenkokare rikare!

Söndagen har ägnats åt en promenad på isen med sambo, bebis hundar och sambons syster och man hemma hos dem, en pizza till lunch och en sparktur på "vår egen" is här hemma med bebisen i sparklådan på eftermiddagen. Under tiden skottade sambon fram grillplatsen på baksidan och vi fikade lite innan vi gick in och vilade middag medan bebisen sov. Ibland går man över ån efter vatten när man är ute och kör skoter flera herrans mil när man har det så himla bra hemma på sin egen baksida. Men vad tråkigt det skulle vara att alltid vara hemma...

fredag 20 mars 2009

Busters öron av Maria Ernestam


Oj vad jag tyckte om den här boken. Den är trivsam och makaber på samma gång och på något vis tilltalar den udda blandningen mig.


Boken handlar om Eva, en ganska vanlig medelålders kvinna som lever tillsammans med sin Sven i en liten stuga på västkusten. På sin 56-årsdag hon får en dagbok med rosor på av sitt mest knepiga barnbarn, med orden :

-Det har du önskat dig länge. Eva börjar skriva på nätterna och dagboken blir en biografi över ett liv och en person som visar sig vara mycket mindre alldagligt än vad det verkar på ytan. Färsta meningen i dagboken blir nämligen: "Jag var sju år när jag beslöt mig för att döda min mamma. Men jag hann bli sjutton innan beslutet kunde verkställas." En bok med den inledningen kan i alla fall inte jag lägga ifrån mig.


Boken handlar om hur man kan bryta ner ett barn och hur man som barn kan klara sig och skapa sig ett bra liv ändå. Jag tror att det jag tycker om mest i den här boken är att Eva ser till att skapa sitt eget öde istället för att bara vara ett tyst offer. Jag tror också att det är så alla barn som växer upp under svåra förhållanden måste göra för att klara sig även om det är väldigt tur att de flesta inte väljer Evas väg att forma sitt öde. Nu kan man kanske tro att det här är ytterligare en tragisk barndomsskildring av Pojken som kallades Det-stuk, men det är så långt därifrån man kan komma. Det här är en litterär historia som är väldigt snyggt komponerad och jag märker att varje ord, varje plantering är vägd på guldvåg, att läsa den här boken är som att plocka kronbladen från en vacker ros. Den liknelsen skulle bokens Eva ha gíllat.


Av en slump har det blivit så att jag har upptäckt Maria Ernestams böcker bakifrån, jag började med att läsa Kleopatras kam, hennes tredje bok. Busters öron var hennes andra och i väntan på hennes fjärde bok måste jag naturligtvis läsa hennes debutroman Caiprinha med döden.


Ni som inte redan har upptäckt Maria Ernestam ni har missat något!!

onsdag 18 mars 2009

Jag är så upprörd...

... jag inte finner ord. Hörde att tv-programmet Skolforum har haft ett program som diskuterade om slöjd och hemkunskap ska bytas ut mot mer "moderna" ämnen som IT och teknik. Vaddå moderna? Sått på tv:n och du hittar ett program som handlar om hemkunskap;Rent hus, Lyxfällan, Äntligen hemma, Niklas (eller Leilas eller Tinas eller Jamie Olivers eller Solens) mat eller allt vad de nu heter, Plus, Toppform, Tjockholmen.... Hemkunskap är inget aktuellt ämne.

Slå upp vilken dagstidning som helst och du hittar artiklar om övervikt, vällevnadssjukdomar, snabbmat, bantningsdieter hit och dit, det handlar om barn som hamnar hos kronofogden, om dyra SMS-lån, om klimatförändringar och svältande barn och skållade grisar och jämställdhet och livspussel och pengar som är slut i början av månaden. Hemkunskap är inget aktuellt ämne.


Det är hemliga kockar med tillsatser, det är sockerdebatt, det är EU-gurkor och kycklingar med salmonella. Det är fair trade och KRAV och fusk med köttfärs. Nej hemkunskap är inget aktuellt ämne.


Det är jämställdhet och dubbelarbetande kvinnor och hushållsnära tjänster och vårdnadsbidrag. Skilsmässor, utbrändhet, anorexi och Israeliska apelsiner, efterfrågan och genmodifiering, bönder med dålig lönsamhet och potatiskampanjer från Grekland. Hemkunskap är inget aktuellt ämne.

Hur mycket kostar det för vårt samhälle med medborgare som inte har kunskaper för att kunna göra vettiga val utifrån sin egen situation? Vad kostar betalningsanmärkningar, övervikt, hjärt-och kärlsjukdomar för vårt samhälle? Vad kostar det för de enskilda individerna? Hur ska man kunna sålla i all information som sprutar över oss hela dagarna? Nej, frågan är inte om hemkunskapen behövs i skolan utan hur i himlens frid vi hemkunskapslärare ska hinna ge samhällsmedborgarna de kunskaperna de behöver för att klara av sin vardag på 118 timmar?

tisdag 17 mars 2009

PRK-kakor ca 12 st



Bebisen är sjuk igen och sambon höll på att krevera av att ha varit tvungen att vara inomhus en hel dag. Han skyndade sig ut i garaget så fort jag kom hem från jobbet och jag passade på att lyssna på Åsa Larssons senaste som ljudbok och baka några superenkla godiskakor. Receptet hittade jag i en pärm när jag var cafévärdinna på ridskolan där jag startade min ryttarkarriär.




100g margarin


½ dl socker


½ dl sirap


2 msk kakao


(hasselnötscreme)




Blandas i en tjockbottnad kastrull. Koka ihop några minuter till en kolasmet på ganska hög värme.




3 dl corn flakes


2 dl kokos


2 tsk vaniljsocker




Tillsätts i kolasmeten efter kokningen. Klicka ut blandningen i småbrödsformar med hjälp av två teskedar.




ev. blockchoklad

Smält choklad och pensla på kakorna som garnering.

söndag 15 mars 2009

Skidtur igen

Jag och hunden tog en sväng på skidorna på eftermiddagen när vi hade kommit hem från en femmilatur med skoter som bara blev tre mil på grund av en krånglande stötdämpare. Det blev därför till att lifta med bil de sista 2,5 milen. Vi skoterförare är ett tålmodigt släkte...


Där vi var på skotertur hade vi strålande sol och även hemma var det superfint väder. Men några hundra meter hemifrån, nere på isen, var det dimma och nästan trolsk stämning. Jag passade på att ta ett kort. Tyvärr ville inte dimslöjorna fastna riktigt...

Väldigt virkade presenter

Nu kan jag äntligen visa mina senaste pysselalster. Igår nådde de nämligen sin mottagare. Det var våra kompisars dotter L som fyllde två år! Barnkalas är definitivt de ösigaste festerna! Bebisen var så uppspelt när vi kom hem att hon inte somnade förrän efter melodifestivalen. Idag har hon nästan varit bakis, trött och halvgnällig. Det är jobbigt att vara på kalas :-). Till födelsedagsbarnet hade jag virkat en prinsesstårta och två kanelbullar ur boken "Väldigt virkat" som jag fick för några veckor sedan.




Jag lovade attt jag skulle komma med ett omdöme om boken efter att ha testat några mönster och det har jag ju gjort nu. Både prinsesstårtan och bullarna blev superfina, faktiskt mycket finare än i boken, mycket för att jag lyckades hitta bättre färger på garnerna än vad boken visade. Mönstren var sådär, de kändes lite "halvfärdiga". Jag gjorde en hel del justeringar som kanske också var anledningen till att mina bakverk faktiskt blev bättre än de på bilderna i boken. Bl.a. virkade jag en annan ros till tårtan än vad beskrivningen visade. Jag valde även att brodera pärlsockret till bullarna på ett annat sätt än vad boken visade.
Beskrivningarna och modellerna är väldigt enkla, perfekta som första virkprojekt om man aldrig har testat virkning förut, men om man har virkat förr passar den bättre som idébok, då kan man göra på sitt eget sätt rent metodmässigt och få bättre resultat än bokens modeller.
Det svåraste med att virka bakverk var faktiskt att få tag på garn som har rätt nyans. "Nygräddat gyllenbrunt" är inte direkt någon trendfärg - jag har varit på två garnaffärer och ingen av dem sålde bullfärgat bomullsgarn, så svärmor fick sponsra med garn i precis rätt 70-tals-gyllenbrun nyans. Leta på loppisar är därför mitt tips till den som vill virka kanelbullar.




fredag 13 mars 2009

Sjöjungfrun av Camilla Läckberg




Jag har lyssnat på Camilla Läckbergs Sjöjungfrun i bilen på väg till och från jobbet de senaste veckorna. Som vanligt är det Katarina Ewerlöf som läser och hon gör det bra som vanligt. Vissa mornar har jag ångrat att jag satte igång stereon, boken är bitvis så hemsk att jag börjar må dåligt och det är ingen jättebra start på en arbetsdag.




Fjällbacka börjar bli som kommissarie Barnabys Midsomer, det känns som om halva Fjällbacka snart har blivit mördade men historien som Läckberg berättar den här gången känns genomarbetad. Trots en genomarbetad intrig så känns inte berättelsen riktigt trovärdig. Jag kan inte säga vad det är som får mig att tycka så, kanske är det helt enkelt så att det blir för mycket, jag vet faktískt inte.




Den här gången väntar Erica tvillingar samtidigt som hennes vän Kristian, Fjällbackas bibliotkarie, ger ut sin debutroman. Erica har varit nära involverad i Kristians skrivprocess. Men Kristian verkar inte enbart vara glad när hans debutroman har premiär. Erica, som är nyfiken långt över det anständigas gräns har snart snokat reda på att Kristian har fått hotbrev. Det här är bara början på en lång och skrämmande historia som Erica givetvis inte kan låta bli att nysta i. Poliserna i Tanumshede med Ericas man Patric i spetsen får fullt upp med att reda ut härvan. Med god hjälp av Erica naturligtvis.

torsdag 12 mars 2009

Vinnare i citattävlingen!

Jag vet inte var jag ska skicka era priser. Skicka ett mail till mig med namn och adress! För att veta om du vann och min adress, kolla här

Världens bästa jobb!

En dag varje år har jag världens bästa jobb. Det är när skolan har friluftsdag. Framför allt om solen lyser från en klarblå himmel och alla elever och lärare är glada (jag är ganska säker på att det i allmänhet är lärarna som är gladast, många elever skulle med glädje ha vanliga lektioner istället för att tvingas sitta i en skidbacke en hel dag).

Jag hade med mig längdskidorna och jag hann faktiskt åka en runda på 11-km spåret. Riktigt jobbigt, jag hade trötta, tunga ben, träningsvärken efter tisdagens ridning satt precis i som bäst. Dessutom hade jag dåliga skidor, jag hade varken glid eller fäste, jag fick saxa uppför backar som var så små att de knappt syntes och i nerförsbackarna stod jag stilla innan backen ens var slut.

Några åk i pulkbacken hann jag också med, men jag tyckte att det var dåligt glid på sopsäcken som jag åkte också, kanske är det bara jag som har för stora krav på hastigheten?

Det allra bästa var som vanligt att sitta och umgås runt elden. Man får en chans att lära känna sina elever på ett annat sätt när man umgås utanför klassrummet. Dessutom passade sambon och bebisen på att komma och hälsa på oss en stund.

onsdag 11 mars 2009

Ridtur

Jag kom iväg på en ridtur igår kväll. Och det var precis så härligt som jag hade önskat att det skulle vara!

Lite extra kul var det att träffa en av mina klasskompisar sedan gymnasiet som har hästen i stallet där jag rider. Hon hakade på mig och B på ridturen. Vi pratade om hur man tappar kontakten med alla sina gamla klasskamrater när man slutar skolan. Varken hon eller jag hade någon kontakt med någon annan från klassen mer än ganska sporadiskt och trots att jag har ridit i stallet där hon har sin häst i över ett år, så har vi aldrig sprungit på varandra där tidigare. Det är konstigt och ganska trist att man inte är bättre på att hålla kontakten. Klassen som jag gick på universitetet med har jag bättre kontakt med, vi har nämligen ett gemensamt diskussionsforum där alla skriver någon gång då och då och uppdaterar vad som händer i våra liv.

Tänk vad en ridtur kan väcka tankar!

måndag 9 mars 2009

Skidtur!!

Nu har jag och hunden varit duktiga igen! Så fort bebisen hade sussat in för natten sprang jag ner i källaren och bytte till skidstassen. Sedan fick jag för ovanlighetens skull övertala hunden att följa med ut, hon hade uppenbarligen planerat att mysa under filten i favoritfåtöljen hela kvällen. Men när jag väl hade hämtat skidorna från garaget var hon laddad som vanligt.

Turen gick efter en skoterled tvärs över fjärden nedanför vårt hus. Totalt blev det 7-8 km skulle jag tro, på platt mark naturligtvis eftersom jag åkte på isen...För en gångs skull var vinden på vår sida, motvind bortåt och medvind hemåt. Skoterleden var bred och fin med packad snö, så det gick perfekt för hunden att springa och jag kunde till och med skejta när väl hunden hade sprungit av sig värsta överskottenergin. Jag hade sånt enormt flyt i åkningen idag, vissa stunder på hemvägen låg jag till och med jämna steg med hunden, det har ALDRG hänt förut. Kanske var hunden inte heller riktigt i form, måste kolla in hur hon verkar imorgon. Medvinden gjorde givetvis också sitt till.

Imorgon hoppas jag att alla högre makter är på min sida så att jag kan få en lika härlig ridtur som kvällens skidtur var!

Ett brev på posten!

Vad är bättre när man kommer hem från en lång arbetsdag än ett paket spomn väntar på en på köksbordet? Kanske en glad unge som skriker rakt ut och en hund som kommer med viftande svans (det är dock ytterst sällan som nådig hund ids resa sig från favoritfåtöljen för något sådant). Hur som helst så hade jag både en glad unge och ett paket idag när jag kom hem från jobbet.


Ungen får ni föreställa er själva men paketet från min bokvän ska ni ffå se:

En bok som jag inte har läst - visst är omslaget härligt!! Och en läppglans som smakar som en nybakad chokladbakelse! Jag återkommer så klart med några rader om boken så fort jag har läst den. Har dock lite annat på att läsa-listan för tillfället så det kan dröja någon vecka innan jag får tid att hugga in på den här.

söndag 8 mars 2009

Vinnare i citattävlingen

Den här gången var det sex deltagare i citattävlingen. Alla har svarat rätt, nämligen Isprinsessan av Camilla Läckberg.

1:a pris, ett paket med tre chokladkakor går till Karolina.
2:a pris, ett paket med två chokladkakor, går till Addis.
3:e pris, en chokladkaka, vanns av min hemlige bokvän...
4-6:e pris, en liten chokladkaka till er var, vanns av Catta, Jossan och f1

Grattis till er allihop och tack för att ni var med och tävlade. Skicka ett mail till: lisseochp(at)hotmail.com fast med @ istället för (at) och tala om var jag ska skicka priset!



Och för er som missade chansen den här gången, i början av nästa månad kommer en ny citattävling

Firres soppa

Vi tog oss iväg till stugan till slut ändå, trots sambons ryggskott och min förkylning. Jag har till oc med tagit mig ut med skidorna en sväng igår. Det var på lite darriga ben, jag borde nog ha väntat någon dag till med det...

En god soppa på kvällskvisten när man har varit ute en hel dag kommer här. Ett fåtal ingredienser att ha med sig i stugan eller husvagnen och klar på några minuter är inte dumt!

Receptet har en härlig historia. Jag fick det av en elev för flera år sedan så varje gång jag lagar den här soppan tänker jag på honom och hans klass! Precis samma recept såg jag io ett svensk-amerikanskt matlagningsprogram med tema kräftor i somras. Där hetten den något i stil med skandinavisk kräftsoppa eller något sådant.

Firres soppa 4-6 port

1-2 msk margarin
2 msk vetemjöl
8 dl vatten
2 buljongtärningar

1 stor burk kräftost (400g)
2 dl creme fraiche
1 grovriven morot
1 krm svartpeppar

Tillbehör:
1 burk kräftstjärtar
dill

Smält margarínet i en kastrull. Fräs morötterna lätt. Pudra över vetemjölet och rör om. Späd med vatten och buljongtärningar. Koka 3-5 min.

Rör ner kräftost, creme fraische och peppar. Värm på soppan och servera med kräftstjärtarna. Ett gott bröd är ett måste till.

torsdag 5 mars 2009

Glöm inte att tävla

Ni har ända till på söndag på er att tävla i min citattävling. Ta chansen att vinna lite choklad till kaffet!

Virkprojekt

Idag har jag avslutat ett virkprojekt som ni inte ska få se riktigt ännu. Jag är dock riktigt, riktigt nöjd med det, så det kliar i pekfingervalsen att få visa upp det.

Ljudet av ditt hjärta av Stephenie Meyer


I den här tredje delen av "Twilight-serien" jagas Bella än en gång av den fientliga vampyren Victoria. Den här gången har Victoria mobiliserat en hel vampyrarmé som ska hjälpa henne att döda Bella. Edward vill att Bella ska gifta sig med honom innan han går med på att göra en vampyr av henne och Bella har ett motkrav som jag inte ska avslöja här.


Jag tycker att Edward och Bellas förhållande blir mer obehagligt i den här boken. Bella tvingas välja mellan kärleken till vampyren Edward och vänskapen med varulven Jacob. Edward och hans familj kontrollerar Bella hela tiden under förevändning av att de beskyddar henne medan Jacob erbjuder henne frihet och kärlek. Om hon väljer Edward så tvingas hon bryta med hela sitt forna liv, med alla sina vänner och med sina föräldrar. Jacob respekterar henne och hennes val, trots att han förlorar henne på köpet, det kallar jag kärlek.


Jag läste en intervju med Stephenie Meyer i det senaste numret i Amelia. Där fick jag veta att Stephenie Meyer är aktiv mormon och jag vet inte om det var mina fördomar om mormonkyrkan som gjorde att jag började läsa boken med lite andra "glasögon". Tanken har nuddat mig tidigare och nu kan jag inte släppa den. Twiligt-serien berättar om hur det går till när en ung människa dras in i en sekt och det gör att jag får riktigt dåliga vibbar när Edward under förevändning att skydda henne inskränker på hennes frihet. Är budskapet att det är värt att offra allt, till och med sitt eget liv för kärlekens skull eller är budskapet att det finns fler saker än kärleken som är viktig här i livet? Tyvärr (nej, jag är inte särskilt romantiskt lagd) så tyder allt på att det blir så att Bella verkligen offrar allt för kärleken till Edward.



Problemet är inte budskapet. Problemet är att de ungdomarna som jag har pratat med som läser böckerna verkar göra det så okritiskt, de tycker inte att det är ett problem att tvingas överge hela sitt gamla liv för en killes skull. Det gör människor som dras in i sekter och kvinnor som lever i misshandelsförhållanden hela tiden i verkliga livet och det är något som jag inte tycker ska romantiseras. Vi är tillräckligt blinda när vi är kära utan att filmer och böcker ska framställa det som något eftersträvansvärt att offra sig för kärlekens skull.

Efter att ha läst den tredje delen av Stephenie Meyers vampyrserie så har jag egentligen två tankar. Det ena är att jag hoppas att alla unga tjejer som läser twilight-serien läser den med ett kritiskt sinnelag, det är inte romantiskt med killar som är överbeskyddande och kontrollerande. Det andra är en mer praktiskt fundering: Hur överlever Bella sina mensveckor när hon nästan blir uppäten för minsta lilla skrapsår?
.
Jag vet att jag använder ganska hårda ord idag, om ni har andra åsikter än mig, var inte rädd att lämna en kommentar så att vi kan få igång en liten debatt med olika åsikter!

tisdag 3 mars 2009

Sjuk sjuk

De senaste dagarna har det varit eländigt på Edet zoo. Jag har åkt på en ny förkylning, näsan droppar som en otät vattenkran. Bebisen är lite rosslig i halsen, men helt klart den piggaste av oss för sambon har åkt på ryggskott så han ligger tryggt parkerad i soffan. Vi som skulle leva uteliv med skidåkning och skoter och stuga och massor med mat lagad över öppen eld. Man ska aldrig planera... Dagens ridpass fick jag ställa in förstås, typiskt, typiskt.

Istället har det blivit en hel del shopping faktiskt. Jag var tvungen att skjutsa in sambon till naprapaten. Som tur var erbjöd sig f1 att vara barnvakt till bebisen Helt otippad fick jag helt plötsligt en stund på egen hand på stan medan jag väntade på att sambon sakulle bli kotknackad. Jag passade på att fynda en kofta till mig själv, ett par skor till bebisen och fibervadd till mitt senaste virkprojekt. Tyvärr orkade jag inte med stadslivet så länge, jag fick kasta in handduken redan efter en haltimme, då hade jag frossa samtidigt som jag kallsvettades och benen kändes som överkokta snabbnudlar.

På kvällen tog jag och svärmor en tur till en garnaffär som hade rea. Det är en som har gjort garnaffär i sitt garage och det är HUR mycket garn som helst på liten yta. Det är helt sanslöst vad mycket garn det finns! Jag har tänkt experimentera lite med att virka leksaker till bebisen, därför blev det fyra nystan pastellfärgat bomullsgarn idag. Bebisen har redan undersökt dem och de verkade få godkänt!

söndag 1 mars 2009

Citattävling

Än så länge har mina citattävlingar haft 100% vinnare! Det är inte alla tävlingar som kan visa upp en sådan statistik. Hur många vinnare det blir i den här tävlingen bestämmer jag vid dragningen! Precis som vanligt är det chokladkakor som står på spel. Tävlingen går till så att du skriver en kommentar till det här inlägget med din gissning. Om det är flera deltagare som gissar rätt kommer jag att lotta vinnarna. Man behöver inte ha en egen blogg för att vara med och tävla, välj då avsändare anonym och skriv en signatur i meddelandet.


Jag skulle tro att det här citatet kan kräva lite googlande. Författaren har kallats Sveriges nya deckardrottning och hon har kammat hem otaliga priser för sina deckare de senaste åren. Det här citatet har jag hämtat från hennes debutroman som kom ut 2004, och vilken var nu det...?
Jag vill veta författarens namn och bokens titel.

Hon var trött. Så in i döden trött. Erica Falck stängde av datorn och gick ut i köket för att fylla på sin kaffekopp. Hon kände sig pressad från alla håll. Förlaget ville ha ett första utkast till boken i augusti och och hon hade knappt börjat. Boken om Selma Lagerlöf, hennes femte biografi om svenska kvinnliga författare, skulla ha blivit hennes bästa, men hon var fullkomligt tömd på skrivarlust. Det var över en månad sedan hennes föräldrar dog men sorgen var lika färsk idag som när hon fick beskedet. Att röja upp i föräldrahemmet hade inte visat sig gå så snabbt som hon hade hoppats. Allt väckte minnen till liv. Varje låda hon packade tog flera timmar, då hon för varje sak översköljdes av bilder som emellanåt kändes väldigt nära och emellanåt väldigt, väldigt långt borta. Men packningen fick ta den tid den tog. Lägenheten i Stockholm var uthyrd tills vidare och hon räknade med att lika gärna kunna sitta här i föräldrahemmet i Fjällbacka och skriva. Huset låg lite avsides i Sälvik och miljön var lugn och rofylld.




Dragningen kommer att ske om en vecka, alltså söndagen den 8:e mars. Glöm inte att kolla om du har vunnit!