tisdag 27 mars 2012

Veckans middagar v. 13

Den här veckan var verkligen inte fantasin på topp, men 7 middagar lyckades jag tänka ut till slut.

Måndag: Rester, köttfärspaj till mig, köpt pytt i panna till barnen, rivna morötter

Tisdag: Fiskgratäng med svampsås och potatismos, gröna ärter

Onsdag: Makaroner, korv, Stavar av morot, fänkål och kålrot

Torsdag: Köttfärsbiffar, potatis, morotsstuvning

Fredag: Stekt älgkött, ugnsrostade rotsaker, god sås

Lördag: Pizza, vitkålssallad

Söndag: Nasi goreng


söndag 25 mars 2012

Paj av rester med smarrig sallad

Idag har vi haft en riktig degardag, vio har bara varit hemma och gjort ingenting. Det var faktiskt på order av sambon, han tycker att jag plågar barnen med för mycket hittepå när han är borta på jobb.

När man har en degardag ingår det att inte laga nån seriös mat. Hämtpizza hade varit ett alternativ om jag hade idas fara och hämta, men det gjorde jag inte. Istället blev det en djupdykning i frysen, där hittade jag ett paket färdig köttfärssås sedan någon gång förra året. Den förvandlades till en smaskig köttfärspaj.

I kylskåpet fanns det lite av varje, och sammanblandat blev det en av de godaste salladerna jag har ätit på länge.

Här kommer recepten!

Köttfärspaj

Pajdeg:
3 dl vetemjöl
125 g smör el margarin (bättre smak o konsistens med smör)
1 msk iskallt vatten

Kör ihop mjöl och smör med en matberedare eller rör ihop för hand. Droppa i iskallt vatten tills degen bildar en klump i bunken.

Tryck ut i en pajform. Förgrädda i 10 minuter i 225 graders ugnsvärme.

Fyllning:
200-500g färdig köttfärssås
ev olika grönsaker t.ex. tomat, svamp, zuccini, majs, bönor....
2 dl mjölk
2 ägg
½ tsk salt
2 krm peppar
100 g riven ost

Bred ut köttfärssåsen i det förgräddade pajskalet.
Fördela osten över färsen. Lägg ner grönsaker i pajskalet om du vill.
Skaka ihop ägg, mjölk salt och peppar i en redningsbägare. Häll äggstanningen över färsen i pajskalet.
Grädda 20-30 minuter eller tills pajen har fin färg och ägget har stannat.



Smaskig fänkålssallad med honung och lime

1 stånd fänkål
2 morötter
rivet skal av 1 lime
några droppar pressad lime
1 dl god yoghurt
1-2 tsk honung
salt, peppar

Strimla fänkålen fint och grovriv morötterna.
Blanda yoghurt, honung, limesaft och skal, salt och peppar i en stor skål.
Vänd ner grönsakerna i såsen. Smaka av. TIllsätt mer limesaft om det behövs.
Dekorera med "dillen" från fänkålen samt en limeskiva på toppen.

söndag 18 mars 2012

En del dagar blir bara bra!

Att det skulle bli skoterkörning igår, det var spikat sedan länge. Väderprognosen såg också bra ut. Natten före var däremot inte så bra, lillasyster hostade och hostade hostade och jag som vaknar av en knappnål sov knappt någonting. Kvart över sex på morgonen vaknade både far i huset och barnen, hon som hade hostat var inte det minsta trött, men det var jag. Jag försökte få sova, men det verkade som att hela familjen, mest barnen förstås, hade bestämt sig för att få upp mig, så varje halvtimme kom de in i sovrummet och hoppade på mig.

När jag väl hade stigit upp, ögonen kändes fortfarande som att de hellre ville vara stängda, blev det bestämt att vi skulle fara ut med skotern med våra bästa skotervänner. Solen sken och det var nästan för varmt för att vara ute och åka pulka. Superhärligt! Till och med den utelivshatande lillasystern var glad och positiv! När vi skulle hem bestämde vi oss för att ta en lite längre väg hem, så att vi inte skulle behöva köra på isen. Det var en väldigt skumpig färd, skoterleden var inte i bra skick så vi var ganska omskakade innan vi var hemma, dessutom tog det ganska lång tid att köra den långa vägen hem!

När vi kom hem var det inte middagstid och det blev helt plötsligt en timme över. Barnen roade sig och var glada att vara hemma, sambon raode sig vid datorn. Jag kunde smita ut på en löptur! Jag var ute på en kort liten löpsväng för någon dag sedan och då gick det ruggigt tungt. Igår gick det faktiskt lättare. Precis när jag kom in igen drog himlen helt igen, det satte igång att storma och det började regna. Då kändes det så himla bra. att vara skönt trött efter en dag ute, att kunna titta ut på ovädret och veta att man inte behöver gå ut mer.

Lite god mat, jag lagade hamburgare från receptet i senaste Ica-tidningen Buffé. Den hemmagjorda ketchupen var helt underbart god, väl värt besväret (det var enkelt).Sedan var det tv-kväll med storasyster igen, hon var lite ledsen över att behöva missa Gladiatorerna förra veckan när det var schlager men nu var ordningen återställd.

Tänk vad lite som skiljer en riktigt bra dag från en vanlig dag. Egentligen var det nog bara en liten oplanerad egentid som gjorde det!

tisdag 13 mars 2012

Veckans middagar v. 11

Jag är riktigt nöjd med menyn den här veckan, en lagom mix av klassiker och experiment.

Måndag: Levebiffar från frysen, pulvermos, lingonsylt

Tisdag: Pastagratäng (Pasta med skinksås från frysen i en ugnsform, ost på och in i ugnen 225 grader tills den är genomvarm och osten har fått färg)

Onsdag: Stekt sej, potatis, ägg- eller spenatsås, Broccolisallad med smör, solroskärnor och morot (återkommer med receptet om det blir gott)

Torsdag: Tonfiskpasta med grönsaker (tonfisk är rödlistat = sällanmat)

Fredag: Älgstek i gryta med grönsaker och potatis. Kokospannacotta till efterrätt

Lördag: Hemgjord hamburgare, fänkålscoleslaw, klyftpotatis (ska även prova på att koka egen ketchup, återkommer med resultatet om det blir av)

Söndag: Grillad korv med ljummen potatissallad (hade tänkt få potatis över från fredagen)

lördag 10 mars 2012

Typiskt!

Slut garn när bara en halv ärm återstår av min kofta. Och jag kom inte ens ihåg att springa in på Ica och köpa mer när jag passerade på förmiddagen...

fredag 9 mars 2012

Härliga sportlov!

Barnens kusiner har varit hos oss idag. Snacka om lättskötta barnm man får när de är några stycken som kan roa sig tillsammans. Det har varit fullt ös men väldigt roligt hela dagen. Lillasyster och storasyster började fråga efter pyjamasarna redan vid sextiden, så trötta är de. Vad hinner man då med under en normallång arbetsdag om man inte behöver arbeta? Jo följande:

    
    En plåt full med färdigdekorerade cupcakes! Tack G för tårtgelén!
    
  • Mys framför tv:n
  • Frukost
  • Pulkåkning bakom vårt garage, man får upp en himla fart där!
  • Kortspelsturnering, både Finns i sjön och Hej knekt och ett spel som vi fyndade igår, Dingo hette det, riktigt kul spel även om storasyster visad sig vara för liten (hon kunde inte förstå varför hon skulle vara tvungen att ge bort kort...)
  • Lunch
  • Fasterbesök
  • Pulkarace igen
  • Cupcakesbakning, perfekt med någon läskunnig som kunde vara receptansvarig. Någon av barnen kläckte idén att smaksätta smeten med päronbitar och vaniljsocker, en riktig höjdare
  • Pärlning, både halsbandstillverkning och pärlbrickor. Till slut hade vi ett helt stim med delfiner i olika färger som vi blev tvugna att bygga ett akvarium till, jättefint blev det!
  • Pappan blev mutad med en cupcake och kaffe en stund för att akvariet skulle hinna bli färdigt innan dagbarnen skulle fara hem.

Ett akvarium fullt med ovanligt lättskötta fiskar blev resultatet av pärlandet. Det blev jättefränt i verkligenheten, tyvarr klarar inte min telefon att ställa in skärpan och återge färgerna när det är mycket blått och grönt (köp inte en Experia arc om du vill kunna använda din mobbil som kamera).
Som avslutning på en rolig dag (eller snarare idétorka och lathet) fick barnen välja middag. De valde fiskbullar. Det innebar att jag fick sill, en väldigt god och framför allt lättlagad fredagsmiddag! Nu ska jag virka den sista ärmen på min kofta, det ni, det kommer att bli något att se när den blir klar!

Päroncupcakes 8 st

50 g margarin
2½ dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
2 ägg
1½ dl socker
½ dl mjölk
1 päron

Frosting:
100g rumsvarmt smör
100g philadelphiaost
3½ dl florsocker

Sätt ugnen på 200 grader.
Smält margarinet.
Blanda de torra ingredienserna i en skål.
Vispa ägg och socker vitt och pösigt i en annan skål.
Vänd försiktigt ner mjölblandningen, mjölken och margarinet i äggsmeten.
Skala och skär ett päron i cm-stora tärningar. Rör ner i smeten.
Fördela smeten i 8 stora muffinsformar.
Grädda i 12-15 minuter. Låt svalna.

Rör under tiden ihop ingredienserna till frostingen.

Spritsa frosting på de kalla muffinsarna. Dekorera med tårtgelé, strössel eller vad du nu har hemma.

onsdag 7 mars 2012

I det sista regnet av Janesh Vaidya

I fredags träffades vår bokcirkel för en kvälls prat och mat. Maten vi fick var en jättegod pastagratäng med lax, och pratet handlade som vanligt om väldigt mycket mer saker än boken vi läst.

Boken, det var I det sista regnet av Janesh Vaidya, en indisk bok om en man som återvänder till sin hemby efter många år på resande fot runt om i världen. Jag hade faktiskt inte gjort min läxa, jag hade nämligen bara läst halva boken. Då kan man ju lätt tro att boken är dålig, men  det är den inte. Det är en vacker bok med ett väldigt poetiskt språk. Mannen, huvudpersonen, har blivit hemkallad till sin barndoms by för att något har hänt (eftersom jag bara har läst halva boken fick jag aldrig veta vad som hade hänt). Den sista biten är vägen ofarbar och han måste lifta på grönsakshandlarens oxkärra. Det är ett långsamt färdsätt och mannen får tid att tänka på sitt liv hemma i byn. Det är de tillbakablickarna som är bokens handling. Vi får följa mannens barndom i anekdoter. Han levde med sin mor och sin farmor, sin farbror häxmästaren och sin far. Allra viktigast var farmordern. Hon framställs som en så genomklok kvinna att det helt enkelt inte kändes trovärdigt. Även mamman och farbrodern häxmästaren framstår som alldeles för visa och kloka för att jag ska tro på det. Den enda som viasar på lite mänskligt beteende är mannens pappa, som i gengäld är alldeles urbota korkad och han skapar därmed en självuppfyllande profetia (mer berättar jag inte).

Varför slutade jag då läsa? Jo, det blev helt enkelt för mycket. Det poetiska språket, med visdomsord inte bara här och var utan flera gånger på varje sida. All denna klokhet från dessa perfekta kvinnor, det stod mig till slut upp i halsen. Det som däremot var lite kul att läsa var alla traditioner och andligheten som är helt naturlig i den lilla indiska byn. Jag gillade bilden Janesh Vaidya målar upp av elefanterna som är på väg till en fest som tar rast utanför pojken hem, vilken värld va! Eller mannen på oxkärran som berättar om när han så guden Kali med egna ögon. Och pojkens replik -Tänk om han hör oss! (Kali alltså). Det är fina små anekdoter om livet i en liten indisk by men de vill inte riktigt beröra mig. Jag får istället känslan av att Janesh Vaidya har skrivit den här boken nästan som en reklamtext där ett bättre, klokare och mer andligt liv kan vara lösningen för schablonbilden av stressade och andligt sökande västerlänningar. Han målar upp en bild av en bättre värld, Grekland, Spanien och Thailand har blivit överexploaterade och nu ska vi i väst få upp ögonen för Indien, för "äkta", genuin, visdom eller något i den stilen. Antagligen ligger min skepsis i att jag inte kan tänka mig att ett land som har varit kolonialmakt under engelska drottningen i hundratals år skulle vara så "oförstört" av väst. Ja, så tolkar jag den här boken, 2000-talet svar på Den siste mohikanen, de sista "civiliserade vildarna" och det tycker jag är en orättvis och fördomsfull tolkning, både mot oss västerlänningar och mot indierna.

Som ni förstår så blev det en intressant diskussion i vår bokcirkel och jag kan också säga att jag var ganska ensam om min tolkning av den här boken. Men en sak var vi överrens om. Det var att det här är den bok som ska läsas långsamt och med eftertanke, kanske bara något stycke i taget. En av oss hade läst den vid datorn och letat upp bilder och filmer som visade de traditioner och fester som boken beskrev och det var nog en bra idé. Jag ska fortsätta att läsa den här boken men utan deadline. Istället ska den få ligga i badrummet och så ska jag läsa ett kapitel varje gång jag ligger i badet, en perfekt plats för eftertanke och kloka ord.

tisdag 6 mars 2012

Veckans middagar v. 10

Nu är det sportlov, men mat måste man ha ändå... Om jag skulle få upp ett bullbakaril så är jäst och bullformar bunkrade. Troligtvis gjorde jag bort veckans bakil igår, då får jästen bli många pizzamiddagar istället!


Måndag: Palt, fläsk, lingonsylt, morotsstavar (många tycker inte att grönsaker och palt hör ihop, men jag tycker att det är gott med något som knaprar till palten).

Tisdag: Fläskkotlettgryta, potatis, kokta morötter och sockerärter

Onsdag: Laxsoppa, limpsmörgås
Veckans diskberg efter två avklarade lovdagar, det blir lite disk
efter paltkok, limpbakning, pepparkaksbak och luncher.

Torsdag: Köttfärsbiffar, pasta, varma broccoli och zucccinis

Fredag: Pastagratäng m. kassler och grönsaker

Lördag: Veckans gott och blandat

Söndag: Köttgryta, ris, sallad på strimlad zuccini, purjolök och solroskärnor

måndag 5 mars 2012

Vi rullar oss en palt

Idag har varit en riktigt flitig dag, först badhuset med barnen och deras kusiner, sedan gofika hos svärföräldrarna. På eftermiddagen fick jag och flickorna upp ett riktigt bakil, vi började med farinlimpor. Medean limporna jäste passade vi på att baka ett kvarglömt paket med pepparkaksdeg som har legat och skräpat i kylen ända sen i julas. Datum hade inte gått ut... Nät vi ändå hade ångan uppe blev det ett paltkok också. Storasyster lärde mig en paltramsa. Jag tror att jag ska brodera den någon gång när jag får upp ett il!

Potatis, mjöl och salt
vi rullar oss en palt.
I en gryta
tills de flyta
rund och go
för en pitebo

Jag tror att det var så den gick.

torsdag 1 mars 2012

Ett litet snedsprång av Denise Rudberg


Lyxigare miljö än så här hittar man inte hemma hos mig...

Jag har redan skrivit ett inlägg om den här boken, men det verkar ha försvunnit, så jag gör ett nytt fösök med risk för att det gamla inlägget helt plötsligt poppar tillbaka, men då får det väl bli två recensioner av den här boken då...

Jag känner mest till Denise Rudberg för hennes chic lit-böcker. I den här boken har hon helt enkelt placerat in lite brottslighet i chic lit världen. Hon kallar sin deckare för elegant crime och lanserar det som om det vore något helt nytt. Jag håller inte riktigt med om det epitetet. Dels så är det långt ifrån något nytt grepp att förlägga deckargåtor till överklassmiljö, det gjorde redan Arthur Conan Doyle(Sherlock Holmes skapare) och Agatha Christie och många med dem redan för hundra år sedan. Dels så är brotten i den här boken långt ifrån eleganta, de är tvärtom ganska sjaskiga, precis som grova brott brukar vara. Dessutom tycker jag faktiskt inte att miljöerna och huvudpersonerna heller känns särskilt eleganta trots att det hela utspelar sig på eleganta Östermalm och trots att både mordutredare och misstänkta tillhör överklassen.

Boken börjar med att en rik och framgångsrik finansman blir överkörd och därefter överbackad flera gånger på öppen gata mitt på Östermalm i Stockholm. På lite långsökta och diffusa vägar blir det så att Marianne Jidhoff, åklagarsekreterare som egentligen tänkt pensionera sig hamnar mitt i utredningsarbetet. Hon är en ganska skön tant som jag inte kan låta bli att gilla. Möjligen har hon lite för dålig självkänsla och möjligen framstår hon som lite för perfekt av sin omgivning, men ändå, hon engagerar mig. Till sin hjälp har hon kriminalkommissarie Torsten Ehn och den relativt nybakade polisen med det ovanliga namnet, Augustin Madrid. Det blir en bra dynamik mellan dessa tre figurer, även om jag gärna hade velat lära känna den sista ännu bättre. Inte heller själva deckargåtan är särskilt elegant, tvärtom tycker jag faktiskt att det hela visar sig vara ganska långsökt i slutändan och upplösningen känns faktiskt inte särskilt trovärdig.

Om jag då ska återvända till begreppet elegant crime, så tänkte jag att jag borde få en inblick i hur de nu verkligen har det, de där rika. Jag blev faktiskt ganska besviken. Det kom inte fram  något som jag inte redan tror att jag vet, men jag tror att det är just det som är grejen, Denise Rudberg spär liksom bara på de schablonbilder som redan finns av överklassen. Det som kändes nytt var att kvinnorna inte verkar sminka sig och att de har håret ihopsatt i hästsvans (där kände jag genast en fin gemenskap). Däremot verkar det vara så att överklasskvinnor lever i olyckliga äktenskap, lider av viktfobi och verkar leva extremt långtråkiga och meningslösa liv. Jag hoppas verkligen att Denise Rudbergs bild inte passar in på alla fruar till framgångsrika män...

Även om jag nu har en hel invändningar mot själva marknadsföringen av boken så tyckte jag faktiskt om boken, den passade bra som avkoppling en ganska långtråkig söndag och jag kunde faktiskt inte låta bli att sträckläsa den, något som händer mer och mer sällan. Samtidigt är det något som jag brukar sakna, att bli så inne i en boks handling att jag glömmer tid och rum. Så visst, låt den här boken hänga med på fjällresan eller chartersemestern nu i sportlovstider!