tisdag 14 oktober 2008

Så här ser en mördare ut:


I morse när jag vaknade låg Malwin död och halvt uppäten i akvariet. Hugo, den stora, gulspräckliga sköldpaddan, vaktade sitt byte och fräste åt mig när jag kom för nära. Det verkar som att hungern segrade över godheten för Hugo. Nancy, den lilla gråa sköldpaddan, hade inte en chans att få del av bytet. Jag fick verkligen ta en fight med Hugo för att befria resterna av Malwin. Men med hjälp av en stekpincett så gick det till slut.

Antagligen så hade Malwin råkat sticka ut sin långa vackra stjärt utanför stenarnas skydd så att Hugo hade fått tag i den. Och när Hugo väl hade fått grepp om svansen så hade den flera hekto lättare malen ingenting att sätta emot. Det måste ha gått till så, för huvudet på malen var helt oskadat, han var uppäten bakifrån.


Jag hoppas bara att det gick fort så att den stackars malen inte behövde lida. Mitt samvete mår inte bra, det var inte snällt av mig att släppa in en fisk med två sköldpaddor. Framför allt inte eftersom jag var medveten om risken som jag utsatte malen för. Även om man kan tänka att det är naturens lagar, så är det inte naturens lag att vara instängd på mindre än en kvadratmeters yta tillsammans med två rovdjur.


Man tänker sig kanske sköldpaddor som ganska harmlösa djur, men en rödörad vattensköldpadda är allt annat än timid när den får chansen att visa sina naturliga instinkter. Jag har faktiskt själv suttit fast i Hugos käftar en gång. Jag har hållit på med djur i hela mitt liv, och även blivit biten av olika djur ibland, men det värsta djuret jag har blivit biten av är faktiskt Hugo.


Jag skulle mata sköldpaddorna med små bitar av älgkött, det är deras absoluta favoriträtt. Det var bara det att Hugo tog fel och råkade bita tag i mitt finger istället för i köttbiten. Hugo förstod nog inte att han hade tagit fel eller så brydde han sig inte, han kanske tyckte att det smakade lika bra med människokött, vad vet jag. Han vägrade släppa taget och jag, som höll i sköldpaddan med ena handen och satt fast i Hugos mun med andra handen ropade på sambon. När sambon kom bet Hugo fast ännu hårdare i mitt finger och började fräsa åt sambon. Ju mer jag drog i fingret, desto hårdare bet Hugo. När sambon kom alltför nära drog Hugo in huvudet, med finger och allt i skalet.


Det slutade med att sambon fick flytta sig utom synhåll, jag satte ner sköldpaddan på golvet så jag fick min andra hand fri. Då tittade Hugo ut från skalet, och jag hade som tur var lite långa naglar, så jag lyckades peta in en nagel i Hugos mun och bända upp käken så jag fick lös fingret. Som tur var hade det inte gått hål i skinnet, sköldpaddor har en lite läskig bakterieflora med bland annat salmonella som man inte vill ha in i blodet. Men den delen av fingret som Hugo hade haft i munnen var blått i flera timmar och fingret bultade och värkte i flera dagar efteråt.


Efter det matar jag alltid skölpaddorna med pincett...

7 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken dramatik på så nära håll, och själv ligger man och sover intet ont anande...
Obehagligt med "sköldpaddsskrovmåletfingret" tänker på smittrisken, och naturligtvis den ev. förlusten av en kroppsdel.
Fast samtidigt skrattar jag för att du alltid får till det så finurligt
Gun

Maud/En bok om dagen sa...

NÄÄÄÄ! Jag har bara en sak att säga till de fräcka sköldisarna:
Skämmes, ta mig f*n!


(Tur att man har sett Robinson - eller vad det nu var - så att man har lärt sig lite kraftuttryck!)

Lisse sa...

Gun: Jo, det finns mycket dramatik i ett akvarium. Man kanske skulle göra en skräckfilm!

En bok om dagen: Jag ska framföra hälsningen till berörda!

keytan sa...

Va obehagligt. Inte roligt alls!

Va kul att se er i helgen =)
Hoppas v ises snart igen.
hade bra

Lisse sa...

Tack för senast själv! Det var trevligt fast jag var förkyld och trött.

Anonym sa...

För att lätta dit samvete. Vi han ju döpa malwin, så nu är han i himlen...

Jossan

Lisse sa...

Det var ju en himla tur att vi nöddöpte honom. Jag kände på mig att det kunde behövas. Och det gjorde det ju.