söndag 31 januari 2010

Drömmer om skidåkning

Det snöar och snöar och snöar. Ovanligt nog är det dessutom riktigt kallt, det brukar oftast vara ganska milt om det kommer stora mängder snö, men inte denna vinter. Det gör att snön är absolut fjäderlätt. Jag och hunden tog en promenad i decimetertjock nysnö och det kändes inte att man gick i snö. Däremot virvlade flingorna omkring en och glittrade som silver i gatlyktornas sken. Dessutom knarrade det under fötterna, det knarrade så mycket att jag knappt hörde ljudboken som jag passade på att lyssna på när jag hade en lugn stund för mig själv. Tyvärr fixar inte kroppen att gå så långt som mitt psyke skulle vilja än, det är lite frustrerade. Men fördelen är att jag kan inte gå så fort, så en kilometers promenad tar nästan lika länge som min kortslinga brukar ta i vanliga fall, så utetiden blir ganska okej ändå.

Men nu längtar jag efter att plocka fram längdskidorna. Kanske testar jag att åka en liten bit senare i veckan eller någon gång nästa vecka, all snön gör att man får skidabstinens! Samtidigt vet jag att det brukar inte vara någon höjdare att åka på fjunig nysnö, det brukar vara nog så bra fäste :-). Hunden får inte springa lös på ytterligare en månad på grung av korsbandsoperationen, så för hennes skull är det lika bra att jag inte kan åka, hon skulle ändå vara tvungen att stanna hemma, något som inte uppskattas. Gammal i gården som hon är brukar hón inte gå att lura, hon VET när jag ska göra nåt kul som hon borde få följa med på och blir gruvligt besviken om inte får det.

Tigerkaka

Igår när vi förstod att vi skulle få främmande fick jag upp ett bakil och slängde ihop en tigerkaka. Just den här typen av kaka passar jättebra att göra i matberedaren. Tyvärr är jag inte så duktig på att få till en snygg marmorering. Det gör inte så mycket, för kakan var slut innan jag hade hunnit fota den, så det borde ju vara ett gott betyg :-) Taskigt nog så glömde jag att bjuda kompisen P på kakan, förlåt förlåt, det var inte för att vara snål.

200 g margarin
2½ dl socker
3 ägg
3 1/4 dl vetemjöl
1 ½ tsk bakpulver

rivet skal av 1 apelsin
1 msk marmelad

1½ msk kakao
1 msk vaniljsocker

Rör fett och socker vitt och pösigt (eller kör i matberedaren).
Tillsätt äggen, ett i taget.
Blanda vetemjöl och bakpulver och rör ned i smeten.
Dela smeten i två delar. Blanda ner apelsin + marmelad i den ena hälften av smeten och kakao och vaniljsocker i den andra delen. Häll upp i en avlång smord och bröad form, blanda försiktigt ihop de två smetarna slarvigt med en gaffel så att ett tigermönster uppstår.

Grädda i 40 min i 175 graders ugnsvärme. Kakan ska nätt och jämt "stanna" för att bli riktigt saftig.

lördag 30 januari 2010

Lördagkväll i januari igen

För två veckor sen gjorde jag ett "ordmoln" om vår lördagkväll. Då satt vi ensamma framför tv:n och slökollade för att vi inte hade så mycket annat att göra när Lillisen sov. Samma tid och plats den här lördagkvällen satt vi också framför tv:n och Lillisen sov men skillnaden är total, nu har vi en liten lillasyster som inte sov, soffan full med främmande och ingen tittade egentligen på tv:n. Båda mina bröder och svägerskor och en kompis med hennes två barn har hunnit vara här ikväll. Först blev det pizzafest, att rymma 8 pers runt vårt lilla köksbord är nära smärtgränsen, men finns det hjärterum finns det stjärterum, alla fick plats och alla (hoppas jag) blev mätta. Mycket bebisprat blev det, förlåt C, det kan inte vara så kul att höra på en hel kväll. Hur som helst så är det riktigt kul att ha huset fullt med folk! Varför ska det behövas en liten bebis eller en hundvalp för att man ska ta sig tid att hälsa på folk (för jag inbillar mig inte att det var oss de ville träffa ;-)

torsdag 28 januari 2010

Vila på gröna ängar av Anne B Ragde



Sista delen i trilogin om familjen Neshov har jag nu läst. Den börjar precis där andra delen slutar och hela trilogin utspelar sig under ett halvår sammanlagt, så man bör läsa alla tre böckerna i ganska tät följd. Det förutsätts också att man vet vad som har hänt tidigare i serien, inga onödiga upprepningar här inte (tack och lov).

Jag vill inte avslöja så mycket om vad boken handlar om om det är så att ni har tänkt läsa hela serien, det är ju lite taskigt om jag går och avslöjar hur det hela slutar. De tre bröderna räknar alla med att Torunn ska ta över släktgården efter sin far och allihopa hyser planer för hur de ska kunna hjälpa Torunn, men de har även helt egoistiska planer för stället. Torunn själv är inte alls säker på hur hon vill göra men hon känner pressen på sig och allra mest känner hon ansvaret mot sin farfar Tormod och mot grisarna.

Jag tyckte väldigt mycket om slutet på boken, det är lite öppet, några av personerna har vuxit efter allt som hänt, några är precis som innan och när Torunn äntligen fattar sitt beslut så vet man inte om det är det bästa som sker eller ej men jag tycker att det känns realistiskt. Egentligen skulle jag vilja att hela den här recensionen handlade om slutet för det finns ett och annat att fundera över där, men då förstör jag ju för er som inte har läst boken så jag nöjer mig så. Den här tredje delen är mycket mörkare än de två tidigare men som en av kritikerna på bokens omslag skriver, så är "Anne B Ragde en mästare på att beskriva livskriser på ett sätt så att vi står ut med att läsa om dem".

Precis som jag skrev i recensionen av del två, Eremitkräftorna, är det här verkligen böcker som är väl värda att läsa.

Om du vill veta vad jag tyckte om del 1 Berlinerpopplarna så kan du läsa det här och min recension av del 2 Eremitkräftorna finner du här.

onsdag 27 januari 2010

På rull

Hur fördriver man en dag i snöstorm? De flesta låter sig nog snöas in och passar på att göra en massa inomhussysslor, men inte jag och sambon. Är det någon gång vi blir rännarsugna så är det när det är busväder. Men dagen började med att vi tog det lugnt inne. Vi ringde till gammelfarmor G och frågade om vi skulle kunna hälsa på henne senare på eftermiddagen. Hon skulle vara hemma. Jag sa i förbifarten till sambon att det hade varit trevligt om någon hade kunnat komma förbi och bjuda på semlor eller något annat gott idag. Ack vad jag blev bönhörd!!! En liten stund senare svängde svägerskan M och lilla S in på infarten. Gissa vad de hade med sig??? En påse med nybakade wienerbröd! Ack vilken tankläsare!

När de hade farit hem ringde telefonen. Det var svägerskan C som ville bjuda på kaffe. Eftersom det brukar vankas latte hemma hos henne och inte bara vanligt kokkaffe var vi inte sena att klämma in ett besök hos henne före gammelfarmors. Och latte fick jag. Sambon fick kokaffe, precis enligt önskemål. Dessutom hade hon bakat en suveränt knäckig och kladdig och chokladig kladdkaka. MUMS!!!

Sedan var det dags att söka sig in mot stan och gammelfarmor G. Det var givevis att visa upp lilla underverket som var huvudsyftet, men gott fika fick vi också.

Sista anhalten på turnén var veckohandling. För att slippa släpa runt på två barn förutom matkassar lämnade jag sambo och barn hos mina föräldrar innan jag for och handlade på egen hand. Då var vi faktiskt ganska mättade på fika för idag, men tur hade vi ändå, för mamma och pappa höll på att baka mjukkakor och dessutom stod en köttsoppsgryta och puttrade på spisen. Den köttsoppan räddade husfriden den här kvällen, jag är nämligen inte så rolig att vara i närheten av när jag inte har fått mat på ett antal timmar, då spelar det ingen roll hur mycket fika jag än har ätit.

En upptäckt har jag också gjort under dagens rännande. Nämligen varför det heter stadsjeep och varför biltypen behövs. Hemma hos oss och i grannbyn där svägerskan bor och på vägen in mot stan var det helt okej väglag. Men inne i stan gick bilens fyrhjulsdrift hela tiden och förmodligen hade vi kört fast på gammelfarmors hyreshusområde med en vanlig bil. Inte en enda väg var nämligen skottad i hela stan.

tisdag 26 januari 2010

Första stegen mot milen

I flera år har jag haft som mål att jag under löpsäsongen ska orka springa en mil. Första året jag hade satt upp målet klarade jag det på håret. Jag sprang min första milrunda, på under timmen dessutom. Efter den dagen visade det sig att jag var gravid med storasyster och min kondition rasade till noll inom loppet av en vecka. Jo, det är alldeles sant. Två veckor efter min milrunda orkade jag knappt promenera min kortaste runda. Året därpå vågade jag inte löpträna så mycket eftesom jag ammade och tyckte att jag gick ner för mycket i vikt av att löpträna samtidigt, så den sommaren blev det mest promenader, ridning och någon kortare löprunda. Och den här sommaren var jag igång, sprang som längst 7 km i maj, sedan visade det sig att jag var gravid igen och återigen var första tecknet (som jag inte ens förstod då) att kondisen försvann i princip över natten.

Nu står jag på noll konditionsmässigt, har inte kunnat promenera regelbundet sedan i våras och än mindre träna något mer krävande än så. Det värsta med att stanna av så totalt att man inte ens kan promenera är att man tappar rutinen att ta sig ut varje dag. Konditionen kommer ju tillbaka så fort man börjar röra på sig, det jobbiga är bara att komma igång igen. Att jag dessutom mår psykiskt dåligt när jag inte kommer mig ut i luften gör att mina promenader är ett måste, framför allt när det händer stora saker i mitt liv. Att promenera är mitt sätt att bearbeta allt.

Jag tror dock att jag redan är på väg att hitta igen rutinen, fyra kvällar i rad (jag har bara varit hemma från BB i sju kvällar än) har jag och hunden vankat oss ut på en kort kvällsprommis. Jag vet inte vem som uppskattar det mest, jag eller hunden, men det är underbart att ens kunna gå. Fortfarande gör det ganska ont så det är en bit kvar till milen om man säger så, har nätt och jämt gått en kilometer som längst än så länge, men som sagt, jag jobbar mest på att få igång rutinen än så länge. Att hunden fortfarande är konvalescent efter sin knäoperation passar perfekt, sakta men säkert ska vi bägge två träna upp oss till vår vanliga form. Men om jag ska vara ärlig så blir nog milen ett tvåårsprojekt, att jag skulle springa en mil redan i höst känns osannolikt...

söndag 24 januari 2010

Hur många klor...

På BB har man tid att fundera på olika saker. En tanke som slog mig när jag låg där och betraktade den n ya familjemedlemmen var hur många naglar och klor jag egentligen har att klippa framöver. Nu är det dags för summering:

Min egna 10+10
Storasysters 10+10
Lillasyster 10+10
Hundens 10+8
Brun marsvinskille 10+8 8+6
Svart marsvinskille 10+8 8+6

Summa:114 st 106 st


Som tur är klipper sambon sina egna naglar själv i alla fall! Man kan också konstatera att jag måste ha ett högre ackord än en klo per dag om detta ska ros i hamn. Jag kan också förstå varför hunden alltid har för långa klor fast jag klipper och klipper och klipper.

Uppdatering: Vid närmare granskning visade sig marsvinskillarn ha 3 klor på varje baktass och 4 på varje  framtass, dvs sammanlagt 14 klor var. Det gör att jag bara har 106 naglar och klor att klippa sammanlagt.

lördag 23 januari 2010

Eremitkräftorna av Anne B Ragde



Den här boken läste jag redan förra helgen och sedan dess har det hänt en hel del i mitt liv, så det blir en utmaning att komma ihåg vad den egentligen handlade om men jag gör ett tappert försök. Boken är en direkt fortsättning på Berlinerpopplarna, så det är bra att läsa den här trilogin i ganska tät följd. Jag läste Berlinerpopplarna i somras och det var lite för länge sedan kände jag. Berlinerpopplarna har även sänts som tv-serie för något år sedan men den har jag inte sett så jag vet inte om tv-serien innefattar alla tre böckerna eller bara den första.

Jag ska inte gå in för mycket på handlingen om någon inte har läst den första delen, men boken handlar om de tre bröderna Margido, Tor och Erlend samt Tors dotter Torunn och människorna runt omkring dem. Efter den gemensamma julen där deras tillvaro förändrades från grunden återvänder Torunn, Margido och Erlend hem till sina vanliga liv samtidigt som Tor kämpar på med släktgården. En olycka kommer sällan ensam heter det och några veckor efter jul hugger sig Tor i benet. Åter igen måste syskonen och Torunn göra en insats för släktgården och för Tor.

Eremitkräftorna är lika bra som Berlinerpopplarna, jag vill veta hur det ska gå med gården och med människorna som hör dit. Om man ska beskriva den här boken så skulle jag nog säga att det är en blandning av Änglagård och Grabben i graven bredvid. Vilken tur att jag lånade även del tre, Vila på gröna ängar, senast jag var på bibblan, så fort livet lugnar ner sig lite ska jag läsa den också (om det nu lugnar ner sig igen?). Om ni har missat den här trilogin, läs den! Och mamma, jag tror att det här är en bok i din smak!

fredag 22 januari 2010

Instruktion för nyblivna mammor

  1. Skicka ut pappa och storasyster på skotertur.
  2. Intag läge SPB Säng, Pointer, Bebis (eventuellt kan det funka med andra frusna hundraser typ whippet också, kravet är att de ska palla många timmar under täcket. Katt kan i nödfall vara ett alternativ)
  3. Sov
  4. Mata lite
  5. Klia pointer bakom öronen
  6. Tänk smarta tankar typ varför heter det bebis och vad kallades bebisar innan vi lånade in det engelska ordet baby?
  7. Kliv tillfälligt upp när maten serveras och när toalettbesök blir oundvikligt samt vid besök av trevliga vänner
  8. Läs en bok eller titta lite på tv när de smarta tankarna behöver omväxling

onsdag 20 januari 2010

Typiskt svenskt?

De senaste två dygnen har vi tillbringat på sjukhuset. Förlossningen och BB är givetvis de avdelningarna som vi har besökt. Resultatet blev att idag kom vi hem med en ny familjemedlem, en liten tjej. Jag är inte direkt någon rutinerad sjukhusbesökare, min enda erfarenhet av det är mina två BB-vistelser. Men, det finns några inttressanta iakttagelser om oss människor som jag har gjort dessa två gånger.

Det ena som fashinerar mig, det är fenomenet gemensam tv och vad som ska tittas på på den gemensamma tv:n. På BB finns nämligen inte tv på rummen utan den enda tv:n finns i dagrummet. Det är inte direkt världens mest händelserika dagar man tillbringar på BB, det är mest som ett vacuum och det finns absolut ingenting att göra förutom att äta, víla och prata i telefon. Då inbillar man sig att man ska kunna fördriva åtminstone några kvällstimmar framför tv:n i dagrummet. I min värld är det självklart att om man råkar vara den som först får tag på fjärrkontrollen till en tv som ska delas av många så väljer man ett program som man tror att så många andra som möjligt också kan tänkas vilja se. Jag skulle till exempel inte välja att se på Antikmagasinet med Knut Knutsson på BB även om det är vad jag skulle titta på hemma utan istället skulle jag välja något mer populärt, om det till exempel var fredagkväll skulle jag välja Let's dance. Så tänker uppenbarligen inte alla. Istället skyndar sig någon sportfåne till pappa ut i dagrummet och knäpper på någon skitmatch i hockey eller som igår handboll. Att han fick sitta ensam i dagrummet och titta tog han inte som någon pik om att han ockuperade tv:n för alla andra på avdelningen. Förra gången jag var på BB var det precis samma sak, en ensam pappa satt hela kvällen och tittade på någon skitmatch i hockey medan alla andra nyblivna mammor och pappor gjorde en lov genom dagrummet innan de uppgivet gick tillbaka till sina rum. Finns inte orden hänsyn och kompromissande i dessa karlars värld. Tack och lov att jag inte har en sportintresserad karl...

Det andra intressanta fenomenet jag har iakttagit i dagrummet på BB är "bussfenomenet". En massa ensamma och par ska sitta och äta tillsammans. Alla har varit med om sin livs upplevelse och borde ha hur många gemensamma saker att prata om som helst. Och ändå är det knäppt tyst vid måltiderna. På sin höjd säger man hej till sina bordsgrannar, sedan sitter alla och försöker att tugga så tyst man bara kan för att inte knaprandet från knäckemackan ska eka för högt i tystnaden och jag lovar att ALLA tycker att det är lika jobbigt. Ändå bryter ingen isen. Inte jag heller även om jag inte brukar vara rädd för att prata med och inför folk i andra sammanhang. Och det behövs så lite för att bryta isen och få stämningen att lätta. Om bara någon vågade säga något... Vid frukosten idag så hände det. Det började med en så enkel sak som en kvarglömd snusdosa. Sambon frågade en annan pappa om han ägde den. Det ledde till att vi så några ord om pappornas extremt osköna sängar i rummen och sedan var obehagsstämningen bruten, det blev en helt annan luft i rummet. Bara för att någon vågade öppna munnen.

Varför är vi svenskar så extremt tillknäppta i vissa situationer? Så mycket trevligare det skulle vara att dela på utrymmet (det gäller ju alla situationer där vi ska dela plats med okända människor, bussar, tågkupéer, väntrum...) om vi vågade öppna munnen och byta några ord med våra medmänniskor. Och på en så spännande plats som på ett ¨BB skulle man ju få höra hur många glada, hemska, gripande och dramatiska historier som helst och dessutom ha folk som nyligen har gått igenom liknande saker att dela alla nya erfarenheter med. Vilken chans att lära känna nya människor för en stund som vi bara låter springa förbi... Och så mycket roligare BB-dygnen skulle bli!

Lite grand tror jag att det är en förmåga som kommer med åren. När mina mor- och farföräldrar har legat inlagda på sjukhus verkar de alltid ha skaffat nya bekantskaper på lasarettet. Det här är något som jag ska bli bättre på, våga bryta isen och börja prata med folk, det är egentligen mycket enklare än att tillbringa tiden i pinsam tystnad, för det är riktigt jobbigt. Dessutom skulle ju tv-problemet lösa sig av självt om vi bara vågade öppna munnen...

söndag 17 januari 2010

Ett monsterpar



Det senaste virkprojektet var ett monsterpar. Med ihärdig och entusiastisk hjälp av Lillisen virkade jag klart det sista till radiosportens skidsprint på förmiddagen. Det var meningen att båda tvillingarna skulle få ett hjärta, men jag lyckades inte få fast det ena tillräckligt hårt, därför struntade jag i det helt och hållet istället. Framför allt med tanke på att det är en liten en som ska få den. Den ena tvillingen får helt enkelt vara hjärtlös. Lillisens entusiastiska hjälp var att öppna alla nyckelringarna och sprida ut dem bakom kökssoffan, undersöka alla bradsen och blanda ihop dem i virkpåsen bland garn och annat och så förstås att linda upp och trassla in sig i garnnystanen plus att hon hann sticka sig på stoppnålen som jag fäster trådar med. På baksidan av  monstren har jag fäst en nyckelring där jag har skrivit en liten hälsning till mottagaren istället för ett kort. Storleken på dessa små monster gör att de passar bra att använda som nyckelring eller som väskdekoration även oim jag tror att just dessa två kommer att bli leksaker.

torsdag 14 januari 2010

Morotslimpa med frön 4 st

Morötter ger saftighet och smak till den här limpan och fröna ger tuggmotstånd och extra fibrer. Att baka ut den här limpan till portionsbröd är ett bra tips. Perfekt både till frukost och soppa.


50 g jäst (helst för söta degar)
1 l fingervarmt vatten
50g rumsvarmt margarin
1 msk salt
2 finrivna morötter
1 dl farinsocker
1 dl solroskärnor
1 dl linfrö
2 dl havregryn
2 dl grahamsmjöl
ca 1 ½ l vetemjöl

Garnering:
1 uppvispat ägg
rågflingor el. havregryn
ev. flingsalt

Smula jästen i bunke. Häll på ljummet vatten och klicka ner margarinet. Rör tills jästen har löst sig. Det gör inget om det flyter omkring smörklumpar. Rör ner övriga ingredienser förutom vetemjölet.
Arbeta in vetemjölet lite i taget till degen släpper kanterna. Det är inte säkert att du behöver allt mjöl, men det kan också behövas en skvätt extra. Låt jäsa under bakduk ca 1 timme.

Ta upp degen på bakbord och knåda den smidig. Dela degen i 4 delar som du formar till limpor. Om du vill göra portionsbröd delar du varje fjärdedel i ytterligare 8 delar som du formar till runda bullar. Lägg på smord eller bakplåtspapperklädd plåt och låt jäsa ca 30 min till.

Pensla med ägg, strö på havregryn ellerrågflingor och ev. flingsalt. Bröd som ska serveras som tillbehör till mat får en extra touch av lite salt på ytan medan frukostbröd smakar bäst utan saltad yta tycker jag.

Grädda limpor i 200 grader ca 30 min och portionsbröd i 225 grader ca 10-15 min.

Fikaklassiker

Termometern visar på -20 grader utomhus idag så det var inte direkt något väder för utomhusaktiviteter. Att dessutom skafferiet var tomt och fikatarmen skrek så var det inte många alternativ för vad som skulle bli dagens projekt- bakning så klart!

Förutom lite fika satte jag även igång ett brödbak, men det har jag inte hunnit smaka än, så receptet på bröden kommer senare idag om det blev bra.



Mums-Mums ca 50 st



Kärt barn har många namn, riktigt sliskiga är de här kakorna och väldigt lättgjorda.

  • 10 gelatinblad blötlägges i kallt vatten ca 5 min ta upp och krama ur vattnet när bladen är mjuka
  • Koka upp 1½ dl vatten och lös upp de urvridna gelatinbladen i det heta vattnet. Om du använder gelatinpulver löser du det direkt i det kokande vattnet.
  • Häll på 1 dl kallt vatten i gelatinblandningen för att få ner temperaturen.
  • Blanda gelatinblandningen med 1 äggvita och 5 dl socker.
  • Vispa kraftigt, helst med köksmaskin ca 20 min eller till det har bildats en fast vit smet.
  • Blanda under tiden smeten vispas 2-3 dl kokosflingor med 1-1½ msk kakao.
  • Häll hälften av koksen i botten av en stor långpanna, bred äggsmeten över och strö resterande kokos ovanpå kakan. Ställ svalt att stelna. Skär upp kakan i lagoma rutor. Förvara i kylskåp.


Chokladsnittar ca 60 st

Många kakor och liten arbetsinsats och ingredienser som är lätta att ha hemma gör de här kakorna till favoriter hemma hos mig. Supergoda tilltugg till en slät kaffekopp! Receptet har jag hämtat i bakboksklassikern Sju sorters kakor och jag har faktiskt inte ändrat originalreceptet alls, det är redan perfekt...

200 g smör eller margarin
2½ dl socker
5 dl vetemjöl
4 msk kakao
1 tsk bakpulver
1 msk vanljsocker
1 ägg

Pensling:
1 ägg
pärlsocker

Sätt ugnen på 200 grader. Hacka ihop alla ingredienser till en smidig deg, gärna i matberedare. Dela degen i 6 delar. Forma dem till till fingertjocka rullar och lägg på smord eller bakplåtspappersklädd plåt. Platta till rullarna lite. Pensla med uppvispat ägg och strö på pärlsocker. Grädda mitt i ugnen ca 10 min. Skär upp rullarna i sneda bitar, ca 2cm breda direkt när du har tagit ut dem från ugnen. Låt kakorna svalna på plåten.

Den supersomriga kakburken är ett loppsfynd, perfekt att ställa fram direkt på bordet.

onsdag 13 januari 2010

Lyxliv

Både sambon och jag är hemma på dagarna nu och idag fick vi verkligen känna av hur lyxigt det är! Mitt på en vanlig onsdag kunde vi ta skotern och fara på utflykt bara för att det var så fint väder!! Lite kallt kanske det var, termometern visade på -11 grader och för första gången sen vi skaffade den så satte jag mig frivilligt i pulkan. När det finns någon att hälsa på inom lagom köravstånd så är det inte heller så farligt om det är lite kallt. Vi hälsade på svägerskan M och lilla S och sen fick lilla S också en skotertur för hon följde med oss hem.


Glänsande krom och bakelit, kan det bli mer retro?


Grillkorven grillade vi när vi kom hem i sambons gamla loppisfynd snapphanegrillen istället för över öppen eld ute i skogen. Snapphanegrillen är en elgrill modell 60-tal, perfekt för varma mackor och snabbgrillad korv. Dessutom är den riktigt snygg på köksbänken (även om den tar ganska stor plats i förhållande till hur mycket den används). På tal om loppis så var det länge sen jag var ute på en riktig loppisrunda- det kanske bli morgondagens projekt??

tisdag 12 januari 2010

Engelsk kofta färdig!

Kommer ni ihåg de engelska stickböckerna jag fick före jul? Efter två övningsojekt i form av babytofflor och en barnbasker för att få kläm på de vanligaste sticktermerna kände jag mig mogen för att ge mig i kast med ett mer seriöst projekt. Baskern visar jag inte ens här för jag hade så fult garn att den inte blev något att visa upp, den hamnade i Lillisens utklädningslåda direkt.


Mer seriöst blev det med en flätstickad kofta. Garnet är Järbos Fuga i en färg som hette Hortensia tror jag. Masktätheten på banderollen stämde precis med den i beskrivningen, men sen när jag började sticka stämde det inte alls. Men jag hade inga andra nålar att byta till och ögonmåttet såg rimligt ut så jag stickade helt enkelt vidare på vinst och förlust och den färdiga koftan blev bra i storlek, så jag vet inte riktigt vad felet egentligen var. I övrigt gick det över förväntan bra att följa det engelska mönstret, delvis kanske för att jag har testat att sticka flätor en gång tidigare och mycket tack vare att det var väldigt pedagogiska bilder av de olika maskorna och en bra förteckning över förkortningarna som förekom i mönstret. Det enda som var lite knepigt var kragen, först missuppfattade jag hur man skulle göra så jag fick riva upp 5-10 varv men sedan löste jag även det när jag slutade läsa och istället började försöka tänka logiskt.

Jag ska absolut sticka mer från dessa böcker, men först blir det lite andra projekt.

måndag 11 januari 2010

Jag klarade det inte :-(

Vad jag inte klarade? Att ha julen kvar till tjugondedag Knut som är på onsdag. Jag brukar alltid uthärda, men det är enklare när man har ett jobb att fly till, att bara gå hemma och titta på tomtarna blev för stor påfrestning, så idag åkte julen ut.



Granen står naken i sin fot i väntan på att sambon ska komma hem och hjälpa mig att hiva ut den, julgardinerna är utbytta mot vanliga, till och med i vardagsrummet. Det blev vita gardiner där. Trist med vita gardiner, vita väggar och vitt utanför fönstren, men bättre än rött i ett år till i alla fall. När jag ändå var igång med rensningen så fick sig även diskbänkskåpet en duvning med trasan. VÄLBEHÖVLIGT! Nu när ljuset börjar komma tillbaka får man inte bara mer energi att röja och städa, man ser skiten på ett annat sätt också...



Nu är det bara att vänta på fettisdag så man får äta semlor. Jag såg att affärerna hade semmelpremiär idag men nog ska jag hålla mig någon vecka till innan det är dags att tjuvstarta med semlorna!

söndag 10 januari 2010

Första skoterutflykten för säsongen

Det är en sanning med modifikation, för den riktiga premiärturen gjorde vi redan på nyårsafton i -15 gradig kyla. Men det var mer ett alternativt transportsätt än en riktig skoterutflykt. Det är ett tveksamt nöje att grilla korv och vara utomhus i 15-gradig kyla nämligen. Istället körde vi till svägerskan M och svågern och drack kaffe där i stugvärmen innan vi körde hem igen.

Idag visade termometern på nollgradigt och strålande solsken, betydligt trevligare skoterväder. Det blev en kort tur till en tjärn några kilometer från stugan. Där mötte svägerskan C:s pappa och släktingar upp så det var totalt åtta-nio skotrar på plats för korvgillning och hamburgerstekning. Brorsan och svägerskan C övertalade mig att köra deras Lynx 800 för att sambon skulle slippa behöva släpa fram min egen Lynx Enduro 494. Jag var inte så svårövertalad. Men jag insåg också att min egewn skoter är väldigt smidig, jag skulle faktiskt inte vilja byta upp mig till en sån häftig maskin som deras, jag orkar ändå inte manövrera den så att all motorstyrka skulle komma till sin rätt...

En sak kan jag konstatera efter årets två skoterturer. Det mesta är jobbigare, svårare och tyngre att göra när man är höggravid och har 15-20 kilo extra vikt att släpa på, men att köra skoter går faktiskt bättre än vanligt. De extra kilona gör att skotrarna blir betydligt mer "lydiga" och lättmanövrerade än i vanliga fall. De är nog helt enkelt byggda för killars normalvikt och inte tjejers. Det är nog också förklaringen till varför tjejer ofta kör mesigare än killar, vi får jobba mycket mer med kroppen för att påverka skotern än vad killar behöver. Dessutom funkar fjädringen bättre när man väger mer, i vanliga fall studsar skotern omkring i spåret när jag kör fastän min skoter har fjädringen ställd på lösaste möjliga dämpning. Körningen går i vanliga fall ut på att försöka parera och styra studsarna innanför skoterleden och undvika träden utanför, nu ligger skotern på spåret hela tiden och jag behöver bara styra skotern med styret på leden. En himla skillnad helt enkelt.

Kanske man helt enkelt inte ska kämpa så mycket med att försöka tappa gravidkilona efter att bebisen är född, några extrakilon är inte bara till besvär uppenbarligen! För övrigt är nog det här det mest ointressanta och mest tekniska inlägget jag har skrivit någonsin här på bloggen...

fredag 8 januari 2010

Kallt


Utsikt genom bilrutan.


Vad gör man när termometern visar närmare -30 än -20 och man inte behöver tänka på att pallra sig iväg till något jobb? Jo man sätter sig i bilen och hälsar på andra medlemmar i ledighetskommittén. Igår hälsade vi på svägerskan H och lyckades bli bjudna på palt. Inte dumt alls, passande med något närande som palt när det är kallt ute! Idag hälsade vi på svägerskan M och lyckades tajma in en andra frukost. Inte heller dumt! Men det bästa med att vara ute med bil när det är kallt är att det är så fantastiskt vackert.


Solen når precis att lysa upp toppen på berget mitt på dagen!

Det är så ljust så det sticker i ögonen när solstrålarna reflekterar sig i snön. Det är precis så att solen lyckas lysa upp trädtopparna mitt på dagen, eller som när vi körde till svägerskan M idag och solen lyste upp bergväggen och lämnade skogen i skugga. Jag fotade lite från bilfönstret, men det är sådana här gånger som det vore kul med en mer avancerad kamera än mobilkameran för att verkligen göra verkligheten rättvisa. Å andra sidan hade man knappast haft en bättre kamera med sig i bilen idag även om man hade haft en.

Sedan dumpade jag av sambo och Lillis hemma, sambon fick fixa lunch till dem och jag rände in till stan för att köpa de omtalade trådbackställen. Det blev många fynd. Vad sägs om vinterskor till Lillisen för 39 kr, plastbackar och trådbackställ, en ny kupévärmare till lillbilen (sambons beställning, jag tyckte att det var för dyrt) och något som vi har behövt länge, en ny flaska till kolsyreapparaten. Den gamla hade jag tappat i golvet så att den sprack.


På väg hem från stan. Kolla in himlen!

Vissa saker ska man ta tag i direkt om det någon gång ska bli av, att rensa i pysselskåpet är ett sådant exempel. Så fort jag kom hem satte jag igång med att banka ihop trådbackarna och vika in alla tyger och garnpåsar. En hel kasse med sopor blev det också, varför sparar man gamla äckliga duschdraperier när man dessutom inte har någonstans att hänga upp dem, sen vi flyttade i hus har vi nämligen haft duschkabin med dörrar... Jag kanske skulle ha hängt upp dem som vardagsrumsgardiner?

torsdag 7 januari 2010

I-landsproblem

Vi är nog nästan de enda som inte redan har tagit bort allt julpynt. Jag är envis och uthärdar alltid med mitt julpynt till tjugondag knut. Nästan en vecka kvar med tomtar, stjärnor och julgran alltså. Jag tycker att man hinner ha "som vanligt" så stor del av året ändå att jag gott kan ha julpyntat en vecka extra. Dessutom är det så underbart skönt att få bort allt pynt om man har hunnit bli riktigt, riktigt skitless på det. Däremot börjar det bli dags att återuppta uppdraget som jag misslyckades med under hela förra året - att hitta ett par fina vårgardiner till vardagsrummet.

Förra årets taktik var att låta julgardinerna sitta uppe tills jag skulle hitta ett par fina vårgardiner. Det var en dålig taktik, jakten på vårgardiner övegick till jakt på sommargardiner och sen till höstgardiner utan att jag hittade några som jag gillade, så julgardinerna blev uppe hela året. Nu ska jag byta taktik, sätta upp ett par gamla gardiner och samtidigt leta vidare efter några fräscha våriga gardiner. Julgardiner i ett helt år till känns INTE lockande... Kanske är en bättre taktik helt enkelt att ge upp och hoppas på att jag råkar snubbla över några fina gardiner till vetttigt pris, dessutom färdigsydda.

Är inte detta vad som kan kallas för praktexempel av i-landsproblem?? Hur länge julpyntet ska sitta uppe och hur man ska hitta ett par gardiner som duger när man har ett helt skåp proppfullt med gardiner. Oj vad jag är glad att jag inte har värre saker än så att ägna min energi åt. Hoppas verkligen att livet får fortsätta så ett bra tag till...

onsdag 6 januari 2010

Gratinerad älg- och fläskfilé 4-5 pers

För ovanlighetens skull hade vi faktiskt planerat att bjuda hem kompisarna C och A på middag idag. I vanliga fall består våra middagsbjudningar av att någon hör av sig precis i middagstid och jag inser att maten kommer att räcka så då ber jag dem komma och äta. Vi hade bara en älgfilé så det var helt enkelt för att dryga ut maten som det blev både älg- och fläskfilé. Det går lika bra med bara det ena. Oxfilé blir garanterat inte heller fel till det här receptet. Men det viktigaste för en lyckad middag är sällskapet, så oavsett maten så hade inte kvällen kunnat bli något annat än lyckad!

ca 1 kg filé
2 hackade gula lökar
margarin att fräsa löken i
salt, peppar
1 ½ dl Madeira


Sätt ugnen på 125 grader. Fräs löken genomskinlig. Lägg i en ugnsfast form. Salta och peppra rejält runt om de hela filéerna. Lägg i formen och häll på Madeira. Stek i ugnen till 65 grader innertemp. Ös filéerna med Madeiraskyn några gånger under stekningen. Ta ut formen ur ugnen, sila av skyn men låt lök och filé ligga kvar i formen. Täck med folie och låt vila minst 15 min eller till 15 min före serveringen.

Sås:
Skyn från filén
3 dl grädde
1-2 tsk soja
1 msk tomatpuré
2 msk vetemjöl + ½ dl vatten
100 g ädelost (jag använde tubvarianten, kvar efter julens glögg- och pepparkaksätande)
salt och peppar


Blanda sky, grädde, tomatpuré och soja i en kastrull. Låt puttra minst 30 min på spisen. Red med vetemjöl utrört i vatten, låt koka 5 min till. Smaksätt med ädelost, salt och peppar.

Gratinering:

6-7 färska champinjoner i halvor
100 g riven ost

Höj ugnsvärmen till 225 grader. Skär filéerna i 1½ cm tjocka skivor, bred ut dem i formen igen. Häll lite sås mellan lagren om det blir mer än ett lager. Häll på resten av såsen, pilla ner champinjonerna mellan köttbitarna. Bred över ost. Gratinera ca 10-15 min eller tills osten har fått fin färg.

Servera med valfri potatis, klyftpotatis eller hasselbackspotatis passar bra eftersom rätten är ganska såsig. Vi hade potatisgratäng, det funkade också alldeles utmärkt!

tisdag 5 januari 2010

Rullrån och rånkorgar

Ett  av mina absoluta favoritfikan är rullrån, men jag gör dessa alltför sällan. Egentligen är det väl typiskt julfika, men innan jul väntade jag på att få upp ett il som aldrig kom. Men ikväll kom det stora "rånilet"! För att kunna baka rån behöver man ett rånjärn. Det finns både gammaldags av gjutjärn som man ställer direkt på spisplattan och mer moderna elektriska som fungerar precis som ett vanligt våffeljärn. Jag skulle tro att det gömmer sig ett gammalt rånjärn av gjutjärn hos var och varannan äldre person men bland yngre är det nog mer tunnsått med rånjärnen. Det är faktiskt ett köksredskap som är riktigt kul att äga och som dessutom kan ligga i ett skåp några år mellan användningarna, det tar nämligen väldigt liten plats, platt som det är. Läge att ärva eller att köpa billigt på någon loppis/antikbod alltså!

Hemligheten med rån är det kräver passning och att man får räkna med att få kassera några rån innan man har hittat rätt temperatur på järnet och fått in den rätta snitsen. Det viktigaste när man ska göra rån är därför att se till att man har allting framme innan man börjar grädda. Tänk på att det rinner ut en del fett från järnet när man gräddar - se till att hela tiden torka bort detta, hett fett kan självantända och brinner bra.




Det man behöver är:


  • Bunke med slickepott (för smeten)


  • gaffel att pilla loss de färdiga rånen från järnet med


  • två glas till korgar, "rånpinne" till rullrån (det går att rulla upp dem på en gaffel också)


  • smält smör och pensel att pensla järnet med mellan gräddningarna


  • en välfylld rulle hushållspapper för att torka bort överflödigt fett och smet runt järnet och plattan


  • galler att lägga de färdiga rånen på






Rånkorgar 12-15 st

Perfekt som förstagångsrån, de färdiga rånen blir stadiga och lätthanterliga att forma. Gott att fylla med glass, bär, grädde osv. Kan även formas till strutar.



Blanda:
1 kkp smält smör
1 kkp socker
2 kkp vetemjöl
1 kkp vatten

Lägg ca en msk av smeten i ett smort rånjärn. Grädda på båda sidor till fin färg. Pilla lös rånet med gffel och lägg det över ett upp- och -nervänt glas. Ställ försiktigt ett annat glas över för att forma korgens utsida. Låt svalna tills nästa rån är färdigt. Lägg på galler.




Rullrån ca 15 st

Dessa är sprödare än rånkorgarna och därför en lite större utmaning att forma, men de varma rånen är ganska sega så det är inga större problem att rulla ihop dem.


Blanda:
½ kkp grädde
½ kkp vatten
½ kkp smält smör
1 kkp socker
2 kkp vetemjöl

Grädda ca 1 msk smet åt gången på båda sidorna i smort rånjärn på medelhög värme. Rulla ihop det varma rånet med en rånpinne eller en gaffel. Låt svalna på galler.




Som ni ser lever jag som jag lär, en välfylld rulle med hushållspapper...

Operation sovrumsbyte steg 2

Nu är det klart! Hela förmiddagen idag har ägnats åt att kånka möbler kors och tvärs genom övervåningen, med en engagerad hjälpreda/åskådare i form av Lillis. Eller kånkat och kånkat, sambon har kånkat, jag har mest pekat. Riktigt kul att göra en rockad, det kommer att bli mysigt att gå och lägga sig ikväll, som ett nytt hus fast det bara är ett nytt rum. Undrar vad Lillisen kommer att tycka om att gå och sova i "fel" rum ikväll??


Nya biblioteket och mysrummet

Nu är det bara inhandlande av en ny rullgardin till nya sovrummet och trådbackställen som jag skrev om i ett tidigare inlägg kvar att göra, sen är det här projektet klart.


Nya sovrummet. Sängen är dock inte bäddad än, passar på att mörda kvalster på balkongen i vinterkylan.

måndag 4 januari 2010

Fyllda köttfärsbiffar

Här kommer ytterligare ett förslag på vad man kan göra av julhelgernas rester. Det blir ganska mastiga biffar så det räcker gott och val till 4-5 pers.

Köttfärssmet:
1 dl ströbröd
1 msk potatismjöl
1½ dl vatten, mjölk, grädde, creme fraiche eller en blandning av dessa
1 ägg
1/4 finhackad eller riven gul lök
½-1 msk salt
½ tsk peppar
ca 7oo g köttfärs

Fyllning:
100 g smaksatt färskost, t.ex Philadelphia, creme bonjour el.dyl. Smakrik riven hårdost går också bra
100 g bacon, skinka eller kryddiga korvar

Blanda alla ingredienser till köttfärssmeten utom köttfärsen i en bunke. Låt svälla en stund. Rör ner köttfärsen. Forma ganska stora, tunna biffar på en blöt skärbräda.

Hacka baconet eller korven och blanda med färskosten. Fördela fyllningen på hälften av biffarna. Lägg resten av biffarna på som lock. Tryck till kanterna oredntligt och se till att det inte blir några hål.

Hetta upp margarin i en stekpanna till det är relativt hett. Lägg ner biffarna försiktigt. Sänk värmen till medelhög och nu det svåra: Undvik att pilla eller vända på biffarna innan de är helt färdiga på ena sidan. Vänd försiktigt och stek färdigt andra sidan. Om man rör i biffarna innan de har fått en ganska mörk skorpa på undersidan så kommer de oundvikligen att gå sönder.

Skysås:
När biffarna är färdiga, ta upp dem ur pannan och håll dem varma i uppläggningskarott med lock. Häll ½ l vatten i stekpannan. Vispa ner 2 msk tomatpuré, 1 buljongtärning, salt, peppar i pannan. Rör ihop 2 msk vetemjöl och 4 msk vatten vispa ner i pannan. Låt koka ca 3 min. Droppa i soja till såsen har önskad färg.

Servera med kokt potatis, släng ner frysta broccolibuketter eller brysselkål i potatiskastrullen när 5 min koktid återstår.

söndag 3 januari 2010

Operation sovrumsbyte steg 1

Efter flera månader av mycket snack och ingen verkstad så tog jag äntligen idag tag i vårt blivande sovrum. Rummet som ska bli vårt sovrum var kombinerat mysrum och gästrum innan Lillisen kom, men ingen hade kunnat ana att en unge skulle innebära så sanslöst mycket saker, framför allt kläder, att rummet med tiden har blivit mer och mer belamrat med allsköns bråte, det började med att alkoven som har fungerat som förråd blev full, då började klädkartongerna svämma in i mysrummet också och när väl kartongerna stod där har det blivit allmän avdumpningsplats för allt annnat skrot man samlar på sig.

Tanken är att Lillisen ska sova i en alkov, från början hade vi i vår optimsim tänkt att hon skulle få förrådsalkoven som rum, men efter att jag hade börjat rensningen idag så insåg jag ganska snabbt att om inte halva övervåningen ska fungera som förråd måste alkoven få vara förråd. Lillisen ska alltså få den andra alkoven, den har ingen dörr, men väl ett draperi. Vårt gamla sovrum blir gästrum och mysrum/bibliotek, passande nog står redan alla mina böcker därinne, det kommer att bli finemang! Sängen flyttar vi in till ett större rum i anslutning till alkoverna, där hade vi tänkt att resten av familjen ska sova. Dubbelsängen kommer nästan att rymmas, det är bara garderoben där julpyntet förvaras som kommer att bli halvt dold bakom sängen, men de två gångerna varje år man är därinne får man helt enkelt skuffa sängen åt sidan. Sedan ska minst två trådbackställ inhandlas, det ena ska in i min pysselgarderob för att bringa ordning i kaoset, i nuläget är det en garderob utan hyllplan där alla garnpåsar, tyger, två symaskiner och diverse annat ligger inöst i en enda hög. Det andra ska in i vår ytterklädsgarderob och skapa förvaring åt den nya knoddens kläder.

Men som sagt, så långt har projekt sovrum inte kommit ännu, men jag lyckades i alla fall knöka in alla klädkartonger i den lilla alkoven, dessutom har jag kollat igenom och märkt upp alla kartonger, bara det gjorde underverk, nu slipper jag leta igenom alla kartonger varje gång jag ska plocka fram en ny storlek. Och så fort den nya bebisen har vuxit ur en storlek kommer jag med en kartong eller två faster M!! Och blir det en pojke kommer jag med alla 15-20 på en gång ;-) om en månad eller så... Dessutom hittade jag två kartonger och en påse med kläder i Lillisens storlek som jag inte hade sett tidigare. En nyekiperad unge imorgon, inte dumt!


Mysrum igen. Dessa möbler ska in i vårt nuvarande sovrum och sedan ska dubbelsängen in här (fast mot andra väggen.


Nu känns det helt plötsligt som en lätt match att bara damma lite och sen bära över möblerna mellan rummen. Kanske morgondagens projekt!


lördag 2 januari 2010

Årskrönika 2009

Årskrönikorna duggar tätt så här i bloggvärlden dessa dagar. Här kommer mitt år som varit:


Januari började på hotell efter bröllop för goda vänner i den kalla nord
jobbet borjade om efter åtta månader med Lillis, pyssel och hemmaknog
Februari kom därnäst
skidor, skoter och någon tur på häst
Mars var ganska likadan
en flunsa slog ut oss kvinna, man och barn
April ettårskalas och fjällsemester är det bäst jag minns
men mycket annat att minnas säkert också finns.
Maj med våren kom igen, cykel, löpning, blommande diket
och givetvis det vanliga avslutningsslitet
Juni farväl till jobbet för en hel termin, vila och slappa
medan sambon till långtbortjobb sjappa.
Juli stugbygge var den månadens utmaning
att två kusiner var under nydaning vi nu fick en aning
Augusti att stugan fick väggar gjorde oss nöjdare
men broderns bröllop var den månadens höjdare
September hundens korsband gick av med en smäll
två små marsvin flyttade in, döpta efter känd karamell
Oktober pyssel, pyssel, mera pyssel,
och goda böcker var mitt favoritsyssel
November sticka, virka, baka kaka,
det var det som hanns mellan hundknäs vaka
December julmys månaden lång
sambon hemma, hunden frisk, Lillisen roar oss med sin sång.
Nu ser vi fram emot nästa år
snart Lillisen sitt nya syskon får
ingen vet vad som komma skall
den som lever får se i alla fall

fredag 1 januari 2010

God fortsättning på 2010

En mycket trevlig nyårskväll firade vi i vår stuga med en massa vuxna, barn och hundar! Traditionsenligt var det i år damernas tur att fixa middagen medan herrarna passade barn och diskade. Nästa år är rollerna ombytta. Den här gången blev nyårsmenyn skagentoast till förrätt, helstekt älginnanlår med vitlöksspäckad rödvinssås, varm sallad och hasselbackspotatis till varmrätt och en krispig chokladmousse med hallon till efterrätt. Vi hade delat upp matlagningen mellan oss det här året, så tyvärr kan jag inte ge er receptet på efterrätten.

Inspirationen till varmrätten hade jag hittat i Icas tidning Buffé, men jag kan aldrig följa ett recept utan att "förbättra" det, så här får ni min version!


Helstekt älginnanlår med dragon-citronmarinad 6-8 pers

1½ kg mört älgött, t.ex. innanlår, entrecote, biff el.dyl.
2 msk torkad dragon
skalet av 2 citroner + saften av ½
1-2 tsk vitpeppar
1 dl olivolja

Lägg köttet i dubbla plastpåsar. Blanda marinaden och häll över köttet. Låt marinera över natten eller i alla fall några timmar.

Sätt ugnen på 125 grader. Lägg det marinerade köttet på ett galler med en folietäckt (om man vill underlätta diskandet) långpanna under. Stek i ugnen ca 1½ timme eller tills köttet är 70 grader i innertemp. Salta rejält på köttet och linda in det i folie och låt vila medan resten av måltiden tillagas.


Vitlöksspäckad rödvinssås
Höj ugnsvärmen till 225 grader.

2 hela vitlökar
2 msk olivolja
2 msk tomatpuré
spadet som samlats i långpannan efter köttstekningen (el. 2 dl vatten)
3 ½ dl rött vin
2 buljongtärningar
½ dl balsamvinäger
2 msk rårörsocker

Dela sönder vitlökarna i klyftor och lägg dem i en ugnsfast form. Låt skalet runt klyftorna vara kvar. Häll över olivoljan över klyftorna. Rosta ca 10 min i ugen. Känn med en provsticka att klyftorna är helt mjuka. Spara överflödig olja från formen till salladen.
Låt svalna lite och kläm ut inkråmet ur vitlöken i en kastrull. Sila över köttspadet och mixa med en stavmixer till en slät massa.
Blanda i övriga ingredienser. Låt koka ihop till drygt hälften av såsen återstår. Om tjockare konsistens på såsen önskas kan man reda av den med ½ tsk maizena utrört med lite vatten.


Recept på hasselbackspotatis har ni här. Vitlöken kan skippas till potatisen när man gör den här såsen...



Varm sallad

300 g färska Haricot verts
300 g körsbärstomater, gärna i olika färger
oljan från vitlöksrostningen
ev. extra olivolja
fetaost
oliver
ruccolasallad

Skölj och dela haricot vertsen på mitten. Halvera tomaterna. Lägg tomater och haricot verts i en ugnsfast form. Häll över oljan från vitlöksrostningen + lite extra olivolja om det ser torrt ut.
Salta och peppra. Rosta i ugen 225 grader ca 10-15 min. Smula över fetaost. Lägg på oliverna och ruccolasalladen. Servera.

Fadäsernas dag...

Läste ni mitt förra inlägg om dikeskörningen? Ack om jag hade vetat vad som mer väntade oss på årets näst sista dag... Jag vågar knappt berätta, kanske blir vi anmälda av någon av er läsare?? Jag körde hur som helst lyckligt och väl upp till stugan utan fler missöden.

På kvällen skulle vi hälsa på svågern M som har sin stuga någon kilometer från oss. Hunden skulle få följa med, det har hon inte varit bortskämd med under hösten eftersom hon inte får busa med andra hundar efter sin operation och nästan alla vi umgås med har egna hundar. När vi kom fram till svågern och öppnade skuffluckan fannns ingen hund i bilen. Lite häpna blev vi, men vi kom fram till att hon måste ha legat och sovit och inte märkt att vi for bort. Tre timmar och ett bastubad senare var det dags att åka hem med en dödstrött Lillis. På skoj sa jag till sambon när vi svängde in på infarten "Få se nu om vi har en olycklig hund på bron." Det var bara det att det hade vi. Vi måste ha släppt ut hunden och sen glömt att lasta in henne i bilen. Och det var 15 minusgrader ute och hundstackarn går knappt ut i fem minuter ens frivilligt i den temperaturen. Jag kastade mig ut ur bilen för att få in henne i värmen samtidigt som magen knöt ihop sig ett varv. Några steg efter mig kom sambon.

När jag hade fått in hunden i värmen skulle vi gå och hämta Lillisen ur bilen. Det var bara det att alla dörrarna var låsta och nyckeln satt kvar i tändningslåset! Som tur var tog Lillisen det lugnt. Det gjorde däremot inte vi. Sambon ville slå sönder bilrutan, men att köra hem från stugan med krossad ruta lockade inte mig. När dessutom sambon upplyste om att bilen har nåt stöldskyddstjosan som gör att bilen inte kan startas om någon har gjort åverkan på rutorna kändes tanken på en krossad ruta ännu dummare. Efter några djupa andetag och högräkning till 10 klarnade dock tankarna. Lillisen var fortfarande lugn, hon hade mycket kläder på sig, men motorvärmarkabeln var inlåst i bilen tillsammans med Lillisen. Det gick i alla fall ingen akut nöd på henne... Vi ringde til svågern och bad honom komma förbi med en motorvärmarkabel och sen ringde vi till svägerskan M som var på väg uppåt efter kvällsskiftet. Hon fick fara förbi hemma hos oss, göra inbrott, bli halvt ihjälskrämd av marsvinspojkarna och hämta bilens reservnyckel. Under tiden somnade Lillisen i bilen och en timme senare kunde vi låsa upp och hämta ut henne, helt omedveten om dramatiken hon hade råkat ut för.

Hunden, hon låg och skakade under en filt resten av kvällen, säkert sprättade det och värkte lite i tassarna när värmen kom tillbaka, dessutom blängde hon anklagande på oss hela kvällen men med lite kärlek och extra kliande så var hon pigg och alert igen dagen därpå. Det var bara sambon och jag som hade ont i magen och huvudvärk när vi efter att ha bäddat ner barn och hund satte oss framför tv:n den kvällen. Hur i hela friden bildörrarna kunde gå i baklås har vi fortfarande ingen aning om, kanske var det kylan som gjorde elektroniken galen? Men i fortsättningen kommer vi nog inte att kliva ur bilen utan att ta bilnyckeln med oss....