onsdag 31 augusti 2011

Veckans middagar v.35

Det är fortfarande bara tre stycken som har röstat om jag ska fortsätta att lägga ut veckans middagar. För att ni ska veta vad ni röstar om lägger jag ut denna veckas middagsplanering som ett exempel på hur jag gjorde i våras.


Måndag: Potatis- och purjolökssoppa med söndagsmiddagens köttfärsjärpar i, bröd 

Tisdag: Leverbiff. potatis, vitkålssallad med lingon

Onsdag: Tjocka grillkorvar, stuvad potatis, grönsallad med fetaost och rödlök

Torsdag: Apelsinfisk, pressad potatis, färsk spenat, solrosfrön, apelsin

Fredag: Älgskav, potatismos, lingon, tomatsallad

Lördag: Kycklingwrap, sallad, lök, creme fraishesås

Söndag: Älgstek, potatis, kokta gönsaker, gräddsås

tisdag 30 augusti 2011

Äppelkaka med citron och kanel

Det kanske låter som en otippad kombination, men det riktigt, riktigt gott med äpple, citron och kanel! Och så röstar ni i min undersökning om hur ni vill ha det med veckans middagstips i höst. Ska jag fortsätta eller ska jag inte fortsätta att lägga ut mina middagsplaneringar? Om mellan 30 och 50 unika besökare är in här på sidan varje dag så kan det väl ändå inte bara vara en enda person som vågar rösta? För det kan ju inte vara så att det egentligen bara är en person som läser här, men från 30 olika datorer...

125 g smör eller margarin
1½ dl socker
1 tsk vaniljsocker
rivet skal av 1 citron
2 ägg
2½ dl vetemjöl
½ tsk bvakpulver
2 msk mjölk
2 äpplen
ca 1 tsk kanel
pärlsocker

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och bröa en rund form med löstagbara kanter.
Smält smöret och låt svalna lite. Blanda socker, vaniljsocker och citronskal med smöret. Tillsätt ett ägg i taget och rör mellan varje. Blanda mjöl med bakpulver och rör ner i smörblandningen. Rör till sist ner mjölken. Häll smeten i formen.

Skala, kärna ur och klyfta äpplena. Lägg ner dem i smeten. Strö över kanelen och sockret över äpplena. Grädda kakan mitt i ugnen ca 25-30 minuter. Servera kakan ljummen med lättvispad grädde eller vaniljsås.

måndag 29 augusti 2011

Hitta vilse av Carin Hjulström



För några veckor sedan läste jag Finns inte på kartan som är föregångaren tll den här boken, Hitta vilse. Det har gått något år och Frida är nu färdigutbildad journalist och vill uppfylla sin dröm att flytta till Stockholm och jobba på en av de stora tidningarna. Händelserna och personerna från den första boken om Frida finns med i bakgrunden även i den här boken så man bör läsa böckerna i rätt ordning, men om man vill veta mer om personerna från Bruseryd så blir man besviken, den här boken handlar om Frida och nästa steg i hennes liv.

Frida har gått journalisthögskolan och får sitt drömjobb på den stora kvällstidningen i Stockholm. Hon måste fixa en bostad och det visar sig inte vara så enkelt att skaffa vänner i huvudstaden. Frida som är en rättskaffens person utan fördomar om andra människor lyckas även i denna bok lära känna ett gäng ovanliga personligheter, bland annat den udda Marita och den exentriske dansläraren Ramón. När hon träffar finanshajen Leo tar livet verkligen en ny vändning för Frida och hon måste än en gång ingripa för att ställa livet tillrätta för människorna omkring henne.

Även om det här är en rolig och lättsam bok så ger den mig ändå en och annan tanke som stannar kvar. En sak som Frida inte själv märker är att många av situationerna hon hamnar i löser sig för att hon är en ung söt tjej. Särskilt verkar äldre män lätt falla för Fridas charm. En annan sak är förstås hur det förmodligen går till även i verkligheten på kvällstidningarnas redaktioner, att texter och intervjuer förändras och förvanskas för att passa bättre in i tidningen, allt för att fler lösnummer ska säljas. Vi som läser kvällstidningarna verkar inte alls vara intresserade av att få veta snningen utan bara av att få läsa bra historier. Det är oerhört respektlöst, både mot medverkande i tidningarna, till exempel intervuoffren, men även även mot oss läsare. Om det är en stor rubrik vill jag ha en stor nyhet, inte en påhittad tidningsanka. När kvällstidningens texter inte lever upp till rubriken blir jag sur och besviken och kommer att strunta i att köpa tidningen, vilket ger minskade upplagor, vilket får kvällstidningarna att svara med att göra ännu mer spektakulära rubriker och ett ointressantare innehåll, vilket i sin tur ger ännu fler besvikna läsare som överger tidningen.. Nåväl, inte mitt problem.

Så, mitt slutgiltiga råd blir - läs boken, men läs Finns inte på kartan först!

söndag 28 augusti 2011

Pastagratäng med kyckling och svamp 4 port

2 kycklingfiléer
1½ dl färsk eller fryst svamp
1 tsk paprikapulver
1 tsk allroundkrydda eller grillkrydda
1 hackad gul lök
1 pressad vitlöksklyfta
1 msk margarin att steka i

250 g pastaskruvar eller pennepasta
1 dl fryst spenat
1 förp färdig ostsås eller pastagrädde
½ dl riven ost

Skär kycklingfiléerna i tärningar. Stek kycklingen tillsammans med svamp, kryddor, lök och vitlök. Se till att kycklingbitarna är genomstekta.

Koka pastan enligt anvisningarna på paketet. Häll av vattnet. Lägg den varma pastan i en smord ugnsfast form. Rör ner den frysta spenaten. Rör till spenaten tinat. Blanda ner kyckling- och svampfräset i pastan. Häll på ostsåsen. Blanda. Toppa med riven ost. Gratinera i ugnen ca 15 minuter eller tills gratängen har fin färg. Servera med tomatsallad.

Tråkigt nog hamnade den i frysen innan jag kom på att fota. Inte så ovanligt va!

lördag 27 augusti 2011

Så får man ordning på odrägliga barn (eller så blir man en dräglig förälder till sina barn)

 
Flugsvamp i solsken! Ett av de vackraste fotomotiven som finns tycker jag! En sån här bild skulle jag kunna trycka upp som fototapet. 
Idag tänklte jag bjuda på några härliga höstbilder från skogen. Förkyld är jag, det känns som att jag har feber och det kan jag jag ju inte ha när jag är ensam med tjejerna, så jag kollade aldrig. Huset var skitigt efter två veckor utan minsta lilla dammsugning eller skurtrasa i sikte, så jag började dagen med att städa. När jag var klar och stängde dörren till städskrubben kom lillasyster in i sina blöta och gräsklippiga skor. Så länge var det städat. Inte ens två minuter - förmodligen nytt rekord...

Titta så vackert mönster av lavarna på stenen! (Jag lovar, det var inte därför barnen gillade stenen...)
Innan lunchtid var huset upp och ner igen, ungarna slet helt desperat fram allt de kunde hitta kändes det som och trodde sig inte att leka. Jag ville bara dra täcket över mig och sova. Så innan jag hade fått fram lite fiskbullar och potatis på bordet till lunch var jag också desperat. Sedan insåg jag, att om det skulle bli någon vila idag, då var enda chansen att fly fältet. Blanda lite saft, en bullängd från frysen opch termosen med morgonkaffet ner i en ryggsäck. Sedan stoppade jag in barnen i bilen och körde. Rakt ut i skogen. Mitt på ett kalhygge, på en vändskiva, stannade jag. Släppte ut barnen, plockade fram picknickfilten och fikat, sen la jag mig och vilade. Barnen hade skitkul! De utforskade älgtornet, vi plockade jättefin svamp, det fanns blåbär, de hoppade i vattenpölar och klättrade på stenar. Och jag kunde slappa!


Lera=lycka!

Det bästa av allt. När vi två timmar senare kom  hem igen var både hund och barn lugna och lättskötta! Och jag kunde äntligen sätta mig i lugn och ro i solstolen resten av kvällen. Så levde de lyckliga i alla sina dagar, typ...
Jättefina smörsoppar, björksoppar, en Karl Johan och örsoppar. Jag tror att ni ska få receptet till pastagratängen med kyckling som svamparna hamnade i (men jag väntar och ser om jag överlever till imorgon först)




onsdag 17 augusti 2011

Det spökar!

Jag tror att vi har fått ett litet husspöke den här sommaren. Många mystiska händelser har inträffat här hemma den senaste tiden. Eller också är det en "Lånarfamilj" som har flyttat in till oss (minns ni Mary Nortons böcker om Lånarna?) Det första mystiska hände i våras precis när det var dags att plocka fram sommarskorna. Jag plockade fram storasysters Foppatofflor sedan förra sommaren, de satt som gjutna på henne och allt var frid och fröjd. Några dagar. Sedan var den ena skon spårlöst borta. Jag köpte nya skor åt henne efter några veckor när skon inte kom fram trots flitigt letande. Vi hade betraktat skon som uppäten eller nåt men för några dagar sedan hände det allra konstigaste. Helt plötsligt stod båda skorna prydligt parkerade bredvid varandra på hallmattan (det händer aldrig att två skor står prydligt bredvid varandra i det här huset), och framför allt inte när den ena skon har varit borta i flera herrans månader.

Fler konstiga saker har hänt. Tv-fjärrkontrollen är spårlöst borta sedan ungefär en vecka, den finns ingenstans, varken inne eller ute. Igår kom en blomkruka ner från fönstret utan att någon var i närheten.

Idag verkade det som att någon högre makt inte ville släppa iväg mig och rida. Först skrek barnen, (de ville inte att jag skulle fara bort). Sedan var mina nya regnbyxor spårlöst borta. Regnbyxorna som jag har haft på mig en enda gång, som fanns när jag målade hallen och som jag hängde upp under hatthyllan i hallen på samma krok som regnjackan. Jackan, den hängde kvar precis där den skulle. Det slutade med att jag fick ta mitt gamla regnställ. Halvvägs till hästen stod en bil med motorhuven öppen, inte kan jag låta bli att stanna, om jag inte hade varit på väg till ett så trevligt mål, min ridning, och dessutom var rejält sen efter regnställsletandet, så hade jag garanterat skjutsat in dem till stan eller bogserat hem deras bil åt dem eller nåt. Nu for jag faktiskt vidare efter att de hade lovat att det skulle ordna sig för dem. Nästan framme vid hästen var vägbommen låst, så jag fick vända om igen. Kanske var det det bästa, jag kanske hade blivit avkastad eller uppäten av en björn om jag hade tagit mig förbi även det hindret? Det får jag förmodligen aldrig veta. När det inte blev någon ridning besatämde jag mig för att ge mig på en löptur istället, då var det ingenting som hindrade mig. Förutom att jag har blodigt dålig kondis, så det blev inte mycket till löpande...

Vidskeplig? Jag? Om det inte är en Lånare eller ett husspöke så kan det finnas en liten, liten möjlighet att spökerierna har en enklare förklaring - den stavas - Lillasyster

tisdag 16 augusti 2011

[Geim] av Anders de la Motte

Geim
Bilden har jag lånat från Alfabeta förlag



Den här boken var mest utlånad på internetbiblioteket senast jag kollade och den verkade lite kul, så jag laddade hem den som streamad ljudbok. Det är helt suveränt att man kan ladda hem böcker från biblioteket bara med sitt lånekortsnummer! Böckerna man tar hemär streamade, och finns tyvärr inte för mobiltelefoner ännu. Därför måste man sitta vid en dator och lyssna, det är enda nackdelen, jag som gillar att lyssna när jag promenerar.

Boken Geim vann deckarakademiens debutantpris och jag kan förstå varför. Boken handlar om HP, en riktig looser-kille i trettioårsåldern som har använt sina förmågor till att komma så lindrigt som möjligt undan allt. Han är egoistisk, ljuger för alla, har svårt att behålla ett jobb och undviker helst att jobba om han kan, röker braja och om han behöver något så tar han det hellre än att spara till det, precis en sådan kille som pensionärerna som suckar över "dagens ungdom" syfta på. Han har en syster, Becka, som är hans raka motsats. Hon är empatisk ambitiös, laglydig och framgångsrik inom sin gebit. Hon jobbar som livvakt på SÄPO. Men de båda syskonen har sin barndom och ungdom gemensamt, precis som nästan alla syskon. En dag hittar HP en mobiltelefon på bussen. Den har inga knappar, men på skärmen poppar en fråga envist upp: "Do you want to play?" När telefonen tilltalar honom med hans namn kan han inte låta bli att acceptera inbjudan. Det visar sig vara ett realityspel, HP får via telefonen olika uppdrag som ska utföras. Det börjar enkelt, men blir ganska snart både omoraliska, farliga och direkt kriminella uppdrag. För varje ufört uppdrag vinner spelaren pengar och poäng. Dessutom visar det sig att uppdragen filmas, både av telefonen och av andra och hamnar på en rankinglista. HP hamnar snabbt i telefonens våld.

Jag tycker att det här är ett fantasieggande ämne, vem ligger bakom spelet, skulle det kunna funka i erkligheten, och vilka drivkrafter har vi människor egentligen? Dessutom finns här en fin konspirationsteori som förklarar allt från Kennedymordet till Estoniakatastrofen samt givetvis både morden på Palme och Anna Lind. Och faktiskt. Med katastrofen på Utöya i så färskt minne fick jag bitvis nästan dålig smak i munnen, det skulle så bra passa in i teorin...

Språket i boken måste också kommenteras. Det är extremt modernt, med massor av slang engelska uttryck och dataspråk. Och väldigt trovä'rdigt, jag tror faktiskt att killar som HP pratar sådär!

Alla som gillar deckare ska läsa den här. Jag kommer att rekommendera den till mina elever tror jag, den är på gränsen till för grov bitvis. Men ja, jag ska rekommendera den. Mattias Linderoth är uppläsare och det funkar bra, framför allt låter det speciella språket helt natrurligt i hans mun.

Min nya grytlapp!

Här har ni jordens åttonde eller åttionde eller åttatusende underverk:

Min virkade kökshandduk!
I grytlappsformat...

Hmm - är det min dataskärm som är skitig eller var spisen så skitig?? Efter lite scrollande kom jag fram till att det var skärmen...

söndag 14 augusti 2011

Det hopar sig

Nu har jag så väldigt mycket att skriva om ingen att jag knappt kan välja. Igår kväll blev min virkade kökshandduk klar. Jag följde beskrivningen till punkt och pricka och det blev ingen kökshandduk, men en väldigt perfekt grytlapp. Inte vet jag var felet var, jag eller beskrivningen?

På förmiddagen kokade jag röd vinbärssaft. Medan saftmajan puttrade på spisen stressade jag iväg och handlade. Inte bara sockret som behövdes till saften utan en hel veckohandling. När jag kom hem visade det sig att jag kanske hade haft lite väl bråttom. Byabutiken hade annonserat om extrapris på 6 kilo socker. När jag kom hem visade det sig att jag hade plockat ner 6 påsar socker i kundvagnen, dvs 12 kilo! Det kommer nog att räcka till nästa års saft- och syltil också...

Dagens bästa var ändå bokcirkeln. Nästan fyra timmar flög iväg innan vi hade avhandlat allt som har hänt i sommar och då blev det ändå stressigt på slutet. Tänk vad livet kan hinna förändras under en sommar. Vi fick i vanlig ordning god mat, efterrätten var Ernsts panna cotta med basilika och glaserade tomater. Mycket godare än man kan tro, och en riktig höjdare till kaffe. Ett dopp i värdinnans pool hann jag också med. Också en del bokprat. Vi hade boktips av sommarens bokskörd för oss var och en. Sedan avslutade vi med ett boklotteri. Jag hade missat den detaljen och eftersom jag nästan bara har läst låneböcker samt lyssnat på och läst elektroniska böcker i sommar hade jag bara en fysisk bok med mig, kvällstidningsbilagan 80 grader från varmvattnet som har hängt med både till Abisko, stugan och akuten, väl tummad med andra ord. Kändes inte så kul att lotta ut... men jag tyckte i alla fall om boken, så det var ingen nitlott på det sättet...

Imorgon börjar allvaret med jobb och dagis. Tre ryggsäckar är packade, en till varje flicka. Min packning var svårast, jag var tvungen att hitta en lösning för att transportera den nya datorn fram och tillbaka till jobbet. Det blev ryggsäckslösning på det, det blir nog bra! För att fira hösten ska sätta igång att sticka tjocksockar till storasyster nu! Rosa såklart!

lördag 13 augusti 2011

Paella

Nu när det har blivit svalare verkar mitt matil ha kommit tillbaka. I måndags bakade jag farinlimpor, i tisdags lagade jag upp två olika rätter till sambons matlådor och igår bjöd jag över lillebror och svägerskan på paellamiddag. Det var första gången jag använde musslor med skal, de hade faktiskt frysta musslor i lilla byabutiken, det hade jag inte förväntat mig. Det här receptet gav en full wokpanna, ungefär sex portioner. Med färdiggrillad kyckling är det här snabblagad festmat, klart på en halvtimme!

2 kg kycklingklubbor

Grillolja: (alt. använd färdigköpt...)
Så här mycket fanns det kvar när alla hade tagit en portion var!
½ dl rapsolja
1 msk soja
½ tsk svartpeppar
½ tsk salt
1 vitlöksklufta
2 krm chilipeppar

1 msk olivolja
½ strimlad purjolök
1 krossad vitlöksklyfta
400 g skivade champinjoner
6 dl ris
2 hönsbuljongtärningar
1 l vatten
2 dl vitt vin (matlagningisvin går bra)
1 kuvert saffran
½ tsk salt
2 krm svartpeppar

1 förp musslor med skal
½ kg räkor m. skal
200 g gröna ärter
1 röd paprika

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda ingredienserna till grilloljan. Lägg kycklingklubborna i en långpanna. Om de är tinade, pensla med grilloljan. Stek i ugnen ca 40 min. Om kycklingklubborna är djupfrysta, lägg in dem i ugnen, stek 80 min. vänta med att pensla med grullolja tills halva tiden har gått. Pensla sedan på några gången med grilloljan under den sista halvtimmen. Kontrollera att köttsaften inte är klar även närmast kycklingens lårben.

Fräs purjolök och vitlök och svamp i olivoljan i en wokpanna eller en stor gryta. Låt riset fräsa med några minuter. Häll på vatten och vin. Smula ned buljongtärningarna. Stöt saffran tillsammans med salt i en mortel och tillsätt i pannan.Låt koka på svag värme under lock ca 20 minuter. Smaka av med svartpeppar.

När ca 10 minuter återstår av riskoket tillsätts musslorna. Låt koka ca 5-7 minuter tillsammans med riset. Fiska upp musslorna med en hålslev och kasta bort musslor som inte öppnat sig. Lägg musslorna åt sidan så länge.


Tillsätt frysta ärter, paprika och oskalade frysta räkor i pannan. Låt allt bli genomvarmt några minuter under lock.Ta pannan av värmen och toppa med musslorna och de grillade kycklingklubborna. Servera med Aioli och gott bröd.

Brorsan lade upp sin mat så här snyggt på tallriken!



onsdag 10 augusti 2011

Finns inte på kartan av Carin Hjulström



Finns inte på kartan
Så här ser den inbundna versionen av boken ut och så ser också boken ut i min e-boksapp

Så har jag läst min första e-bok. Det är tack vare min nya mobil. Jag laddade hem en app från Bokus hemsida och sedan var det bara att börja tanka och läsa. Enda reflektionen jag har är att e-böckerna är ganska dyra, den här kostade 99 kr och med tanke på att det är nästan tre gånger så mycket som vad en pocket kostar tycker jag att det är dyrt. E-boken kräver ändå varken bläck eller papper...

Boken handlar om 23-åriga Frida. Hon läser sista året på juornalisthögskolan och ska ut på sin slutpraktik. Det är ont om praktikplatser och hon hamnar på den lilla landsortstidningen Smålandsbladet, hon som hade önskat Aftonbladet eller någon annan storstadstidning. Att hennes kille Peter får drömplatsen på Aftonbladet gör inte roligare direkt.

Frida antar ändå utmaningen att vara lokalreporter i Bruseryd. Första arbetsdagen ramlar hon över ett informationsblad som hamnat i kommunens inkorg. Det handlar om att telefonkatalogen ska få ny grafisk formgivning och för att det ska bli renare och snyggare sidor ska små obetydliga orter plockas bort, däribland Bruseryd. Kravet för att orten ska få finnas med på den nya kartan är att den har minst 100 invånare. Bruseryd har bara 80-talet mantalsskrivna invånare. Frida skriver en artikel om nyordningen, men en kombination av Fridas nyhetsvinkling och en olycklig rubriksättning på artikeln gör att hela samhället skakas om. Fridas artikel sätter fart på hela bygden.

Precis som i andra storstadsbor kommer ut på landet och rör om i grytan-historier så träffas Frida en mängd sköna typer. Frida har också en väldigt öppen och fördomsfri inställning till alla hon möter och jag är glad att jag får lära känna lilla Alina från Kososvo, Dani som har flytt så långt bort som möjligt från förorten och alla andra. Hon har också en näsa för nyheter och lyckas faktiskt göra flera fina reportage under sin praktiktid på Smålandsbladet. Carin Hjulström har lyckats med en sak i den här boken och det är att göra de vanligaste stereotyperna av landsbygsbor lite mindre stereotypa men äöndå så att man känner igen dem. Visserligen finns världskändisen på flykt från rampljuset med, men han har ingen huvudroll här. Tjuvaktiga Kososvoalbaner brukar inte så ofta få vara med i den här typen av böcker inte förortssnubbar som öppnar kebabhak heller, fast just de finns i varje liten svensk håla.

Visst ska jag läsa uppföljaren också, jag vill veta mer om hur det går för Frida på hennes journalistbana.

Stugbygge



I det här hålet sitter nu en ventil!

Äntligen fick vi upp ett byggil igen. Det är kul nu för det blir synliga framsteg varje gång man håller på. Det sista underarbetet blev också färdigt, att regla upp bakom gipsen som ska sitta i hörnet där kaminen ska stå. På lördagmorgon fick vi slut skruv så då var det bara att köra ner till stan och handla. Då handlade vi även råspont till innertaket. Sen var det mitt jobb att kvistlacka och måla medan sambon reglade det sista.
Den här brädhögen ska bli vårt innertak. De här är grundade.

Meningen var att vi skulle ha den "råa" sidan av råsonten utåt men när det kom till kritan så fixade jag inte att vända den finare sidan inåt, så det blir den hyvlade sidan utåt ändå. Sista varvet med täckfärgen sparar vi tillas taket är på plats så får vi måla äver spikskallarna också.

Att regla det sista och få gipsen på plats tog nästan hela helgen, men när vi väl började spika spontpanelen så gick det undan, så vi har gott hopp om få upp resten av taket snart. Däremot kommer vi att göra golv på loftet innan vi spikar upp resten av taket, det skulle göra det hela mycket enklare att ha ett golv under sig när man spikar tak! Golvet på loftet kommer också att bli råspont, givetvis med hyvlingen uppåt och den största dimensionen. Däremot kommer vi inte att måla golvet.
De första brädorna till innertaket på plats! Spana in sambons "ergonomiska" arbetsställning!

Tråkigt nog så började sambon om att jobba igår och jag börjar på måndag, så nu blir det mindre tid igen.... Undrar om vi någon gång kommer att bli klara?

tisdag 9 augusti 2011

Bara sådär...

De senaste två dagarna har jag hunnit samla på mig material för minst en veckas blogginlägg. Synd bara att jag har för mycket att göra för att hinna skriva dem!

söndag 7 augusti 2011

Fiksketur eller fiskelycka?

Några dagar sen jag bloggade senast. Det beror på att jag har varit ute olika äventyr och skaffat ämnen att blogga om! Torsdag var pengabrännardag. Jag köpte en ny mobiltelefon sambon en en bösskolv och för att kunna montera den så behövdes tydligen en Dremel (nåt sorts verktyg som man putsar och grejar med) och jag fick ett paket  med lite nya ridkläder, ett par överdragsbyxor och ett regnställ. Sedan blev det så fullt upp att jag har inte ens hunnit starta datorn för att föra över telefonboken från min gamla mobil. Idag när mobilen ringde så förstod jag inte ens vad det var som lät...


En stubbe - passar alla!

Under helgen drog vi iväg till stugan för att göra en byggrusch. Det kommer ett inlägg om vad denna helg gav på byggfronten. På lördageftermiddag kom bästa bersikanarna upp till stugan och vi tog byggpaus för en liten fisktur. Stället som vi skulle till var upptaget men det blev mysigt ändå. Tyvärr bara en enda fisk på hela sällskapet... När jag skulle vara modern och skriva om fisketuren med mobilen på facebook så visade det sig att telefonen hade egna idéer om vad jag skulle skriva. Istället för att skriva att fisklyckan var dålig skrev telefoneländet att fisketuren var dålig - två gånger dessutom... Tänk att ordet tur och lycka har så olika betydelser... Barnen hittade en stor sten och där lekte de hur länge som helst.


Middag i skogen, dene nda restaurangen som får ALL mat att smaka gott!
På vägen hem skulle jag och sambon visa några bra geocachear. Snopet. Den jättefina som vi tog förra gången vi var i stugan var helt borta och stället var nu fullt med glas och inte alls så fint som sist. Den andra cachen vi skulle visa gick inte att komma åt, det var lite mer väntat. Ingen cachelycka heller alltså. Men sällskapet var desto trevligare och det är ju det som räknas! Vädret var också trevligt, regnet höll sig på avstånd tills vi kom hem! Och nu när jag har nya regnkläder får det gärna regna!

onsdag 3 augusti 2011

80 grader från Varmvattnet av Karin Alfredsson



80 grader från Varmvattnet (pocket)
Bilden föreställer pocketupplagan och är lånad från Bokus.se. Mitt Aftonbladet-ex ser inte alls ut så här, men vad gör man när den ligger kvar i husvagnen?


Den här boken följde med Aftonbladet för några veckor sedan. De ger ut olika deckare som bilaga varje vecka hela sommaren. Jag tycker att det är ett strålande koncept. Särskilt bra gillar jag formatet på boken, den är lätt att ta med, jag kan till och med knöka in den i handväskan samtidigt som texten är stor och läsvänlig. Den här boken har både hängt med på tåget till Abisko, en sväng till Norge och en söndagkväll på akuten!

Boken handlar om Ellen Elg, barnmorska och forskare. Hon bedriver ett forskningsprojekt i Zambia men efter några år så får hon svårare och svårare att bara iaktta, hon börjar själv arbeta för att hjälpa de kvinnorna som hon träffar på i sitt forskningsarbete. Samtidigt som Ellen arbetar med att hjälpa fattiga mot oönskade graviditeter och AIDS i Zambia mördas en domare i USAs Högsta Domstol.

Det är en hel del lösa trådar att knyta ihop för Karin Alfredsson innan hon har berättat den här historien om Ellen Elg färdigt. Men det blir riktigt bra i slutändan. Jag kan inte minnas att jag har lästa något av Karin Alfredsson tidigare, åtminstone inget som har satt några bestående spår, men den här boken gör det. Jag lär mig om läget i Zambia som säkert är liknande i andra afikanska stater också, om religiösa fundamentaliter, om katolska kyrkan. Hon knyter också ihop Sverige med Afrika. Hon berättar om Afrikanska unga män som bevisar sin manlighet genom att göra flickor med barn utan att ha några planer på att gifta sig med dem. Flickorna, de kanske dör för att de är för unga för att föda fram barnet och om de överlever så är de brända för alltid. Om flickorna blir gifta med mannen som har gjort henne gravid får hon räkna med att bli våldtagen av sin man, kanske också av mannens bror. Mannen, han har ofta fler kvinnor, en anledning till att AIDS sprids. Men Karin Alfredsson berättar inte bara om hur afrikanska män använder sex och graviditeter som ett maktmedel över kvinnorna utan hon drar också paralleller till oss svenskar, att detta faktiskt även förekommer i Sverige, i svenska familjer. Som bonus får jag lära mig om militanta anti-abort-rörelser i USA, något som för mig är helt obegripligt, hur en fråga som abort kan vara så oerhört laddat.

Läs boken! Och jag kommer att läsa mer av Karin Alfredsson efter det här!

tisdag 2 augusti 2011

Ett till armband





...till flickornas kusin stora S. Efter ett besök på Jula kom jag hem med koppar- och mässingstråd. Och med en beställning på ett armband med koppar och mässing blandat så var det bara att sätta igång att snurra. Dessa trådar var betydligt tunnare än järntråden som jag gjorde mitt eget armband av, så det blev ett lite "elegantare" stuk på detta armband. Men om jag ska vara ärlig så gillade det av järntråd bättre, det blir liksom tuffare. Hoppas att kusinen blir glad och att det ser ut som hon förväntade sig. I pyssellådan hittade jag en bortglömd adresslapp, lite sparad cellofan från någon present jag fått någon gång och ett sidenband som jag kliptt från någon nyinköpt tröja för länge sen. känner mig ganska nöjd med den inslagningen. Att tillverka snygga paket är verkligen inget som jag brukar syssla med...