söndag 28 februari 2010

Zuccinibiffar

Det här receptet hittade jag i senaste numret av Amelia. Enkla at göra och riktig goda. Eftersom sambon inte älskar vegetariskt servade jag biffarna som "tillbehör" till färdigköpta kötbullar och eget potatismos. I Amelia serverade de biffarna med ris och dill-tzatziki. Storasyster som inte är någon köttälskare åt däremot av biffarna. De överblivna biffarna som låg i en tallrik på köksbänken blev hundmat. Det var första gången hunden stal något från köksbänken, hon tar sig friheter på gamla dar. Att vi hade farit bort och glömt att ge henne mat innan kan ju ha bidragit, hungrig hund jagar bäst heter det ju...

Här kommer hur som helst receptet. Jag skulle tro att det räcker till hungriga 2-3 personer.

300 g riven zuccini
1 liten gul lök, riven eller finhackad
knappt 1 dl vetemjöl
100 g riven lagrad ost
1 tsk mynta (1 msk färsk)
1 msk finhackad persilja
1 krm mald muskot
knappt 1 dl ströbröd
1 ägg
1 tsk salt
svartpeppar
1 krm socker
olivolja eller margarin att steka i

Krama ur vätskan ur den rivna zuccinin om det behövs. Blanda alla ingredienser till en smet. Forma biffar och stek gyllengröna :-) i stekpanna. Stek ena sidan helt klar innan du vänder biffarna, annars går de sönder. Lägg upp på fat i väntan på servering.

lördag 27 februari 2010

Emma Hartes hemlighet av Barbara Taylor Bradford



Den här boken fick jag till julklapp av en av svägerskorna. Jag tänkte att det skulle vara en lämplig bok att läsa på BB, därför kastade jag mig inte över den på en gång som  jag brukar göra när jag får böcker. På BB gick det inte att fokusera tankarna på någon bok trots att det var många långa sysslolösa timmar att fördriva. Sedan vi kom hem med lillasyster har min lästid varit ytterst begränsad men nu är den läst och det var en ganska trivsam upplevelse.

Boken är fjärde delen i en släktkrönika om familjen Harte. Jag har inte läst de tidigare tre delarna men det gick bra att hänga med i svängarna ändå, både för att historien bär sig själv och för att författarinnan är duktig på att ge återblickar när det behövs. Det här är dock bokens svaghet, den har ganska långa transportsträckor, många "oväsentliga" sidospår och det tar ca sjuttio sidor in i boken innan den kommer igång, vilket jag tycker är alldeles för långt. Att det är många personer att hålla reda på, dessutom med komplicerade släktförhållanden kan också vara líte jobbigt emellanåt.

Boken handlar om Evan, en ung kvinna som på farmoderns dödsbädd får rådet att söka upp Emma Harte i London. Hon lyder rådet, får jobb på familjen Hartes varuhus och lär på så sätt känna familjen Harte. Det visar sig att Emma Harte och Evans farmor har känt varandra under kriget och att de har en hemlighet tillsammans.

Den här boken känns som en blandning av de gamla klassiska tv-såporna Dallas och Varuhuset. En ägarfamilj där alla är vackra, framgångsrika och lyckliga driver ett framgångsrikt företagsimperium. De har supertrevliga familjesammnkomster på släktgården i Yorkshire, alla ställer upp för familjen och de är helt enkelt perfekta. Det finns ett svart får i familjen men han oskadliggörs lätt och världen är åter problemfri. Det känns ganska befriande att läsa om lyckliga människor, det är alltför sällsynt i böckernas värld, samtidigt som det är lite provocerande att alla är så in i bomben perfekta.

Jag fick en bok till i serien som jag ska läsa och jag kommer säkert att läsa fler i framtiden om jag skulle snubbla över dem på loppis eller så för det här är skön läsning för kalla vinterdagar eller för hängmattan på semestern.

fredag 26 februari 2010

Barn-tv för vuxna

Vad passar bättre att blogga om en  tidig morgon när jag och storasyster sitter och morgonmyser än barn-tv? Det är ett ganska roligt kapitel, innan lillisen bliv tillräckligt stor för att se på tv såg jag aldrig barnprogram, nu känns det som att det nästan är det enda jag ser (förutom OS). Jag blir så fashinerad av hur otroligt mycket barnprogam som görs idag, alla olika barnkanaler som visar tv hela dagarna kräver givetvis ett större utbud  av inspelade program. En kul detalj är att barnprogrammen kommer från många olika länder, framför allt olika europeiska länder och Japan. Tack vare att programmen är dubbade kommer man ifrån det som vi vuxna hakar upp oss på, nämligen språket. Jag har försökt sammanställa en barnprogrammens 5-topplista, med barnprogram som roar oss vuxna (eller i alla fall mig).

5. Tjuv och tjuv (Barnkanalen) det här är humor som man antingen älskar eller hatar, korta avsnitt om två klantiga inbrottstjuvar. Bildspråket är lite annorlunda.

4. Minuscule (Barnkanalen) otroligt snyggt animerade filmer om insekter.

3. Mat-Niklas överraskar (Barnkanalen) Tyvärr vet jag inte exakt vad det här programmet heter och jag hittar inte igen det på webb-tv, men det är matlagningsprogram för barn. Mat-Niklas hälsar på hemma hos något barn, tillsammans lagar de en överraskningsmåltid till någon som barnen har bjudit in.

Upp till topplaceringarna på andra och första plats är det ett svanhopp, dessa två serier måste ni se, det är riktigt, riktigt bra:
2. Fåret Shaun (Barnkanalen), helt underbart aimerade filmer om livet på en bondgård. Bonden är lyckligt ovetande om vilken ovanlig fårhjord han har. Med hjälp av vallhunden löser Shaun och hans fårkompisar alla möjliga problem. Kolla in på webb-tv om ni inte har sett det!

1. Aptv med Zilla och Totte (TV4, söndagmorgon kl.8.30) tjejen som vann Talang i tv 4 för några år sedan med sin buktalarapa Totte har en egen tv-show. Roar nog oss vuxna minst lika mycket som barnen. Tillsammans med sin vän apan intervjuar de kändisar i sin talkshow. Hon är enormt slagfärdig och rolig. Kolla in om du är vaken tidigt en söndagmorgon eller se på webb-tv !

torsdag 25 februari 2010

Virka och vyssja

En liten flicka på väg ut i kylan

En pipande unge i kombintion med OS på tv har upptagit min tid i veckan, därför har det varit tyst här på bloggen i några dagar. Fördelen med OS är att man har gott om tid att virka de stunderna som bebisen är tyst och sover. Två alster har jag hunnit med i veckan. Båda kommer från Mia Bengtssons Amigurumibok.


En aptitretande flugsvamp

måndag 22 februari 2010

Fylld köttfärslimpa

Den här köttfärslimpan fick jag inspiration till före jul när vi blev bjudna på en liknande limpa av kompisarna C och A. Jag gjorde en rödvinssås med timjan och salvia till, men det var ingen höjdarkombination. Tyvärr har jag inget recept på såsen som vi blev bjudna på av våra kompisar för det var en av de godaste såserna jag har ätit. Jag ger er receptet på en vanlig gräddsås istället. Efter mitt inlägg om allergier för några dagar sen ger jag även förslag på hur man kan göra receptet mjölk och/eller glutenfritt. Tänk på att inte servera pasta, bulgur eller couscous till om du vill bjuda glutenfritt!

Köttfärssmet:
500 g köttfärs
½ finhackad gul lök
1 dl ströbröd (för glutenfritt skippa ströbröd och ta en extra matsked potatismjöl)
1 msk potatismjöl
1 ägg (kan uteslutas)
1 dl mjölk eller vatten
2 tsk salt
½ tsk peppar

Fyllning:
200 g fetaost
2 msk hackade soltorkade tomater
½ pkt bacon

Pensling:
1 msk olja
1 msk soja

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda alla ingredienser till köttfärssmeten utom färsen i en bunke. Låt svälla några minuter. Blanda ner färsen. Forma en limpa i en smord ugnsfast form med våta händer. Gör en skåra längs efter limpan.

Smula fetaosten och blanda den med tomaterna och strimlad bacon. Fördela fyllningen i limpan och tryck ihop köttfärsen runt fyllningen. Rör ihop olja och soja och pensla limpan. Grädda i 30 minuter. Ta ut och pensla på mer sojablandning efter halva tiden. Häll på 1½ dl vatten i formen på samma gång.

Gräddsås:
Ta ut den färdigstekta köttfärslimpan ur ugnen, sila ner skyn i en kastrull. täck köttfärslimpan med folie och låt vila medan du gör såsen.

Vispa ihop 2 msk vetemjöl eller maizena med ½ dl vatten. Vispa ner i skyn och låt koka upp. Späd med 1 dl grädde och soja till önskad färg. Låt koka ca 5 minuter, smaka av och salta och åeppra om det behövs. För mjölkfri sås, använd havre- eller sojagrädde, för laktosfritt, välj laktosfri grädde.

Överbliven köttfärslimpa i tunna skivor är ett jättegott pålägg på kvällsmackan.

söndag 21 februari 2010

Ännu en helg har passerat

En kalasfylld årstid börjar nu, därav bloggtorkan. Helgen har varit helt i kalasandets tecken. Stora leklandet med barnen och ett gäng kompisar på lördag förmiddag. Med 27 minsgrader ute var vi inte de enda som hade sökt oss till stora leklandet denna dag. Men barnen hade kul, storasyster tyckte att långa rutchkanan var roligast, men det var svårt att förstå varför man inte fick ta närmaste vägen upp, nämligen i själva kanan och tyckte att jag var jättetaskig när jag tvingade henne att klättra en LÅNG "omväg" upp. Lillasyster sov gott i larmet från alla lekande barn hela förmiddagen. På eftermiddagen blev vi bjudna på palt och på kvällen var det kalas med massor av fika hos svägerskan C. Idag har vi varit på kalas hos sambons syskonbarn E med ännu mer tårta och fika.

Vinterns skidkarriär blev avbruten efter första passet när det blev kallt igen på tisdagen. Ikväll visade termometern på -14, jag klädde på mig själv och hunden. Men när jag tog på hunden hennes täcke förstod hon att det skulle bli en plågsam promenad, så hon vägrade helt enkelt att följa med mig ut idag. Det har aldrig hänt förr. Och aldrig har det hänt att jag har promenerat utan vare sig sällskap eller hund  förut. Trist var det, men hjärnan blev lite vädrad och det var skönt.Bästa promenadtipset när det är kallt ute är: Gå så fort du bara kan. Det ger tre fördelar, du kommer fortare in i värmen, promenaden ger maximal effekt på konditionen och du fryser mindre. Men nog kan det väl snart vara slut på fimbulvintern???

torsdag 18 februari 2010

Matallergier

Att få besök av matallergiker kan kännas jobbigt för den som inte är allergiker själv. Vad kan man bjuda på och vad är egentligen glutenallergikern allergisk mot? Och kan en laktosintolerant äta småkakor bakade med smör? Jag ska försöka reda ut begreppen lite och ge lite bjudtips.

Laktosintolerans- extremt sällsynt hos barn, brukar uppträda i tonåren eller senare. Innebär att man inte kan bryta ner mjölksocker. Känsligheten för laktos vairerar bland de laktosintoleranta, många laktosintoleranta tål en liten mängd mjölk, t.ex. i en sockerkaka, andra tål nästan ingen laktos alls. Helfet grädde, smör, ost och margarin i små mängder går ofta bra att äta för laktosintoleranta. I ost och smör har den mesta laktosen redan ätits upp av mölksyrabakterier under lagringen. När grädden skiljs från mjölken stannar den mesta laktosen kvar i mjölken och därför innehåller grädde mindre laktos än mjölk. Bra laktosfria alternativ finns. Valios produkter brukar vara populärast hos laktosintoleranta.

Mjölkallergi -vanligast hos små barn men växer oftast bort/övergår i laktosintolerans med åren. Mjölkallergiska är allergiska mot proteiner i komjölk och tål därför inte den minsta uns av mjölk i maten. Här gäller det att läsa innehållsförteckningarna noga. Allt som innehåller skummjölk, mjölkpulver, mölkprotein, ost osv. går bort. Laktosfritt duger inte heller eftersom det består av mjölk.

Glutenintolernas - allergi mot proteinet gluten som finns i vete (även dinkel), råg och korn. Diagnostiseras med blodprov och biopsi av läkare. Havre, majs och ris är sädesslag som inte innehåller gluten. Glutenintoleranta måste avhålla sig helt från gluten även om de inte får symptom av en liten mängd. Tarmen tar nämligen skada av minsta lilla smula gluten. Havre måste därför vara odlad med ett säkerhetsavstånd från andra sädesslag och tillredas i särskilda kvarnar där inga andra sädesslag mals för att kunna kallas glutenfri. Läs innehållsförteckningar, se upp med godis!

Den här symbolen finns på produkter som är fria från gluten.


Sojaallergi- Allergi mot proteiner i sojabönan. Lurig allergi, här gäller det också att lusläsa innehållsförteckningar efter alla ingredienser som innehåller ordet soja i någon form. Se upp med alla fabrikstillverkade livsmedel, sojaprodukter finns där man minst anar!

Vad kan man då bjuda allergiker på?
  • Mitt bästa tips är att fråga den allergiska vad den kan äta.
  • Mat är lättare att anpassa än fika, rent kött, potatis (t.ex. klyft- eller hassbacks-) och skysås är bra som bas. Använd ev. mjölkfritt margarin eller olja till stekning. Red sås med maizena.
  • Kokostoppar, drömrulltårta, mums-mums-kakor, kokosbollar utan kexbotten, chokladbollar bakade av glutenfritt havregryn, PRK-kakor är exempel på fikabröd utan gluten och som enkelt kan göras mjölkfritt.
  • Fruktsallad funkar bra både som alternativ till fikabröd och som dessert 
För den som vill veta mer om olika födoämnesallergier kan ni kolla in Astma och allergiförbundets sida.

tisdag 16 februari 2010

Tog en promenad...

...för att få idéer till bra blogginlägg. Jo, det är sant. Jag hade ingenting självklart att skriva om idag men det brukar jag alltid råda bot på när jag tar min kvällsrunda. Mina bästa inlägg har nästan alltid sitt ursprung i en promenad eller ridtur och då syftar jag inte på de inläggen som direkt handlar om träning och ridning, det är bara det att det är när man är ute som hjärnan sätter igång och man får en massa olika tankar. Idag funkade dock inte promenadtricket. Det enda som fanns i  min hjärna ikväll var nämligen hur kallt det var. Trots mer kläder än vad jag brukar ha på mig så kändes det som om både fingrar och kinder höll på att förfrysa. Ändå var det "bara" 18 minusgrader ute. För den här vintern är 18 grader "bara", men förmodligen är det väderomslag på gång, då brukar kylan vara extra bitande. Eller också är det bara så enkelt att jag har varit inomhus så mycket den här vintern att kroppen helt enkelt inte är van vid kyla.

För övrigt hade det j suttit på sin plats att visa ett smarrigt semmelrecept idag, men något semmelbak har det inte blivit,bebisen tyckte att det var mycket viktigare att bli hållen i famnen HELA dagen idag, än att jag skulle baka något som hon ändå inte kan äta. Men ätit semlor har jag gjort ändå, så det lider ingen större nöd på mig denna fettisdag.

måndag 15 februari 2010

OS nästa!

Eller också inte, men ibland fantiserar jag om att man skulle flytta till något varmt och härligt land typ Maldiverna. Då skulle man kunna ligga på en varm och solig strand i 30 plusgrader när termometern visar 30 minusgrader i Norrbotten. Men det var inte därför jag drömde om att flytta till Maldivrna i lördags förmiddag. Nej, det var när jag såg alla länderna tåga in i OS-invigningen. Bermuda kom intågande med en trupp på ca 3 personer i bermudashorts. Deras enda tävlande skulle ställa upp i slalom tror jag att det var. På soffan där jag låg, febrig och snörvlande drömde jag om hur det skulle vara att tåga in som tävlande på en OS-invigning. Det var precis jag såg Bermuda tåga in som planen väcktes. Flytta till Bermuda, då borde jag faktiskt ha en reell chans att kvala in i deras OS-trupp som längdskidåkare. Att tävla mot Kalla i ett 10-km-lopp vore rätt häftigt... Jag hörde faktiskt en sådan historia på radion för ett tag sedan. Det var Thailands enda representant i vinter-OS som intervjuades i Norrbottensradion. Hon är nämligen norrbottniska, jag tror att hon bor i Arvidsjaur eller om det var Jokkmokk. Hon hade flyttat hit från Thailand för några år sedan och testat att åka längdskidor. Efter idog träning så hade hon lärt sig att åka och nu skulle hon ställa upp i OS för Thailands räkning. Jag spanande efter henne på invigningen men hon verkade inte vara med där, frågan är om hon laddade för fullt i Whistler och inte hade tid att vara med i invigningen eller om hon drabbats av någon förkylning så att OS-planerna grusades. Hur som helst så tyckte jag att det var en häftig historia!


Idag har jag varit på vinterns första och definitivt inte sista skidtur. Det är fördelen med att vara föräldraledig, att ha möjlighet att fara ut på skidorna en helt vanlig måndagsförmiddag. Det var en riktig kanonskiddag, perfekt temperatur, ingen vind och strålande solsken. Med tanke på omständigheterna var det nästan farligt perfekt, det var en sådan där dag när man aldrig vill vända om och åka hemåt. Och med tanke på att jag inte riktigt är fit för riktig träning än efter graviditeten, dessutom är ganska så förkyld och att hunden egentligen har kopplingstvång efter knäoperationen några veckor till så kanske vi nästan åkte lite för långt innan vi vände. Jag hade spelat in en film för att visa er hur härligt det var, men den funktionen verkar ha försvunnit från Blogge? Måste man publicera filmer på typ Youtube först och sedan länka därifrån om man vill visa ett filmklipp på bloggen nu för tiden?

söndag 14 februari 2010

Sommar och sol - åtminstone sol!

När det äntilgen blev bra väder, sol och bara några minusgrader, då blev jag sjuk. Lördagen tillbringade jag nästan helt i sängen, jag lyckades hålla mig vaken medan Sverige tågade in i reprisen av OS-invigningen men det var allt. Storasyster lånade vi ut till sina kusiner över natten och lillasyster hade faktiskt inte ont i magen på kvällen men istället för att se OS-hockeyn och skidskyttet så gick vi och lade oss tidigt. Jag sov i tolv timmar. Skönt, men synd att sova bort sin första lugna kväll på ett tag! Och framför allt, synd att sova bort en stor del av den underbart vackra söndagen! Vi hämtade storasystern och var ute hos kusinerna, åkte lite pulka och grillade korv och hamburgare ute. Himla härligt och lagom äventyrligt när man inte är frisk. Men nog skulle det vara kul med en riktig långtur på skoter. Förmodligen är det för att det inte lär bli någon sån den här vintern som jag saknar det!

fredag 12 februari 2010

Jag hade inte gjort läxan!

Bokträff ikväll och för en gångs skull hade jag inte gjort min läxa och läst ut boken som vi skulle diskutera. Som vanligt blev mycket snack om allt möjligt annat och faktiskt mycket sjukdomsprat. Tänk om det är ett ålderstecken hemska tanke? Väldigt god mat bjöds vi också på, bland annat after eight-glass till efterrätt.



Jag ska göra ett undantag idag och skriva om en bok som jag inte har läst ut. Boken som vi skulle läsa till dagens bokcirkel var nämligen en bok som vi inte hade hört talas om i bokcirkeln, dessutom en hyfsat nyutgiven bok. Hannah Tinti heter författaren och boken heter Den gode tjuven. Det är en Oliver Twist-historia, en föräldralös pojke, Ren, som växer upp hos munkar i ett kloster men blir hämtad av en man som utger sig för att vara hans bror. Mannen, Benjamin, visar sig vara en småskurk och bedragare som reser runt med sin vän Tom. Hela tiden längtar Ren efter en familj och efter att få veta vem han är och det verkar som att han kommer att få veta det också (men så långt hann inte jag komma i boken). Under resans gång träffar den udda trion många intressanta karaktärer och de råkar ut för olika äventyr. Det här är en riktig, gammaldags äventyrsroman!

Boken är ganska lättläst, inte särskilt tjock och det händer hela tiden saker. Det är en lagom hjärtskärande bok, inte för hemsk utan ganska rolig. Helt klart en bok som förtjänar mer uppmärksamhet än vad den hittills har fått. Enligt mina bokvänner så verkar den dessutom hålla stilen ända till slutet.

torsdag 11 februari 2010

Långa timmar

Sambon for iväg och bastade och lämnade mig och tjejerna för oss själva. Genast började en gnälltävling där både lillasyster och storasyster tjöt ikapp utan annan anledning än trötthet och sysslolöshet. Då gäller det att hitta på något som kan fördriva tiden fram till läggdags. Min lösning på problemet blev UT! På med kläder på lillasyster, gnällandet övergick i gallskrik. Ner med den skrikande ungen i vagnen. På med hundkoppel och reflexsele på hunden. Sen på med kofta, halskrage, overall, vantarna borta, söka, hittade reservvantarna på med dem, på med skor, overall och mössa på storasyster. Gnäll övergick i gråt. Hunden trampade vid dörren. Bara jag själv kvar. Vinterkläderna i källaren, lämna kaoset, leta täckbyxor, ylletröja och skoterskor. Upp med hela byltet och på med alltihop - har storasyster tagit av sig vantarna? Nej, puh. På med alla kläder. Baxa ut barnvagnen och lugnet infinner sig.

Änglar finns, här har två stycken nyss landat, en stor och en liten :-)

En kort promenad, sen lite lek i snön innan det blev för kallt för mig och lillasyster. Storasyster fick lockas in med löfte om äpple. Det blev till och med fruktsallad som kvällsmys när vi kom in. Och sen var det nästan läggdags, några sagor bara så var klockan slagen - YES!

Äpple, päron, apelsin och russin, mer komplicerat behöver det inte vara.


Äpplen kan användas även som byggklossar!

Nu till nåt helt annat: Mina vardagsrumsgardiner, eller rättare sagt jakten på nya har  ju varit en följetong här på bloggen. Igår, efter mer än ett års intensiv jakt, hittade jag äntligen gardiner som föll mig i smaken. Det är inte exakt vad jag var ute efter, men fina ändå!

Nya gardinerna! Lägg märke till den lilla gröna glavasen på fönsterkarmen, den köpte jag igår för en ynla tjuga! Värsta loppispriset på en av stans finaste inredningsbutiker :-)


onsdag 10 februari 2010

Återupplivade tonårsminnen

Sambon har åkt på nackspärr modell värre och ligger bara på soffan och beklagar sig. Det innebär att jag har gjort två saker som jag inte har behövt bry mig om sen han började ta hem traktorn på vintrarna. Han tycker nämligen att det är så kul att köra traktor att han har paxat de här sysslorna för egen del sen dess. Igår skottade jag snö för första gången den här vintern, det var riktigt härligt att komma ut, få använda kroppen till något vettigt och dessutom andas frisk luft. Att dessutom snön var kall och lätt bidrog rejält till att det var en trevlig upplevelse att skotta snö. Typiskt nog kom en laddning pellets just i veckan när sambon är som mest handikappad och vi hade helt slut inne, så jag blev tvungen att göra något som jag hade bestämt mig för att inte lära mig-  att köra traktor. Vi måste nämligen transportera pelletsen från infarten till källaringången på baksidan, något som man tydligen måste göra med en traktor.

Anledningen till att jag inte hade tänkt lära mig det har inte med att jag har något emot traktorer utan med arbetsfördelning att göra, det är nämligen lätt att neka att göra något som man inte kan, men svårt att komma undan från sådant man bevisligen kan göra. Eftersom jag råkar vara högskoleutbildad både i att laga mat, tvätta, städa och diska är det svårt att hävda att jag inte kan det, alltså är det jag som åker på allt sånt. Idag när jag har kört traktor har jag dessutom tvättat, diskat efter middagen lagat frukost, städat åt marsvinen och städat undan Lillisens leksaker (dessutom har jag varit på stan, fikat med en kompis och äntligen hittat gardiner till vardagsrummet).  


Vy från traktorsitsen. Det vita dimmiga på bilden är min andedräkt. Termometern visade nämligen på -19 grader.


Att jag håller mig undan från traktorer har också en annan orsak än jämställdhetsiver. Jag skulle nämligen lära mig att köra traktor när jag bodde hemma. Jag började med att köra pappas gamla BM10:a och det var aldrig några problem, i med ettan och gasa med handgasen, konstigt nog kommer jag inte ihåg att jag någonsin behövde stanna när jag körde den, för det där med koppling gick mig spårlöst förbi. Sedan skaffade pappa en större traktor med frontlastare. Första gången jag skulle köra den nya traktorn satte sig hunden mitt på vägen där jag skulle köra. Pappa hade visat hur man startade men han förutsatte väl att jag visste hur man stannade. Det gjorde jag inte. Resultatet blev en skräckupplevelse i slowmotion. Hunden satt lugnt mitt på vägen, traktorn kröp sakta, sakta mot hunden i ca 3 km/h jag skrek till hunden att han skulle flytta sig. Han satt kvar. Traktorn kröp närmare. Jag ropade till pappa och frågade var bromsen var. Pappa gick bredvid och uppfattade troligtvis inte dramatiken men han svarade att den var under höger fot. Jag tryckte allt vad jag orkade på bromsen. Traktorn fortsatte att köra mot hunden. Till slut uppfattade nog pappa mnin panik så han sa att jag sklulle trycka in kopplingen. Jag tyckte att han var knäpp, vad hade kopplingen att göra med att jag ville stanna? Kopplingen var ju till för att växla med. Till slut lydde jag ändå pappa, tryckte in kopplingen och fick stopp med många meter till godo från hunden. 

Min traktorutbildning fortsatte med att jag skulle hjälpa pappa att bära en svets från bilen till uthuset. Pappa lastade i svetsen i skopan, sedan gick han till uthuset där han väntade på mig och svetsen. Jag skulle backa och vända men missade den lilla detaljen att skopan sticker ut en bra bit framför det man ser genom hytten. När man backar och svänger samtidigt så gör dessutom skopan en betydligt vidare sväng än man själv. Det upptäckte jag av ett obehagligt skärande lljud av metall mot metall. Det var ljudet som uppstår av traktorskopa mot bilsida. Eftersom jag inte var så haj på att stanna så hann jag skrapa upp HELA bilsidan innan jag fick stopp på ekipaget. Som tur är har jag en pappa med starka nerver, han blev inte ens arg på mig (inte som han visade i alla fall, hur många ramsor han svor inombords förtäljer inte historien). Efter det har jag hållit mig på behörigt avstånd från traktorkörning ända till idag. Idag gick det dock utan incidenter, innan jag gick med på att köra traktorn idag såg jag noga till att det varken fanns bilar eller hundar inom räckhåll....


Nej, någon måtta får det vara på motionerandet, baksidan skottade jag inte igår, så pelletsen fick bäras genom snön.

Den förlorade symbolen av Dan Brown

Tredje boken om symbolprofessor Robert Langdon. Jag lyssnade boken som MP3-bok, uppläsare är Jonas Malmsjö och han passar bra för uppdraget. Om man har läst eller sett de tidigare böckerna om Robert Langdon, Da Vinci-koden och Änglar och demoner känner man igen sig i Den förlorade symbolen. Även här blir Robert Langdon indragen i en jakt efter en bortglömd hemlighet. Samtidigt får man sig till livs en guidad tur genom Washington D.C:s mest kända byggnader och en del kunskap om symbolik och noetik, ett forskningsområde som jag aldrig förr har hört talas om.

Den som har gillat de andra böckerna av Dan Brown kommer att gilla den här också för den följer samma malll som de andra och jag gillar personligen kombinationen av filosofi och action som finns i alla Dan Browns böcker. Den här gången håller han spänningen uppe men inte riktigt hela vägen. När skurken har åkt fast tror man att boken ska vara slut, men då återstår en lång utläggning om det filosofska och det gjorde mig trött. Det hade varit mer taktiskt att korta ner slutet rejält.

Sammanfattningsvis kan man säga att Dan Brown är som tacos på fredagkvällen, en form som man känner till men innehållet varieras lite lagom.

tisdag 9 februari 2010

Soppa med bröd en vanlig vardag

Att baka jäsbröd på en halvtimme medan soppan puttrar på spisen är fullt möjligt med lite knep. Bröd på rekordtid är vad man ägnar sig åt på hemkunskapen hela tiden, lektionerna är alldeles för korta för långbak där. Brödet blir riktigt gott när man äter det direkt, men vill man spara det till senare måste man åtminstone tredubbla jästiderna för att få ett ok resultat. När man vill snabbaka är det några saker som man bör tänka på:

  • Tillräckligt varmt degspad (alltså 37 grader).
  • Jäst för söta degar ger avsevärt bättre resultat än "vanlig" jäst.
  • Inte för hård deg.
  • Baka ut till potionsbröd, stora bröd kräver ju längre gräddning - tar längre tid!
  • Prioritera andra jäsningen, jäs de färdigutbakade bröden på plåten och jäs på varm plats. På spisen ovanpå den påslagna ugnen är bra.


Idag gjorde jag en klassisk Nikkolouktasoppa, men alla soppor och alla bröd (utom surdegsbröd) funkar.

Nikkalouktasoppa med fiberfranska 4 port

Börja med att sätta degen:

50 g jäst
5 dl ljummet vatten
2 msk margarin i klickar eller flytande
1 tsk salt
1 msk socker (viktigt för jäsningen)
3 msk PO-fiber kan uteslutas men då blir det inga fiberfranskor :-)
6-8 dl vetemjöl

Smula jästen i en bunke. Häll på vattnet och rör tills jästen har löst sig. Blanda ner margarin, salt, socker och PO-fiber.RÖr ner mjölet lite i sänder tills degen håller ihop och släpper kanterna på bunken. Låt jäsa 5-10 min medan du sätter igång soppan.

400 g köttfärs
400 g vitkål (½ huvud)
1 gul lök
1 msk margarin
1 lagerblad
1 msk senap
2 msk tomatpuré
2 buljongtärningar
1 l vatten eller så det täcker kött och grönsaker i grytan
salt, peppar, soja

Strimla vitkål och lök. Fräs köttfärsen och grönsakerna i margarinet i en gryta. Lägg ner övriga ingredienser utom salt och peppar i grytan. Låt koka upp och puttra under lock ca 20 min eller tills bröden är färdiga. Smaka av den färdiga soppan med salt peppar och soja.

Medan soppan puttrar på spisen: Ta upp degen på mjölat bakbord och knåda den smidig. Dela degen i 16 delar. Lägg på bakplåtspappersklädd plåt och låt jäsa ca 10 min. Grädda i 250 grader ca 8 min. Dela de heta bröden med en gaffel (om du skär kommer bröden att bli degiga). Servera med smör och ost. Lägg ev en klick creme fraiche på soppan i varje tallrik.

När jag snabbakar bryr jag mig inte om att forma snygga gröd utan jag lägger bara ut degklickarna direkt på bakplåtspappret. Ska det gå snabbt så ska det. Bröden står och jäser på spisen medan soppan kokar bredvid.

Bröden blir höga och fina trots den korta jäsningen!

söndag 7 februari 2010

En ovanlig vanlig dag

Tänk så lite variation det behövs för att en vanlig dag ska kännas ovanlig. Det räcker med att man gör något vanligt, men med lite ovanligt sällskap, eller att man gör något lite ovanligt med vanligt sällskap. Idag har vi hunnit med båda delarna och helt plötsligt blev det en helt ovanlig söndag.

Det vanliga vi gjorde med ovanligt sällskap var helt enkelt att vi hälsade på några kompisar som vi inte har hälsat på de senaste fem åren ungefär. Hälsar på folk gör vi nästan varje dag, men oftast är det samma personer som man hälsar på varje gång, våra syskon och föräldrar och några enstaka kompisar. Men just idag, när termometern visade på humana siffror och solen sken från en klarblå himmel skullle vi garanterat ha kört skoter om det inte vore för att våran nyaste familjemedlem är lite liten ännu. Istället fick vi lust att ta en tur med bilen. Kosan styrde vi söderut nästan till grannlänet och kompisarna I och M. Flickorna fick leka av sig lite och vi vuxna drack kaffe och fick lite nytt skvaller till livs.

Det ovanliga vi gjorde med vanligt sällskap kom på hemvägen. Vi svängde förbi sambons syster och svåger, ett ganska vanligt sällskap alltså. De var på väg att fara och äta middag på ett värdshus, bara för att göra, utan att fira eller att det var något speciellt. Givetvis hakade vi på. Att äta ute på ett fint ställe en helt vanlig söndagseftermiddag gör vi definitivt inte varje dag, snacka om vardagslyx! Bara vita dukar och en meny med tresiffriga priser ger en känsla av lyx, även om vi åt från "grillmenyn", lövbit och viltskav. Lillisen fick plättar. Till och med lillasyster har gjort sitt första restaurangbesök även om hon nobbade den lyxiga menyn och valde mammas special istället.

Jag har alldeles glömt bort...

...att visa senaste pysslet. Det är ett par sockar till mig själv. Till och med var det så att jag behövde ett par sockar, alla mina yllesockar var helt plötsligt och oförmodat trasiga för någon vecka sedan. Jag har ingen aning om hur det kunde komma sig, kanske ett jättemalanfall i garderoben (eller också helt enkelt dålig koll av mig). Att stoppa strumpor är inte min favoritsyssla, det är roligare att vä'lja ett alldeles nytt garn och sticka nya, fina. Dom här blev jeansblå, jeansälskare som jag är, och det är ett självmönstande garn. Snart har jag nog stickat mig igenom hela Järbos Raggisortiment den här vintern känns det som!

Den här gången får ni se sockorna från rätt perspektiv, dvs som de ser ut när man tittar på dem man har på fötterna.

fredag 5 februari 2010

Äntligen mildare

Äntligen kunde vi vara ute en stund igår. Lillasyster sov gott i vagnen och storasyster skottadde snö med sin lilla gröna traktor. Dessutom fick sandlådegrejerna komma fram och lufta sig, hink och spade funkar minst lika bra i snö som i sand. Jag passade på att föreviga vintern med kameran.
Nog för att stugan är liten, men snöhögen är verligen jättestor. Och någonstans där under finns mina vinbärsbuskar och min torkvinda :-(


Nyponbuskar är verkligen vackra året om, rosorna på sommaren föstås, men frågan är om inte frostnupna nypon mot vit snö är ännu vackrare?


tisdag 2 februari 2010

Bloggtorka

Jag som har varit så flitig på att uppdatera bloggen i flera månader känner helt plötsligt att jag inte har något intressant att skriva om. Jag vill att min blogg ska ha en någorlunda positiv och kanske till och med inspirerande ton men just nu känner jag mig mest trött, tråkig och bitter så istället för att göra om bloggen till en gnällblogg ligger jag lågt till jag har något positivt att säga. Till och med vädret är enformigt, man kan inte göra hur många inlägg om snöstorm och rekordkyla som helst...

Lite hopp finns det ändå. Jag kommer precis in från min första promenad runt vår del av byn, tidigare har jag varit tvungen att vända innan halvvägs på grund av onda och glappande (jo det känns till och med att det glappar) fogar. Jag håller på att lyssna på Dan Browns senaste men eftersom jag bara kan lyssna i tvättstugan och när jag är ute och promenerar så kommer det att ta sin tid innan det kommer en recension här på bloggen. Ett par strumpor är också under tillverkning, kanske blir de färdiga att visas upp imorgon? Så håll ut, även om det är lite glest med inlägg just nu är ryktena om Edet Zoos undergång än så länge överdrivna!