tisdag 30 september 2008

Efter en stillsam vecka...

... när jag knappt har rört en fena har jag tagit igen det idag. Så känns kroppen lagom avslappnad också. Först kom svägerskan Å förbi och vi tog en promenad till kiosken. Jag vet, det verkar inte särskilt nyttigt, men jag hade faktiskt ett bra syfte, skulle nämligen hämta ut en bingolottovinst. Det var riktigt kul, första gången jag spelade bingolotto i hela mitt liv vinner jag 100 kr.

Andra motionspasset var lydnadskurs med brorsan J och svägersskan Cs hund. Det är kul att gå på kurs med en hund som inte skämmer ut sig. Jag tror jag behåller honom även sedan de kommer hem från semesterresan.

Tredje motionspasset blev när jag kom hem. Inte kan jag ju hitta på roliga saker med andras hundar utan min egen får något kul också. Så vi tog en löptur runt vår "bydel".

Nu är det först duschen och sedan sängen nästa!

Färgglad potatissallad 4 port



Ytterligare en variant på potatissalladstemat. Den här passar på hösten, kan antingen lagas i förväg och ätas kall, eller ätas nylagad ljummen om det är ruggigt ute.


6 potatisar

3 färska rödbetor


Skalas och delas i ganska små bitar. Kokas tillsammans eller i skilda kastruller. Om de kokas tillsammans blir potatisen röd.


½ röd paprika

½ gul paprika

1 gul eller röd lök


Strimlas


1 buljongtärning löses i 1 dl kokande vatten

2 msk olja, 2tsk vitvinsvinäger, svartpeppar och timjan blandas i buljongen


Blanda potatis, rödbetor, paprika och lök med dressingen.

Garnera med en rejäl driva med oregano och persilja


Om man har kan man smula fetaost över alltihop.




Servera till stek, tjälknöl, stekt fisk eller kyckling

Rotfruktsgratäng 4 port


En variant till potatisgratäng som blir krämig och god trots att den är ganska mager. Det kräver mycket energi att värma upp ugnen, så att använda restaurangknepet att koka gratäng på spisen sparar både ström och tid. Funkar lika bra med potatisgratäng. Tänk bara på att använda teflon- eller aluminiumkastrull, för mjölk bränner lätt vid.




8 medelstora potatisar


2 morötter


1 palsternacka eller 1/4 rotselleri


2 lökar


(purjolök)


1 buljongtärning


½ tsk salt


peppar


3-5 dl mjölk, eller så att det nästan täcker rotsakerna


1 dl lagrad riven ost


Skiva alla rotsaker tunt. Blanda allt utom osten i en kastrull eller gryta. Koka under försiktig omrörning på svag värme ca 20 min eller tills gratängen har en krämig konsistens och rotsakerna är rejält mjuka. Rör ned osten. Häll upp gratängen i en form. Om du har varm ugn kan du ställa in gratängen högt upp i ugnen på grill en kort stund tills den får färg.


Eller grädda gratängen från början i 200 grader ca 40 min.
Servera med stekt kött eller stekt eller rökt fisk. Som ni ser så åt jag gratängen med böckling. Inte dumt!

måndag 29 september 2008

Tusen strålande solar av Khaled Hosseini


Khaled Hosseini, som blev känd i Sverige när hans förra bok Flyga drake blev en uppmärksammad film, har också en annan bok som har legat etta på pockettoppen nästan hela sommaren - Tusen strålande solar. Jag brukar vara skeptisk till böcker som får så stor uppmärksamhet som Flyga drake fick, men jag läste den ändå i våras och tyckte om den. Den här boken, Tusen strålande solar, har legat på mitt sängbord sedan före midsommar, men det har hela tiden kommit andra böcker före. Den var värd att vänta på. Den berättar historien om hur det har varit att vara kvinna i Afghanistan de senaste trettio åren, och den gör det på ett gripande sätt.


Boken hadlar om Maryam, en oäkta flicka från Herat som blir bortgift som femtonåring till en medelålders skomakare i Kabul. Den handlar också om Laila, en grannflicka som blir skomakarens andra hustru. Mannen, Rashid, är en mycket våldsam man och Laila och Maryam får föra en hård kamp för att klara sig i ett samhälle som blir allt våldsammare i samma takt som deras äkta make trappar upp våldet. men även om våldet hela tiden finns som bakgrund i boken, skulle jag ändå vilja säga att boken handlar om kärlek och vänskap.


Som ni som brukar läsa min blogg vet, så gillar jag att läsa böcker där det känns som att man lär sig något. Jag lär mig mycket om Afghanistan av den här boken, men ju längre in i boken jag läser, desto mindre förstår jag. Hur kan ett land få styras av galningar år efter år? Och när några galningar störtas kommer det nya, än galnare män till makten. Hur kan det bli så? Samhället blir rent absurt när talibanerna kommer till makten och deklarerar sin doktrin i radion. Om den inte var så lång skulle jag återge den för er, men några exempel är: Alla män måste ha minst en knytnäves längd på skägget. Alla pojkar måste bära turban. Förbud mot sång, dans, alla sorters bilder, både tv, film, att tillverka bilder och att äga bilder. Förbud mot att inneha en Undulat (!). Och förstås alla regler som gäller kvinnor: Kvinnor får inte vistas utomhus på egen hand, kvinnor får inte arbeta eller gå i skola, måla sig, ta ögonkontakt med män... Om det inte vore för att det var verklighet så är det faktiskt komiskt. Och totalt obegripligt, hur kan det bli så? Och så klart följdfrågan - skulle det kunna hända något liknande här, i Sverige? Vilka processer i mänsklighetens natur gör att ett samhälles invånare låter sådana idioter få makten? För det är ju regler som är ödesdigra för kvinnorna i ett samhälle, men männen gynnas ju inte heller.


Rashid, Lailas och Maryams man, är en klassisk kvinnomisshandlare, en likadan en som finns även här i Sverige, bland svenska män, men i ett samhälle som diskriminerar kvinnor så totalt som i Afghanistan är kvinnorna helt utlämnade. Det är faktiskt tur i oturen att månggifte är tillåtet så att kvinnorna har varandra i alla fall. En fråga som jag ställer mig när jag läser boken är, är det mer utbrett med kvinnomisshandlare i ett land där kvinnor inte har några rättigheter än vad det är i Sverige? Som ni märker väckte den här boken många tankar och frågor hos mig. Men det är också en gripande berättelse om några vanliga, ovanliga människor här på jorden. Boken rekommenderas, trots att den är en bestseller.

söndag 28 september 2008

Pocket och prassel 2.0

Nu är det snart dags att skicka iväg ett nytt paket i Pocket och prassel 2.0 som jag är med i. Boken till min hemlige bokvän är beställd och boken som jag fick av min hemlige bokvän är utläst. Däremot kommer jag att hålla på recensionen av den ett tag till, vi har nämligen bestämt att ha den som gemensam bok i min bokcirkel den här omgången och jag vill inte gå händelserna i förväg. Jag kan dock avslöja att jag tyckte väldigt mycket om Den trettonde historien som boken som jag fick hette.

Nu går jag som mest och grunnar på hur jag ska få ihop ett tema kring den boken som min hemlige bokvän ska få av mig. Och det börjar utkristallisera sig några idéer. Något riktigt kristallklart tema kommer det inte att bli, så frågan är om jag ska bifoga ett brev och förklara mig eller om jag ska låta bokvännen fundera själv...

Men det är inte den 1:a ännu, så jag har minst en vecka på mig att finslipa mina planer.

Om ni undrar varför det är lite dött på bokfronten på bloggen just nu så är det just för att jag först läste bokvänsboken och sedan började läsa "Tusen strålande solar" men då kom det en massa lingon och äpplen emellan så läsningen har gått i snigelfart de senaste veckorna. Och högen med olästa böcker kommer inte att minska, förutom boken som jag ska skicka vidare till bokvännen passade jag såklart på att beställa två böcker till mig själv också, nämligen "Tusen gånger starkare" och en bok till, just nu är det helt bortblåst vilken det var. Men recension kommer hur som helst här framöver.

lördag 27 september 2008

Grått

Idag är det riktigt grått och regnigt ute. Sambon har pendlat 16 mil enkel resa hela veckan och sov borta mellan torsdag och fredag så han och en kompis passade på att vila upp sig genom att ta en shoppingdag på det sora bilvaruhuset i grannstaden. Jag och bebisen stannade mer än gärna hemma från den shoppingturen.

Bebisen har tvärutvecklats den senaste veckan, hon har lärt sig att sitta själv, även om det inte är helt stadigt ännu. Dessutom har hon lärt sig att fånga saker, både mobilfigurerna ovanför skötbordet och saker på bordet, så nu får man tänka sig för var man sätter temuggen på morgonen. Hon har också lärt sig att "klia" hunden och upptäckt att det rör på sig i akvariet i vardagsrummet. Det är inte alla barn som har sköldpadda som ett av de första ord man måste lära sig... Kisse vore betydligt enklare!

En fördel med grått väder är att man kan sitta inne och läsa böcker och sticka på sockorna utan dåligt samvete, det beror bara på om bebisen har tänkt sova länge idag. Den första sockan blev faktiskt färdig i förrgår, rätt storlek den här gången. Nu återstår att se om jag lyckas göra samma misstag en gång till. Jag måste sticka på fort för jag har redan köpt garn till nästa projekt.

torsdag 25 september 2008

Klassiska äppelrecept


Jag och bebisen hälsade på mina föräldrar igår. Passade på att få barnvakt och plockade en hel kasse med äpplen från deras äppelträd. På vårt eget blev det nämligen bara fyra äpplen. Dessutom tog jag en promenad i skogen med hundarna. Jag kom hem med 5 l lingon.

Så nu är jag inne i årets andra safta-sylta-il. Resultatet den här gången blev några liter äppelmos, en glöggkryddad äppelsaft, torkade äppelringar och flera burkar lingonsylt.


Äppelmos
Sätt ugnen på 100 grader. Lägg glasburkar med lock i ugnen medan du gör moset.

Dela äpplena i ganska stora bitar. Ta bort sådant som är dåligt, men låt skal, kärnhus, skaft och "fnas" följa med.

Häll på 2 dl vatten per kg frukt. Koka försiktigt 15-20 min eller tills frukten är mjuk. Passera genom att pressa frukten genom en trådsil med en träslev eller slickepott.

Tillsätt 5½ dl socker per liter mos, koka upp under omrörning så att sockret löser sig. Dra moset av plattan och tillsätt Atamon eller Natriumbensoat enl. anv. på förpackningen.

Häll moset i de varma glasburkarna, fyll "proppfullt" skruva på locken och ställ burkarna upp och ned att svalna. Då bildas en vacumbubbla i burkarna.


Glöggkryddad äppelsaft i saft-maja

Skär äpplen i bitar. Låt hela äpplet följa med, även skal, kärnhus, skaft och "fnas". Ta bort bruna stötskador från frukten.

Lägg äppelbitarna i hålkorgen i saftmajan. Lägg ned en stor påse glöggkryddor i saftmajan om du har korgen fylld med äpple.

Fyll vatten i den nedersta sektionen av saft-majan, sätt alla delar på plats och koka häftigt i 1-1½ timme tills äpplena ser helt urvattnade ut.

Sätt ugnen på 100 grader. Lägg in glasflaskor i ugnen och låt dem ligga där medan du kokar saften.

Mät upp saften i en "vanlig" gryta, sockra 4 dl/l fruktsaft. Koka upp saften så att sockret löser sig, tillsätt Atamon eller natriumbensoat enl. anv. på förpackningen.

Fyll saften i de varma flaskorna ända upp till kanten, sätt på korkarna och förvara svalt och mörkt.


Torkade äppelringar

Mät upp kallt vatten och 1 krm askorbinsyra (=vitamin C) per liter vatten i en bunke.
Kärna ur äpplen och skär dem i ½ cm tjocka skivor. Lägg äppelskivorna i bunken med vatten allt eftersom du skär.
Ta upp äpplena ur vattnet och lägg dem på ett ugnsgaller. Sätt ugnen på 50 grader och torka äpplena med ugnsluckan på glänt 2-3 timmar eller tills de är torra. Förvara luftigt i rumstemp.


Vanlig smulpaj

Fyllning:
4-5 äpplen, gärna syrliga
2 msk socker
2 tsk kanel

Deg:
1 ½ dl socker
2,25 dl vetemjöl
2,25 dl havregryn
75 g hårt margarin

Sätt ugnen på 225 grader.
Smörj en pajform.
Skala, kärna ur och klyfta äpplena. Bred ut dem i bottnen av formen. Strö på socker och kanel.
Blanda de torra ingredienserna till degen en bunke. Smula sönder margarinet i mjölblandningen med fingrarna eller en gaffel. Degen ska vara smulig. Häll smulorna över äpplena i fomen. Grädda ca 15 min eller till pajen har fin färg.

onsdag 24 september 2008

Det evinnerliga sockprojektet

Jag ska nu riva upp mina sockar för femtioefte gången. I måndags rev jag upp allt jag hade stickat hela vägen från hälen. Jag hade nämligen hälsat på min mor och granskat sockarna hon hade på sig. Då fick jag en förklaring till mina sockars underliga utseende. Jag hade missat att man skulle minska antalet maskor efter att man hade gjort hälpartiet klart och plockat upp nya maskor på nålarna. En hel kvälls stickande senare såg faktiskt sockan nästan ut som en socka igen.





Igår trodde jag att jag var klar med den första sockan. Glad i hågen prövade jag den. FÖR LITEN! Det är svårt att beräkna när man ska börja avmaska till själva tåspetsen. Finns det någon tumregel? Sambon hade ett konstruktivt förslag:


-Du får ju alltid riva upp det du har stickat för att det är för litet. Fattar du inte att när du tror att det är klart måste du sticka en bit till?





Det var väldigt sant, förra vintern stickade jag lovvikavantar i parti och minut, och jag fick riva upp ALLA minst en gång för att de var för små. Men jag skulle gärna vilja ha någon lite mer objektiv regel, jag tycker ju alltid att jag stickar lite längre än vad jag egentligen tror behövs.

Mandeltårta med vinbär




Det är många födelsedagar nu i slutet av september så för att omväxla till alla gräddtårtor bakade jag den här supergoda söt-syrliga mandeltårtan till sambons födelsedag. Snyggast blir det om man har en form med en upphöjning i mitten, jag har fyndat min på loppis för en femma, men det finns nytillverkade i teflon också.



Botten:

300g mandelmassa

3 ägg

½ krm bittermandelessens



Sätt ugnen på 200 grader. Kör alla ingredienser i matberedare till en jämn smet. Häll i smord bröad form och grädda 15 min.


Kolasås:

2½ dl mellangrädde eller 1½ dl vispgrädde + 1 dl mjölk

½ dl socker

½ dl sirap


Blanda alla ingredienser i en tjockbottnad kastrull. Koka upp under omrörninng och koka ganska häftigt till massan är seg och ljusbrun, ca 10 min.


Häll kolasåsen över den gräddade tårtbottnen. Garnera med röda vinbär eller lingon. Servera med vispad grädde.

tisdag 23 september 2008

Kålpudding 5-6 port




Det finns några maträtter som jag bara gör en gång om året, och en av dessa rätter är kålpudding. När jag väl gör det gör jag en stor laddning och fryser in i portionsformar, då har man snabbmiddagar halva vintern! Igår visade det sig att jag inte hade någon potatis hemma, jag fick kasta en halv påse för varenda potatis var möglig. Snabblösningen fick bli pulvermos och det gick faktiskt ännu bättre.
Det är perfekt att göra kålpudding den här årstiden när man kan få tag på vitkål och rotfrukter nästan gratis på affärerna.
Det här behövs till en liten långpanna (20x30 cm) med kålpudding. Dubbel sats till en "vanlig" långpanna.




½ kålhuvud
2 msk margarin
1 msk sirap
1 msk soja
500 g köttfärs
5 dl risgrynsgröt (1 liten grötkorv)
2 sk salt
1 tsk svartpeppar
2 ägg (3 till dubbel sats)
1 dl mjölk

Sätt ugnen på 250 grader.
Skär vitkålen i cm-stora bitar.
Bryn margarinet i en långpanna i ugnen, när margarinet börjar få färg, tillsätt vitkålen. Bryn vitkålen i ugnen ca 15 min, rör om några gånger under tiden. Kålen ska bli mjuk och få lite färg på "topparna". Ringla lite sirap och soja över kålen när du har tagit ut den ur ugnen.

Förbered köttfärsen medan kålen bryns. Blanda köttfärs, gröt, salt, peppar, ägg och mjölk till en lös smet.

Fördela hälften av den brynta kålen i botten av en liten långpanna, bred ut köttfärsen över och sätt resten av kålen ovanpå köttfärsen.

Sänk ugnen till 200 grader och grädda kålpuddingen 1 timme. Om färsen är rosa där den kommit i kontakt med kålen så beror det inte på att den är rå utan på en ofarlig kemisk reaktion.


Servera med råkost, potatis och ev. brunsås.

söndag 21 september 2008

Anorexiatidning

Jag har precis tecknat en prenumeration på en tidning som jag egentligen avskyr: Tidningen IForm. Anledningen till att jag avskyr tidningen är att jag tycker att den har ett fruktansvärt budskap som bara knäcker människors självkänsla. Budskapet i den tidningen är: Du duger INTE! Hur hårt du än jobbar, hur hälsosamt (i den här tidningen = smalt) du än äter och hur mycket du än tränar så duger du inte. Du kan alltid äta lite färre kalorier, träna lite hårdare och vara lite mer kreativ på jobbet samtidigt som du måste hinna åka på lyxiga SPA:n och meditera och ta hand om dig själv.

Dessutom retar det mig att recepten i den tidningen inte är samansatta efter tidningens målgrupp. Eller åtminstone finns det ett stort glapp mellan tidningens innehåll och det budskap som recepten sänder ut. Jag uppfattar det som att tidningen vänder sig till fysiskt aktiva eller till och med mycket fysiskt aktiva kvinnor i 25-50-årsåldern. Om man är så fysiskt aktiv som tidningens artiklar visar på, så behöver man betydligt mer energi än tidningens recept ger. Recepten skulle däremot passa perfekt för medelålders "soffpotatisar", det vill säga personer vars kroppar inte förbränner särskilt mycket energi.

Samma tankefel ser man ofta i reklamen, den gamla klassiska Lätta-reklamen är ett utmärkt exempel. En extremt smal tjej (modellen Emma Sjöberg) är ute och springer samtidigt som texten "Om du bestämt dig för att inte bli fet" syns i tv-rutan. Det är faktiskt inte smala unga kvinnor (och män) som tränar hårt som behöver äta mager mat utan de som inte motionerar som måste tänka på vad de äter.

Varför har jag då tecknat ett abonnemang på IForm kan man ju undra? Jo, för jag vill ha en pulsklocka. Och kanske om jag rannsakar mig själv, en liten släng av det som jag avskyr tidningen för, nämligen pressen att bli lite mer vältränad, lite smalare, lite bättre??? Har man ingen press på sig ser man tydligen till att skaffa det :-)

Nu är det vinter för trädojjan!

Vi har hälsat på hos svåger L och svägerskan H i helgen. De bjöd på sommarens sista(?) grillfest och det var så varmt att det till och med gick att sitta ute och äta och det är något som knappt har gått på hela sommaren. Jättegod mat, trevligt sällskap (förstås) och tredjeplatsen i en tipsrunda om husdränering. Det var inte så konstigt som det låter, festen var för de som hade hjälpt till att dränera deras hus. Inte för att jag har hjälpt till, jag var mest där och störde, men sambon hjälpte till.

Det är perfekt med husvagn vid sådana tillfällen, bara att packa lite frukost, blöjor och linsgrejer och koppla på bilen. Men nu har vi tömt husvagnen inför vintern, så troligtvis blir det ingen mer camping det här året. Men säker kan man inte vara, alla andra år har vi campat ända in i november, det brukar snöa när vi stallar in det för säsongen i vanliga fall. Det är alltid lika vemodigt att vintra husvagnen. Då är sommaren definitivt slut och man vet att det är ett nytt år när man återser den. Nu kan det dessutom ha varit sista säsongen i just den här husvagnen, vi har nämligen planer på att införskaffa ett nyare.

Husvagnen har de senaste åren haft smeknamnet trädojjan, för när man kör i ett större gupp så glappar själva karossen från underdelen, som på en riktigt nött gammal sko. Så de senaste två åren har vi reducerat körningen så mycket det bara går, nu rullar det i princip bara mellan vinterförvaringsplatsen hos svärföräldrarna och stugan där det har stått hela sommaren. Det vore kul att kunna fara iväg på lite längre campingsvängar också även om det känns trist att säga adjö till vår gamla trädojja.

lördag 20 september 2008

Lökar


Var på en av stans billighetsaffärer och köpte blomsterlökar förra helgen. Sambon tyckte att blomsterlökar för den blodiga summan av 27 kronor var en totalt onödig utgift. Han tyckte att vi skulle satsa på en ny kabel till datorn istället. Jag avskyr kablar, det finns inget fulare och dessutom är de alltid i vägen så det slutade med att vi kom hem med lökar men utan kabel. Gissa vem som hade behövt en tv-kabel några dagar senare? Inte var det han...
Det är riktigt kul med lökar för på våren kommer de alltid upp som en överraskning. Jag kommer nämligen aldrig ihåg vad eller var jag har planterat mina lökar.


I våras var jag helt säker på att jag hade skippat det där med lökplantering helt och hållet, men det visade sig att det hade jag inte alls gjort, tvärtom så poppade det upp tulpaner på flera olika ställen i gräsmattan.


Nästa vår kommer det att bli vitt och blått. Jag har köpt en vit narciss (typ påsklija). Jag hoppas att den kommer att vara lika tålig som vanliga påskliljor, för de kan växa och blomma flera år i rad, det brukar aldrig mina tulpaner göra. Det blåa blir vårstjärnor.


Jag har inte bestämt än om jag ska göra en sammanhållen liten blåvit plantering eller om jag ska sätta blåa blommor på ett ställe och de vita på ett annat. Det får bli en överraskning!

torsdag 18 september 2008

Dagens fynd




Har varit ute på shoppingrunda second hand. Kom faktiskt hem med några riktiga fynd. En fin saftflaska med porslinskork blir bra till nästa års saftkok. En glastillbringare med lite ovanlig form köpte jag också, jag behövde till och med den, för min gamla glastillbringare (också väldigt fin) har fått en stor spricka vid handtaget. En härva vitt virkgarn och en stoppnål fick också följa med hem. Stoppnålen var nog vid närmare eftertanke den mest välbehövliga investeringen av dagen fynd, det är så svårt att få in en garnände i broderinålen (min enda) som jag hittills har haft när jag har försökt stoppa vantar och fästa trådar i mina stick- och virkprojekt. Nu kanske det till och med kan bli av att stoppa mina skatvantar som är totalt uppnötta, men otroligt fina. Dem ska jag visa er någon annan gång.





Någon brun virkad gardinkappa fanns däremot inte på någon second hand-affär. Det kan tyda på två saker. Antingen är jag så trendig att alla bruna virkade gardinkappor helt enkelt var slutsålda, eller också är jag så totalt otrendig att inte ens second handbutikerna tar emot virkade gardinkappor för att ingen köper dem.








Men min jag har fått tag på en ändå. Efter shoppingturen hälsade vi nämligen på svärföräldrarna. Och gissa vem som hade exakt en sådan gardin som jag har letat i två dagar? Och som dessutom gärna donerade den till mig! Tur att det finns människor som inte kastar saker i onödan! Hösten är räddad! Nu skulle jag bara behöva en matchande duk. Men det fanns hur många virkade lejongula och bruna dukar som helst på second handaffärerna. För en krona styck.







Säkrare i sadeln

Var ute och red igår kväll. Det var en superhärlig kväll, riktigt varmt i luften och lite mulet, så det var inte totalt kolsvart ute. Det som också var härligt var att jag kände att jag börjar hitta igen ridmusklerna, så jag kände mig inte alls lika ringrostig idag. Vi red ute i skogen, men passade på att göra många övergångar mellan skritt och trav.

Hästen som jag rider var supefin och hon tyckte nog att det var kul att vara ute i skogen för hon var jättepigg, framför allt när vi kom fram till hennes favoritgaloppbacke. Vilka besvikna hästar när de förstod att de inte skulle få galoppera något den kvällen. Nu är det en vecka till nästa gång, nedräkningen har börjat!

Idag fortsätter den stora gardinjakten. Ska jag lyckas hitta en brun virkad gardinkappa? Spänningen är olidlig!

Höstpynt

Idag fick jag äntligen inspiration till att putsa fönstren och fixa till i köket. Jag kastade bort en av mina risigare blommor. Det är ovanligt för att vara jag, jag brukar inte klara av att kasta bort en blomma förrän jag är helt säker på att den är stendöd. Jag hittade massvis med döda flugor i fönsterbrädan bakom arbetsbänken + i högsta grad levande spindel. Regnar det imorgon kan ni lista ut varför.


Gardinerna blev några retrogardiner som jag fick av svägerskan C förra sommaren. De blev riktigt mysiga i köket. Problemet var att jag bara hade gardiner till ett fönster. Tanken var nämligen att jag skulle ha dem i ett annat rum. Men vem har hindrats av sådana bagateller? Jag tror att det skulle bli fint med en virkad gardinkappa i sjuttiotalsbrunt eller sjuttiotalsgult. Någon sådan har jag inte.


Första tanken var att jag skulle virka en. Det innebär två prolem. För det första, hur får man tag i virkgarn i nämnda färger? Och för det andra, innan jag skulle ha hunnit virka en hel gardin skulle jag vara så groteskt less på sjuttiotalsretro att hela jobbet blir förgäves. Lösningen blir att jaga på second hand affärer. Med tanke på hur populära sådana gardiner var för sådär trettiofem år sedan och hur impopulära de är idag borde alla second hand affärer vara översvämmade av sådana gardiner. Men efter ett besök på den största second hand affären i sta'n fick jag fara hem tomhänt. Jag ska jaga vidare imorgon.


Det svåra med second hand är ju annars att det inte alltid är så enkelt att hitta något speciellt vid ett speciellt tillfälle. Second hand handlar mer om att ramla över det man inte visste att man behövde, eller att ha tålamod att leta länge efter en speciell pryl. Så min gardinjakt kanske är dömd att misslyckas. Jag har ett ställe till att leta på, nämligen stugan. Det kan vara det säkraste kortet. Fortsättning följer.

onsdag 17 september 2008

Mörkrädd

Var ut på en löprunda ikväll, faktisk den andra inom loppet av tre dagar. Det känns riktigt bra, även om det inte har varit några långa rundor. Desto bättre att köra några korta och bygga upp självförtroendet. Det är så trist om man inte orkar det man trodde att man orkade.

Innan jag for ut gjorde jag något som jag bara har gjort en gång förut. Jag talade om för sambon precis vilken runda jag hade tänkt ta och hur länge jag räknade med att vara borta. Sedan bad jag honom ringa om jag inte skulle komma hem inom en halvtimme.

Förra gången jag gjorde det var första vintern vi bodde i huset och jag skulle ta min premiärskidtur på isen. Jag hade ingen aning om hur tjock isen var och inte heller var det brukar vara svagt eller så. Den gången var det 17 minusgrader ute. Vår hund tycker inte om kyla så direkt jag vände om och började åka hemåt stack hunden järnet hemoch lämnade mig på isen. När hunden kom hem utan mig blev sambon orolig. Så vad tror ni att han gjorde? Tog skotern eller sina egna skidor och började leta mig? Nej, han gick ut på bron och ropade. Jag svarade inte för jag var säkert en kilometer hemifrån då. Jag hade fått frysa länge i isvaken om jag verkligen hade gått genom isen...

Den här gången var det inte risken för svag is som fick mig att lämna ett noggrant färdmeddelande utan två otäcka händelser som har skett i länet de senaste två veckorna. Först var det en högstadietjej som höll på att bli indragen i en bil när hon hoppade av skolbussen. Som tur var lyckades hon slita sig loss och springa hem, så hon klarade sig. Den andra händelsen som skrämmer mig är kvinnan som skulle på arbetsintervju till ishotellet i Jukkasjärvi och som inte är återfunnen ännu.

Jag har alltid varit ute mycket och promenerat och sprungit på oländiga platser, men även mer stadsnära på konstiga tider. Jag bodde i Umeå under sent nittiotal när Hagamannen härjade som värst, men jag var aldrig rädd. Men nu känner jag mig inte säker.

För någon vecka sedan skrev jag om hundens konstiga reaktion när vi var ute och sprang. Vad det var som skrämde hunden, om det var en älg eller en björn vet jag fortfarande inte, men en sak vet jag. Jag blir hellre ihjälslagen och till och med uppäten av en björn än våldtagen och mördad av en annan människa.

Men något som gör mig riktigt arg är att kommunen för att spara pengar har beslutat att släcka en stor del av gatlysena för att spara pengar. Och var släcker man? Jo på mindre gator och cykelvägar. Varför släcker man inte varannan lampa på större bilvägar istället? Bilar har ju rejäla lysen och trafikanterna är skyddade, det är inte fotgängare och cyklister. Och vore jag ute i skumma syften så skulle jag just söka mig till en cykelväg i närheten av en stad eller en bykärna, och är den dessutom mörk så är det ju guldläge för alla skumma typer.

Just nu...

...har jag inget särskilt att berätta för er. Jag har inte gjort något särskilt, eller jo förresten, jag har hälsat på på jobbet. Det var trevligt.

...håller jag på att grädda en lasagne.

...har jag precis börjat läsa en bok som har legat till sig över hela sommaren på mitt nattygsbord i väntan på att rätt läshumör ska infinna sig. Nu har det alltså gjort det. Boken är ettan på pockettoppen just nu, Tusen strålande solar av Khaled Hosseini.

...samlar jag inspiration för att putsa fönstren och höstpynta hemma.

...kommer sambon hem från jobbet.

tisdag 16 september 2008

Läget


Just nu är läget på Edet Zoo stiltje. Jag stickar på med mitt sockprojekt, första sockan är snart klar, men det är fortfarande något som inte stämmer, jag tycker att proportionerna mellan skaftet och foten är lite underliga. Men nu vägrar jag riva upp det någon mer gång, så nu får det bli som det blir. Frågan är däremot när det blir dags för nästa socka. Ska jag sticka den"rätt" eller måste jag lyckas upprepa samma misstag en gång till och den här gången med flit?


Igår gjorde jag i alla fall lite nytta, jag skurade duschkabinen. Vem var det som lanserade duschkabinen till Sverige för sådär tjugo år sedan? I reklambroschyrerna på den tiden fick man garanterat inte veta att den även fungerar som ett smutsarkiv. Om ni skulle titta på min duschkabin idag så skulle ni inte kunna tro att jag skurade den med grovrengöringsmedel igår. Smutsen sitter som fastgjuten i plasten. Förra året försökte vi till och med rengöra den med högtryckstvätten men med lika klent resultat. Jag får nog skriva till tanterna rent hus. Vad de skulle oja sig... Nej, jag tror inte ens att de skulle lyckas, Martin Timell och en totalrenovering av badrummet är nog det enda rätta i vårt fall!

Ljummen vitkålssallad

En blandning mellan wok och pizzasallad (??) skulle man kunna säga att det här är. God till det mesta, igår fick den vara ett måndagsalternativ till älgstek.

2-3 dl strimlad vitkål
1 äpple i bitar
½ purjolök (om den inte är så stor) strimlad
2 krm citronpeppar
1 msk olja

Värm oljan i en stekpanna. Vänd ner kål, äpple och purjo i stekpannan. Låt allt bli precis varmt, men stek inte så länge att äpplet och grönsakerna blir mjuka och sladdriga. Strö över citronpeppar. Häll upp i en skål och servera.

lördag 13 september 2008

Om jag kunde drömma av Stephanie Meyer


Boken som vi hade läst inför gårdagens bokcirkelträff var Om jag kunde drömma av Stephanie Meyer. Det är en ungdomsbok som handlar om en kärlekshistoria mellan en en helt vanlig tjej och en vampyr.


Att läsa den här boken var en nostalgitripp, och hade jag varit i nedre tonåren hade jag älskat den här boken. Det är samma vampyrmyt som i Anne Rices böcker från början av nittiotalet, med vampyrer som rör sig mitt ute bland oss helt vanliga människor. Även vampyrernas etiska dilemma om att äta människor för att överleva eller ej är gemensamt för Meyer och Rice. I Meyers bok är det kärlekshistorien som är i centrum och den stora frågan är naturligtvis när kommer vampyren Edward inte att kunna hålla sig utan bita Bella? När kommer de bokstavligen att få leva lyckliga i evig tid? Mer romantiskt än så kan det knappast bli!


Om jag kunde drömma är första delen i en serie, det finns sammanlagt tre böcker på svenska och en fjärde finns utgiven på engelska. Dessa böcker måste ha blivit mycket mer populära än vad förlagen hade räknat med, för den boken som vi har läst finns just nu inte att få tag i på svenska. Tyvärr kommer den på film snart. Jag tycker att det är så himla synd att alla bra böcker ska filmatiseras så snabbt, varför kan man inte ge fler chansen att upptäcka böckerna först?

Morotssoppa och Welsh rarebit

Bokcirkeln hälsade på igår. Det bjöds på mycket bokprat, men jag bjöd dem också på en krämig morotssoppa med apelsinsmak och mörkt bröd med en oströra på, Welsh rarebit. Till efterrätt blev det vanlig smulpaj med äpple.


Morotssoppa med apelsinsmak

5-6 portioner, fler om det ska var en förrätt


1 kg morötter skalas

2 lökar

4-6 potatisar skalas

2 msk margarin

½ dl vetemjöl

1 ½ l vatten

3-4 buljongtärningar

1 dl mellangrädde

skalet av 1 apelsin
2 tsk dragon

pressad apelsinsaft

salt och peppar


Dela morötterna och potatisarna i ganska stora bitar. Skiva lökarna.

Borsta apelsinen i varmt vatten. Riv skalet fint på rivjärn. Se till att det inte kommer med något av det vita innanför skalet, det smakar beskt.

Smält matfettet i en kastrull. Fräs morötter, potatis och lök. Strö över mjöl. Späd med vatten+buljongtärning under omrörning. Koka soppan ca 30 min.

Tillsätt grädde och apelsinskal och mixa soppan med stavmixer eller i matberedare.

Smaka av med pressad apelsin, dragon, salt och peppar. Garnera ev. med hela apelsinklyftor och några blad färsk dragon. Servera med en klick yoghurt, gräddfil eller creme fraiche i tallriken.


Welsh rarebit 6 pers


400 g cheddarost (eller blandade ostkanter)

2 msk margarin

1 tsk senapspulver

1-2 krm vitpeppar

1 ½ dl öl

2 uppvispade ägg


Gott mörkt bröd


Riv osten grovt eller tärna den i små tärningar. Smält margarient i en stekgryta, lägg ner osten och låt den smälta under omrörning. Tillsätt senapspulver och vitpeppar. Häll på öl. Häll till sist ner de uppvispade äggen och rör till en slät smet (smeten blir inte slät förrän äggen tillsätts).

Lägg ostmassan på bröden och pudra över lite cayennepeppar.

Servera till soppa eller som vickning med en grönsallad. Oströran kan förberedas och värmas försiktigt under omrörning strax före servering.

torsdag 11 september 2008

Överraskning!


Jag har varit bortrest den här veckan. Har hälsat på min mormor och morbror på skärgårdsön. Det har som vanligt varit trevligt. Men ännu trevligare var att när jag väl kom hem så låg det ett paket och väntade på mig. Det var min hemliga bokvän från Pocket och prasel 2.0 som hade varit i farten.

Pocketen som jag fick verkade väldigt intressant. Den heter den trettonde sanningen av Diane Setterfield och jämförs med de stora 1800-talsromanerna Jane Eire och Svindlande höjder på baksidan. Vilken tur att jag inte har hunnit börja på någon ny bok efter den som jag har läst i veckan inför månadens bokcirkelträff.

Prasslet var om möjligt ännu mer intressant för en lantis som jag. Köpt på The English shop, någonstans i någon större stad än där jag bor. Det ska jag spara till boken. Dessutom fick jag ett te som jag ska provsmaka så fort bebisen har somnat ikväll.

Jag hoppas på en helg med ruggigt väder så jag får krypa upp i soffan med en kopp te, lite engelskt godis och drömma mig bort till de dimmiga engelska hedarna i min pocketbok! Tusen tack min hemliga bokvän, det verkar som att det första paketet blev som gjort för mig!

Förra inlägget


Här kommer bilden som skulle hör ihop med förra inlägget. Garnet som jag stickar med heter Järbo Fuga. Färgen heter 132.

onsdag 10 september 2008

Påbörjade ett stickprojekt

Men det funkade inte. Jag visste inte att multfärgade garner var så anpassade till ett visst ändamål. Tänkte att jag skulle sticka ett par sockar efter ett mönster som jag hittade på nätet. Mönstret var på engelska (bara det...) och var dessutom stickade i ett garn som inte verka gå att få tag på i hela sverige. Inte via nätet i alla fall. Snål som jag är trodde jag att det skulle funka lika bra med vilket multfärgat garn som helst. Så jag for iväg till vår lilla ICA-butik och köpte ett nystan för 22 kronor. Skyndade mig hem och satte igång att sticka. Fem upprivningar senare blev jag tvungen att acceptera faktum, det funkade inte.

Poängen var att man skulle sticka mönsterstickning i ett zick-zack-mönster med två nystan av samma multifärgade garn men med infärgningen i "otakt". Enligt min logik borde mönstret då framträda med vilket garn som helst, men det gjorde inte det. Jga var så laddad för mitt projekt, så jag blev grymt besviken när fick ge upp.

Nu blir det helt vanliga sockar stickade i garnet (har jag köpt det måste jag ju använda det) och det visade sig att när jag bara stickade på, helt utan att försöka med något mönster eller annat överkursande så bildas det ett jätteläckert zick-zack-mönster. Tala om att gå över ån efter vatten!

måndag 8 september 2008

Det är svårt att springa och sjunga samtidigt

Vi hälsade på hos svägerskan och svågern M och M igår kväll. Jag och hunden lät bebisen och hennes pappa ta bilen hem medan vi passade på att få en löptur. Det är 6,5 km till svåger och svägerska och det finns två vägar att välja på, båda nästan exakt lika långa. För det mesta väljer jag skogsbilvägen när jag ska färdas mellan, men igår valde jag den mer civiliserade vägen hem, den som går genom byarna som omväxling.

Mellan byn som M och M bor i och vår by måste man ändå passera ett skogsparti som är någon kilometer långt. När jag sprang där började helt plötsligt hunden vädra in mot skogen, till och med jag kände att det luktade annorlunda än på andra ställen. Sedan började vovve skygga, hon drog sig ut mot mitten av vägen istället för diket där hon brukar hålla till. Dessutom ökade hon farten markant och svansen sjönk ner ännu lägre än vad hon brukar ha den. Dessutom syntes det i gräset i diket att något hade trampat där. Jag stannade inte granskade spåren.

Precis likadant brukar hunden bete sig när vi passerar grannarnas kohage om kossorna blir för nyfikna och kommer för nära stängslet. Men en sak är säker, kossor var det inte hon kände lukten av just där. Jag hörde ingenting, för jag skruvade upp volymen på min MP3-telefon och började sjunga med i högan sky. Björnen eller älgen eller vad det nu var där skogen visade sig inte, antagligen flydde den hals över huvud när jag satte igång med min aria... Tror jag måste fara förbi där idag och kolla spåren, kanske jag får veta vad det var.

Jag sprang hela vägen, kanske börjar det äntligen lossna? Eller också var det björnfrossan som gav extra ork?

söndag 7 september 2008

Ridning!!

I fredags var det nypremiär med ridningen. Jag har inte ridit sedan magen blev för stor när jag väntade bebisen. Det var otroligt härligt. Eftersom min egentliga grundidé med att börja blogga var att berätta om hur det är att börja rida som vuxen och att berätta om mina framgångar och bakslag så kommer ni att få följa hur min ridkarriär framskrider här på bloggen.

Jag kan avslöja att jag var rejält ringrostig både i stallet och i sadeln i fredags, samtidigt kändes det så otroligt kul att vara igång igen. Det blev en stillsam tur i skogen tillsammans med B, hon som äger hästen jag brukar rida på och som dessutom lär mig allt som är värt att veta om hästar och ridning.

Jag hade räknat med att vara öm både här och där efter premiärridturen, men vete sjutton om jag inte var mest trött i mungiporna efter att ha smilat en hel kväll.

Matförråd







Den här helgen har gått i matförrådens tecken. Sambons jaktlag har skjutit två älgar som styckades och paketerades igår kväll. Med 17 kg köttfärs och minst lika mycket hela köttbitar så kommer vi knappast att behöva svälta den här vintern heller. Åtminstone inte så länge det inte blir ett långt strömavbrott. Medan jaktlaget styckade passade jag på att ta tag i mina nässlebuskar med svarta vibär. Beväpnad med huvtröja och tjocka arbetshandskar fick jag börja med att rycka nässlor. Lyckades trots "skyddsklädseln" ändå bränna mig både här och där, bland annat på örat.




När bebisen vaknade från förmiddagsvilan släppte jag vinbärsplockningen och åkte iväg till svärföräldrarna och älgköttet. 3 timmar senare var allt paketerat och klart. Hem igen och fortsätta med vinbären. När båda buskarna var renploclade satte jag igång saftmajan. Den här gången använde jag samma recept som jag lade ut på bloggen tidigare i veckan men jag använde svarta vinbär och bytte ut citronen mot lime, en per kilo bär. Det blev helt suveränt, limen och de svarta vinbären gifte sig perfekt smakmässigt. Dessutom doftade det underbart av lime i hela köket medan jag kokade saften. Nu har vi frysen full med älgkött och källaren full med saft!





När jag plockade vinbären insåg jag att våra vinbärsbuskar var i stort behov av en ansning, inte minst för att sambon tyckte att mina vinbärsbuskar var en perfekt plats som snöupplag i vintras. Idag har vi klippt gräset, och jag har klippt buskar. Jag har ingen aning om hur man beskär vinbärsbuskar på bästa sätt, inte om när heller.Men på söderläge på tv har jag för migatt de sa något om att man ska beskära vinrankor efter att man har skördat. Vinrankor - vinbär - sak samma? Jag beskar efter teorin alla kvistar som inte växer uppåt ska bort. Buskarna blir i alla fall väldigt fina till formen och än har ingen dött, så jag kör på den linjen.


Tomatplantorna som precis har blommat och som bara har hunnit få några enstaka minimala kart har fått flytta in. Det blir intressant att se om de dör av värmechock?



Ute i trädgården passade jag på att ta lite bilder också så här mitt mellan sommar och höst.

fredag 5 september 2008

Nytt draperi



När vi var på IKEA i somras blev jag blixtkär i ett STORblommigt tyg. Det är tur man har billig smak. Det var ett av de absolut billigaste tygerna jag fastnade för. Det är bara ett problem med ett så färgstarkt och stormönstrat tyg, det är inte direkt lättplacerat. Men jag kom på att vi behövde ett draperi till sovalkoven i gästrummet. Det är bred öppning, så jag bestämde mig för att göra draperiet i två våder, ungefär som gardiner. Jag hade ingen aning om hur hög dörröppningen var, så jag köpte tyg för en två m hög öppning, plus lite extra.


När jag kom hem, upptäckte jag att jag hade gjort några klassiska tabbar. För det första visade det sig att dörröppningen var 220 cm, inte 2 m. Det innebar att tyget var nästan på cm lika stort som dörröppningen, utan fåll och utan hänsyn till mönstret. Dessutom hade antingen jag eller köparen före mig klippt av tyget mitt i ett mönster, och med mina obefintliga marginaler var tyget helt enkelt för kort. Vad gör man då? Skiter i det hela? Nej, jag offrade ett av 15-kronorslakanen jag köpte på samma resa och skarvade. Det blev betydligt mer jobb än vad jag hade tänkt mig. Väl på plats blev det fint från ett rum, men inte från det andra, tyget var nämligen inte genomtryckt. Men det blev helt okej ändå, nu sitter det på plats i alla fall, och jag har lärt mig en del på köpet.

Morotsbröd med solrosfrön 3 st


Det här brödet bjöd vi på förra sommaren när vi hade vår trettioårsfest. Det är lika gott till mat som till frukost.


50 g jäst

5 dl mjölk

25 g margarin

2 tsk salt

2 msk sirap

3 dl (ca 2 st) finrivna morötter

13-14 dl rågsikt eller lantvetemjöl


ägg

solroskärnor

flingsalt eller örtsalt


Värm mjölken till fingervärme. Smula jästen i en bunke och häll över mjölken. Rör tills jästen löst sig. Tillsätt margarin, salt, sirap och morötter. Tillsätt mjölet, lite i taget, till degen är smidig och släpper bunkens kanter. Jäs under bakduk ca 30 min. Sätt ugnen på 225 grader.


Arbeta degen smidig på mjölat bakbord. Dela degen i tre delar. Forma limpor. Höga och fina limpor får man om man först plattar till degen och sedan rullar ihop den till en rulle. Lägg bröden på en plåt med bakplåtspapper. Jäs ca 20 min.


Pensla med uppvispat ägg, strö på solroskärnor och flingsalt. Grädda mitt i ugnen ca 15-20 min. Låt bröden svalna på galler under bakduk.

torsdag 4 september 2008

Feber och snor

Bebisen har passerat ytterligare en milstolpe i sin utveckling. Hon har nämligen fått sitt livs första förkylning. Hon är alldeles blank i ögonen och man hör hur jobbigt det är att andas för henne. Och ingenting kan man göra åt det. Förutom att trycka i henne alvedon några gånger om dagen.



Jag måste ha världens snällaste unge, inte ens fast hon är sjuk gnäller hon. Men hon vill så klart gärna sitta i famnen. Jag måste erkänna att jag är betydligt gnälligare än min dotter när jag är sjuk.



Imorgon kommer jag att ha träningvärk. Ska nämligen ut på första ridturen sedan jag fick bebisen. Det ska bli grymt kul, bara inte vädret sätter käppar i hjulet.

Kvinnan som var en fyr av Viveca Lärn


Jag som brukar gilla Viveca Lärns böcker, både serien om Saltön och hennes barnböcker, blev inte alls särskilt imponerad av Kvinnan som var en fyr.


Man känner igen Viveca Lärn på de absurda personligheterna, "fyrkvinnan" är minst sagt skruvad, och på den lite drastiska humorn. Men jag tycker att den här boken mest är "pratig". Dessutom lyckades jag lista ut hur det hängde ihop alldeles för tidigt för att det skulle vara kul att läsa. Nej, det här var inte en av Viveca Lärns bästa böcker direkt...

onsdag 3 september 2008

Mera pyssel


Dagen började med sol och jag trodde att det skulle bli en vinbärsdag. Men ack vad jag bedrog mig, solen byttes tll ösregn och innepyssel. Då dammade jag av en gammal idé. För några år sen var det poppis med små träskyltar i en snodd som man hängde på dörren när man gick ut. Det kunde stå "Gått och fiskat" eller "Ute med hunden" på skyltarna. Nu, några år senare gjorde jag mina egna skyltar. Jag har målat med allmogefärg på masonit. Och när jag ändå hade mattrasorna framme fick det bli mattrasesnoddar i hålen.

Virkad dörr- eller badrumsmatta



Igår blev min mormorsrutematta färdig. Faktiskt blev jag riktigt nöjd med resultatet. Det var ett tag där som jag kände mig lite skeptisk till hela idén, men det blev bättre när jag hade pusslat ihop bitarna och virkat ihop dem. Det blev en ganska "rå" finish på den här mattan, de mönstrade trasorna i lite jordiga färger och att jag virkade ihop mattan från rätsidan bidrog till det.

Däremot har jag gjort en liten miss. Jag har nämligen ingenstans där den passar. Är det någon som behöver en matta som du är garanterat ensam om? Maila mig på lisseochp@hotmail.com


Jag har virkat en hel del av mattrasor så jag tänkte dela med mig några tips om man vill testa:


Använd grov virknål, jag använder Inoxal nr 7.


Det går bäst och blir bäst resultat om man virkar med trasor av stretchigt tyg som inte remsar sig, typ gamla t-shirtar o dyl. Även tunt bomullstyg, typ lakansväv funkar bra.


Undvik frotte! Det "smular", dessutom går det jättetungt att virka av.


Var inte rädd för att använda mönstrade tyger.


tisdag 2 september 2008

Blåbärstips

Nu är det grevens tid för den som vill plocka blåbär. Ni som är sugna på att ta er ut i skogen eller för er som redan har fyllt frysen kommer här lite tips på vad man kan göra av alla blåbär.

Det kommer nya rön hela tiden om hur nyttiga blåbär är. Att råa blåbär sätter fart på trög mage och att kokta bär stoppar diarré vet väl de flesta. Men blåbär ska också vara väldigt bra för synen, de innehåller många olika antioxidanter som kan hindra cancer både här och där och det senaste jag hörde var att ett dricksglas (2 dl) blåbär om dagen kan hålla blodsockret stabilt för diabetiker (och förstås vi andra). Så ut i skogen och plocka bär!

Att man beräknar att bär för miljoner ruttnar bort i skogarna samtidigt som vi köper bär importerade från Östeuropa är ju också ett skäl så gott som något att plocla blåbär.

OBS! recepten är konstruerade från minnet, så ha lite fingertoppskänsla när det gäller mjöl och potatismjölsmängden i grötarna och krämen, den är rätt när konsistensen är som ni vill ha den.

Min personliga favorit just nu är blåbärshavregröten. Kanongod frukost eller lättlunch!







Blåbärshavregröt 1 port

3/4 dl blåbär

3/4 dl havregryn

1 nypa salt

2 dl vatten


Kokas i micron ca 3 min. Strö på ett tunt lager socker på gröten så framträder blåbärssmaken bättre. Servera med mjölk.





Norrbottnisk blåbärsgröt ca 4 port

1 l blåbär

vatten så det täcker bären

½ tsk salt

½ dl socker

Vetemjöl


Koka allt utom mjölet i ca 5 min. Tillsätt mjölet genom en sil (annars blir det klumpar) under omrörning till lagom grötkonsistens. Ca 2-3 dl kan vara lagom. Koka 5 min till på svag värme. Om gröten har "mjölsmak" så har den kokat för kort tid. Servera med mjölk och extra socker om det behövs.



Blåbärskräm 3-4 port


ca 5 dl blåbär

Vatten så det täcker bären

2 msk socker

½ dl potatismjöl + 1 dl vatten


Koka bär, vatten och socker några minuter. Dra kastrullen av värmen och tillsätt potatismjölsblandningen under omrörning. Om krämen verkar bli för tjock, ta inte allt potatismjöl, om den verkar tunn, ta lite mer potatismjöl utblandat i vatten. Koka upp krämen till första bubblan visar sig. Lägg på ett lock och låt svalna. Servera med mjölk. Om man vill ha extra god kräm kan man blanda lite röd saft i vattnet innan kokning och ev. minska på sockret.



Blåbässmoothie 1 stort glas

1 dl frysta blåbär

1 dl mjölk

1 dl yoghurt

1 tsk vaniljsocker


Kör allt i matberedare eller med stavmixer. Den här smoothien blir tjock, nästan som glass, supergod som mellanmål.



Blåbärskaka

Gör en vetedeg enligt anvisningarna på mjölpåsen. Tryck ut degen i aluminiumformar eller i en långpanna. Häll över ett rejält lager blåbär. Blanda socker med lite potatismjöl (någon matsked) och strö på. Pensla kanterna med ägg och strö pärlsocker på. Grädda i 225 grader mitt i ugnen till kakan/kakorna har fin färg. Servera med glass, vispad grädde eller vaniljsås.



Blåbärsknäck

Blanda 3 dl havregryn, 3/4 dl socker och 1 msk sirap med 100 g smält smör eller margarin.


Smörj en ugnsfast form och häll ett ganska tjockt lager blåbär på botten. Bred havresmeten över blåbären och grädda i 225 grader ca 15 min eller tills kakan är gyllenbrun. Servera med glass eller vaniljsås.



Blåbärssylt ca 1 liter

2 liter blåbär
6 dl socker byt ev. ut en del av sockret mot syltsocker så blir sylten fastare
½ dl vatten
natruimbensoat eller Atamon enl. anvisningar på förp.

Sätt glasburkar i kall ugn och värm upp den till 125 grader. Låt burkarna ligga i ugnen (med locken avskruvade) medan sylten kokar. Då spricker de inte och blir dessutom desinficerade. Häll inte varm sylt i plastburkar, de kan smälta.

Koka bär och vatten ca 10 min. Tag grytan från värmen, häll i sockret lite i taget. Koka upp och koka försiktigt ca 5 min. Ta bort ev. skum. Ös upp sylten på varma glasburkar, ändå upp till kanten. Skruva på locket och vänd burken upp och ner. Då bildas vacum när sylten kallnar = längre hållbarhet. Förvara mörkt och svalt. Koka hellre flera små laddningar sylt än en stor om du har mycket bär. Sylten har en rendens att bli lösare ju större sats man kokar.

Undersökningen avslutad

Nu återstår bara vad jag ska göra av resultatet. Tanken med att göra en undersökning var att få en hint om var bloggen ska ta vägen i framtiden. Ska jag renodla den mot någon kategori eller ska jag fortsätta med den ganska stora bredden i änmnen som jag har nu? Det är ju inte så många som har svarat, men jag får ju utgå från de svar jag har fått in.

Helt klart är ju att det är mina allmänna inlägg som är populärast. Sen verkar det som att det är några bokmalar som har hittat hit också, det är tur för böcker är en så stor del i mitt liv, så om jag inte ska skriva om böcker har jag inte mycket att skriva om.

Bara några dagar efter att jag hade publicerat undersökningen kom jag på att jag skulle ha haft med ett alternativ till nämligen att det är just blandningen som gör bloggen. Och då kommer jag till själva frågan. Ska jag i demokratisk ordning i fortsättningen skriva en ren dagboksblogg med lite böcker och pyssel, eller ska jag i sann läraranda fråga läsarna (när jag är lärare frågar jag eleverna) och sen gör jag ändå som jag alltid brukar göra, dvs fortsätta som förut? Jag kommer nog att fortsätta som förut misstänker jag...

måndag 1 september 2008

Milstolpe!

Just NU passerade den ettusende besökaren den här sidan! Det är jättekul att ni tittar in på min blogg! Jag trodde faktiskt inte att någon skulle läsa bloggen när jag startade den i våras.

Gullis röda vinbärssaft





Dagen har jag ägnat åt en av mina vinbärsbuskar. Det är helt sanslöst hur mycket bär det var på den. När jag hade plockat en och en halv hink (ungefär 15 liter) så hade jag bara plockat drygt halva busken. Imorgon ska jag ta mig an mina två brännässle-svarta vinbärsbuskar. Det blir fram med långärmat och handskar först och sanera bort brännässlorna. Mina svarta vinbärsbuskar har världens godaste bär. De är söta och har en enorm arom. Jag lovar att bären är godare än andra svarta vinbär. Jag har två eller tre röda vinbärsbuskar till, förutom den jag har plockat av idag, men de har jag aldrig hittills hunnit med att skörda under de fem åren som vi har bott här. Fåglarna länsar buskarna innan bären ens har hunnit mogna. Men så länge fåglarna lämnar en buske åt mig så unnar jag dem så väl lite vinbärsgodis.



Det blev hur som helst två laddningar med saft av det jag hann plocka idag. Receptet är min tolkning av svågerns faster Gullis saft. Den blir otroligt fräsch och god. Jag kokar alltid min saft, förutom rabarbersaft av utrymmesskäl. Rårörd saft måste nämligen frysas om den inte ska mögla och jäsa, medan kokt saft håller i flera år om den bara förvaras mörkt och svalt. Våran frys är nämligen full med älgkött, däremot har vi en stor fin matkällare som rymmer både saft och sylt och potatis och övervintrande blommor. Använd era matkällare ni som bor i gamla hus, det är helt suveränt!




Här kommer receptet på min (eller faster Gullis) goda vinbärssaft:



Röda vinbär




1 citron/kg bär skrubbas noga i varmt vatten och skivas




Varva citron och bär i en stor gryta eller i silinsatsen till en saftmaja. Det gör inget om skaften till bären följer med.


Medan saften kokar, diska glasflaskor och lägg dem i kall ugn. Sätt ugnen på 125 grader och låt flaskorna ligga där tills saften ska buteljeras. Ugnsvärmen steriliserar flaskorna så att alla ev. mögelsporer och bakterier dör - saften blir mycket hållbarare, dessutom spricker inte de varma flaskorna när de tappas med het saft.



OBS!! Fyll INTE het saft i PET-flaskor, de tål inte värmen utan smälter och kan orsaka ruggiga brännskador. Jag har testat.


Om du kokar i en vanlig gryta:


Fyll ca 3-4 cm vatten i botten på grytan innan du lägger i bär och citron.
Koka ca 10 min tills bären saftar sig. Mosa bären med en "potatisstöt" eller kör med stavmixer i grytan för att hacka sönder bären.


Häll bärmassan genom en silduk. Om man inte har det funkar det att ta en fuktad kökshandduk (den blir sig aldrig mer lik i färgen så ta en som du inte är rädd om) i ett stort durkslag.


Låt bären rinna av ca 20 min eller tills de slutar droppa.


Tillsätt 500 g socker/liter saft, koka upp igen så sockret löser sig.


Tillsätt Natriumbensoat eller Atamon enligt anvisningarna på förpackningen.



Om du kokar i saft-maja:


Fyll vatten i den understa behållaren på saft-majan.

Ställ ihop hela apparaten på spisen och koka häftigt, det ska bildas mycket ånga, i 45 min-1 h.

Lyft av silinsatsen, häll över saften i en vanlig gryta och tillsätt 500 g socker/liter saft. Koka upp igen så sockret löser sig.

Tillsätt Natriumbensoat eller Atamon enligt anvisningarna på förpackningen. Det är ett konserveringsmedel som finns naturligt i frukt och bär, framför allt i hjortron och lingon


Tappa upp den heta saften på de varma glasflaskorna. Fyll flaskan proppfull, då bildas ett vacum när saften kallnar och det gör att den inte möglar eller jäser. Se till att flaskorna är rena på utsidan. Förvara flaskorna mörkt och svalt, gärna i vinställ så att "vacumbubblan" hamnar i flaskans botten. Då kan ingen luft tränga in.




Socker är ett konserveringsmedel så om sockerhalten minskas så kan saften bli mindre hållbar = förvara i frys.