Musselstranden visade sig vara en riktig sträckläsningsbok. Att det regnade och att bebisen tog en rekordlång middagslur exakt medan sambon jobbade på lördag drog också sitt till. Det blev en riktig myslördag.
Boken, om det nu finns någon förutom jag som inte redan har läst den, är en sorts barndomsskildring. En flicka, hennes somrar på landet, en hemsk händelse som sätter ettt slut på idyllen och på hennes barndom. Flera missföörstådda individer och hemligheter som inte uppenbaras förrän många år senare. Så skulle jag vilja sammanfatta Musselstranden. Det var en väldigt stämningsfull och vacker bok. Det här är en bok som inte ska analyseras sönder, därför har jag inte tänkt skriva mer än så om den. Läs den istället!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar