måndag 31 augusti 2009

Plättar


Jag har gått och trillat ner i plätträsket. Det trodde jag aldrig skulle hända för plättar är den absolut tråkigaste maten jag vet att laga, även om det är gott. Men med två stekpannor så är det ändå ganska okej, det går ju dubbelt så fort att grädda då. För att plättarna ska bli lite godare och nyttigare kan man variera dem på alla möjliga olika sätt. Och jo, jag vet att i den södra halvan av vårt land kallas samma maträtt pannkakor.

Morotsplättar



Grundrecept plättar 1-2 pers

receptet kan dubblas hur många gånger om som helst.



1 ägg

2 dl vetemjöl

4 dl mjölk

ca 1 tsk salt

margarin att steka i



Blanda mjöl och salt i en bunke. Vispa ner hälften av mjölken, vispa bort mjölklumparna och tillsätt sedan resten av mjölken. Låt ev. smeten svälla innan ägget vispas ner. Häll lite smet i ganska het stekpanna med margarin i. Om smeten fastnar, testa att låta plättan stekas en stnd till innan du vänder. Stek en kort stund på andra sidan. Lägg upp på varm tallrik. Servera med sylt och rotfrukter t.ex. morot, kålrot, fänkål, kålrabbi skuren i stavar. Pizzasallad passar också väldigt bra till plättar.



Variation:



Raggmunkar

Finriv 1-2 råa potatisar per person i smeten. Servera som plättar eller med stekt bacon och lingonsylt.



Morotsplättar

Riv ner ½-1 finriven morot i smeten. Servera med sylt.



Äppleplättar

Grovriv 1 skalat äpple i smeten. Servera med kanel och socker.



Blåbärsplättar

Blanda ner 1-2 dl frysta eller färska blåbär i smeten. Servera med socker.



Rödbetsplättar

Finriv 1 färsk rödbeta i smeten. Ger häftig färg! Servera med en klick vaniljkesella eller glass samt sylt.



Spenatplättar

Tina ½ dl hackad spenat och blanda ner i smeten. Servera med sylt eller något salt tillbehör, t.es rom och en klick creme fraishe.



Majsplättar

Sist men inte minst kommer min och Lillisens favorit. Många barn tycker om majs och lite majs i smeten ger en underbart gyllengula plättar med en fin sötma.

Mixa en burk, ca 400 g majskorn till mos, blanda ner i plättsmeten. Servera som vanliga plättar.

torsdag 27 augusti 2009

Shoppingtorsdag




Tänk vad fort det går att handla upp en hel månadslön, det beror bara på vad man köper! Vi har varit och storshoppat idag, vi har nämligen köpt en bil. En VW Polo blev det, alltså en bil modell liten. Nu har vi bara tre bilar som står och väntar på att bli körda till skroten...




Förutom bilköp så hade Åhlens i stan utförsäljning, de ska upphöra, snyft. Men en del fina fynd till lillisen passade jag på att göra. En skohylla och en pocket av Maria Ernestam blev också dagens fynd, äntligen kanske inte alla skor studsar av skohyllan hela tiden - det är inte alla som har skohylla med studs, men skaffa det inte, det är INTE bra!


En jättefin bok med extremt många detaljer att titta på på varje uppslag.

En bilderbok till om en matte som tränar sin valp.





Ett gulligt förkläde i vaxduk till pepparkaksbaken i jul!


Två söta klänningar och ett par coola strumpbyxor

På Biltema av alla ställen hittade vi det här fina träpusslet.

söndag 23 augusti 2009

Västerbottenspaj till kräftor

Både ett kräftkalas och en surströmmingsfest har vi hunnit med i helgen. Den här pajen är jättegod till kräftorna och gör att det blir lite mer mat än bara kräftor, bröd och ost.

Botten:
2 ½ dl vetemjöl
100 g smör
2-3 msk vatten

Sätt ugnen på 225 grader.Kör ihop smör och mjöl till en grynig massa i matberedaren. Tillsätt vatten under tiden maskinen går så att det precis tar ihop till en deg. Tryck ut degen i en pajform, nagga och grädda ca 10 min.

Fyllning:
250 g riven västerbottensost
3 dl vispad vispgrädde
2 ägg
salt, peppar

Gör i ordning fyllningen medan pajskalet förgräddas. Blanda alla ingredienser till fyllningen och bred ut i det förgräddade pajskalet. Sänk ugnen till 200 grader och grädda i ca 30 min eller till fyllningen har fått fin färg och "stannat"

Taklagsfest i sikte?




Sambon var kompledig i fredags så då passade vi på att göra en shoppingtur på byggsnabbköpet i grannstaden. Det var andra gången jag var där och för mig som varken är särkilt hemma på byggfronten eller på butiken så var det ett fullkomligt kaos. Det for omkring gubbar med släpvagnar kors och tvärs, truckar med irriterade anställda som försökte packa upp mera virke körde kors och tvärs genom området. Helt plötsligt kan jag förstå hur sambon upplever IKEA... Att vi dessutom kom hem med 50 cm längre (och dyrare) takplåtar än vi behövde för att vi inte hade någon tumstock med oss och alla plåttaken var helt omärkta eller att nockplåtar fanns vid skylten lister och dörrar (det borde man väl förstå??) gjorde att jag fortfarande ryser vid tanken på att bli tvungen att fara dit och handla fler gånger. Men jag vet att alternativet är att handla mycket dyrare på vårt lokala byggvaruhus, och där får man inte hämta själv och man får ingen hjälp om man är privatperson (och tjej hemska tider) att jag inte vet vad som är värre. Varken Ernst eller Martin kan inspirera så mycket till hemmafixande att det uppväger otrevligheten i att tvingas handla byggvaror. När kommer byggvaruhuset som har vanlig enkel service och ordentlig skyltning som varumärke?






Nåväl, till slut kom vi i alla fall hem med det vi behövde så att vi kunde sätta igång med byggandet! Det var takläggning som stod på programmet den här helgen. Vi byggde en ställning på insidan av ladan och sedan stod sambon på den medan jag var hantlangare på marken och sågade till alla plankor och skickade upp saker. En spik slog jag också i, synd bara att just den plankan hamnade fel så att vi blev tvugna att ta ta bort den plankan... Tyvärr så regnade det idag så det var inget kul byggväder, därför hann vi inte få taket på plats bara regla upp det. Inte så bara förresten. Så här ser det ut nu:

Vi ställer reglarna ovanpå de gamla takåsarna för att de ska synas inifrån när vi har isolerat och spikat på innertaket.

Pocket och prassel 3.0

Här kommer svaren på En bok om dagens frågor för att min hemlige bokvän ska veta lite mer om vad jag tycker om.

Jag svarade ganska utförligt på liknande frågor när jag var med i pocket och prassel-utbyte 2.0 samt pocketbyte mini. Vad jag svarade då kan ni se här och här. Jag känner inte att jag har så mycket att lägga till sedan dess.

onsdag 19 augusti 2009

Putte i blåbärsskogen

Bilden ska faktiskt vara den här vägen, blåbärsriset växte vågrätt ut från en sten.


Lillisen i stövlar och blå overall (taktiskt)


+En ryggsäck full med fika


+Trevligt sällskap


+Solsken


+Fem liter blåbär i hinken några timmar senare

+blåfläckig hund (det är det inte alla som har...)

=Recept på en trevlig dag


tisdag 18 augusti 2009

Löptik

Nu vet jag varför man säger att en tik löper. Jag håller på att bli fullkomligt galen på min i vanliga fall extremt lättskötta hund. Hon är i löpen och löper gör hon, in och ut och fram och tillbaka mellan rummen. Dessutom har hon värsta hormonhumöret och är skitsur på Lillisen, så fort Lillisen ens tittar åt hennes håll så springer hon iväg till nästa rum, något som Lillisen tycker är jättekul, så hon följer efter, vilket gör att hunden blir ännu mer stressad och ränner omkring ännu mer. TUR att det är en begränsad tid, så här skulle jag inte orka ha det till vardags. Hunden har sin egen säng på övervåningen, hon kan nämligen smita förbi grinden även när den är stängd, men där vill hon inte alls vara, där hon skulle få vara ifred för den jobbiga ungen. Nä, istället vill hon helst ligga i Lillisens lekrum. Undrar varför Lillisen hela tiden "råkar" vara i samma rum som hunden. SUCK. Sedan är det givetvis inte så lätt för en hund att förstå varför hon helt plötsligt måste vara fastbunden när hon är utomhus, i vanliga fall springer hon alltid lös på tomten, det gör att hon inte vill vara ute mer än ungefär en minut åt gången. ja, ni ser att jag är bortskämd som tycker att det här är jobbigt. Då har man inte en hund som är krävande i vanliga fall...

måndag 17 augusti 2009

Fullspäckad helg

I lördags var jag på bröllop! Det är minsann inte varje helg man har det nöjet. Och det är definitivt inte varje helg det är ens egen bror som gifter sig. Det var ett enormt vackert bröllop, både bruden och brudgummen var jättevackra, maten var superb och de nygifta såg bara så underbart nykära ut trots att de faktiskt passade på att fira tioårsjubileum som par i anslutning till bröllopet! Men visst är det typiskt att Lillisen, hon som nästan aldrig är ledsen, fick värsta otröstliga gråtattacken mitt under prästens tal. Tur att favoritkusinerna var där, storasyster S som är 6 år smög tyst och diskret fram till Lillisen och lyckades få henne på bra humör och få med henne ut ur kyrkan för en lekstund istället. Det var bra gjort!!

Söndagen tillbringade vi faktiskt också i kyrkan, det blev ingen lång sovmorgon på söndagmorgonen trots att lilla väckarklockan var utlånad, istället var deet bara att stiga upp, dra på sig finkläderna igen och åka till kyrkan för då konfirmerades Lillisens enda killkusin, N, sig. Det var inte bara han som konfirmerades utan en stor del av alla mina elever från hans årskurs stod också där framme i kyrkan, vitklädda och fina. Jag kände mig faktiskt väldigt stolt, inte bara över N utan över dem allihop!

Jag hann bara hem och dra på mig jeansen så bar det av till bokcirkel. Där blev det förstås en hel del jobbsnack så där dagen före terminsstart (lärarnas terminsstart, eleverna börjar först på torsdag) och det kändes ganska konstigt att inte jag också skulle iväg på något jobb imorse.

Jag tröstade mig med att fara och fynda böcker på loppis istället...

Saffransköket av Yasmine Crowther


Det här är inte en kokbok som man kanske skulle kunna tro när man ser titeln. Vi läste den här boken till den senaste bokcirkelträffen och det var en perfekt bok för det ändamålet, det finns väldigt mycket att diskutera och fundera på i den här boken.


Det börjar med att Sara får ett missfall som indirekt hennes mor Maryam är skyldig till. Det här blir början på en lång resa, både inre och yttre för Sara och för hennes mor Maryam. Mamman flyr nämligen hals över huvud tillbaka till Iran, landet som hon flyttade ifrån många decennier tidigare. Där börjar hon bearbeta sitt förflutna, anledningen till att hon hamnade i England och hon träffar människor som hon lämnade i Iran många år tidigare. Sara blir kvar i England med sorgen efter sitt ofödda barn tillsammans med sin förkrossade far Edward. Maryam bjuder ner även Sara till Iran och där får Sara veta saker om sin mor som hon aldrig hade föreställt sig.


Den här boken väckte många tankar hos mig, den mest omedelbara var diskussionen som vi har här i Sverige kring hedersmord och hedersrelaterat våld. Det är så främmande i vår kultur att en persons handlingar kan få sådana oerhörda konsekvenser som det får i den här boken. Men när jag läste boken så kände jag flera gånger igen resonemangen från en annan bok som jag läste nyligen, nämligen Elsie Johanssons Glasfåglarna, en bok som utspelar sig i Sverige, för bara ett sjuttiotal år sedan. Skammen som Nancys familj är rädda för är väldigt lik skammen som Maryams far vill skydda sig ifrån även om Maryams handlingar får annorlunda konsekvenser. På bokcirkeln pratade vi om att hedersresonemanget egentligen inte handlar så mycket om religion eller kultur utan om att upprätthålla maktstukturer i samhället och om demokrati.


En annan sak som jag tänkte när jag läste boken var att tänk vad mycket lättare livet skulle ha varit om de bara hade kunnat prata med varandra. Maryam träffar sin Edward i England, en man som älskar henne och som ger henne trygghet och en egen familj, men de når aldrig varandra. Oj vad mycket lättare Maryams börda skulle ha varit om hon bara hade orkat berätta lite grand av sin historia för sin make.


Boken visar också väldigt tydligt på vilka enorma kontraster det är mellan det engelska (västerländska) samhället och det iranska. Och det är ingen svartvit bild vi får. Det är inte så att någon av "världarna" framstår som bättre än den andra, det blir väldigt tydligt vilka enorma skyddsnät iranska Maryam har i Iran och hur ensamma vi västerlänningar är, nästan helt utan socialt nätverk.


Det här är några tankar jag fick när jag läste boken, men det finns faktiskt mycket mer att säga om den, så läs den. Trots att det är en tänkvärd bok så är den inte tung eller jobbig att läsa, den är inte speciellt tjock och det är ett väldigt vackert språk. Yasmine Crowther har förmågan att måla upp miljöer så att man inte bara ser dem framför sig utan man känner och luktar dem också inne i huvudet när man läser.

onsdag 12 augusti 2009

Chokladhjärtan

En variant av kakklassiken vaniljhjärtan som jag faktisk har hittat på själv.


ca 6-10 st beroende på formar


Deg:
4 dl vetemjöl

1 dl potatismjöl

3/4 dl socker

200 smör


Hacka ihop alla ingredienserna eller kör ihop degen med matberedare. Lägg degen i kylen en stund medan du gör fyllningen.


Fyllning:

1 dl mjölk

½ dl kaffe

2 msk socker

2 msk kakao

2 tsk potatismjöl

1 msk vaniljsocker


Vispa ihop alla ingredienserna i en kastrull och ge ett uppkok under omrörning.


Tryck ut 2/3 av degen i små kakformar av metall. Fördela fyllningen på degen i formarna. Kavla ut resten av degen till en platta och täck över formarna.


Grädda i 200 graders ugnsvärme ca 15 min.

Sensommarpasta med räkor

Bilden är arrangerad i efterhand, det är därför räkorna ser lika otinade ut som de var :-)


Den här rätten innehåller bara typiskt somriga råvaror, så här i kräfttider är det ofta bra pris även på räkor och både tomater, ruccola, purjo och örtkryddor går att få tag på lokalodlade om man inte är så flitig att man har odlat egna.


ca 3 port


10 knyten tagliatelle

olivolja

2 finhackade vitlöksklyftor

1 tråg körsbärtomater, ca 10-15 st

en rejäl näve ruccolasallad, åtminstone 3-4 dl

½ purjolök

½ dl blandade färska örtkryddor t.ex oregano, basilika, timjan...

citronpeppar


1 burk räkor i lake eller ½ kg räkor med skal

riven västerbottensost, parmesan eller annan smakrik ost

flingsalt

ev. oliver


Koka pastan.

Dela tomaterna i halvor, grovskär ruccolan, strimla purjolöken.

Fräs vitlöken på låg värme i rejält med olivolja, lägg ner övriga ingredienser och fräs på låg värme tills tomaterna och löken har mjuknat. Krydda med citronpeppar.

Servera med räkorna, flingsalt rejält med riven ost och oliver om du tycker om.

Sommarens första pyssel

Sandlåda med flyttbara bänkar

Undersidan av bänken


Jo, det är faktiskt sant, jag har inte pysslat någonting alls den här sommaren, om man inte räknar stugbygget, det är ju ett jättepyssel. Jag har inte haft någon som helst pysselinspiration över huvud taget.



Nu kanske den börjar komma tillbaka, idag har Lillisens sandlåda äntligen blivit klar. Den är tillverkad av en vanlig pallkrage, ni vet en sån där som man brukar odla i. I botten ligger viraduk och sedan har jag bara skottat i sand. Lillisen ínvigde sandlådan redan efter första spadtaget sand, så när lådan var klar var hon redan löess att leka i den... Det är inte så roliga kanter på en pallkrage så fö att få sittbänkar/bord så gjorde jag en egen lösning. En pallkrage är ju inte så stor, därför gjorde jag läsa bänkar av två plankor som jag spikade fast ribbor under som "stoppar". Då kan bänkarna flyttas runt i sandlådan eller tas bort helt om de är i vägen. Lillisen uppskattade lösningen direkt, hon satt på en och hade den andra som bord så mdet var nog en bra lösning verkade det som.

tisdag 11 augusti 2009

Sandlåda

Ett projekt som hela sommaren har halkat bakåt i prioriteringslistan är Lillisens sandlåda. Sambon har skaffat hem sand och alla andra beståndsdelar är också klart, men någon sandlåda har det inte blivit. Idag har vi dock kommit närmare målet än på länge, jag kom så långt som att skära till viraduk till underlag dessutom har jag tagit fram pallkragen som jag ska ha som sarg. Sedan kom jag inte längre. Det berodde på två saker. Först och främst så hittade Lillisen sin pool, den var fylld med en bottenskyla regnvatten som hon snabbt hittade igen och tog ett dopp i. Med kläderna på givetvis. Men ungen var lycklig, åtminstone tills hon började frysa. Den andra anledningen var att jag fick beslutsångest om var sandlådan egentligen skulle vara. Men i morgon ska här skottas sand för nu har jag bestämt mig. Jag lägger väl ut en bild om den blir klar.

Jag har haft två naturupplevelser idag när jag var i fixartagen, attans att jag inte hade kameran i närheten, annars skulle jag ha skrämt bort er från den här bloggen för ett bra tag framåt. Den första var när jag tog fram viraduken till sandlådan. Där i bodde en av de största spindlarna jag någonsin har sett visste ni att jättespindlar kallas för kangrout på pitemål? Det är för övrigt ett av mina favoritord. Och jag vågade döda den (det är därför det har regnat hela eftermiddagen om någon undrade). Den andra upplevelsen kom en stund senare när jag fixade till det sista på grusgången som vi anlade förra sommaren, jag skar bort lite markduksrester som stack upp ovanför gruset. Under markduken fanns nämligen ett snigelbo, säkert tio sniglar på ett och samma ställe och jag lovar att jag har aldrig sett sådan snigelfart när de skulle söka nytt skydd. Där gick min gräns, de vågade jag inte döda, hoppas att det inte var mördarsniglar!

söndag 9 augusti 2009

Värmebölja

Vad gör man när termometern visar 25 grader redan klockan 9 på morgonen? Jo man lägger ner alla planer på att få ngot nyttigt gjort och uppsöker närmaste strand. Med andra ord flydde vi stuglivet (stugan ligger i inlandet) och ringde och väckte sambons syster som mycket lägligt bor vid havet och har egen sandstrand och deklarerade att vi skulle komma och hälsa på.

Det var varmt i vattnet och fläktade en härlig bris, så vi har legat på handdukarna och lapat sol hela dagen. Lillisen har badat, hon skrattade och skrek om vartannat när vågorna sköljde över henne, men upp skulle hon inte. Det är sådana här dagar man ska leva av när hösten kommer!

torsdag 6 augusti 2009

Shopping till hela familjen

Igår var det shopping för många slantar. Inga roliga grejer blev det heller, bara nödvändigt ont för att alla familjemedlemmar ska ha det bra. Jag började på det stora (och enda) leksaksvaruhuset. Där var det grejer till Lillisen som behövde investeras. En potta och barnbestick. När hon hade försökt pricka munnen med min jättegaffel dagen innan så förstod jag att det inte gick att komma undan längre, det är klart att flickan måste få lära sig bordskick och att äta med kniv och gaffel. Det verkar som att det var uppskattade inköp, det går riktigt bra för henne att picka fast mat med gaffeln och få in det i munnen även om hon inte har testat så många gånger än. Pottan är en bit längre bort innan den får göra sitt.

Efter leksaksaffären var det dags för djuraffären. Hunden hade slut mat och även sköldpaddorna, så det var bara att bunkra. Sköldpaddsstackarna hade inte fått ett rejält mål mat på nästan en vecka (inte så allvarligt som det låter, sköldpaddor har inte så stort energibehov), men hungriga var de när jag väl kom med matburken. Några ben till hunden fick också följa med men dom kommer jag inte att plocka fram förrän någon regning dag annanrs är de borta och nergrävda i trädgården på två röda.

För övrigt behöver jag inte längre fundera på vad jag ska roa mig med i höst när jag ska vara föräldraledig. Jag har nämligen blivit virituell jordbrukare, har gått med i facebooks Farmville. Jag gick med igår kväll och jag känner redan att det är något som jag kommer att bli fast i...

onsdag 5 augusti 2009

Glasfåglarna av Elsie Johansson


Den här boken var ett loppisfynd från i våras och nu har jag äntligen läst den.


Den handlar om Nancy, en ung tjej som växer upp i ett fattigt hem i en by utanför Uppsala på 1930-talet. När boken börjar är hon bara 6-7 år och när den slutar är hon ungefär 15. Det är en ganska klassisk barndomsskildring från den här tiden, den handlar om hur fattiga flickor skulle klara sig genom livet och den innehåller både hopp och förtvivlan, det är ingen rosenröd historia, men den är inte heller så mörk och tragisk. Det är en bok som handlar om kärlek trots fattigdom, framför allt om kärleken mellan systrar och mellan en mamma och hennes döttrar.


Tycker man om Moa Martinssons böcker och de andra arbetarförfattarna så tycker man säkert om den här boken också. Jag tycker att den är ganska medelmåttig, klart läsvärd och jag fällde faktiskt några tårar på slutet, men intenågon bok som jag kommer att minnas. Den är ganska lätt att ta till sig och språket är modernt och lättläst även om det finns några dialektala uttryck som ger färg åt berättelsen. Några miljöbeskrivningar är riktigt fina.


Det är nyttigt att läsa sådana här böcker ibland, det ger oss lite perspektiv på tillvaron. När jag skulle laga middag igår så hittade jag ingenting att äta, trots att kylen var halvfull och frysen är proppfull med mat så kände jag mig fattig när jag stod och stekte fisk och kokade potatis utan sås eller grönsaker till. Den här boken fick mig att tänka till, jag har en hel frys och en kyl full med färska mat, jag behöver inte äta möglig limpa eller potatis utan något till, hur fattig jag än känner mig...

tisdag 4 augusti 2009

Våfflor!

Vi skulle bara iväg och handla lite mat. Men så tänkte vi att vi skulle svänga förbi brorsan och svägerskan i grannbyn och kolla in deras altanbygge lite snabbt innan Lillisen skulle sova. Det visade sig att bara svägerskan var hemma, brorsan var nämligen våffelgräddare på ett berg i byn. Det är deras byaförening som har våffelgräddning på berget varje tisdagkväll hela sommaren. Eftersom solen sken och det var behagligt varmt i luften fast klockan närmade sig åttasnåret så skramlade vi ihop alla våra småpengar, lastade in svägerska och hennes hund i bilen och styrde kosan mot berget och VÅFFLORNA!

Vilken avslutning på en härlig dag. Och ännu bättre för sambon för han hade haft en riktig skitdag på jobbet och var både trött, hungrig och arg när han kom hem, men en våffla på ett berg och han blev som en ny människa! Tyvärr visste vi ju inte om att vi skulle på skogspromenad när vi for hemifrån, så stackars hunden missade hela utflykten och jag är nog en av få som har "bergsklättrat" i flip flop-skor, men det gick bra och hunden fick en egen promenad när vi kom hem så hon blev också nöjd och glad till slut. Dessutom vet hon ju inte vad hon missade...

söndag 2 augusti 2009

Stugan tar form!

Skelettet till en stuga!






I helgen har skelettet till vår blivande stuga rests. Sambon timrade tillsammans med min bror K upp hela stugan på en enda dag! Jag, som hade tänkt hjälpa till, blev ivägkörd men det gjorde inte så mycket, jag insåg att jag hade aldrig orkat med att lyfta alla tunga stockar flera meter upp luften för att lägga dem på plats. dessutom är jag höjdrädd, en detalj som jag gärna förtränger ända tills jag av någon anledning blir tvungen att klättra högre än en meter.



Det mest spännande var att få den mittersta takåsen på plats, men med en traktor och en stark bror så gick det bra!



För att få något stabilt att fästa golvåsarna i så har vi lagt ett varv med färska stockar lägst ner, men det innebär också att stugan kommer att bli nästan en halvmeter högre än vad den var när den var lada ute på en äng tidigare i sommar. Det är dock bara yttermåttet som påverkas av det faktumet, innermåtten kommar att vara i stort sett samma som i originalladan, vi får inte högre takhöjd eller så.




Nu har vi skrivit en lång inköpslista med olika takgrejer som vi ska hinna köpa någon gång under veckan, takplåtar, nockplåtar, takskruv, genomtrampningsplast, isolering inte tänte jag att det behövdes så mycket grejer för ett ynka yttertak, takplåt och spik trodde jag räckte... Tur att man inte är i byggbranschen :-)




En helt annan historia av Håkan Nesser


Den här boken hittade jag lite gömd i min att läsa-hög, jag har helt glömt bort varifrån den kommer, har jag köpt den eller lånat den av någon? Ingen aning, ändå brukar jag ha järnkoll på varifrån mina böcker kommer.


Hur som helst så var det här en av de bästa böckerna jag har läst på länge och än en gång förstär jag varför Håkan Nesser är en av mina favoritförfattare. Jag är kluven gentemot hans van Veeteren-serie, tyckte att de var ganska alldagliga dessutom störde det mig att jag inte kunde placera dem geografiskt (de utspelar sig i en påhittad stad i ett icke namngivet europeiskt land). Däremot Kim Novak- och Piccadilly Circus- böckerna älskade jag. Det är anledningen till att jag inte har kastat mig över hans nya deckarhjälte, Gunnar Barbarotti. Nu ska jag göra det...


Gunnar Barbarottí verkar vara en ganska sympatisk man som är nykär samtidigt som han oroar sig över sin 19-åriga dotter som precis har flyttat hemifrån. När han ska åka iväg på välförtjänt semester tillsamman med sin ganska nyvunna kärlek möter han brevbäraren i trapphuset. Han tar emot sin post direkt i handen istället för att låta den ligga i brevinkastet tills han kommer hem. Detta kommer han att ångra många gånger de närmaste veckorna... Människor börjar mördas och före varje mord får Barbarotti ett brev i förväg som talar om vem som kommer att mördas. Det visar sig att de som mördas fem år tidigare träffades på en fransk semesterort och tillbringade några ödesdigra dagar tillsammans.


Min första tanke när jag hade läst ut den här boken var att jag måste läsa den en gång till nu när jag vet slutet. Bara för att alla pusselbitarna serveras inte i slutet, utan de finns gömda inne i berättelsen. Det här är en bok för alla bokcirklar, åtminstone jag skulle behöva hjälp av några fler kloka hjärnor för att få ihop alla pusselbitar i den här historien. Att pusslet inte går ut helt och hållet vid första anblicken kan ju i vissa böcker vara väldigt störande, men konstigt nog inte här. Men vill du ha historien serverad på ett silverfat i slutet är det här nog inte en bok för dig.