torsdag 30 september 2010

Viltrapport

Inte är det ut i skogen man ska gå om man ska se vilt. Sambon har jagat älg för fullt den här månaden. Ingen enda älg har han sett på hela hösten. Men en kvällstur efter E4 till grannstaden i rusningstid gav desto större viltutdelning. Inte mindre än sju älgar såg vi, alla inom loppet av fem minuter dessutom. Som tur var höll sig alla på sin sida av viltstängslet.

Jag har peppar peppar ännu inte sett någon älg efter vägen till mitt jobb. Sedan storasyster började på dagis har jag nämligen börjat köra en ny väg till jobbet. En betydligt mindre och ensligare väg än den "vanliga" och där finns mycket skog men definitivt inget viltstängsel. Under älgjakten har det till och med suttit älgjägare på pass i diket när jag har kört förbi. Som tur är har ingen än så länge tagit lilla vita blixten för en älg. Och som tur är så har ingen älg hoppat ut framför mig ännu heller, älgen skulle nämligen ha betydligt bättre odds än mig vid en krock med den bilen.

tisdag 28 september 2010

Mitt nya hem???

Har tillbringat de senaste dygnen långt mer på jobbet än på hemmaplan. Igår kväll var det pedagogiskt café inne i stan. Där var det några lärare som berättade om olika kurser på temat etik, ledarskap och lärande som de har gått. Intressant att lyssna på synd bara att jag inte hade varit så förutseende att jag hade tagit med mig något att skriva på, det kom upp en del bra idéer faktiskt.

Ikväll var det jag som stod i rampljuset tillsammans med min mentorskollega, vi har nämligen haft föräldramöte. Däremellan har jag hunnit ha vanlig arbetsdag med lektioner och allt precis som vanligt. Just nu känner jag mig minst sagt urblåst i skallen. Tror att jag ska ta en promenad och sedan god kopp te för att rensa hjärnan.

måndag 27 september 2010

Min typ brorsa av Johanna Lindbäck

Min typ brorsa


Den här boken hittade jag i svenskdepån på jobbet, en bok som mina kollegogor har köpt in medan jag har varit hemma. Mina elever valde den som högläsningsbok och då är det ju bra om jag har någon aning om vad jag egentligen ska läsa för dem!

Boken handlar om Nina och Daniel och den berättas omväxlande ur Ninas och Daniels perspektiv. Ninas mamma och Daniel och hans bror Willes pappa har träffats via nätet och blivit kära. Boken handlar om hur den nya familjen sakta men säkert lär känna varandra och blir en familj. Framför allt är det en kärlekshistoria mellan Nina och Daniel.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken, av många anledningar. För det första, den utspelar sig i Luleå och Umeå, en viktig detalj för ungdomar från Norr- och Västerbotten, skönt att slippa storstadsperspektivet samtidigt som den lika gärna skulle kunna utspela sig var som helst i Sverige. Fördomarna som vi norrlänningar (jag med) älskar att spä på om skoter, Norrlands guld och renar på gatorna saknas helt, tack för det! För det andra ungdomarna i boken är helt vanliga, ganska nördiga, ganska pluggiga ungdomar utan sociala problem. Tack för det också, i allt för många ungdomsböcker verkar författarna ha haft som mål att stapla så många problem som möjligt på så få sidor som möjligt men inte här. För det tredje, bokens vuxna är alldeles vanliga trygga vuxna som faktiskt lyssnar på sina barn och gör sitt bästa för att barnen ska ha det bra och få en trygg uppväxt, med normala värderingar utan sjukdomar eller missbruk. Tack för det! För det fjärde, stämningen i boken är feelgood, den känns mysig och trivsam att läsa och man mår lite bättre efter att man har läst den än vad man gjorde innan (många ungdomsböcker har motsatt effekt på mig, då kan jag tänka mig hur bra en halvdeppig tonåring kan må efter att ha läst vissa ungdomsböcker). För det femte, ungdomarna i boken rör sig i miljöer som man kan känna igen och läsa om med alkohol, bimbotjejer och strulputtar men dessa typiska tonårsfenomen blir bara oväsentliga bihandlingar och framstår inte alls som viktiga. Tack för det. Johanna Lindbäck verkar vara en klok person som kan väva in sunda värderingar i en text så att det blir självklart istället för moralkakor. Snyggt!

Det här är feelgood på hög nivå och jag tror att alla åldrar kan ha behållning av att läsa om Nina och Daniel!


söndag 26 september 2010

Pinnbröd och falukorv och en skattkista eller två!

En absolut strålande vacker höstdag vaknade vi till idag! Efter en aningen knaper frukost, söndagar är veckohandlingsdag, därför är det alltid ebb i kylskåpet på söndagmorgnar, funderade vi på vad vi skulle hitta på. Gårdagens geocacherunda hade gett mersmak så vi var ganska laddade för ytterligare en runda idag. Lite sällskap är ju aldrig fel så vi ringde till kompisarna som bor nästan granne med cachen vi skulle ta. De var pigga på en skattjakt så det var bara att slänga ihop lite kaffe, bullar och pinnbrödsdeg och fara.

Cachen låg nästan en kilometer från närmaste bilväg, så det blev en riktig långmarsch för de små att komma fram till skatten. Alla fyra barn som var med var jätteduktiga, inga sura miner även om det inte var helt lättpromenerat. Väl framme blev det välbehövlig fikapaus med vacker utsikt över stan innan själva skattjakten började. På vägen tillbaka hade vi rejält trötta barn men fortfarande inga sura miner!

Vi hade också förberett en egen skatt som vi skulle gömma på ett bra ställe. Dit är det bilväg hela vägen och det var nog tur efter den lite tuffa förstacachen. Där blev det först korv och pinnbrödsgrillning i solen innan vi gömde vår skatt och for hem, nöjda efter en lyckad söndag!

Tråkigt nog kan jag inte bjuda på några bilder, kameran låg nämligen kvar i bilen. Dessutom vill jag inte avslöja var vi har varit idag...

lördag 25 september 2010

Latlördag!

En hel dag helt utan planer. Då blev det en förmiddag i tvättstugan och lite fikabesökare mitt på dagen. Dessutom hann jag iväg på en löprunda! Det var nästan två veckor sen sist jag sprang, så idag gick det relativt lätt. Lite träningsvärk har jag faktiskt haft sedan mitt galopperande tidigare i veckan, förmodligen för att jag spände mig av nervositet.

På eftermiddagen tog vi bilen och drog iväg på en geocachingrunda medan barnen sov middag. Tänk vilka mysiga ställen det finns alldeles i närheten utan att man vet om dem. På det sättet fyller geocaching verkligen en funktion genom att visa på utflyktsmål som man kanske inte hade vetat om eller som det inte blir av att besöka om man inte har ett ärende. Det enda som var lite trist idag var att det blev lite hastigt påkommet så vi hade inget fika eller så med oss. Det hade inte suttit fel!

Ikväll blir det förmodligen tv-kväll, något annat står inte på planeringen i alla fall.

torsdag 23 september 2010

Egentligen skulle jag ha...

... farit till stan och shoppat vinterskor till storasyster och diverse födelsedagspresenter.
...bakat tårta och fika
...varit på bibblan och lämnat igen ett gäng böcker

Istället har jag...
...plockat undan efter dagens middag
...gjort ett karriärstest på nätet
...försökt få en desperat gallskrikande bebis att sova, det försöker jag fortfarande

onsdag 22 september 2010

Man ska möta sina rädslor!

Stalldag idag! Jag hann inte ut medan det var dagsljus, därför blev det en stund på ridplan ikväll. Efter lite uppvärmningssitsövningar travade vi lite, red lite öppnor (hästen går "snett" så att bakbenen traskar på som vanligt medan frambenen trampar i kors) och lite annat smått och gått som vi gjort många gånger tidigare. Hästen kändes jättefin och jag kände för en utmaning. GALOPP! Det är något som det har gått troll i för mig sen jag red på ridskola. Det hände nämligen alltid farliga situationen på ridskolan när vi skulle galoppera. Jag har galopperat en del med min egen ridlärare men på grund av mina långa avbrott i ridningen så har jag aldrig kommit igång med galoppen på riktigt och framför allt har jag aldrig kommit över min galopprädsla.

Men ikväll när hästen kändes så himla fin, jag vet att jag rider en av världens snällaste och lydigaste hästar och jag vet att jag egentligen inte har dålig balans eller så, så vågade jag idag ta steget. Det blev inte många språng mellan varje avsaktning, men vilken adrenalinkick att jag vågade! Jag vågade testa och det gick helt utan missöde. Givetvis är det skillnad på rädslor och rädslor. Hade inte ridningen känts så extremt bra idag hade jag aldrig testat och om det inte hade känts som att jag hade kontroll efter första försöket hade jag inte fortsatt, respekten och säkerhetstänket får man inte tappa även om man utmanar sina rädslor. Oj vad jag skulle vilja ha tid att rida åtminstone ett pass till varje vecka! 

tisdag 21 september 2010

Aulan anfaller!

Tänk vad vi tänker olika. Det värsta är ens egen människosyn avslöjas genom vad man tror att andra tänker. Jag ska ge ett exempel:

I onsdags skulle mina elever få se film i skolans aula. Den används till allt från biosalong till föreläsningssal till musik coh teaterscen. Filmduken styrs av ett reglage på väggen uppe på scen. Mot samma vägg stod en stor vikbar kulissvägg lutad. Givetvis framför reglaget. Givetvis lyckades jag välta kulissen när jag skulle hissa ne filmduken. Jag hann hoppa undan förutom mitt mitt högra underben som fick dämpa fallet. Det gjorde ont och mitt ben blev blått från knä till fotled förutom en liten bit av benet som fick skrapsår istället.

På fredagen hade jag planerat att fara på badhuset med storasyster efter jobbet. Men när jag tittade på mitt ben så struntade jag i det. Jag tänkte att folk skulle se mitt blåslagna ben och tro att någon hade misshandlat mig eller att jag hade varit full och ramlat. När jag berättade hela historien på jobbet idag och beklagade att det inte hade blivit något badhus förstod inte mina arbetskamrater varför jag inte kunde fara på badhuset med ett blåslaget ben. De drog nämligen slutsatsen att jag hade spelat en stenhård innebandy eller fotbollsmatch och blivit blå. Undra om en skådis hade kunnat se den riktiga orsaken till mina blåmärken? Men vad säger då mina förutfattade meningar om mig? Finns det någon psykoanalytiker i läsekretsen tro?

söndag 19 september 2010

Svinhugg av Marianne Cedervall




Den här boken har legat inprogrammerad i min mobil länge, länge. Nu har jag äntligen lyssnat klart. Som ni förstår så är jag inte helbegeistrad, då skulle det inte ha tagit så länge att lyssna. Tidigare i somras lyssnade jag på fortsättningen till den här boken, Svartvintern och blev helsåld, jag tyckte att den var helt underbar. Jag har lyssnat på båda böckerna och även i Svinhugg är det gotlandstalande Susanne Alfvengren och tornedalstalande Gun Olofsson som läser och det är ett vinnande koncept, väldigt lyckat.

Svinhugg börjar på Gotlandsfärjan, Miriam och Hervor är på väg till Miriams nyinköpta gamla kapell i byn Karpe Kviar på Gotland. Ganska snart visar det sig att de inte bara är där för att renovera ett charmigt sommarhus på Miriams hemö utan att de har betydligt viktigare mål än så.

Det framgår ganska snabbt att det här är inga väna gamla ungmöar utan i högsta grad driftiga kvinnor som verkligen tar saken i egna händer för att få igenom sina syften. Här predikas det inte att man ska förlåta och gå vidare, Miriam vill ha hämnd, ivrigt påhejad av norrlandshäxan Hervor. Det är de tre affärsmännen Ivar, Torsten och Per-Henrik som ska bli föremål för Miriams hämnd, de har nämligen lurat Miriam ekonomiskt åtta år tidigare och försatt henne i personlig konkurs.

Det som var den stora charmen med Svartvintern enligt mig var persongalleriet, det var så helsköna människor i den boken. Týdligen är inte gotlänningarna lika charmiga, för här är persongalleriet inte särskilt spännande. Det är också ett evigt upprepande som blir jobbigt efter ett tag och det tar väldigt lång tid, minst halva boken, innan berättelsen tar fart på allvar.

Jag tycker definitivt att Miriam och Hervor är värda att lära känna, framför allt Hervor är en härligt färgstark person, men jag tycker att man kan hoppa över Svinhugg och gå direkt på Svartvintern, det är först där Marianne Cedervall har hittat rätt i sitt skrivande.

Lasagne till hela familjen 3-4 vuxna och ca 4 bebisportioner

Poängen är att man lagar lasagne till hela familjen men väntar med salt och buljongtärning tills såserna är helt färdiga. Ta av till bebisen och salta sedan. Med snabbmakaroner istället för lasagneplattor blir lasagnen lättare att äta, och från 8 månader kan barnen börja försöka pilla i sig makaronerna på egen hand. För mindre bebisar mixar man alltihop till sådan konistens att barnet kan äta det. Späd ev med lite vatten när du mixar.

2 dl snabbmakaroner kokas enl förpackningen.
Lasagneplattor till resteten av familjen

Köttfärssås:

500g köttfärs
1 gul lök
1-2 rivna morötter
1 vitlöksklyfta
1 msk margarin
1 pkt krossade tomater
2 dl vatten
1 tsk paprikapulver
1 tsk oregano
1 tsk basilika
1 tsk timjan
peppar
2-3 dl vatten
1 köttbuljongtärning
salt

Fräs grönsaker och köttfärs på låg värme (bebismagar mår inte bra av brynt mat) i margarinet. Häll på krossade tomate och 2 dl vatten. Krydda med allt utom saltet. Låt puttra under lock ca 10-15 minn. Ta av ca 1½ dl köttfärssås till bebisportionerna. Tillsätt mer vatten och buljongtärning (lasagneplattorna behöver mer vätska än makaronerna). Koka upp. Smaka av och salta/krydda mer om det behövs.


Ostsås

1 l mjölk
1 dl vetemjöl
vitpeppar
200-300 g ost
salt

Vispa ihop mjölk, mjöl och peppar i en kastrull. Koka upp under omrörning och låt puttra 3-5 min. Tillsätt osten. Ta av 1 dl sås till bebisportionen. Smaka av och sala familjens sås.

Varva köttfärssås, lasagneplattor och ostsås i en smord ugnsfast form till familjen Grädda i 225 grader ca 30-35 min eller tills lasagneplattorna är mjuka. Täck med ett bakplåtspapper om lasagnen blir för mörk för fort.

Till bebisen:
Blanda makaroner, köttfärssås och ostsås i en skål. Låt svalna. Mixa ev. Dela upp i portionsformar och frys in det som inte går åt samma dag.

fredag 17 september 2010

Långkok med högrev för alla åldrar

Jag har sovmorgon på fredagar den här hösten. Det är superhärligt! Inte så länge att man hinner påbörja något stort och tråkigt, utan bara så länge att man hinner drälla omkring utan att göra nåt speciellt.

I morse var "inget speciellt" att tömma och ladda en diskmaskin, mangla och vika lite tvätt, sortera upp en massa kläder som storasyster har ärvt från sin kusin och att starta ett långkok till middag. Jag satte igång långkoket innan jag for på förmiddagen, sedan fick det sköta sig själv i ugnen medan jag jobbade. De sakerna tar inte så lång tid så jag hann både sitta och pimpla kaffe med sambon, leka med barnen och läsa tidningern TVÅ varv också!

Så himla härligt att komma hem, känna doften av mat och ha middagen nästan färdig när jag kom hem i eftermiddags! Långkoket, det var ett recept som jag hittade i senaste buffétidningen.  Lite var jag förstås "tvungen" att ändra i receptet...



ca 4 port

1 kg högrev (jag hade älg, vad annars...)
1 morot
1 lök
3 vitlökskyftor
2 krossade enbär
5 dl öl
1 buljongtärning
½ dl soja

1 dl vispgrädde
2 msk maizena majsstärkelse
1-2 msk gele (jag tog svart vinbärssaft istället)
salt och peppar

Dela moroten 3-4 cm bitar. Klyfta löken, krossa vitlöksklyftorna med en flatsidan av en kniv mot skärbrädan. Lägg grönsaker, enbär, öl, buljongtärning och soja i en lergryta (blötlägg först), eller järngryta. Koka upp allt, lägg i köttet. Lägg på locket och ställ i ugnen på 125 grader ca 3-6 timmar.

Ta ut grytan ur ugnen, ta upp köttet och linda in i smörpapper. Sila över skyn i en ren kastrull. Koka upp. Blanda maizena och grädden. Rör ner redningen i skyn, koka upp. Smaksätt med saft eller gelé samt salt och peppar.

 Sär upp köttet och servera med sås och mos samt en sallad.



Potatis och palsternacksmos:

6-7 stora potatisar
1-2 palsternackor
kokas
Mosa med "potatisstöt" eller potatispress, tillsätt 1 msk smör och mjölk till lagom moskonsistens. Salta och peppra.

Barnmatsversionen:
Lillasyster fich samma mat som oss och tyckte att det var en höjdare. Till hennes portion tog jag bara av mos och sås innan jag saltade. Köttet skar jag i små små bitar. Såsen innehåller ju en del salt i form av soja och buljongtärning, så var sparsam med den till de minsta, gör ett löst mos istället så behövs knappt någon sås.

onsdag 15 september 2010

Höstrusk

Riktigt ruggigt höstruskigt väder har vi haft idag. Då blir jag extra sugen på att bara sitta och kura med en stickning eller en bra bok. Istället har jag försökt sätta mig in i valet, jag har varit pinsamt eftersatt där. Jag gjorde svt:s valkmpass nyss. Enligt den ska jag rösta på Vänsterpartiet, FI och Sverigedemokraterna i nämnd ordning. Inget av partierna hade jag tänkt rösta på och nog kan man fundera på vad jag har för extrema värderingar när jag ombeds rösta på ett parti som förknippas med kommunister och ett som förknippas med nazister. Ett är då säkert och det är att jag inte kommer att rösta på något rasistiskt parti som förvränger sanningen och samlar lättköpta poäng på förenklade lösningar till stora problem.

Det partiet som jag verkligen har tänkt rösta på hamnade ganska långt ner på listan över åsikter som matchade mina. Kan det vara en anledning till att jag alltid brukar ångra min röst i efterhand? Jag kanske helt enkelt inte satt mig in tillräckligt bra i vad de olika partierna verkligen vill? Förutom valkompassen har jag sett hela partiledardebaten mellan Mona och Fredrik på webb-tv, dessutom hade jag tänkt försöka se så många partiledarutfrågningar som jag hinner fram till på söndag. Känns nästan som tentaplugg det här...


Garnet är Raggi, mönstret samma som förra årets kollektion sockar till storasyster, men färgen är annorlunda, dessa går mer mot lila än hennes gamla.


Igår var jag på en riktig pysselkväll med två av mina svägerskor. Jag stickade klart storasysters sockar dessutom virkade jag en hel del på blomstermattan, men innan kvällen var slut hade jag rivit upp lika mycket som jag hade virkat, så det hamnade på plus minus noll i slutändan.

Hem från svägerskan tog jag en promenad. Och jag chockerade mig själv med att inse att jag faktikst har gått och blivit mörkrädd på gamla dar. Det har jag aldrig varit förr. Visserligen hade jag ingen hund med mig igår, det ger ju onekligen en viss trygghet även om vår hund inte direkt kan kallas skräckinjagande ;-) Hur som helst så måste min nytillkomna mörkrädsla bero på bristande vana, det är bara att kasta sig ut i mörkret varje dag nu när hösten är här och utmana demonerna...

måndag 13 september 2010

Jag vill! som storasyster brukar säga!

Mitt börja-jobba-pepp håller fortfarande i sig och förmodligen håller jag på att ta livet av mina kollegor med all entusiasm! Nackdelen är att det är mycket jag vill hinna på hemmplan också, men vad jag verkligen hinner är starkt begänsat.. Dessutom måste man ju hinna med att vila också!

Detta vill jag hinna:
Sticka sockar och vantar till barnen
Virka en blomstermatta till storasyster
Läsa Dödssynden av Harper Lee (har läst ca 15 sidor...)
Läsa ungdomsböcker till jobbet
Plocka in vinbär och koka saft
Plocka lingon och koka sylt
Leta reda på några fler geocachar inna snön kommer
Rida minst två gånger i veckan
Springa minst två gånger i veckan
Promenera varje dag
Pyssla och dricka te med mina vänner
Gå på fågeljakt med hund och sambo

Jag tror att det var typ allt...

söndag 12 september 2010

Vem ska man tro på, tro på, tro på?

Sitter och ser på partiledardebatten mellan Mona och Fredrik i svt. Oj vilket ordbajs. Det känns som att man lika gärna kan slå med tärningen som att försöka sätta sig in i sakfrågorna. Men jag tror att jag har bestämt vad jag ska rösta på.

Hittills har jag röstat i tre riksdagsval och varje gång har jag försökt sätta mig in i de olika partienas politik och verkligen rösta vad jag tror på. Varje gång har jag också ångrat mig bara några månader in på den nya mandatperioden. Så vete sjutton om jag inte ska använda tärningen i år. Jag tycker inte om att man nu för tiden i praktiken röstar på två block. Jag tycker om vårt svenska system med många olika partier med många olika åsikter. Om jag röstar på ett parti så gör jag det för att jag gillar vad det partiet står för, då vill jag inte indirekt ge min röst till två eller tre andra partier "på köpet".

Nåväl, en vecka kvar, sen blir det bara det vanliga gnället kvar och vi kan få se vanliga tv-program igen.

lördag 11 september 2010

Flyg fula fluga flyg

Idag har fenomenet flugskit fått en ny innebörd i min värld. Att hösttraditionen fönsterputsning har fått en ny prioritering hemma hos mig hänger ihop med nämnda flugskit...

Jag vaknade i morse med riktig städlust. Det är inte ofta minsann. Mest akut att städa var övervåningen och köket. Övervåningen kändes enklare och väldigt nödvändig. Det är nämligen något år sen jag senast tog övervåningen lite mer grundligt. I våras hade jag fullt upp med att underhålla lillasyster och storasyster och allt löpande, sommaren har handlat om stugbygge, förra hösten och vintern hade jag fullt upp med att hålla mig vaken på grund av lillasystern som var i magen, storstädning av övervåningen blev bortprioriterat... När jag senast putsade förnstren däruppe är alltså minst 1½ år sen, förmodligen ännu längre sen eftersom jag inte längre minns när jag senast putsade fönstren däruppe. För att slippa gå ner och byta vatten i onödan tänkte jag börja med att torka fönstren. Sovrummet gick bra. Sedan fortsatte jag´med storasysters sovrum. När jag vickade runt fönstret rasade det ut fullt med flugor. Levande, halvsovande flugor, döda flugor och ett flera millimeter tjockt lager av kolsvart segt flugskit. Det till och med luktade fluga...

Först stängde jag bara fönstret igen. Jag ett djupt andetag och öppnade igen. Det bara rasade ut flugor. Storasyster och jag hjälptes åt att slå ihjäl ett gäng av dem, sedan sprutade jag insektsmedel på resten (jag vet, varken djur eller miljövänligt...). Sedan skrubbade jag, tack för att det finns mirakeltrasor. Detta enda fönster tog över en timme att sanera från flugskit och fluglik. Tidigare har jag mest sett fönsterputsning som en estetisk verksamhet, nåt man gör för att utsikten ska bli vackrare. Nu förstår jag att det även finns goda skäl även ur hygienisk synpunkt att putsa fönstren.

Det var förmiddagspasset. Efter lunch var det dammtorkning bokstavligt talat från tak till golv och nya sängkläder. I natt kommer jag att sova gott!

tisdag 7 september 2010

Flexibilitet och problemlösningsförmåga heter det visst

Min dag startade klockan sex idag. Båda barnen skulle skjutsas till barnpassning före jobbet för sambon skulle jaga älg. Snälla svägerskan M hade lovat att vara dagmamma. Jag är inte van behöva fixa både mig själv och båda barnen på morgonen så jag garderade med att stiga upp i god tid. Morgonen knallade på i ett ganska lagom tempo ända tills det började närma sig att fara. Efter att ha klätt på lillasyster och placerat henne i säkert förvar i babyliften gjorde jag väl tre-fyra infångningar av storasyster innan jag hade tråcklat på henne alla kläder hon behövde. När jag väl hade fått ut oss genom dörren hade storasyster ohämtat sin vattenkanna som tydligen skulle med till kusinerna. Llillasysters tutte var på vift. Bilnycklarna var kvar inne. Det tog en kvart att få på oss ytterkläder och tråckla in oss i bilen. Redan efter planeringen... Storasyster var jätteglad över att få vara hos kusinerna och jag tror att glädjen var ömsesidig! Stora kusinen S liftade med mig till skolan medan mina tankar förflyttades från hemmaliv till jobbliv.

Paniken kom! Jag hade glömt att köpa mjukost, själva huvudingrediensen till soppan som första gruppen skulle laga på morgonen! Tur att jag hade betänketid en stund medan jag körde till jobbet. -Vad har jag i kylen på jobbet? Vad kan man göra av det som dessutom femmor hinner och klarar av att göra på sin tredje hk-lektion någonsin?? Soppa var planerat, så soppa fick det bli. När jag var framme på jobbet hade jag tänkt ut ett recept. Bara fram med penna och papper och skriva ner det. Att starta en dator hade jag aldrig hunnit, så barnen fick träna sig på att läsa handstil. Jag kom till jobbet en kvart innan lektionen skulle börja, på 10 minuter hade jag konstruerat receptet och plockat fram i klassrummet, så jag hann till och med dricka en kaffekopp innan arbetsdagen började på riktigt. Och vet ni vad! Soppan blev succé!

Resten av dagen blev riktigt bra, fullspäckad men under kontroll. Och barnen hade haft en jättebra dag hos kusinerna. Och sambon har inte hittat nån älg.

Riktigt slut är dagen inte än, ett pass i tvättstugan återstår efter läggning av barnen. Sen ska jag leta fram sticknålarna och sticka lite raggsockar till storasyster. Undrar om jag kommer ihåg hur man gjorde, jag hade ju ångan uppe i sockbranschen i höstas.

Räddaren i nöden-morotssoppa 4 port

Härligt solgul och med en frisk smak av ingefära gjorde den här soppan succé hos femmorna!

1 gul lök hackas
2-3 morötter i slantar
1 msk margarin
8 dl vatten
2 buljongtärningar
1 tsk gurkmeja
2 krm ingefära
1 burk creme fraiche
salt, peppar

4 skivor rökt skinka

Fräs lök och morötter i margarinet på svag värme någon minut. Tillsätt vatten, buljongtärning, gurkmeja och ingefära. Koka 5-10 min tills morötterna är mjuka. Rör ned creme fraiche och smaka av med salt och peppar.

Skär skinkan i strinlor och toppa soppan med skinkstrimlorna i tallrikarna vid servering. Bjud med ett gott bröd.

söndag 5 september 2010

Grått grått mera grått


Faktiskt är det inte vädret jag syftar på utan vår lada. Dörren och fönstren fick ju en grå lasyr för några veckor sen. I helgen kom fodren runt dörr och fönster på plats. Runt dörren blev det riktigt fläskiga foder, 220 mm breda. Det normala är väl sisådär en decimeter smalare. Anledningen till dessa mastodontfoder var att vi ville dölja kanterna på den gamla ladgluggen.



Innan vi målade såg det väldigt överdimensionerat ut men efter ett varv med vår kära gråa lasyr smälte det in riktigt bra mot den grå timmerväggen. Något man kanske inte tänker på när man ska lasera är att hyvlat virke och ohyvlat blir helt olika i färgen. Det ohyvlade virket suger in mer av pigmentet, därför blir det mycket mörkare, dessutom går det åt betydligt mer av lasyren på det ohyvlade virket.




Fönstret på väg att få ett foder.

Förutom byggnationer har jag hunnit skörda en buske svarta vinbär, det gjorde jag före jobbet i fredags. Jag har sovmorgon till tolv på fredagar, så det är inte så att jag har gått och blivit morgonpigg av mig. Koka saft av bären hann jag inte på fredagen, så de fick stå i sin hink till ikväll i skuggan på bron, men bären verkar inte ha tagit skada av det som tur var. Istället för att koka saft på fredagkvällen passade jag på att svänga in till stan alldeles själv. Jag gjorde riktigt fina fynd, bland annat vinterjacka och overall till barnen för en hundring styck. Lite underkläder till mig själv, och lite mössor och vantar blev det också. Sen bar det av upp till stugan där resten av familjen väntade.

Saften kokade jag ikväll efter att vi kom hem från stugan. Jag har inte ens hunnit smaka den ännu. Den här gången blev det vanlig enkel svart vinbärssaft utan smaksättningar eller andra experiment. Recept på vinbärssaft med citron hittar du här. Det receptet är för röda vinbär och med citron, man gör exakt likadant med svarta vinbär, citronen kan man antingen ta med, byta ut mot lime eller helt enkelt skippa.

torsdag 2 september 2010

Energikick!

Jag har fått en sån energikick av att jobba, jag är hur pigg som helst! Igår sprang jag 2-3 km på väg till svägerskan M som bor bakom stora berget. Det var i och för sig inte tack vare jobbet jag fick för mig att springa, det var bara det att jag lyckades pricvka in en störtskur iskallt regn som kom precis från att jag hade hoppat ut ur bilen för att påbörja promenaden de sista kilometrarna tills jag var framme hos svägerska och svåger. Men det kändes så himla bra när jag väl sprang att jag blev inspirerad att sätta igång med löpningen igen. Nu har jag ingen amning att skylla på, bara fem kilo gravidfläsk att försöka skumpa bort...

Jag brukar försaöka vara disciplinerad och sätta igång mina löpil försiktigt, men när vi idag hälsade på svägerskan C och hon precis hade kommit in från en löptur blev jag så peppad att jag bara var tvungen att fara ut idag igen, när vi kom hem. Det gick ännu bättre idag! På jobbet kom det upp en lista för frivilliga fredagslöpare, det är klart att jag vill vara med! Det har jag dock inte diskuterat med hemmapappan ännu...

Det är så himla skönt med mörker när man ska börja träna upp en närapå obefintlig kondis. Ingen ser en...

onsdag 1 september 2010

Stormvarning av Anthony Horowitz


Det här är ett boktips som jag fick av en av mina elever. Nu gäller det för mig att snabbt försöka uppdatera mig i ungdomsböckernas magiska värld eftersom jag har varit pinsamt dålig på att hålla mig ajour med den genren medan jag har varit mammaledig.

Stormvarning är första delen av tio om den fjortonårige superagenten Alex Riley. Han är en agent, väl så tuff som James Bond men utan hans kvinnotycke. Till vardags är han dock en helt vanlig, föräldralös skolpojke som lever tillsammans med sin hushållerska Jack i ett stort hus. Det är en klassisk spionroman men för ungdomar. Handlingen är rakt på sak utan parallellhandlingar eller annat som trasslar till det, dessutom är det action hela vägen, jag sträckläste den här boken, den gick inte att lägga ifrån sig när man väl hade kommit in i den.

Boken börjar med att Alex förmyndare dör i en trafikolycka. Plötsligt börjar mystiska män svassa omkring honom och det visar sig att det är män från MI5. Förmyndaren Ian Riley visar sig ha varit hemlig agent som har mördats under ett viktigt uppdrag. Alex blir värvad för att ta vid där förmyndaren slutade. Han hamnar först på agentskola innan han utrustas med superdesignade hjälpmedel a´la James Bond. Sedan skickas han till den stenrike men mystiske välgöraren Herord Sayle. Den mannen har lovat att skänka var sin superdesignad specialdator till alla Englands skolbarn. Men så genesrös kan väl ingen vara utan att det ligger en hund begraven? Alex är både modig och nyfiken, dessutom råkar han både ha svart bälte i karate och vara en hejare både på bilkörning och fallskärmshoppning och det mesta däremellan. Avslöjar jag för mycket om jag talar om att han klarar sitt uppdrag?

Det här är en väldigt underhållande och fartfylld bok, perfekt för killar i 12-15-årsåldern. Precis vad jag så ofta har letat efter till mina elever. Och det bästa av allt är att om man gillar den här boken finns det nio till att läsa och fler verkar komma ut hela tiden!