måndag 30 november 2009

Aha-upplevelse

Snöfall idag, och julstämningen kom tillbaka. Jag blev akut sugen på hamburgare ikväll. Så sugen att jag var tvungen att fara in till stan och köpa en. Då gjorde jag en upptäckt, klockan var nio och det var fullt med trafik ute på vägen. I min mammaledighetsvärld som gräsänka har jag trott att hela världen stannar av klockan åtta på kvällen, då somnar Lillisen och därmed har jag inte kunnat lämna huset på hela sommaren och hösten efter den tiden. Nu blev jag helt plötsligt påmind om att man faktiskt kan lämna sambon hemma och ta en kvällspromenad eller en kvällsburgare när Lillisen har somnat. Sambon blev också sugen på hamburgare när jag började prata om det så det blev så att jag köpte oss en var och sen satt vi i vardagsrummet och åt, också en bortglömd erfarenet, det kändes riktigt busigt. Vilken aha-upplevelse!



Sen, efter hamburgaren så hann jag faktiskt gott och väl med en promenad i snön med hunden också! Det var den första promenaden för hunden på ca två månader, först hade hon tre veckors total vila före operationen i hopp om att knäet skulle självläka och sen har hon haft så ont efter sin operation att hon inte har kunnat gå på alla fyra ben mer än några tiotal meter. Men nu är hon pigg som en nötskrika, skulle helst vilja springa lös och hoppa jämfota, men det får hon inte riktigt göra än. En glad svans hade hon ändå när vi gick på våran kvällsrunda. Ungefär en kilometer blev det och det var nog ganska lagom, nu gäller det att börja träna upp knäet försiktigt så att hon inte överanstränger det. Men frågan är nog ändå om inte jag är gladast, oj vad jag har saknat våra kvällspromenader!

En ask till



En hundask. Kroppen är en kvadratisk ask, huvudet en "plattare" modell men båda askarna bygger på samma mall.




För att fördriva tiden medan vi väntade på att maten skulle bli klar tog jag fram lite papper och en penna så att Lillisen skulle ha något att göra. Samtidigt passade jag på att använda en av mina egentillverkade mallar och göra en av askarna från boken som jag köpte förra veckan. Lite "epig" blev den för jag hade nämligen slut lim så jag fick tejpa istället. Lite glitter på ryggen och öron och svans så saknas det bara en sak - något att stoppa i den. Kanske blir det någon liten julklapp. Det ryms ju faktiskt två presenter i den, både i huvudet och i kroppen. Jag ska rengöra kameralinsen och försöka knäppa en tydligare bild av hur den egentligen ser ut. Men ni får hålla till goda med det här så länge...
Uppdaterad: Nu ser ni tydligare bilder av asken från olika vinklar. Det vita på ryggen är glitter....

torsdag 26 november 2009

Box-making a´la Lisse


Igår kom ett jättepaket från Panduro på posten. Det vr jag, svägerskan M och svärmor som hade gått ihop om en beställning. Anledningen till att paketet var enormt var ett par änglavingar som svägerskan M hade beställt till tjejerna. Paketet var till största delen fyllt med papper. Jag hade beställt "tomma" julgranskulor samt glitter och lack för att dekorera dem. Det pysslet ska jag göra närmare jul. Dessutom hade jag beställt en burk med pärlmix för barn, inga ädla pärlor alltså, men väldigt fina och Lillisen tyckte att de var jätteroliga. Vi gjorde ett halsband igår, Lillisen valde ut pärlor och jag trädde. Hon var väldigt entusiastisk. Och väldigt besviken när maten blev färdig så vi blev tvugna att stöka bort alla pärlor.


Dessutom hade jag beställt ett inspirationshäfte om box-making. Min tanke var att göra lite vackra askar och fylla med knäck och annat julgodis och ge bort nu under jul och advent. Om jag hade varit en scrappare så hade jag säkert fattat att för att ha någon nytta av boken behövde man minst 12 olika mallar till de olika askarna. Jag trodde i min enfald att mallarna skulle finnas i boken. Jag som alltid har blivit avskräckt från scrapbooking just för att det verkar behövas så himla mycket material och specialverktyg fick verkligen vatten på min kvarn.


Men askarna i häftet var riktigt coola och det fanns ju bilder på hur de olika mallarna såg ut. Så ikväll satte jag mig med mitt regnbågsblock, tallrikar i olika storlekar, sax och penna. Sedan började jag försöka konstruera mina egna mallar. Det var inga komplicerade former, så det var precis lagom pyssligt att lista ut hur de olika mallarna var konstruerade. Om jag hade ägt en linjal och en passare så hade det dessutom varit betydligt enklare. När jag väl hade börjat experimentera fram mallarna så blev jag glad att jag inte hade köpt några färdiga. Det hade inte alls varit lika kul att bara kopiera av färdiga mallar som att konstruera egna. En färdig ask blev det också.

Misslyckade muffins och Engelska julkakor

Gruvligt fula muffins


Lite adventsbakning har det blivit den här veckan. Idag skulle det bli ambrosiamuffins (ni vet sockerkaka med glasyr och syltade apelsinskal ovanpå). Mina muffinsformar är lite veka men väldigt snygga, såna där mönstrade som är svindyra. Mina var dock inte svindyra, kanske därför de luktar kemiskt när man gräddar dem?? För att de skulle hålla formen bättre ploppade jag ner formarna i metallformar. Det var bara det attt metallformarna var mindre än pappersformarna med slutresultatet att mina muffins blev ruggigt fula och jättesmå. Smaken blev dock ok.




De engelska julkakorna däremot blev jättebra. Bakade av förra årets julnötter som har legat i skafferiet ett helt år. Det var lite pill med att knäcka nötterna eftersom de var oskalade men smaken var det absolut inget fel på.

Receptet på ambrosiakaka lägger jag inte ut nu det är som sagt var bara sockerkaka, men däremot den engelska julkakorna får ni här. Receptet här jag hämtat från kakboksklassikern Sju sorters kakor.

Engelska julkakor

100 g margarin eller smör
1½ dl socker
1 ägg
2½ dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
½ tsk kanel
1 dl hasselnötskärnor
1 dl russin
Rör matfett och socker poröst. Tillsätt ägget och mjölet blandat med bakpulver och kanel.
Mal eller finhacka nötterna och hacka russinen. Rör ner detta i smeten.
Klicka ut på smord eller bakpappersklädd plåt. Kakorna flyter ut lite, ha därför lite avstånd mellan kakorna.
Grädda i 175 grader ca 8 min. Låt svalna på plåten.

onsdag 25 november 2009

Vad en hund gör när det är riktigt hundväder


Mitt skrivande liv om ordets makt och vanmakt av Jan Guillou

Bilden kommer från piratförlaget.se


Den här boken har jag lånat på bibliotekets webbaserade ljudbokstjänst, ett supertips om man mest lyssnar på ljudböcker från datorn. Om bokens innehåll kan skrivas en hel uppsats, Jan Guillou har levt ett spännande liv och han har bestämda åsikter om det mesta och om de flesta så även om den här boken väckte en hel del tankar hos mig rent innehållsmässigt så ska jag inte gå in så mycket på det här även om det kliar i fingrarna i så fall skulle det här bli en hel roman.





Bokens titel är en innehållsdeklaration, det är precis om Guillous skrivande liv den handlar så den som förväntar sig en massa snaskiga detaljer om om hans privatliv kommer att bli besviken. Jag skulle tro att inte ens tjugo meningar i boken berör hans privata liv. Och det tycker jag är så skönt att slippa. Jan Guillou berättar om hur han gick ut gymnasiet i början av sextiotalet med toppbetyg i svenska och stort självförtroende och målsättningen att han skulle bli författare och skriva "moderna franska romaner". Istället hamnade han på FIB-aktuellt och sen var de första stapplande stegen ut på juornalistikens bana tagna. Han berättar om sina stora avslöjanden och om sina största (?) fadäser. Intressant är att alla framgångar verkar bero helt och hållet på hans hårda arbete och intelligenta taktik medan alla misslyckanden beror på någon annans feghet eller dumhet ofta verkar det också finnas någon illvillig kvinna i bakgrunden. Alla "de andra" är dessutom namngivna (och, verkar det som, ursäktade). Jan Guillou har ju en klar machostämpel och har inte direkt utgett sig för att ha feministiska åsikter och jag får känslan av att det bara är ett fåtal kvinnliga medarbetare som han har samarbetat friktionsfritt med unbder sin långa karriär...





Samtidigt som den här boken givetvis är Jan Guillous självbiografi med hans tankar erfarenheter och upplevelser så är det faktiskt också Sveriges 1900-talshistoria från 1960-talet till millennieskiftet. Jan Guillou har under hela sitt yrkesverksamma liv befunnit sig i samhällets politiska hetluft och några gånger har han faktiskt också påverkats Sveriges historia med sitt skrivande. För mig som faktiskt inte har minnen från mer än det sista årtiondet på nittonhundratalet så förklarar faktiskt den här boken en hel del samhällshändelser för mig. Samtidigt som man naturligtvis inte får glömma bort att det här är en persons version och sanning.





Att lyssna på den här boken ger faktiskt en extra dimension som man inte skulle få av att läsa den. Att det är Jan Guillou själv som läser gör att man hör honom småskratta i vissa partier, vissa händelser låter som att de är jobbiga att prata om och dessutom gör ju hans röst att det blir en extra författarnärvaro, det känns som att han sitter i rummet och berättar bara för mig. Dessutom skriver han både med humor och självdistans något som jag inte självklart hade förväntat mig.





För alla som har läst Guillous romaner och som kommer ihåg alla skandaler han har avslöjat så är det dessutom intressant läsning för man får veta vad som har legat bakom varje roman och avslöjande reportage och hur han gick till väga när han researchade och skrev de olika texterna.





Sammanfatningsvis en oerhört intressant bok, på många olika plan, så det här är definitvit ett julklappstips till alla som har det minsta samhällsintresse. Och som sagt, ge gärna bort ljudboksversionen.

Farinlimpor 6 st

Receptet till de här supergoda, mustiga och lättbakade limporna är min svägerskas. Hon har publicerat det här receptet på sin blogg Grannässlätten för ungefär en månad sen, men det är så bra att jag tar mig friheten att lägga ut det även här på min blogg. Om man använder jäst för söta degar räcker 1½ timmes jästid och bröden blir lite mer porösa än med vanlig jäst.


1 l fingervarmt vatten

2 pkt jäst

2 ägg

1 tsk salt

1 pkt farinsocker

brödkryddor

1 påse rågsikt

vetemjöl till utbakning


Lös jästen i vattnet. Blanda ner ägg, salt, farinsocker och kryddor i degvätskan. Tillsätt rågsikten lite i taget till en ganska fast deg. Tänk på att rågsikt ger en mycket kladdigare deg än vetemjöl, så tänk inte att degen ska bli kladdfri. Arbeta degen i maskin till den är smidig.


Ta upp degen på mjölat bakbord. Knåda och dela den i 6 lika stora delar. Platta ut varje del till en platta som du sedan rullar ihop till en limpa. Lägg glest på plåtar. Pensla mellan limporna med smält/flytande margarin så jäser de inte ihop. Låt jäsa under bakduk 1½-2 timmar.


Grädda i 200 grader på nedersta falsen 25-30 min. Pensla de färdiggräddade limporna med vatten och låt svalna under bakduk på galler.


måndag 23 november 2009

Maskarna på Carmine Street av Håkan Nesser


Nu har jag lyssnat färdigt på ljudboken som jag lånade senast jag var på biblioteket. Det blev en Håkan Nesser-roman, en fristående, det är alltså ingen deckare, jag skulle vilja kalla den thriller. Håkan Nesser läser själv och han är en duktig uppläsare så det funkar bra.


Boken handlar om en man, jag vet inte om jag uppfattade hans namn under hela läsningen, som berättar om hur hans dotter försvann medan han stod och tittade på henne när hon lekte utanför köksfönstret. Hans fru, som redan har förlorat ett barn med sin förre make bryter ihop och boken handlar om deras väg tillbaka och deras försök att få veta vad som hände med den försvunna flickan. För att fly från sorgen och börja om någon annanstans flyttat de till New York, där han, som är författare, börjar jobba med en ny roman och Winnie, som hustrun heter, målar, konstnär som hon är. Vi får veta vad som har hänt före New York genom mannens återblickar. Mer än så vill jag inte avslöja för då får ni veta för mycket...


Det här är inte en av Håkan Nessers bästa romaner, men precis som det brukar vara i hans romaner så är saker och ting inte som det verkar vara från första början. Det som jag tycker drar ner helhetsintrycket är att tempot är lite väl långsamt, med nog så många (ovidkommande)detaljer. Jag skulle vilja beskriva boken som "sömnig" men inte sömnig som i tråkig utan mer drömlikt sömnig. Flera gånger när jag lyssnar upplever jag ungefär samma stämning som i klassikern Brott och straff av Dostojevskij (om nu någon mer än jag verkligen har läst den boken och vet vad jag menar??) och det är ju en smaksak om man tycker om det eller inte.
Sammanfattningsvis kan jag rekommendera den här boken till den som vill ha något att "bita i", något som kräver lite koncentration och tanke. Om du bara har tänkt läsa en enda bok det här året tycker jag att du ska välja någon annan bok, t.ex. Guernseys litteratur och potatisskalspajssällskap som jag skrev om för några dagar sedan.

söndag 22 november 2009

Sambon är hemma


och därför har jag mycket mindre tid för de sakerna som jag brukar blogga om... Igår var vi på julmarknad i kyrkstan mina föräldrar bjöd på glögg och fika i sin kyrkstuga, jättemysigt även om det inte var världens mesta julstämning. Varenda snöflinga har nämligen försvunnit och det var 7 plusgrader ute. Men solen sken och det var inte igår så det kändes faktiskt mer som vår än som jul :-)

Det är tråkigt att brodera pärlsocker, det är därför det är ganska glest på chokladbollen...



Lite pyssel har det dock blivit, jag har virkat fikabröd till Lillisen, hon har börjat tycka om att bjuda på kafferep i sitt rum, då måste hon ju ha lite fika att bjuda på. Men jag vet inte om hon bokstavligen äter upp bakverken eller om hon har kastat dem i soporna, jag har nämligen virkat två dammsugare och ett pepparkakshjärta förutom det som ni ser på bilden, men de är spårlöst borta...



Dessutom har jag börjat läsa Landet bortom haven, boken som jag fick i mitt senaste bokpaket från Pocket och prassel. En jättebra bok, extra guldkant ger att det i verkligheten och i boken faktiskt var en svensk och norrbottning med på James Cooks jorden-runt-resa, Daniel Solander, lärjunge till Linné. Han har inte förekommit i boken mer än att han har nämnts ännu, men jag hoppas att man kommer att få veta lite mer om honom längre fram. Jag lär säkert återkomma till honom när jag har läst ut boken. På tal om Pocket och prassel så är det dags att anmäla sig till En bok om dagens engångsutbyte Julklappspåse Large. Jag kan verkligen rekommendera alla som gillar att ge och få presenter att anmäla sig (svägerskan C, jag tänker lite extra på dig :-)!

torsdag 19 november 2009

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer


Den här boken stod på bibliotekets tipshylla och det är verkligen ett boktips! Det är en brevroman, hela boken består av brev som den 32-åriga författaren Juliet Ashton får och skickar. Året är 1946, precis efter andra världskrigets slut. Av en slump börjar Juliet brevväxla med en man på ön Guernsey mitt i engelska kanalen. Mannen tillhör Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap och Juliet blir nyfiken på sällskapet och börjar brevväxla med fler och fler öbor. Det berättar sina historier om hur det kom sig att de började läsa böcker och om hur de hade klarat av den tyska ockupationen under kriget och om vilken betydelse litteratur och potatisskalspajssällskapet fick för hur det klarade av ockupationen. Det är en mängd människor man får lära känna via breven och tack vare breven får läsaren både insikt i Guernseybornas liv, men även hur det står till i London efter Blitzen och även en del om läget i övriga Europa. Juliet åker till Guernsey för att påbörja ett bokprojekt och öbornas öden uppfyller henne totalt och kommer att påverka hela hennes liv.

Det här är en bok som är otroligt bra. Det är ibland lite många personer att hålla reda på eftersom hela berättelsen bygger på brev, men man kommer de olika personerna väldigt nära på det sättet. Det är verkligen ett annorlunda sätt att skildra andra världskrigets hemskheter och det är väldigt lyckat. Man kommer nära och det blir personligt, men aldrig nattsvart eller tungt. Till och med i de värsta bitarna finns vetskapen att det hela är över och att det handlar om att bygga upp ett liv igen. Alla breven är dessutom skrivna med en humoristisk eller positiv underton. Den här boken lyckas både med att skildra andra världskrigets hemskheter och vara en småmysig och faktiskt rolig engelsk landsbygdsroman på samma gång och det är det som gör den så himla bra. Koka en kopp gott te, kryp upp i soffan och LÄS den här boken!!!

onsdag 18 november 2009

Piggare hund och nya kläder

I morse klockan sju blev jag väckt av en hund som ville ut och pinka. Oj vad glad jag blev, igår kväll fick jag nämligen inte ut henne alls. Idag har hon mest legat men hon har ätit och hon har varit ut några gånger och hon stödjer lite försiktigt på benet.

I kväll hade jag besök av svägerska Å som kom förbi med lite kläder som jag hade beställt från Me and I. Det var meningen att Lillisen skulle få dem till julklapp men de passade så bra storleksmässigt att hon får dem redan nu.

Ikväll fick jag också hem sambon, förhoppningsvis för ett längre tag. Nu gäller det bara att kunna anpassa alla rutiner från mina egna till våra gemensamma. Det kräver alltid en liten omställningperiod innan man har vant sig av med att vara ensam hemma varje kväll. men det är bara trevliga omställningar.

tisdag 17 november 2009

Komplikationer

Idag var det tio dagar sedan hunden opereade sitt korsband. Jag såg verkligen fram emot att kunna ta av den jobbiga tratten och att kunna ta henne med på korta promenader som veterinären hade sagt att jag skulle kunna göra efter tio dagar. Igår kväll var hon jättepigg, gick fint på benet och verkade glad, drog till och med i kopplet när vi var ut på kvällspink.

I morse när jag och Lillisen kom ner för trappen till hallen så stod hon vid dörren, med benet högt uppdraget i luften och rikigt olycklig blick. När vi gick ut hoppade hon på tre ben och efter att hon hade pinkat fick jag bära in henne. Hon hoppade fram till sin egen fåtölj och stannade nedanför den utan att kliva upp i den, trots att hon klarade av att ta sig upp i den till och med samma dag som hon opererades. Jag lyfte upp henne i fåtöljen och kände på benet. Det var minst dubbelt så tjockt som det friska benet och jättevarmt. När jag kom med hennes morgondos av smärtstillande ville hon inte ha fast hon har tyckt att det har varit som godis tidigare. Jag fick hacka sönder tabletten och trycka in i korv för att hon överhuvud taget skulle ta den i munnen, och inte ens korven verkade smaka något. Jag var helt säker på att det var korsbandet som hade gått av igen under natten.

Vi har ett maxbelopp på föräkringen på femton tusen, och har redan bränt minst tolv på operationen, så att öppna igen och göra om operationen skulle vi aldrig ha råd med, det visste jag redan innan jag ringde veterinären. Det var som att beordra en dödsdom att ringa och få en tid för att kolla upp benet. Det var långa timmar fram till att klockan blev ett, jag har inte kunnat göra något vettigt på hela dagen. Jag försökte hålla hoppet uppe om att det kanske kunde vara en infektion som kunde botas med penicillin, men jag trodde inte på det... Resan till veterinären kändes lång och jag grinade hela vägen dit, helt säker på att det bara var en tidsbokning för avlivning som återstod.

Som tur var så finns det hopp. Veterinären var helt säker på att leden var stabil = korsbandet är helt. Ingen feber hade hon heller, däremot nästan två deciliter svullnadsvätska i leden som de sög bort. De gav antibiotika intravenöst för att få snabb effekt och sedan ska hon äta en penicillinkur i tio dagar. Tratten blev hon inte heller av med, hon måste ha ett stödförband i några dagar för att hindra leden från att svullna på nytt.

Jag hade hunden med mig hem igen!! Hon är medtagen, har inte ätit på hela dagen och har inte rört sig ur fläcken ens för att byta liggplats och ännu mindre för att gå ut och pinka, jag får nog bära ut henne om en stund, men förhoppningsvis är det en infektion som kan botas med penicillin så att hon blir helt bra. Faran är ju inte över, men hoppet är ändå inte ute ännu, kanske får vi ha kvar henne några år till...

söndag 15 november 2009

Ytterligare ett sockkit


I veckan har det blivit ytterligare ett sock- och vantkit storlek mindre. Det här ska bli en julklapp så nu får ni som förväntar er julklappar av mig vara nervösa! Nu börjar jag faktiskt vara riktigt haj på det där med sockstickning, behövde knappt kolla på beskrivningen alls!




Garnet hette bara Raggsocksgarn, jag har tappat bort banderollen, så jag vet inte vilken firma som har tilverkat det. Men det var ett väldigt mjukt och mysigt garn, mjukare än Raggi som jag brukar använda. Dessutom tyckte jag att färgerna var härliga, riktigt höstiga! Givetvis är det maskintvättbart, att stå och handtvätta raggsockor är inte min grej...




Vinter!

Lillisen passade på att åka kana nerför en liten grushög på baksidan. En riktig overalldödare, men roligt hade hon!











Idag är det grått, plusgrader med duggregn och slask på alla vägar. Supertrist med andra ord. Annat var det i måndags när jag och svägerskan C tog en vinterpromenad på eftermiddagen.

torsdag 12 november 2009

Paket!!


Jag höll nästan på att glömma bort att hämta posten idag, men sent omsider kom jag ihåg mig och tur var det! Tur för att det tredje och sista paketet från min hemlige bokvän hade kommit! Det var absolut fullspäckat, jag förstår faktiskt inte hur hon (?) har burit sig åt för att klämma in så mycket prassel i ett paket. Massvis med gott godis, Dajmen är förresten redan uppäten och en bok som verkar riktigt bra! Det är Landet bortom haven av Tamara McKinley, en bok som jag inte har läst eller ens hört talas om, men baksidestexten bådar gott. Undra om jag ska spara den till jul, det verkar vara typisk julläsning! Om jag kan hålla mig så länge förstås!
Tusen tack hemlige bokvän för tre jätteroliga och fina paket, jag har förresten beställt fotoboken som jag fick erbjudande om i förra paketet och den blev jättefin. Lillisen älskar att titta i den och känna igen alla hennes nära och kära som är på bilderna. Nu vill jag bara veta en sak! Vem är du?? Eller rättare sagt, vilken blogg är din? Eftersom du skickar med ett scrappat kort i det här paketet kan jag tipsa dig bokvän och alla andra scrapintresserade eller tävlingsinriktade människor därute att delta i cattasattacs bloggmaratontävling.

Loppisfynd










Igår hade jag en halvtimme att slå ihjäl i väntan på en vårdcentraltid. Det passade jag på att göra på kommunens återvinningsmarknad. De har verkligen gjort en uppryckning där det senaste året, fin ordning och alla prylar är testade, till och med 1000-bitarspusslen har fått bitarna räknade enligt en initierad källa. Något pussel blev det inte för min del igår, jag har alldeles för dåligt tålamod för det, däremot tre fina julbrickor och en kartong med pumlor. Det skulle egentligen bara bli två brickor, men i kassan visade det sig att småbrickorna satt ihop i varandra, så då tog jag båda.

tisdag 10 november 2009

Bibblan

Tiden mellan middag och Lillisens läggdags är dagens längsta att fördriva. Både min och hennes ork talar mest för att parkera framför tv:n, men det känns inte särskilt kreativt eller hälsosamt att tillbringa tiden mellan 17 och 20 varje dag framför tv:n för Lillisen, och ännu värre för mig, från 17 till 22-23 sådar. När sambon är hemma och hunden frisk brukar jag parkera honom framför tv:n eller datorn med Lillisen och så tar jag hunden med mig ut på en kvällsrunda, men om jag tar ut Lillisen i mörkret i vagnen frampå kvällskvisten somnar ju hon och då är hela dygnsrytmen sabbad och för tillfället har ju hunden totalt promenadförbud. Så det gäller att försöka aktivera sig någon timme ändå. Igår gjorde vi ett bibblabesök. Grannbyns biblioteksfilial har kvällsöppet två kvällar i veckan, varför är man där så himla sällan?

Igår gjorde vi ändå ett besök där, jag och Lillisen. Tidigare i höst har jag passat på att besöka stora bibblan i stan de gångerna jag har varit sugen på att låna nya böcker och jag hade helt glömt bort hur mycket bättre den lilla bibblan i byn är. Det är mycket bättre bokutbud, mycket lättare att få tag på nyare böcker, dessutom är alla böckerna i mycket bättre skick än de från stora biblioteket i stan, det är en avsevärd skillnad, framför allt på barnböckerna. Så efter att ha lånat väskan full så var det bara att inse att jag hela hösten har gått över ån efter vatten.

Den här gången trillade jag över en lättläst men faktaspäckad marsvinsbok, ett gäng pekböcker, Håkan Nessers Maskarna på... någon gata jag minns inte vad den hette just nu. Jag lånade hur som helst ljudboksversionen. Och en bok till men just nu kommer jag inte för mitt liv ihåg vilken det var. Jag orkar inte springa ner för trappen och kolla heller, ni får veta när jag har läst den och skriver recensionen.

Hur som helst, Glöm inte bort de små biblioteken, de är ständigt på politikernas nedläggningslista, så det är ytterligare ett skäl till att verkligen nyttja dem. Bara genom att låna böcker på alla små bibliotek visar vi ju att de behövs.

söndag 8 november 2009

Mazarinkaka




Det här är Hembakningsrådets recept på Mazarinkaka. Den blir ganska tunn och kompakt, men väldigt saftig.

1 ägg
2 dl strösocker
150 g smör eller margarin
1 dl mjölk
6 malda bittermadlar eller 6 droppar bittermandelolja
25 skalade och malda sötmandlar
½ msk vaniljsocker
2 dl mjöl

Glasyr:
2 dl florsocker+vatten
Strössel

ströbröd till formen

Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret och låt svalna. Skålla och mal mandlarna. Smörj och bröa en rund form på 1½ liter.
Vispa ägg och socker vitt och pösigt. Rör ner smör och mjölk i äggsmeten.
Blanda mandel, mjöl och vaniljsocker, rör ner det i smeten. Häll i formen.
Grädda mittt i ugnen ca 35-40 min.
Låt kakan svalna bred sedan på glasyren och strössla över strössel.

Annorlunda sallad med morot och selleri 4 prt


Kylskåpsrensningar kan resultera i riktigt innovativa maträtter. Idag fick den här salladen göra de färdigköpta köttbullarna och potatismoset sällskap. Grönsaker som bara ska ha ett uppkok, t.ex. Haricot vertes, och rotsakerna i den här salladen, brukar jag koka i vattenkokaren. Det är både snabbt och energisnålt, men det förutsätter att man har en vattenkokare som är slät inuti, inga synliga värmeslingor eller så, för då får man det jobbigt med att pilla bort fastbrända grönsaksbitar ur spiralen...



½ rotselleri
2 morötter
2 msk majonnäs
1 dl creme fraiche
2-3 msk senap
2 tsk flingsalt
1 krm peppar

Skala och skär rotsakerna i smala strimlor. Koka ca 1 minut och spola sedan av rotsakerna i kallt vatten. Rör ihop alla ingredienser, servera. Den här salladen passar bra till alla kötträtter, men säkert även till fisk och kyckling.

Rally

Igår skulle vi fara till grannstaden och hämta sambons bil som har stått på hans jobb hela veckan. Det har snöat tre dagar i rad, så det har kommit en hel del snö nu. För att slå två flugor i en smäll tänkte vi vara smarta och köra via stugan för att passa på att hämta hem en stege och hämata lite grejer ur husvagnen. Det är bara det att om man ska köra via stugan till grannstaden, eller samhället, så måste man köra ca 5 mil efter krokiga grusvägar. Som givetvis bara var delvis plogade. Dit gick bra, vi har fyrhjulsdriven bil så det var bara kul att testa den lite. Sambons bil är en VW Polo, en mikroskopiskt liten bil, garanterat utan fyrhjulsdrift. Därför tog vi en annan skogsväg tillbaka till stugan, en väg som är krokig som en berg- och dalbana men vi hade sett att den var plogad. Der var grymt kul att köra bil efter alla krokiga småvägar, som att köra rally.

När vi hade tre kilometer kvar till stugan blev det dock för mycket för Lillisen, som hade suttit baklänges i baksätet hela den krokiga vägen. Hon kräktes. Över hela sig själv. Inga extrakläder hade vi, men som tur var hade vi passat på att hämta några begagnade handdukar från husvagnen som vi kunde använda för att torka av det värsta. Som tur var i oturen kräktes hon precis vid svågerns och svägerskans stuga, de har värmen på hela vintern, så vi ringde till dem och kunde göra "inbrott" och låna duschen. Det var en olycklig liten flicka som stod helt nerkräkt och väntade på att vi skulle hjälpa henne. Till saken hör att jag har fobi för två saker, spya och spindlar, så när jag skulle försöka hjälpa henne så höll jag också på att kräkas. Tur att hennes pappa är mer hårdhudad, så han fick ta av henne kläderna och rengöra eländet.

På kvällen var det dags för nästa sjukvårdande insats. Hunden hade nämligen lyckats pilla av sig bandaget, trots tratt, så det var bara att försöka göra ett nytt förband till henne. Det lyckades sådär, imorse hade hon nämligen lyckats pilla ett hål i tejpen, precis över såret. Jag förstår inte hur hon kan komma åt benet med tratten på huvudet?

fredag 6 november 2009

Olycklig vovve

Igår blev hunden opererad i sitt knä. Jag lämnade in henne på morgonen, var med medan den lugnande sprutan började verka och sedan for jag och Lillisen hem, med ett tomt koppel. Det var långa timmar av väntan innan telefonen ringde på eftermiddagen. Då var operationen avklarad, hunden hade vaknat upp ur narkosen och veterinären ringde och berättade att allt hade gått bra, de hade lagat det främre korsbandet som var helt av och de hade skrapat bort kalkavlagringar i knäet. Han sade att jag skulle höra av mig efter nio på morgonen idag och få veta när jag kunde hämta henne. Jag hann bara stiga upp i morse så ringde telefonen. Det var från veterinärkliniken, de bad komma och hämta hem hunden så fort som det bara var möjligt eftersom hon var så olycklig över att tvingas ligga alldeles ensam i en bur med en obehaglig tratt på huvudet.


När jag väl kom och hämtade henne hade hon så bråttom ut att hon inte ens hade tid att hälsa på mig... Väl hemma var hon jättetörstig, olycklig över sin tratt som stöter i precis över allt och dessutom syns det att hon har rejält ont i sitt ben. Hon har dock lyckats tråckla sig upp för trappen och upp i våran säng, där har hon legat hela dagen.


Just nu sitter hon upp i sängen och gnyr, förmodligen kliar det i såret och hon kommer ju inte åt att klia. Två veckor ska hon ha bandage och hon får inte vara lös på fyra månader. Hur ska matte och husse fixa det?? Men alla hundrädda i området ni kan härmed lugnt passera vårt hus hela vintern!

torsdag 5 november 2009

Lillisens overall är klar!


Så här blev den! Lite väl spräcklig för min smak egentligen, men den lär fylla sitt syfte att hålla Lillisen varm under uteoverallen i alla fall. Just nu inviger hon den ute i vagnen. En förändring måste jag nog göra, nämligen att sätta en dragkedja istället för knappar. Dels har jag lyckats få knapphålen på olika avstånd från varandra, det är inte så lätt att mäta stickat tydligen... Dessutom missuppfattade jag beskrivningen, förstod inte att det skulle vara rätstickning närmast kanten där knapparna ska sitta. Slätstickningen som jag gjorde bara krullar ihop sig hela tiden så attt det blir glep mellan knapparna när overallen är stängd. Vet någon hur man kan göra för att få en ihopkrullad kant att bli slät? Annars borde ju dragkedja fungera bra...
Overallen verkar då vara uppskattad, direkt när Lillisen fick syn på den i morse försökte hon ta den på sig, och ni ser att det är med glad min hon poserar i sin nya outfit.

onsdag 4 november 2009

Kyckling med indiskt kokos-mandeltäcke

Det här receptet funkar nog lika bra med fisk skulle jag tro, även om jag aldrig har testat. För att inte täcket ska hinna bli bränt innan kycklingen är färdig gäller det att ha helt tinad kyckling. Annars måste man börja steka kycklingarna utan täcke i 15-30 min innan man brer över täcket och tillagar färdigt. Jag gjorde just det misstaget den här gången, att använda halvtinade kycklingklubbor och då hann täcket bli torrt och svart. Därför får ni inte heller se någon bild av den här maträtten :-) Mina elever har tyckt väldigt bra om den här rätten när vi har lagat den på hemkunskapen.

4 port
1 kg tinad styckad kyckling, gärna filéer
salt

1 dl mandel
1 dl kokosflingor
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 msk olja
2 krm torkat ingefära eller 1 tsk färsk riven
2 krm chilipulver
1 tsk curry
1 tsk salt
2 dl naturell yoghurt

Sätt ugnen på 200 grader.
Hacka mandeln väldigt fint, gärna i matberedare. Hacka löken och vitlöken. Fräs lökhacket tillsammans med kryddorna i oljan på ganska svag värme.
Blanda mandel, kokos och yoghurt med lökfräset. Lägg kycklingdelarna i en smord ugnssäker form. De ska ligga ganska trångt i formen. Salta på kycklingdelarna.
Bred kokos-madelröran över kycklingdelarna. Stek i ugnen ca 30 min eller tills kycklingen är helt genomstekt.
Servera med kokt ris och grönsaker.

Dödens pendel av Jonas Moström


Den här boken låg i det senaste paketet från min hemlige bokvän i Pocket och prassel. Jag har aldrig hört talas om vare sig boken eller författaren tidigare, så det var med spänning jag började läsa.


Boken handlar om polisen Johan Axberg som blir "trakasserad" av en pastor som påstår att hans mor har blivit mördad av någon som har varit inne i deras hus och tagit moderns klocka. Inget i obduktionsresultatet tyder på något annat än att den gamla damen har dött en helt naturlig död och det finns absolut inget som helst spår inne i huset som tyder på att någon obehörig skulle ha varit där. Samtidigt grubblar en av läkarna på Sundsvalls sjukhus över att ovanligt många patienter har avlidit av plötslig hjärtdöd den senaste tiden. Så börjar Dödens pendel. Poliserna i Sundsvall har inte bara ett brott att jobba med, en parallellhandling är att någon säljer droger på skolgårdar i Sundsvallstrakten, ett betydligt tydligare brott som poilsen nystar i för fullt.


På bokens omslag finns utrag ur recensioner där framför allt personteckningarna och dialogerna har fått beröm av recensenterna. Jag håller inte riktigt med där, jag tycker att dialogerna är ganska "stolpiga", de påminner om dialogerna som mina elever på högstadiet brukar skriva, men de fungerar innehållsmässigt, det är mest språkligt jag tycker att de känns lite konstruerade. Personteckningarna av poliserna och de andra huvudpersonerna känns realistiska, Johan Axberg påminner om en tjugo år yngre Wallander, en ganska ensam typ nästan utan släkt och med ett trassligt privatliv. Som läsare får man även känna några av de andra poliserna och några ur Axbergs bekantskapskrets ganska väl. Mördaren tycker jag däremot inte känns särskilt trovärdig. Motivet till varför han måste mörda är lite långsökt tycker jag. Själva handlingen är fantasifull och inte särskilt realistisk, men helt klart underhållande. Spänningen håller i sig hela vägen till slutet.


Överlag tyckte jag att det här var en bra och spännande deckare som var lättläst och rapp utan långa sega partier.

måndag 2 november 2009

Overallen är tillbaka på nålarna!

Japp, äntligen har jag fått tag i rätt garn så att jag kan sticka Lillisens overall. Och en hel del stickande lär det säkert bli efterom sambon jobbar borta i veckan. Det var stora Ica i stan där jag hade köpt garnet från första början som hade fått hem mer igår när vi var och veckohandlade! Just när jag började misströsta.

Nu väntar jag på mycket rolig post de närmaste veckorna. Det började idag med att jag fick en fotobok som jag har beställt från ett gratiserbjudande från Fuji. Den var riktigt fin även om vissa av bilderna inte riktigt höll måttet från mobilkameran till upptryckt version. Men det hade jag räknat med. Det som var svårt var att från bildskärmen bedöma kvaliteten på bilderna, en bildskärm har ju betydligt lägre upplösning än en tryckt förstorad bild.

Nästa roliga post borde vara ett paket från Panduro, jag och svägerskan M och svärmor har gått ihop om en beställning, så snart ska jag börja vika askar och dekorera julgranspumlor...

Det sista jag väntar på är ett paket från min hemlige bokvän i pocket och prassel, det sista paketet för den här gången. Men det är första skickardag idag så det kan nog dröja en vecka eller två innan det paketet kommer.

Jo, jag väntar på ett paket till, jag var på Me and I-party i torsdags (homeparty med barnkläder) och beställde lite julklappar till Lillisen.

Nu ska jag sticka vidare på Lillisens overall. Igår var vi i sambons familjs stuga och grillade korv, då hade hon verkligen behövt en varm skön stickad overall under uteoverallen. Dagarn blir ju inte varmare så det är bara att lägga på ett kol med stickandet!