torsdag 31 juli 2008

Nobelpriset i litteratur



Håller just nu på att läsa Gräset sjunger av Doris Lessing. Vad jag tycker och tänker om den ska jag berätta för mina bokcirkelkamrater innan jag skriver om den här. Däremot började jag fundera över det där med Nobelpriset. Enligt Nobel ska priset gå till "de personer som under föregående år gjort mest nytta för mänskligheten". Varför ska vissa genrer vara stängda för Nobelpriset? Bara för att Doris Lessing under sin 50 år långa författarbana har skrivit några fantasy-böcker skulle det vara stängt för henne. Nu blev det ju inte så, men visst är det ett konstigt tänk? Mänskligheten behöver människor som vågar pröva nya vägar.

En annan genre som är omöjlig för Nobelpris är barn- och ungdomslittteratur. Om jag fick välja Nobelpristagare så jag välja just två barnboksförfattare. Jag har svårt att tänka mig något som gör mer för mänskligheten än den som underhåller, tröstar, ger självkänsla och hopp till barn och ungdomar över hela världen. Den ena är Astrid Lindgren och hon hade ju under hela sin livstid många förespråkare för att hon skulle få Nobelpriset, men det fick hon ju aldrig, och jag tror aldrig att hennes namn ens nämndes i svenska akademien. Jag är helt övertygad om att vår jord hade varit annorlunda utan Pippi Långstrump och bröderna Lejonhjärta. Tidigare har jag varit tveksam till om jag tycker att Astrid Lingren skulle ha fått Nobelpriset, men ju äldre jag blir desto mer anser jag att om någon skulle ha det så är det hon. Hon har dessutom gett oss svenskar, tillgång till ett försvunnet kulturarv, bara det är värt ett pris.

Den andra pristagaren, om jag fick bestämma, vore Tove Jansson. Av ungefär samma skäl som Astrig Lindgren, men jag tycker att Tove Janssons böcker har ännu ett större djup än Astrid Lindgrens, man läser dem olika som barn och som vuxen och det är en förmåga som inte ska föraktas. "Det osynliga barnet" har definitivt gjort nytta för mänskligheten.
Bilden av Tove Jansson kommer från Schildts förlags hemsida och bilden av Astrid Lindgren kommer från Astrid Lindgren-sällskapets hemsida © Erwin Neu/Saltkråkan AB.

måndag 28 juli 2008

Löpningens lag

Varför är det så plågsamt att springa (elle träna annat) andra och tredje gången man gör det? Är det straffet för att man försöker vara duktig? När jag äntligen tar mig ut på en löprunda inom rimlig tid från den förra, då går det så jäkla tungt att jag nästan tappar sugen. Jag kan tacka den underskattade musikstilen eurodisco att jag överhuvud taget tog mig runt idag. Som tur är lär man sig aldrig, för då skulle ingen någonsin sätta igång att träna.

Hej hopp nu har jag gnällt av mig, ut igen om sådär två dagar, det värsta är att det brukar gå tungt gång tre också...

Hellre än bra

Några gånger per år får jag upp målningsil. Att måla, det är verkligen något som jag gör hellre än bra, jag har en bild i huvudet, men jag lyckas aldrig få ner den på papper som jag vill ha den, så det slutar alltid med att jag är grymt besviken över att mitt konstverk ser ut som dagiskonst. Idag hade jag ingen inre bild, utan satt mest och kladdade medan jag lyssnade på talboken, och faktiskt så tycker jag att den blev riktigt läcker för att vara gjord av mig (då kan ni ju föreställa er hur mina andra tavlor ser ut). Jag målar med akrylfärg på masonit, jag tycker att det är härligt känsla i akrylfärg och ändå har den barmhärtigt kort torktid.


Jag visar mitt konstverk här, kanske kan jag ge självförtroende till någon annan, det är faktiskt kul att måla fastän man inte är någon Picasso.

Schackmaskinen av Robert Löhr


Ännu en ljudbok. Helge Skoog ger texten färg, det tillför att ha en skådespelare som uppläsare till den här boken, jag tror att jag skulle ha upplevt den som seg om jag hade läst den, men som ljudbok håller intresset i sig hela vägen. Bokens upplösning är riktigt rafflande i bästa deckarstil.


Schackmaskinen, som boken handlar om har funnits i verkligheten, och dess skapare och första ägare hette Wolfgang von Kempelen. Maskinen, som hade formen av en turk, var ett enda stort bedrägeri, och turkens hjärna i den här boken var dvärgen Tibor. Naturligtvis är en turk med en dvärg inuti inte lätt att hålla hemligt, så det blir många förvecklingar för att hemligheten med maskinen inte ska avslöjas.


Boken utspelar sig under 1700-talets senare del, precis i mekanikens och den moderna vetenskapens födelse, och gränsen mellan vetenskap, underhållning och vidskepelse var minst sagt flytande. När jag lyssnade kunde jag inte låta bli att fundera på vad Kempelen, maskinens skapare, skulle ha tyckt om vår tid, när varenda människa går omkring med en egen liten schackmaskin i byxfickan. Jag tror att han skulle ha älskat det!


Jag tycker att den har boken har det som jag vill ha av en historisk roman. En skildring av tiden och miljön som känns realistisk, en handling som är intressant och som jag inte visste något om sedan tidigare och "levande" personer, det sista tycker jag ofta brukar vara ett svagt kort i historiska romaner. Jag känner med Tibor, en rättskaffens och gudfruktig, men lite naiv dvärg som fått leva ett hårt liv på grund av sitt handikapp.

fredag 25 juli 2008

Kebabspett (utan spett)


Jag har lagt ut en hel del recept på olika tillbehör här på bloggen, men inte så många huvudrätter känns det som. Här kommer ett recept på goda kebabspett. Jag brukar forma dem till korvar men skippa spetten, det tar bara plats i stekpannan när man ska steka dem.


ca 10-12 "spett"


500 g köttfärs (jag kör älgfärs)

1 dl ströbröd

½ dl potatismjöl

2 dl mjölk eller matlagningsgrädde

2 vitlöksklyftor

2 tsk spiskummin

1 krm sambal oelek. Ta mer om du vill ha hetare spett.

2 tsk salt

2 krm peppar


grillolja

margarin om spetten ska stekas


Låt ströbrödet och potatismjölet svälla i mjölken en stund.

Blanda i övriga ingredienser. Ju lösare färs, desto saftigare slutresultat.

Forma "korvar av färsen. Gör små kebaber om de ska serveras på en buffé, då blir de mycket drygare.

Pensla kebaberna med grillolja och stek dem i margarin i medelvarm stekpanna eller lägg dem på grillen.


Servera med potatissallad, cous cous eller ris, grönsallad och tzatziki samt ett gott bröd, gärna pitabröd.

Smarrig potatissallad

Goda potatissallader kan man aldrig få för många av på sommaren. Det här är inte den magraste direkt, men kanske en av de godaste. Perfekt till grillat eller på en buffé.



4 port

Koka 1 kg färskpotatisar i rejält saltat vatten. Låt svalna, dela dem i halvor.



1 hackad gul lök

2 dl hackade färska örtkryddor

2 tsk salladskrydda




Blanda med potatisen i en skål.



Dressing:

2 äggulor

1½ msk pressad citron

2 krm salt

3½ msk senap

peppar

3-4 dl matolja


Blanda allt utom oljan i en hög smal behållare, jag brukar ta ett stort ölglas.

Mät upp oljan i en kanna el. dyl.

Mixa i ölglaset med stavmixer och tillsätt oljan försiktigt, först droppvis, sedan i en smal ståle samtidigt som du kör med mixern.

Dressingen ska bli tjock som majonnäs, om den inte blir det trots intensiv mixning, häll över hela såsen i en kanna, sätt en äggula i ölglaset och häll i smeten droppvis samtidigt som det mixas.



Blanda försiktigt ner dressingen i salladen. Klart!




Äntligen sommarvärme


... och vad gör vi, jag och sambon? Vi sätter igång värsta trädgårdsprojektet, han började anlägga en gång fram till ytterdörren och jag började röja upp i vår berså, något som jag har tänkt göra hela sommaren. Visst är det underligt med träd och buskar, rishögen med bortklippta buskdelar blir alltid större än än hela busken var från början...




Men det har inte varit lätt att få något gjort, bebisen har varit på ovanligt sällskapssjukt humör, hon har inte velat sova längre än en kvart i sträck och när hon har varit vaken har velat bli underhållen hela tiden. Jag hann klippa 1/3 av gräsmattan igår förmiddag, men att klippa klart har varit totalt omöjligt. Vi valde att prioritera sambons projekt, han börjar om att jobba nästa vecka, och projekt som inte är slutförda när man börjar jobba brukar ha en förmåga att bli 10-årsprojekt.




Men ett projekt leder som bekant lätt till ett annat, när gången var fixad kom vi på att vi borde se till att göra uteplatsen som vi har planerat sedan vi flyttade till huset. Men vi har stora problem med att komma överens om hur vi ska göra den. Jag ville först ha stenplattor rätt och slätt. Sambon ville ha traditionellt trädäck. Sedan läste jag en inredningstidning och kom på att jag ville ha ett runt trädäck som går lite runt hörnet på huset. Sambon ville helt plötsligt ha stenplattor fastän jag erbjöd mig att bygga mitt runda trädäck alldeles själv (kan det månne ha varit just den detaljen som fick honom att ändra sig??). Vi har inte bestämt oss än, så det får vara på idéstadiet några år till.


Nu har vi ju dessutom en osedvanligt välfriserad berså att dricka vårt kaffe i, den får duga så länge. Men sist min bror hälsade på tyckte han att vi skulle bygga ett trädäck i bersån. Eller kanske lägga plattor tyckte jag...
Överst: så här blev bersån efter en omgång med sågen.
Lilla bilden t. hö: Högen med bortsågade buskdelar.
lilla bilden t.vä: Ska det bli fint får man lida pin, inte är det fint medan man håller på. För att inte tala om hur det såg ut inomhus.
Nederst: Så här blev det. Städar gör vi en annan dag!

torsdag 24 juli 2008

Vilat mig i form...


...måste jag ha gjort. Jag har inte sprungit, och knappt promenerat de senaste två veckorna. Igår hade jag tänkt ta mig ut efter vår utflykt, det kändes som att det behövdes efter en dag i bilen. Men min trogne träningskompis, hunden, som ALDRIG förr har svikit, var inte alls pigg på en löptur igår. Det berodde på att vi råkade glömma att ta in henne när vi for igår morse, så hundstackaren (trodde vi) var utlåst hela dagen. När vi kom hem satt hon på bron och såg oerhört övergiven och ynklig ut. Gissa vem som har haft dåligt samvete... Idag fick vi veta vad hon hade haft för sig hela dagen. Hon hade hälsat på hos grannarna och lekt med deras supersöta 13-veckors papillonvalp. Undra på att hon hellre ville ligga i fåtöljen än att springa på kvällen. Och vårt dåliga samvete lättade också, det verkade inte direkt ha gått någon nöd på henne... Däremot vet vi inte om hon roade sig med något annat också, hon är nämligen i löpen, så vem vet om det kommer valpar om sådär 62 dagar?




Ikväll tog jag mig i alla fall ut på en löptur. Löparens bästa vän, förutom hunden, det är mobiltelefonen. Där har man både tidtagning och musik. Min förra mobiltelefon, den jag tvättade, valde jag faktisk bara för att den skulle funka att springa med. Jag hade några krav: Radio och MP3-spelare, bra lurar som inte lossnar från öronen, kamera om jag skulle träffa någon mer björn och tillräckligt stort minne för att rymma både mina promenad-spellistor, springa-spellistan och en bra talbok. Den jag köpte förra veckan är en liknande telefon men med bättre kamera.




Idag gick det kanonbra att springa, jag flög fram min 5-km-runda på ungefär samma tid som förr i tiden! Det måste ha berott på musiken. Jag blev ju tvungen att ladda in ny musik i den nya telefonen och hittade en gammal skiva med MP3-låtar från vår ungdom. Vad säger ni om att springa till Chers Believe, Aquas Doctor Jones (kommer ni ihåg den?) Ace of base, Don't worry be happy och några till från samma tídsepok (90-tal). Undra på att gick lätt att springa, för varje ny låt som spelades blev jag bara gladare och gladare, och konstigt nog piggare och piggare.




Nu ska vi se hur länge det tar till nästa tur blir av...

Rapsbaggarna av Karin Brunk Holmquist


Karin Brunk Holmquist har jag upptäckt genom En bok om dagens blogg. Jag hade aldrig hört talas om henne innan. Men nu har jag läst tre romaner av henne, och hon är definitivt en författare som jag kommer att hålla utkik efter i fortsättningen.


Rapsbaggarna handlar om två bröder som har levt samma liv i sin gamla gård på Österlen i alla tider. De lever efter sina föräldrars visdomsord och ser ingen anledning att förändra något. Men det visar sig att gubbarnas vanor leder till att inte bara deras eget liv, utan hela bygden förändras.


Det här är perfekt sommarläsning, missa den inte!

onsdag 23 juli 2008

Sommarutflykter med historiens vingslag





Den här sommaren blir det ingen längre semestertripp, sambon är bara ledig två veckor i sommar och då vill man hinna med många saker istället för långa saker. Första veckan av hans semester har vi levt husvagnsliv vid stugan, med diverse grillande och fiskande och annat. Men till slut kändes det som att det var dags för att fara hem igen. Men vad gör man hemma när regnet öser ner, och jag dessutom har en hel lång höst framför mig på hemmaplan? Svar: Man far bort.

***********Vassholmen i regn***********




Efter en del dividerande till morgonkaffet kom vi fram till att vi skulle fara på en bilutflykt till några kompisar som lever campingliv i en by längs Kalixälven. Vi ringde till dem, men de skulle också på utflykt. Så istället blev det så att vi mötte upp dem på Vassholmen i Kalix. Vi tog färjan över till ön och tittade på lämningar efter flottningen och åt en god lunch. Sen följde vi med dem till deras stuga.


Så här förväntar man sig att ingången till ett fort ska se ut!


Idag har vi fortsatt vårt utflyktande i vårt eget län genom att besöka Boden. Vi började med Rödbergsfortet, det var faktiskt mycket intressantare än jag hade trott. Guiden var jätteduktig. Sen blev det 1800-tal i 2000-talstappning genom Bodens Western Farm. Också sevärt, men roligast vart det att se alla barn som hjälpte sheriffen att fånga en bankrånare. Råna för guds skull ingen bank om det finns lågstadiebarn i närheten; du kommer aldrig undan!


Huvudgatan i Bodens Vilda Västern-stad!



Man är alldeles för dålig på att turista i sitt närområde. Det finns faktiskt en hel del att göra på nära håll.



Bara utsikten från fortets "hjässa" är värt ett besök. Mannen på bilden var vår guide

tisdag 22 juli 2008

Into the wild


Det är inte ofta jag blir gripen av filmer, oftast när vi hyr filmer blir det ameikanska fjortisfilmer typ American pie (när sambon får välja) eller romantiska komedier (när jag får bestämma). Som omväxling kan vi ibland hyra någon svensk bok som blivit filmatiserad och då har jag för det mesta redan läst boken och blir grymt besviken på filmen. Dessutom lyckas jag nästan aldrig se en hel film, oftast ser jag början och slutet och det visar sig att jag inte har missat så mycket genom att sova mig genom mitten av filmen.


Men igår råkade vi snubbla över en film som bröt mönstret. Jag hade aldrig hört talas om den och hade ingen aning om vad jag skulle förväänta mig av den, men den trollband oss från första minuten och hela vägen. Någonstans mitt i filmen sammanfattade vi den så här:

-Det var en seg film.

-Mm, men den går inte att sluta se.

-Nej.

Sen sa vi inget mer. Jag var grymt popcornsugen och kissnödig, men lyckades inte slita mig från filmen för att gå och kissa och poppa popcorn. Också extremt ovanligt.


Filmen handlade om en ung kille som rymde hemifrån för att hitta sig själv och lyckan. Filmen blev som en sightseeing genom Amerika med otroligt vackra miljöbilder, och han träffade också många sköna människor under sin resa. Mer än så ska jag inte avslöja om handlingen.


Filmen stannade kvar i mig hela natten efteråt, och även idag har jag återkommit till den här filmen då och då, men vilka tankar jag har haft och vilka känslor som stannade kvar ska jag inte heller avslöja för då förstör jag filmen för er. Det här är en film man ska se utan förutfattade meningar.
Aftonbladet har recencereat den, och de har också en trailer till filmen. Klicka här om ni är intresserade av vad de har tyckt: http://www.aftonbladet.se/nojesliv/film/recensioner/article2049516.ab

måndag 21 juli 2008

Vatten



När vi har levt campingliv i stugan har vi utnyttjat att vi har haft tillgång till barnvakter på kvällarna. En kväll var vi ut och paddlade kanot uppför älven som rinner nära stugan. Vi paddlade förbi en bäverhydda, men tyvärr hade bävrarna gömt sig, så vi såg ingen. Däremot var det otroligt vackert att paddla fram på älven. Jag tänkte på stenåldersmänniskorna som kanske kom paddlandes i näverkanoter för tre-fyra tusen år sedan i samma älv. Det har nämligen hittats tre tusen år gamla pilspetsar när de gjorde en akeologisk utgrävning vid sjön. Nästa ögonblick kändes det riktigt exotiskt, med lite fantasi som att vara på amazonfloden där det rätt som det är kan komma en krokodil glidande. Ganska skönt ändå att vara på en liten älv i norra Sverige, garanterat krokodilfritt - eller?

Kvällen därpå lämnade vi kanoten på land, istället gav vi oss ut på jakt efter de norrländska krokodilerna - gammelgäddorna. Vi vet att det finns några riktiga gäddmonster i sjön, så det kändes lite riskabelt att fiska sådana från en kanot. Därför tog vi båten istället. Medan vi körde ut till fiskestället öppnade jag min fiskeväska för lite inventering sedan förra sommaren. Jag hittade spår efter vinterns hyresgäster i uthuset, mössen hade haft min väska som matförråd, så den var full med solrosfrön. Jag skyndade mig att tömma ut fröna, men glömde att jag hade en massa fiskesaker också i väskan, så när jag vände väskan upp och ner for alla mina fiskegrejer ut i vattnet. Och sjönk. Som tur var var det inte så djupt, utan vi såg grejerna ligga på botten. Hem igen och hämta en håv. Sen började vi håva efter mina prylar. Jag vet inte om vi fick upp alla grejer, men draglådan kom då upp så kvällen var räddad...
*********Bäverhyddan**********
Det var en mysig kväll, varmt i luften. Vi hittade gammelgäddans barnkammare, för vi fick tre strömmingsstora gäddor under kvällen, och tappade dessutom två som släppte. Som tur var höll sig gammelgäddan borta, jag är lite rädd för dem när de blir för stora...

Över näktergalens golv av Lian Hearn


Som campingläsning har jag haft Över näktergalens golv av Lian Hearn. Det är första delen i en fantasy-trilogi som utspelar sig i en japansk miljö. Huvudpersonen är den 15-årige Tomasu som hamnar på flykt när hans by bränns ner och alla bybor avrättas. Han räddas av herremannen Otori Shigeru och får då namnet Takeo. Det visar sig sedan att hans far kommer från något som kallas "släktet", människor med väldigt speciella förmågor. Takeos speciella förmåga är en enastående hörsel.


Jag läser en del fantasy ibland, men jag är ingen fantast, ofta tycker jag att fantasyböcker är alldeles för sega och långdragna och framför allt att serierna har alldeles för många delar. Den här serien kommer jag att läsa, hoppas bara att inte trilogin visar sig bli en "femtonogi".


Jag tycker att det är kul att boken utspelar sig i japansk miljö, även om det är fantasy och inte verklighet så känns det riktigt genuint japanskt (kanske låter jag mig luras för att jag vet så otroligt lite om japan).


Jag vet att japan är riktigt trendigt bland ungdomar, så jag kommer definitivt att rekommendera boken både till alla mina japanälskande elever, och till fantasyfantasterna, och det som är kul med boken är att jag tror att vuxna läsare har lika stort utbyte av den som ungdomar.

lördag 19 juli 2008

Flytetyg

Idag är det sambon som pysslar. Han har fått tag på en kanot som skulle skrotas. Den har legat hemma på tomten hela vintern och halva sommaren, men i helgen fick sambon upp ett il och satte igång med att fixa till den. Han spacklar och slipar så det står härliga till.


Han är så upptagen att han inte ens hade tid att försvara sin titel som byns mästerskytt på hembygdsdagen idag. Det brukar annars vara en av sommarens höjdpunkter för honom. Men idag fick han något jagat i blicken så fort han hade ätit upp sina tre paltar och ville bara hem till kanoten. Målet är tydligen att vi ska kunna inviga den ikväll. Vi får se hur det går med den saken, men det blir kul att äga en kanot, det har jag velat ha ända sedan vi var ute och paddlade en helg med några goda vänner för flera år sedan.


Det var ett av de mest spännande vildmarksäventyren jag har gjort, det var ganska många och strida forsar som vi skulle passera och jag hade bara paddlat på skolgympan innan, så det var en utmaning. Men det var också en otrolig naturupplevelse, vi kom så nära bävarna i ån att vi blev duschade när de plaskade till med svansen innan de dök.


Sådana äventyr kommer det nog inte att bli nu för tiden, det är inte att rekommendera med en liten bebis, men det finns många fina ställen att paddla på även på nära håll.

fredag 18 juli 2008

Nallekoftan färdig!



Kommer ni ihåg koftan som jag har hållit på att sticka till bebisen? Igår blev den färdig. Eller rättare sagt så bestämde jag att den måste vara färdig för annars kommer hon inte att hinna ha på sig koftan innan hon växer ur den. Dessutom blev jag less på att sticka.




Det som skulle ha varit, som jag skippade, var en kapuschong med små rosa öron. Det hade varit jättegulligt, men samtidigt ganska opraktiskt, stickningen blev ganska tjock, så en kapuschong hade varit mer i vägen än till nytta. Istället för kapuschong stickade jag en tunn mudd runt halsringningen.




Knapparna är som så mycket annat av mitt pysselmaterial, stugfynd. Jag hittade dem i farmors syskrin. Det blev ganska små silverfärgade blommor till knappar.


När jag letade knappar hittade jag en av farmors virkade fjärilar som jag skrev om för ett tag sedan, så nu kan snart min humla få några kompisar!


torsdag 17 juli 2008

Berättelsen om flaggstången






Igår hade vi en stor dag i vår familj. Vi fick en flaggstång vid stugan. Det har varit ett projekt som har tagit många år. Det började med att min bror högg en hög gran. Den fick ligga och torka i ett eller två år. Sen barkade och hyvlade min mamma den. Efter det är den oljad flera varv och alla sprickor är fyllda med fogskum och fönsterkitt. Sedan är den förstås målad flera varv. En grop till fundamentet behövde grävas och sedan gjutas. Flaggstången är 18 m hög, så att hitta en tillräckligt stor flaggstångsknopp och flagga var inte så lätt. Flaggstångsknoppen är ungefär lika stor som en fotboll... Men igår kom äntligen den stora dagen när flaggstången skulle resas.

onsdag 16 juli 2008

Loppis



Idag har vi sålt våra pinaler på loppisen. Det var riktigt roligt. Självklart var bebisen med som kundmagnet till mitt bord, några höjde på ögonbrynen åt att jag var på loppis med en så liten bebis, hon fyller tre månader imorgon, men ni som har läst min blogg ett tag vetr ju att hon har varit med på äventyr förr. Precis som vanligt skötte hon sig exemplariskt. Himmel vilket väluppfostrat barn jag har :-).


Det svåraste med att vara loppisförsäljare var att inte köpa hem lika mycket grejer som jag sålde. Jag köpte bara en sak, och det var till det enda skåpet hemma hos mig som inte är fullt, nämligen smyckesskåpet. Jag hittade ett vackert "diamanthalsband" som kostade hela 5 kronor. Det kan man kalla fynd!


Min egen försäljning gick precis jämt upp om man räknar in lunch, glass och hyra av loppisbord som omkostnader. Jag sålde faktiskt mer än jag hade trott, men inte de sakerna som jag hade trott skulle bli sålda. En hårdrocksrock av skinn och en megapraktiskt strandstol förblev osålda medan böcker gick riktigt bra att sälja. Jag sålde faktiskt en tapetrulle också!


Hur som helst gav dagen mersmak, så ni kommer säkert att se mig på fler loppisar, speciellt nu när allt är packat och förberett!

måndag 14 juli 2008

Loppisrensning

Jag älskar loppisar, och det allra roligaste är att hitta riktigt udda prylar som ingen annan har, tycker jag. Men nu börjar förråden bli fulla, så för att få plats med nya loppisfynd så har jag insett att jag måste göra mig av med en del. På onsdag gör jag min premiär på försäljarsidan av loppisbordet. Det var en krävande process att välja ut vad som ska säljas, jag är så förtjust i alla mina konstiga prylar, och när jag städade och letade fram grejerna så kom jag på att behövde grejerna. Men till slut fick jag i alla fall ihop ett lass. Antagligen kommer jag att få släpa hem det mesta igen och städa in det på sina platser igen för om till och med JAG tycker att det är skräp, så hade det åkt på soptippen för länge sen hos de flesta andra människorna. Kul ska det hur som helst bli att stå på loppis!



Min mobiltelefon var väldigt ren och väldigt död efter tvättmaskinsturen igår. Därför ringde jag till försäkringsbolaget för att försöka få ut något på försäkringen så jag skulle få råd att köpa en ny. Ärlighet varar inte längst. Det är 1 år och 4 dagar sedan min sambo köpte den mobilen för dyra pengar till min trettioårsdag. Telefonen var alltså 1 år och 3 dagar gammal när jag tvättade den. Detta talade jag ärligt och sant om för försäkringstjejen. Gränsen för att få ut inköpspriset på mobiltelefoner var 1 år, visade det sig. Jag får alltså begagnatvärdet. Varför tvättade jag den inte förra veckan?? Eller varför sa jag inte att jag hade gjort det?



Jag behöver sälja mycket på loppisen för att väga upp den förlusten...



Två exempel på skräp.

söndag 13 juli 2008

Säg den glädje som varar




Målning av huset stod på programmet i helgen. Egentligen målade vi huset förra sommaren, men då hade vi ingen skylift, så de värsta delarna hade vi kvar att måla, vindskivorna, underspikningen och en liten trekant på 11 m höjd precis under gavelspetsen. I helgen har vi, under uppbådande av allt vårt mod, målat klart. Helt underbart så här efterhand. Tack för hjälpen med vindskivorna svågern L!




För att arbetet inte skulle bli alltför lugnt och stillsamt så var jag tvungen att fylla år i helgen, så hela fredagen och lördagen hade vi en jämn ström av tårtälskande kompisar och släktingar på besök. Kanske var det också så att några var intresserade av att kolla in hur rädda vi var i skyliften? Det är hur som helst trevligt att få besök när man jobbar.




På söndagen hade vi slut tårta, så då kom inga besökare, men däremot regnet. Hela förmiddagen regnade det och jag började tro att den omålade triangeln skulle förbli omålad ett år till. Men efter lunch sprack himlen upp, solen kom fram och huset blev till slut FÄRDIGMÅLAT!!!!!!!! Minst 20 år till nästa gång! Min lycka var total, jag slet av mig arbetskläderna, slängde in dem i tvättmaskinen och tog på mig vanliga kläder. Sen skulle jag ringa skyliftuthyraren och säga att vi var på väg tillbaka med skyliften men jag hittade inte mobilen.




Vi hade bråttom så vi for iväg och när vi kom hem igen, två timmar senare fortsatte jag leta mobilen. En tanke slog mig att snickarbyxor har MÅNGA fickor... Bävande gick jag nerför trappan till tvättstugan. Mycket riktigt, innanför tvättmaskinens fönster låg min mobil. Ren och fin. Jag har hört talas om mobiler som har överlevt olika sorters bad utan att gå sönder, så jag håller tummarna, men mest troligt är det här min mobiltelefons dödsruna. Farväl. Du var med mig i alla lägen.



Lite presenter och vackra blommor fick jag av mina tårtälskande släktingar. Tack för allt!

torsdag 10 juli 2008

Tjälknöl

Som jag skrev igår, brukar jag göra flera (ganska små) tjälknölar på samma gång när jag ändå gör. De blir bara saftigare av att ligga i frysen, och det är så bra att ha, så de brukar aldrig bli gamla. Tjälknöl på hårdmacka med lite senap på är en höjdarnattmacka! Tjälknöl är ingen snabbmat, det tar några dygn, men arbetsinsatsen är minimal, sammanlagt 10 minuter.

Tjälknöl

Stekar av valfritt kött, gärna billigt kött som framdelsbitar eller rulle, det blir mört av den långa tillagningstiden, dessutom skär man det ju i tunna skivor när man serverar det.

Stek i ugnen på 75 grader över natten. Köttet behöver inte vara tinat när man sätter in det i ugnen, det är därför det heter tjälknöl.

Dagen därpå kokar man en lag av:
1 l vatten
1 dl salt
1 tsk socker
1 vitlöksklyfta
1 lagerblad
1 msk blandade torkade örtkryddor
5 svartpepparkorn
2 enbär

Lägg det färdigstekta köttet i en trång bunke och häll den varma lagen över köttet. Vätskan ska täcka köttet helt. Täck över med lock eller ett fat. Låt ligga i lagen minst 4-5 timmar, jag brukar låta det ligga 1-2 dygn i lagen så det drar in ordentligt i köttet.

Det går bra att experimentera med kryddorna, men proportionerna mellan salt, socker och vatten är viktigt att inte ändra på för då påverkas köttets hållbarhet.

Utmanad!!

Jag har blivit utmanad av En bok om dagen att delge er fyra sanningar och en lögn från mitt liv. Det var sannerligen inte lätt. Inte minst för att jag pladdrar så mycket jämt att allt som är värt att veta om mig vet redan alla som har träffat mig. Men jag gör ett försök.

1. Jag har trampat Lasse Berghagen på tårna utan att känna igen honom.

2.Jag har åkt i samma båt som kungen.

3. Jag har åkt längdskidor nerför en störtloppbacke och överlevt.

4. Jag har aldrig i hela mitt liv smakat en cigarett.

5. Jag var med på den första turistvisningen någonsin av den ryska presidentens residens i Kreml.

Vad är sant, vad är lögn?

onsdag 9 juli 2008

Pastasallad

Jag hade med mig en pastasallad av sådant som fanns i skafferiet och tjälknöl (jag brukar göra 3-4 st när jag ändå gör, och ha i frysen) till sol- och badön idag. Här kommer receptet:




Pastasallad 3-4 pers

400 g pasta, gärna fjärilar eller nåt annat kul

1 rödlök
1 liten purjolök
1 dl blandade örtkryddor, jag körde med de jag har i rabatten, oregano och persilja

½ dl olja
1-2 msk vit balsamvinäger
1 pressad vitlöksklyfta
1 tsk flingsalt + 1 att strössla över den färdiga salladen
svartpeppar

Koka pastan och spola den i kallt vatten för att kyla ner den.
Strimla under tiden löken, gör inte alltför små bitar av rödlöken.
Grovhacka örtkryddorna.
Blanda i en skål eller en Big Pack-glassburk, det blir precis en full sådan.
Vispa ihop olja, vinäger, vitlök, salt och peppar och häll över salladen. Strössla över lite extra flingsalt, pasta "sväljer" ganska mycket salt.
Låt gärna salladen stå och dra en stund, jag gjorde den kvällen före.

Till salladen gjorde jag en yoghurtsås med matyoghurt och färdig dipmix med sourcream and garlic-smak, det behövs något lite såsigt till, tycker jag.


En fin present



Jag har inte fyllt år än, men jag har redan fått min present. Det var brorsan och svägerskan C som gav en skärgårdstur ut till en av de finaste öarna i kommunen till mig och svägerskan Å, som också fyller år i dagarna. Svägerskan Å jobbar, så vi hade bara två dagar att välja på för vår utflykt. Jag såg framför mig hur vi låg och solade på sanddynorna, och lite oroad var jag över hur jag skulle skydda bebisen från solen. Ingen bikini har jag heller den här sommaren, min vanliga är nämligen flera nummer för liten upptill.



I morse när jag vaknade var det lite mulet, men molnen var glesa och himlen var blå en bit bort, så det såg riktigt bra ut.


Svägerskan C skulle komma klockan åtta och sedan var planen att ta min bil in till kajen som båten skulle utgå från. Fem minuter före utsatt tid var alla grejer instuvade i bilen och både jag och bebis påklädda. I sista stund sprang jag ner i källaren och hämtade mina regnkläder.


När jag stod där och väntade på svägerskan C kom bebisen på att hon var hungrig. Nåväl, jag hade ju fem minuter på mig, säkert skulle hon hinna äta litet...


Beisen åt och åt. Svägerskan C kom, och bebisen åt. Medan bebisen åt såg jag väderleksrapporten på tv. Den visade ett jättelikt regnområde mitt över bottniska viken. Fem minuter innan vi skulle träffa svägerskan Å på kajen hade bebisen ätit klart. Vi kastade oss i bilen, det var trettiofem minuter tills båten skulle gå kl. 9. När jag hade kört sisådär en kilometer får svägerskan C något panikartat i blicken


- Biljetterna!! Stanna, jag ska bara kolla om de är med!


Jag stannade och C kollade. Inga biljetter. Det var bara att vända bilen och köra tillbaka hem till henne, hon bor en halvmil längre bort än vad vi gör. Fort gick det hem till svägerskan. Hon sprang till sitt hemliga nyckelgömställe, men kom ut därifrån och sprang vidare till husets baksida. Sen tyckte jag att jag såg något genom hennes vardagsrumsfönster. Klockan i bilen visade 8.37. Det tar minst 20 minuter till sta´n...



Jag gick ut ur bilen och kollade hur det gick. Det jag hade sett genom rumsfönstret var en stege som svägerskan C höll på att resam mot husväggen, mot balkongdörren (utan balkong). Hon klättrade upp och kände på dörren. Låst.


-Ge mig en käpp, jag slår sönder fönstret!


Klockan var 8.39.


-Nej! Är du galen! Ramla inte ner från stegen!


-Ge mig käppen!! Hon pekar på en pinne nedanför stegen.


Klirr! In med en hand och halva kroppen. Dörren öppnades och C klättrade in. En minut senare kom hon ut den vanliga vägen med biljetterna i högsta hugg. Nu var klockan 8.42.


90 knyck efter byavägen. Nu behöver ni inte skriva arga insändare i tidningen, här har ni svaret på vem som låste genom byn i vansinneshastighet i morse... Förhoppningsvis gick det så fort att ingen hann se oss.



FORT gick det in till sta´n, därför att 8.54 svängde vi in på parkeringen vid kajen. Båten var kvar och vi kunde i lugn och ro lasta in oss och vårt bagage. De enda övriga passagerarna var ett gäng arbetskamrater från Fabriken, 14 karlar och en tjej.



Ju längre ut vi kom på havet desto gråare blev himlen, och två timmar senare när vi klev iland på sol och bad-ön, så hällregnade det.


Fabriksgänget var snabba på attt gripa yxorna och göra upp eld i bastun, den ockuperade vi sedan. Det regnade hela dagen på ön och en timme före utsatt tid kom vi överens med fabriksgänget om att fara hem. De tre timmarna på sol- och badön innehöll faktiskt ingen sol alls, väldigt lite bad, även om en del av fabriksgänget faktiskt vågade sig på ett dopp efter bastun.



Efter samtal med våra nära och kära så har vi insett att det har varit sol och varmt ÖVERALLT utom där vi var, även hemma visade sig när vi kom hem. Men jag för min del, med bikinibrist och värmekänslig bebis är inte alls ledsen.Vädret hade faktiskt kunnat vara sämre, det hade kunnat blåsa och vara kallt också.


Det blir bara bilder från båten, det var så blött att vi inte vågade ta fram kamerorna utomhus på ön. Det hade varit kul med en bild med svägerskan C på stegen med käppen i högsta hugg, men så förutseende var jag inte just då. Tack för en bra dag svägerskorna C och Å, det var den absolut bästa födelsedagspresenten på länge! Och se till att laga fönstret snabbt C!

tisdag 8 juli 2008

Inés-min själs älskade av Isabel Allende


Jag tycker om att lära mig saker när jag läser böcker och därför läser jag en del historiska romaner. Isabel Allende är en mästarinna på området tycker jag, hon lyckas skildra världshistoriska händelser från sydamerika på ett sätt som får mig att verkligen förstå konsekvenserna för de människorna som berörs av händelserna som vi bara läser om i historieböckerna. Att hon dessutom skriver ur ett kvinnligt perspektiv gör det hela ännu mer intressant. När fick vi senast veta något om hur det var att vara kvinna i Spanien på 1500-talet? Det får man i den här boken.


Den som ser titeln och tror att den ska få riktig kioskromantik kommer att bli grymt besviken, det här är en bok om kärlek, men det är mer krig och blod och tortyr än romantiska kärleksnätter. Jag visste att spanjorerna använde brutala metoder för att underkuva sig Sydamerika, men de övergrepp som Isabel Allende beskriver hade jag inte kunnat föreställa mig. Och ännu mindre förstå. Trodde spanjorerna verkligen att indianerna skulle börja behandla spanjorerna som sina rättmätiga herrar genom att stjäla deras skatter, ljuga och bedra, tortera, lemlästa och våldta?


Inés Suares, bokens huvudperson och jaget i boken, är en verklig historisk person som var med och erövrade Chile. Boken är verklighetsbaserad. Något som jag tycker om med huvudpersonen Inés är att trots att hon skildrar händelserna ur sitt, en spansk kvinnas perspektiv, så visar hon väldigt stor respekt och förståelse för andras agerande i boken, ingen sida framstår som godare eller bättre än de andra i boken. Hon har stor respekt och även beundran för indianerna som vill försvara sitt land, och hon skriver någonstans att vore det Spanien som hotades så skulle vi försvara oss till sista blodsdroppen. Samtidigt visar hon sorg över att indianer och spanjorer inte kan leva i fred med varann. Jag har svårt att förstå att de kan leva ifred ens idag, med tanke vad spanjorerna utsatte de ursprungliga invånarna för.


Vi skulle behöva en Isabel Allende i Sverige, någon som kan skildra våran historia i skönlitterär form, så att vi svenskar lär känna vår historia bättre. Den svenska författaren som jag tycker kan mäta sig med Isabel Allende är faktiskt Villhelm Moberg som har skrivit en hel del, inte bara Utvandrarserien, om vår svenska historia.

söndag 6 juli 2008

Städmani och pyssel

Glad är jag att jag inte visade alla mina pyssel som jag åstadkom förra veckan här på bloggen. En sak sparade jag på (glömde nämna), nämligen en leklåda för bebisens leksaker. Hon har nämligen inte fler leksaker ännu än att det ryms i en tapetserad skokartong - stackars barn. Det var själva tapetseringen som var poängen.

Jag håller på att storstäda och rensa genom hela huset i någon sorts ostrukturerat system. Det började med att bebisen var täppt i näsan varje morgon, och när vi steg upp och gick ut ur sovrummet släppte nästäppan sådär inom en kvart eller så. Vi bestämde oss för att sova i gästrummet och se om bebisen var mindre nästäppt där. Det är bara det att hälften av alla mina böcker som vi tömde när arbetsrummet skulle bli barnkammare hamnade i påsar i gästrummet, i väntan på att bli instuvade i någon proppfull garderob. Nu blev jag ju tvungen att få undan böckerna, för att göra det tömde jag två överskåpar till garderoberna i vårt vanliga sovrum och där hittade jag flera rullar tapet.

Jag bestämde migför att fösöka prångla tapetrullarna på loppis tillsammans med en massa annat bråte som jag har hittat i min städiver. Jag misstänkte dock att tapeter kunde bli lite svårsålda, därför skrev jag ett plakat med förslag på användningsområden för uttjänta tapetrullar. När jag skrev listan blev jag så inspirerad att jag betämde mig för att göra något av tapet själv.

På min reklamplansch föreslog jag: Fräscha upp gamla möbler, gör förvaringslådor, använd som hyllpapper och lådinlägg, ritpapper, till planscher, tapetsera en spånskiva till tavla...

Så blev det kombinerade gästrummet/spel- och whiskeyrummet användbart igen, kul!

Tyvärr är kameran med bilden av den tapetserade leklådan på vift, så ni får inte se resultatet.

fredag 4 juli 2008

En sömnlös natt






En natt i veckan var det helt omöjligt att sova. Istället för att ligga och vrida mig i sängen steg jag upp och gick ut med hunden. Det var en underbar natt, solen sken (det är bara på sommaren i norrland man kan skriva det...) och det var ljummet i luften, det är sånt slöseri att man måste sova, varför kan man inte vara vaken dygnet runt på sommaren, och sen få gå i ide och sova hela vintern? Hade människan skapats vid polcirkeln istället för vid ekvatorn hade det säkert varit så... Väl hemma igen, av med kläderna, ner i sängen... men ingen sömn.


Då började jag fundera på vad jag skulle hitta på att göra av vävgarnerna i snyggt spygul och snorgrönt som jag handlade på marknaden förra helgen. En humla dök upp i huvudet... Kan man virka en humla? Jag funderade och funderade på hur man skulle kunna göra och efter ett tags funderande så hade jag en plan. Upp och leta fram lite svart virkgarn (varför är det så svårt att hitta sådanti garnaffärerna?) och en virknål utan att väcka hela huset. Sen skred jag till verket. Min plan funkade och när jag hade fått ihop huvudet var jag helt plötsligt trött och kunde gå och lägga mig.






Humlan blev klar några dagar senare. Kanske får den sällskap av några blommor och någon fjäril i en mobil. Min farmor brukade virka fjärilar när hon levde, ska se om jag hittar någon och kan klura ut hur hon gjorde.






För att stänga ute humlornas levande kusiner, getingarna, så har jag inspirerats av husvagnsvärldens plastdraperier i dörröppningarna, praktiskt, men inte så snyggt. Istället tog jag en trådgardin och satte i dörröppningen. Snyggt blev det, och ett bra insynsskydd när dörren står öppen, men det återstår att se hur lång tid det tar innan gardinen är ett enda trassligt spindelnät. Jag har tagit ett "gardinomtag" och fäst på väggen bredvid dörren så att man kan dra draperiet åt sidan när dörren är stängd. Men visste ni att allmogelist är STENHÅRT att skruva i, eller också var skruvarna som följde med gardinstången extremt ovassa.

onsdag 2 juli 2008

Tabbouleh och Älgstek

Nordafrikanskt mötte norrländskt till lunch idag. Jag gjorde en Tabbouleh, nordafrikansk couscoussallad, och till det åt jag ett av helgens marknadsinköp, renkorv. Norrländska råvaror, som till exempel älg- och renkött passar väldigt bra ihop med många medelhavssmaker.


Tabbouleh 1 person

1 dl couscous får svälla med 1 dl kokande vatten, 1 msk olivolja, 1 tsk torkad mynta och 1 krm salt ca 5 min tills grynen är mjuka.

½ röd paprika, ½ rödlök tärnas och blandas med couscousen. Droppa över 1 msk pressad citron, hacka i rejält med persilja och några ruccolablad. Servera med fisk eller kött.



Medelhavskryddad älgstek

Jag brukar göra älgstek som jag sticker små hål i där jag petar in vitlöksklyftor. Jag gnider in steken med salt, svartpeppar, rosmarin, salvia och timjan på utsidan, klassiska lammkryddor alltså. Sen bryner jag steken innan jag eftersteker den antingen i stekgryta eller i 125 graders ugnsvärme ca 1-2 timmar eller tills innertemperaturen är 70 grader. Minimal arbetsinsats även om det tar en stund i ugnen eller på spisen, men då sköter det sig själv.



tisdag 1 juli 2008

Löprunda

Det blev en löptur igår efter att jag hade skrivit mitt gnälliga inlägg på bloggen. Jag och hunden hoppade ur bilen lämpligt långt hemifrån när vi hade varit in till sta'n, och sedan sprang vi hem. Jag lovar att jag hade en lycklig hund! Och hunden en lycklig matte!



Istället för att springa på vägen hem, det var ganska mycket trafik, så tog jag elljusspåret som går parallellt med vägen. Det var bara det att jag hade glömt att det är betydligt mer kuperat än bilvägen... Jag med min icke-toppform fick kämpa en del för att ta mig uppför den största backen, men SÅ härligt när jag var uppe och kunde titta på utsikten innan det bar nerför! Det är ändå ganska kul att springa...



Inte långt härifrån såg jag en björnunge på en av mina löprundor förra våren.