En del dagar blir bara bra!

Att det skulle bli skoterkörning igår, det var spikat sedan länge. Väderprognosen såg också bra ut. Natten före var däremot inte så bra, lillasyster hostade och hostade hostade och jag som vaknar av en knappnål sov knappt någonting. Kvart över sex på morgonen vaknade både far i huset och barnen, hon som hade hostat var inte det minsta trött, men det var jag. Jag försökte få sova, men det verkade som att hela familjen, mest barnen förstås, hade bestämt sig för att få upp mig, så varje halvtimme kom de in i sovrummet och hoppade på mig.

När jag väl hade stigit upp, ögonen kändes fortfarande som att de hellre ville vara stängda, blev det bestämt att vi skulle fara ut med skotern med våra bästa skotervänner. Solen sken och det var nästan för varmt för att vara ute och åka pulka. Superhärligt! Till och med den utelivshatande lillasystern var glad och positiv! När vi skulle hem bestämde vi oss för att ta en lite längre väg hem, så att vi inte skulle behöva köra på isen. Det var en väldigt skumpig färd, skoterleden var inte i bra skick så vi var ganska omskakade innan vi var hemma, dessutom tog det ganska lång tid att köra den långa vägen hem!

När vi kom hem var det inte middagstid och det blev helt plötsligt en timme över. Barnen roade sig och var glada att vara hemma, sambon raode sig vid datorn. Jag kunde smita ut på en löptur! Jag var ute på en kort liten löpsväng för någon dag sedan och då gick det ruggigt tungt. Igår gick det faktiskt lättare. Precis när jag kom in igen drog himlen helt igen, det satte igång att storma och det började regna. Då kändes det så himla bra. att vara skönt trött efter en dag ute, att kunna titta ut på ovädret och veta att man inte behöver gå ut mer.

Lite god mat, jag lagade hamburgare från receptet i senaste Ica-tidningen Buffé. Den hemmagjorda ketchupen var helt underbart god, väl värt besväret (det var enkelt).Sedan var det tv-kväll med storasyster igen, hon var lite ledsen över att behöva missa Gladiatorerna förra veckan när det var schlager men nu var ordningen återställd.

Tänk vad lite som skiljer en riktigt bra dag från en vanlig dag. Egentligen var det nog bara en liten oplanerad egentid som gjorde det!

Veckans middagar v. 11

Jag är riktigt nöjd med menyn den här veckan, en lagom mix av klassiker och experiment.

Måndag: Levebiffar från frysen, pulvermos, lingonsylt

Tisdag: Pastagratäng (Pasta med skinksås från frysen i en ugnsform, ost på och in i ugnen 225 grader tills den är genomvarm och osten har fått färg)

Onsdag: Stekt sej, potatis, ägg- eller spenatsås, Broccolisallad med smör, solroskärnor och morot (återkommer med receptet om det blir gott)

Torsdag: Tonfiskpasta med grönsaker (tonfisk är rödlistat = sällanmat)

Fredag: Älgstek i gryta med grönsaker och potatis. Kokospannacotta till efterrätt

Lördag: Hemgjord hamburgare, fänkålscoleslaw, klyftpotatis (ska även prova på att koka egen ketchup, återkommer med resultatet om det blir av)

Söndag: Grillad korv med ljummen potatissallad (hade tänkt få potatis över från fredagen)

Typiskt!

Slut garn när bara en halv ärm återstår av min kofta. Och jag kom inte ens ihåg att springa in på Ica och köpa mer när jag passerade på förmiddagen...

Härliga sportlov!

Barnens kusiner har varit hos oss idag. Snacka om lättskötta barnm man får när de är några stycken som kan roa sig tillsammans. Det har varit fullt ös men väldigt roligt hela dagen. Lillasyster och storasyster började fråga efter pyjamasarna redan vid sextiden, så trötta är de. Vad hinner man då med under en normallång arbetsdag om man inte behöver arbeta? Jo följande:





En plåt full med färdigdekorerade cupcakes! Tack G för tårtgelén!


• Mys framför tv:n
• Frukost
• Pulkåkning bakom vårt garage, man får upp en himla fart där!
• Kortspelsturnering, både Finns i sjön och Hej knekt och ett spel som vi fyndade igår, Dingo hette det, riktigt kul spel även om storasyster visad sig vara för liten (hon kunde inte förstå varför hon skulle vara tvungen att ge bort kort...)
• Lunch
• Fasterbesök
• Pulkarace igen
• Cupcakesbakning, perfekt med någon läskunnig som kunde vara receptansvarig. Någon av barnen kläckte idén att smaksätta smeten med päronbitar och vaniljsocker, en riktig höjdare
• Pärlning, både halsbandstillverkning och pärlbrickor. Till slut hade vi ett helt stim med delfiner i olika färger som vi blev tvugna att bygga ett akvarium till, jättefint blev det!
• Pappan blev mutad med en cupcake och kaffe en stund för att akvariet skulle hinna bli färdigt innan dagbarnen skulle fara hem.

Ett akvarium fullt med ovanligt lättskötta fiskar blev resultatet av pärlandet. Det blev jättefränt i verkligenheten, tyvarr klarar inte min telefon att ställa in skärpan och återge färgerna när det är mycket blått och grönt (köp inte en Experia arc om du vill kunna använda din mobbil som kamera).

Som avslutning på en rolig dag (eller snarare idétorka och lathet) fick barnen välja middag. De valde fiskbullar. Det innebar att jag fick sill, en väldigt god och framför allt lättlagad fredagsmiddag! Nu ska jag virka den sista ärmen på min kofta, det ni, det kommer att bli något att se när den blir klar!

Päroncupcakes 8 st

50 g margarin

2½ dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

2 tsk vaniljsocker

2 ägg

1½ dl socker
½ dl mjölk
1 päron

Frosting:
100g rumsvarmt smör
100g philadelphiaost
3½ dl florsocker

Sätt ugnen på 200 grader.
Smält margarinet.
Blanda de torra ingredienserna i en skål.
Vispa ägg och socker vitt och pösigt i en annan skål.
Vänd försiktigt ner mjölblandningen, mjölken och margarinet i äggsmeten.
Skala och skär ett päron i cm-stora tärningar. Rör ner i smeten.
Fördela smeten i 8 stora muffinsformar.
Grädda i 12-15 minuter. Låt svalna.

Rör under tiden ihop ingredienserna till frostingen.

Spritsa frosting på de kalla muffinsarna. Dekorera med tårtgelé, strössel eller vad du nu har hemma.

I det sista regnet av Janesh Vaidya

I fredags träffades vår bokcirkel för en kvälls prat och mat. Maten vi fick var en jättegod pastagratäng med lax, och pratet handlade som vanligt om väldigt mycket mer saker än boken vi läst.

Boken, det var I det sista regnet av Janesh Vaidya, en indisk bok om en man som återvänder till sin hemby efter många år på resande fot runt om i världen. Jag hade faktiskt inte gjort min läxa, jag hade nämligen bara läst halva boken. Då kan man ju lätt tro att boken är dålig, men  det är den inte. Det är en vacker bok med ett väldigt poetiskt språk. Mannen, huvudpersonen, har blivit hemkallad till sin barndoms by för att något har hänt (eftersom jag bara har läst halva boken fick jag aldrig veta vad som hade hänt). Den sista biten är vägen ofarbar och han måste lifta på grönsakshandlarens oxkärra. Det är ett långsamt färdsätt och mannen får tid att tänka på sitt liv hemma i byn. Det är de tillbakablickarna som är bokens handling. Vi får följa mannens barndom i anekdoter. Han levde med sin mor och sin farmor, sin farbror häxmästaren och sin far. Allra viktigast var farmordern. Hon framställs som en så genomklok kvinna att det helt enkelt inte kändes trovärdigt. Även mamman och farbrodern häxmästaren framstår som alldeles för visa och kloka för att jag ska tro på det. Den enda som viasar på lite mänskligt beteende är mannens pappa, som i gengäld är alldeles urbota korkad och han skapar därmed en självuppfyllande profetia (mer berättar jag inte).

Varför slutade jag då läsa? Jo, det blev helt enkelt för mycket. Det poetiska språket, med visdomsord inte bara här och var utan flera gånger på varje sida. All denna klokhet från dessa perfekta kvinnor, det stod mig till slut upp i halsen. Det som däremot var lite kul att läsa var alla traditioner och andligheten som är helt naturlig i den lilla indiska byn. Jag gillade bilden Janesh Vaidya målar upp av elefanterna som är på väg till en fest som tar rast utanför pojken hem, vilken värld va! Eller mannen på oxkärran som berättar om när han så guden Kali med egna ögon. Och pojkens replik -Tänk om han hör oss! (Kali alltså). Det är fina små anekdoter om livet i en liten indisk by men de vill inte riktigt beröra mig. Jag får istället känslan av att Janesh Vaidya har skrivit den här boken nästan som en reklamtext där ett bättre, klokare och mer andligt liv kan vara lösningen för schablonbilden av stressade och andligt sökande västerlänningar. Han målar upp en bild av en bättre värld, Grekland, Spanien och Thailand har blivit överexploaterade och nu ska vi i väst få upp ögonen för Indien, för "äkta", genuin, visdom eller något i den stilen. Antagligen ligger min skepsis i att jag inte kan tänka mig att ett land som har varit kolonialmakt under engelska drottningen i hundratals år skulle vara så "oförstört" av väst. Ja, så tolkar jag den här boken, 2000-talet svar på Den siste mohikanen, de sista "civiliserade vildarna" och det tycker jag är en orättvis och fördomsfull tolkning, både mot oss västerlänningar och mot indierna.

Som ni förstår så blev det en intressant diskussion i vår bokcirkel och jag kan också säga att jag var ganska ensam om min tolkning av den här boken. Men en sak var vi överrens om. Det var att det här är den bok som ska läsas långsamt och med eftertanke, kanske bara något stycke i taget. En av oss hade läst den vid datorn och letat upp bilder och filmer som visade de traditioner och fester som boken beskrev och det var nog en bra idé. Jag ska fortsätta att läsa den här boken men utan deadline. Istället ska den få ligga i badrummet och så ska jag läsa ett kapitel varje gång jag ligger i badet, en perfekt plats för eftertanke och kloka ord.

Veckans middagar v. 10

Nu är det sportlov, men mat måste man ha ändå... Om jag skulle få upp ett bullbakaril så är jäst och bullformar bunkrade. Troligtvis gjorde jag bort veckans bakil igår, då får jästen bli många pizzamiddagar istället!


Måndag: Palt, fläsk, lingonsylt, morotsstavar (många tycker inte att grönsaker och palt hör ihop, men jag tycker att det är gott med något som knaprar till palten).

Tisdag: Fläskkotlettgryta, potatis, kokta morötter och sockerärter

Onsdag: Laxsoppa, limpsmörgås

Veckans diskberg efter två avklarade lovdagar, det blir lite disk
efter paltkok, limpbakning, pepparkaksbak och luncher.

Torsdag: Köttfärsbiffar, pasta, varma broccoli och zucccinis

Fredag: Pastagratäng m. kassler och grönsaker

Lördag: Veckans gott och blandat

Söndag: Köttgryta, ris, sallad på strimlad zuccini, purjolök och solroskärnor

Vi rullar oss en palt

Idag har varit en riktigt flitig dag, först badhuset med barnen och deras kusiner, sedan gofika hos svärföräldrarna. På eftermiddagen fick jag och flickorna upp ett riktigt bakil, vi började med farinlimpor. Medean limporna jäste passade vi på att baka ett kvarglömt paket med pepparkaksdeg som har legat och skräpat i kylen ända sen i julas. Datum hade inte gått ut... Nät vi ändå hade ångan uppe blev det ett paltkok också. Storasyster lärde mig en paltramsa. Jag tror att jag ska brodera den någon gång när jag får upp ett il!

Potatis, mjöl och salt
vi rullar oss en palt.
I en gryta
tills de flyta
rund och go
för en pitebo

Jag tror att det var så den gick.

Ett litet snedsprång av Denise Rudberg

Lyxigare miljö än så här hittar man inte hemma hos mig...

Jag har redan skrivit ett inlägg om den här boken, men det verkar ha försvunnit, så jag gör ett nytt fösök med risk för att det gamla inlägget helt plötsligt poppar tillbaka, men då får det väl bli två recensioner av den här boken då...

Jag känner mest till Denise Rudberg för hennes chic lit-böcker. I den här boken har hon helt enkelt placerat in lite brottslighet i chic lit världen. Hon kallar sin deckare för elegant crime och lanserar det som om det vore något helt nytt. Jag håller inte riktigt med om det epitetet. Dels så är det långt ifrån något nytt grepp att förlägga deckargåtor till överklassmiljö, det gjorde redan Arthur Conan Doyle(Sherlock Holmes skapare) och Agatha Christie och många med dem redan för hundra år sedan. Dels så är brotten i den här boken långt ifrån eleganta, de är tvärtom ganska sjaskiga, precis som grova brott brukar vara. Dessutom tycker jag faktiskt inte att miljöerna och huvudpersonerna heller känns särskilt eleganta trots att det hela utspelar sig på eleganta Östermalm och trots att både mordutredare och misstänkta tillhör överklassen.

Boken börjar med att en rik och framgångsrik finansman blir överkörd och därefter överbackad flera gånger på öppen gata mitt på Östermalm i Stockholm. På lite långsökta och diffusa vägar blir det så att Marianne Jidhoff, åklagarsekreterare som egentligen tänkt pensionera sig hamnar mitt i utredningsarbetet. Hon är en ganska skön tant som jag inte kan låta bli att gilla. Möjligen har hon lite för dålig självkänsla och möjligen framstår hon som lite för perfekt av sin omgivning, men ändå, hon engagerar mig. Till sin hjälp har hon kriminalkommissarie Torsten Ehn och den relativt nybakade polisen med det ovanliga namnet, Augustin Madrid. Det blir en bra dynamik mellan dessa tre figurer, även om jag gärna hade velat lära känna den sista ännu bättre. Inte heller själva deckargåtan är särskilt elegant, tvärtom tycker jag faktiskt att det hela visar sig vara ganska långsökt i slutändan och upplösningen känns faktiskt inte särskilt trovärdig.

Om jag då ska återvända till begreppet elegant crime, så tänkte jag att jag borde få en inblick i hur de nu verkligen har det, de där rika. Jag blev faktiskt ganska besviken. Det kom inte fram  något som jag inte redan tror att jag vet, men jag tror att det är just det som är grejen, Denise Rudberg spär liksom bara på de schablonbilder som redan finns av överklassen. Det som kändes nytt var att kvinnorna inte verkar sminka sig och att de har håret ihopsatt i hästsvans (där kände jag genast en fin gemenskap). Däremot verkar det vara så att överklasskvinnor lever i olyckliga äktenskap, lider av viktfobi och verkar leva extremt långtråkiga och meningslösa liv. Jag hoppas verkligen att Denise Rudbergs bild inte passar in på alla fruar till framgångsrika män...

Även om jag nu har en hel invändningar mot själva marknadsföringen av boken så tyckte jag faktiskt om boken, den passade bra som avkoppling en ganska långtråkig söndag och jag kunde faktiskt inte låta bli att sträckläsa den, något som händer mer och mer sällan. Samtidigt är det något som jag brukar sakna, att bli så inne i en boks handling att jag glömmer tid och rum. Så visst, låt den här boken hänga med på fjällresan eller chartersemestern nu i sportlovstider!

Veckans middagar v. 9

Milda himmel är det mer än två veckor sedan jag senast bloggade? Jag har inte ens märkt att jag har missat att lägga ut en hel veckas middagar... Men det är lugnt, ingen annan lär heller ha märkt det! Här kommer i alla fall denna veckas middagar. Förra veckan tog jag ut svängarna en del och testade flera nya maträtter, så den här veckan har resten av familjen fått sätta mer prägel på menyn.

Måndag: Makaroner, korv

Tisdag: Thaiinspirerad fisksoppa med nudlar

Onsdag: Spagetti och köttfärssås

Torsdag: Korv stroganoff med ris, broccoli

Fredag: Älgentrecote, rostade rotsaker, ädelostsås

Lördag: Firres kräftsoppa, bröd, ost

Söndag: Palt

Veckans middagar v. 7

Ännu en vecka kan läggas till handlingarna och en ny handlas inför! Mycket soppa blir det framåt helgen, stor risk för omplanering alltså!


Måndag: Gratinerad kassler med ananas och färska champinjoner (de sålde svamp för 5 kr tråget på bya-Ica), enveckassallad

Tisdag: Wokad älg med nudlar el. bulgur (modernt värre!)

Onsdag: Makaroner, korv Stroganoff, broccoli (inte så originellt)

Torsdag: Firres soppa, baguette, brieost

Fredag:  Köttfärsbiffar, klyftpotatis, morotstzatziki

Lördag: Pizza, pizzasallad

Söndag: Ärtsoppa, limpsmörgås

Treveckorssallad

Häromveckan pratade jag med ën man som har jobbat i många olika länder och han berättade om koreanernas kimchi, salladskål som lägges in med starka kryddor. Han berättade att koreanerna åt denna chiliheta kål som basföda, inför vinterna lagrade man upp kålsalladen i stora krukor, ungefär som tyskarna gör med sin surkål. Det fick mig att fundera på att salladskål kanske funkar som bas i en treveckorssallad. Nu har jag testat. Min laddning kommer inte att räcka i tre veckor, så hållbarheten kommer jag inte att få reda på, men det blev väldigt gott, mycket saftigare än "vanlig" treveckorssallad som brukar göras på vitkål. Oavsett vilka grönsaker och rotsaker man använder är det smidigt att göra en stor laddning sallad som sedan kan räcka en vecka eller mer.




Till 2 liter sallad behövs

½ stånd salladskål eller ½ vitkålshuvud

3 morötter
½ purjolök

Dressing:
½ dl vinäger
½ dl vatten
½ dl rapsolja el. motsv.
1 msk socker

½ tsk salt

1 tsk salladskrydda

½ tsk oregano
1 krm malen svartpeppar

Riv alla grönsakerna grovt. Salladskålen blir godast strimlad. Andra rotsaker som blir goda att blanda i är t.ex. kålrot, palsternacka, rättika, paprika. Mängden grön- och rotsaker ska bli 2 liter när allt är rivet.


Blanda alla ingredienserna till dressingen och koka upp. Häll den heta dressingen över salladen. Låt stå minst en halvtimme. Salladen är godast när den har stått något eller några dygn.



Att två liter sallad skulle räcka i tre veckor som namnet antyder
kan man glömma hemma hos mig. Så här mycket finns kvar i glassburken efter en dag!



Äntligen mildare!

Det kom en välbehövlig köldknäpp förra helgen, jag skriver välbehövlig för att jag tror att man behöver få känna på riktig kyla för att uppskatta vårvintervädret maximalt! Min enda tanke sedan jag hade varit ute efter tidningen i morse var att idag ska vi ut! Valet stod mellan pulkbacken eller stugan. Det blev stugan idag. Kanske blir det pulkbacken imorgon?

Efter stugan blev ett besök hos bror och svägerska, de har alltid så gott fika! Idag fick vi nybakade cupcakes!

Dagen middag blev ugnsstekta kycklingklubbor med ris. Förrätt är världens bästa uppfinning om man väntar på långdragen mat. Idag slängde jag in morotsstavar i ugnen tillsammans med kycklingklubborna. När det var dags att vända kycklingarna var morötterna färdiga, så i väntan på kyckling och ris åt vi morotsstavar som vi dippade i aioli. Enkelt och underskattat gott! Och snacka om att kycklingklubbor är prisvärd festmat! 



Nu väntar vi bara på....




...inte melodifestivalen som ni andra utan....







Gladiatorerna!

Egentligen är det mest storasyster som väntar på gladiatorerna, eller "mitt faboritvuxenprogram" som hon uttrycker det!

På tal om det hamnade vi i en intressant diskussion på jobbet häromdagen, nämligen vad som är mest allmänbildande, Gladiatorena eller Melodifestivalen? Vad tycker ni?

Brobyggarna av Jan Guillou

Jan Guillou har kallat sin senaste romansvit för sin sista och "hans Utvandrarepos". Han har som ambition att skildra 1900-talets historia, en rik källa att ösa ur för den som är intresserad.

Innan jag läste boken Brobyggarna trodde jag att titeln skulle tolkas metaforiskt, att det rörde sig om mentala broar som skulle byggas, men en bit in i boken blev det tydligt att det var väldidigt fysiska broar boken skulle handla om. Boken börjar i Norge, i en liten by utanför Bergen. En kvinna med fem barn blir änka när hennes make förliser i en storm. De tre sönerna får jobb som lärlingar på ett repslageri i Bergen, men tidigt visar de sig ha en sällsynt talang för teknik. De blir skickade till världens förnämsta ingenjörsskola i den tyska staden Dresden. Sedan börjar de sin bana att civilisera världen genom att bygga järnvägar.

Jag tycker att det här är en superintressant bok. Dels får man följa rallarna som byggde banan mellan Bergen och Kristiania, över högfjället i väglöst land. Jag som har en modern järnvägsbyggare till sambo och dessutom åkte jag tåg längs den svenska malmbanan mellan Luleå och Narvik i somras och jag funderade verkligen mycket på hur det verkligen gick till att bygga dessa järnvägar, borra tunnlar, bygga broar över raviner, allt i totala vildmarken. Nu fick jag en fin inblick hur det kan ha varit. Förutom i norska fjällvärlden får vi även följa järnvägsbyggandet från Dar es-Salaam och rakt in i Afrikas inre. Det här är om något annu mer okänd läsning för mig, Tysklands roll före första världskriget, imperialismen -det är superspännande! Enligt Guillous efterord var det dock betydligt enklare att hitta skrivna källor till researchen av kapitlen i Afrika än till kapitlen om skandinaviens järnvägar, något jag mycket väl kan tänka mig.

Alla som är intresserade av att läsa en spännande berättelse borde läsa den här boken. Precis som det brukar vara med Guillou så lär man sig en del. Och som det brukar vara med Guillou så får man också sina invanda fördomar lite lagom utmanade.  Och precis som det brukar vara med Guillou så är det en lagom mängd action och romantik för att man ska hålla intresset vid liv hela vägen.

Veckans middagar v.6

Oj, jag har nästan glömt bort att jag har en blogg den denaste tiden. Delvis är det glest med uppdateringar för att jag inte gör något speciellt värt att skriva om, delvis börjar jag känna att jag redan har skrivit om allt. Kanske är det här början till slutet på min bloggera, vi får se... Nu ska ni i alla fall fä veta vad jag har tänkt att vi ska äta till middag i veckan. Matsedeln har dock redan fallerat, för sambon for precis nyss iväg och köpte pizza till oss. Men det är faktiskt en del av poängen med veckomatsedel, man har ingredienser hemma till en veckas färdigtänkta middagar, sen kan man planera om ifall andan faller på.

Måndag: Stekt sej, kokt potatis och äggsås. Tomater och cole slaw från helgen som tillbehör

Tisdag: Pastagratäng (kokt pasta, skinksås m. svamp, frysta grönsaker, allt blandas i en smord form och gratineras i ugnen till fin färg och allt är genomvarmt)



Nästan tajmat med ett nytt år blev jag tvungen
 att skaffa en ny middagsbok! Det här är den nya!



Onsdag: Potatis, köttbullar, wokgrönsaker

Torsdag: Potatispannkaka med bacon, vitkålssallad med lingonsylt

Fredag: Kycklingklubbor, pilaffris, broccoli

Lördag: Restdag

Söndag: Lasagne, rivna morötter med apelsin