onsdag 30 november 2011

Komedi eller skräckfilm?

I söndags rörde jag ihop en pepparkaksdeg. I en veckotidning hade jag sett beskrivning på de sötaste små minipepparkakshusen och idag skulle den romantiska bilden om att baka pepparkakshus med barnen uppfyllas. Om man hade haft en webbkamera monterad i vårt hus ikväll hade man istället sett följande, ett drama i tre akter. Eller kanske en fars...:

 
Scen:
 
Akt 1:
  1. Familj som äter middag.
  2. Liten flicka som äter middag, mamma som stökar och torkar runt den ätande flickan.
  3. Ännu mindre flicka som skriker Molly Mus samtidigt som hon hänger sig fast i mammans ben.
  4. Liten flicka som äter. Ännu mindre flicka som ser Molly Mus på video, mamma som stökar bort den ätande flickans mat.
  5. Mamma som stökar fram bakgrejer, förkläden och startar ugn.
  6. Mamma och två små flickor som bakar pepparkakor

Akt 2:
  1. Pappa som kommer in med stege och skrivdragare.
  2. Mamma som skär ut pepparkakshusets väggar.
  3. Pappa som ropar att mamman måste klättra upp kallvinden och ta ner getingbon inför husvisning imorgon (hur många städar kallvinden inför sina husvisningar- besvara frågeenkäten i övre hörnet)
  4. Mamma tar av sig förkläde, tar på ytterkläder, tar med pepparkaksbakande barn till övervåningen och klättrar upp på kallvind.
  5. Mamman tar ner det största getingboet och klättrar ner igen, tar av sig ytterkläder.
  6. Mamman och barnen fortsätter baka. Mallarna till pepparkakshuset har klibbat fast i degen, degväggarna blir mos.
  7. Pappan kommer ner från kallvinden och säger att det finns fler getingbon att ta ner.
  8. Pappan försöker med tricket "Ring en en vän" men misslyckas.
  9. Pappan tar fram gasmask och skyddskläder till mamman som måste upp på kallvinden igen för att ta ner tio getingbon till.
  10. Mamman ger upp och plockar undan alla bakgrejer
Akt 3:
  1. Mamman tar på sig utrustningen och klättrar upp på kallvind, plockar ner getingbon och klättrar ner igen.
  2. Lillasyster ser Molly Mus på video.
  3. Mamman tar av sig skyddsutrustning, plockar fram bakgrejer igen och fortsätter baket.
  4. Videofilmen med Molly Mus hänger sig, mamman måste rengöra DVD-film från kladdiga fingeravtryck.
  5. Mamman och storasystern fortsätter att baka.
  6. Mamman och storasystern har fyllt en plåt med pepparkaksfigurer.
  7. Pappan dammsuger spån i sovrummet.
  8. Lillasyster ser snällt på Molly Mus.
  9. Mamma och storasyster får in en plåt till med pepparkakor.
  10. Slut

Veckans middagar v. 48

En veckomatsedel har det blivit den här veckan, men följa den -nej. Det blir äta ute två middagar den här veckan. Givetvis är det husvisningar som rubbar rutinerna. Så här hade jag planerat veckans middagar iallafall.

Måndag: Morotssoppa, bröd

Tisdag: Fiskburgare, bröd, dressing, sallad, potatismos

Onsdag: Pannkaka, sylt, morotsstavar

Torsdag: Köttbullar, makaroner, broccoli

Fredag: Paj,vitkålssallad m. currydressing

Lördag: Köttgryta m. grönsaker, ris

Söndag: Gott och blandat från den gångna veckan

måndag 28 november 2011

Uppdatering av läget på Edet zoo

Igår kom äntligen lite snö! Vi hade en riktig rantardag, först våldgästade vi svägerskan H med familj och nästan tog dem på sängen (barnfamiljer har tidigare vanor än tonårsfamiljer :-) Sedan blev det en tomtespaning på stan innan vi åt palt hos svärföräldrarna.

Nu har sambon äntligen jobbat klart uppe i fjällvärlden för den här säsongen, idag firade jag det på riktigt genom att ta en promenad hem tillsammans med svägerskan C. Vi insåg att det var länge sedan sist. Kanske kan man börja planera sitt liv igen nu så att både jag och sambon kan få lite tid på egen hand.

Imorgon är det visning av vårt hus igen, det har stått väldigt stilla ett bra tag nu, så det är bara att hålla tummarna för att den här personen fastnar för huset så att vi kan planera även den delen av vårt liv.

måndag 21 november 2011

Barndomsminne

Ingen matsedel var planerad idag när jag kom hem från jobbet. Däremot hade jag tagit upp en påse med odefinierbart innehåll från frysen, lever hade jag gissat på och en levergryta var halvt om halvt tänkt. En snabb blick på det tinade innehållet i påsen i kyskåpet visade dock att det inte var lever utan blod. Hoppas inte att någon blir mordmisstänkt här i huset, för då kommer polisens tekniker att hitta mystiska stänk lite här och var i köket...

En liten googling efter något recept på blodpudding, men jag hittade inget recept som inte innehöll ister, vilket inte gömmer sig i min fyrahundra liters fullproppade frysbox. Då kom jag på ett enklare och betydligt snabbare alternativ: Blodplättar. En maträtt som min mamma brukade göra när vi var små. Jag var inte stromförtjust i den maträtten, framför allt inte sedan jag blev äldre och började förstå vad den verkligen innehöll. Men allt är värt ett nytt försök och jag kommer ihåg att mammas dagbarn gillade blodplättarna. Mammas recept kan jag inte, men jag hittade på ett eget och det funkade riktigt bra... Pricken över i blev bacon- lök- och äppelfräs, missa inte det, det är riktigt gott även till blodpudding.

5 dl nöt- eller svinblod
3 dl vatten
4 dl vetemjöl
2 ägg
1 msk salt

Blanda blod och vatten i ett litermått.
Blanda mjöl och salt i en bunke.
Vispa ner blodblandningen i mjölet. Knäck ner ägget och vispa lite till.
Stek i pannkaks -eller plättlagg på "vanligt" sätt.

Stek 1 pkt baconskivor, 1 skalat och klyftat äpple samt ½ skivad gul lök.

Servera blodplättarna med smör, lingonsylt och äppelfräset.



söndag 20 november 2011

Bokcirkelns fisksoppa

Som jag skrev i inlägget ovan så var det nära att det inte blev någon mat. När matgästerna kom på utsatt tid hade jag nämligen inte ens påbörjat själva huvudrätten. Naturligtvis berodde det på dagiströtta barn på fredagkväll, framför allt lillasyster, hon gallskrek och skulle vara i famnen så fort jag försökte ställa mig vid diskbänken. Mina vänliga bokcirkelvänner fick göra en blixtutryckning och hjälpa till att skala potatis och skära grönsaker. Sent omsider fick vi ändå mat och det blev faktiskt riktigt gott. Receptet hittade jag i Buffétidningen och mest intressant var den illgröna basilikacremen till brödet. Tråkigt nog glömde jag i vanlig ordning att fota...

6-8 port
ca 1 kg blandad fiskfilé, t.ex lax och hoki
1 burk räkor i lake (ca 200g)
8 potatisar skalad, i bitar
3 morötter i slantar
1stor fänkål i skivor
1 purjolök strimlad
2 msk margarin eller olivolja
1 påse saffran
2 msk tomatpuré
2 burkar hela tomater
3 dl torrt vitt vin
vatten så att det precis täcker grönsakerna
2 fiskbuljongtärningar
1 tsk torkad timjan

Fräs alla grönsaker och rotfrukter i olivoljan i en stor gryta (minst 5 liter). TIllsätt saffran och tomatpuré, fräs ytterligare någon minut.

Tillsätt tomater, vin, vatten, buljongtärning och vatten. Krydda med 2 tsk salt och peppar. Låt puttra under lock ca 30 minuter, tills potatisen är mjuk.

Skär under tiden fisken i 2-3 c stora bitar, lägg ned i grytan och låt bli färdiga på eftervärmen, ca 10 minuter eller tills fisken är genomkokt.

Smaka av med mer salt och peppar om det behövs. Toppa med räkor och dillvippa. Servera med Aioli och de gröna bröden.


Gröna bröd
2 äggulor
2 tsk vitvinsvinäger
4 tsk dijonsenap
1 kruka basilika
2 dl olivolja
salt, peppar

100 g riven parmesan

Se till att alla ingredienser har samma temperatur innan du börjar.

Mixa basilika, äggulor, vinäger  och dijonsenap t.ex. i matberedare eller med mixerstav.
Tillsätt olivoljan droppvis under vispning. Var extra försiktig i början, låt varje droppe olja lösa sig med röran innan du tillsätter mer. Ju mer olja du har vispat in desto större oljeskvättar kan du vispa in åt gången.Smaka av med salt och peppar.

Blanda röran med parmesan och bred på skivor av något gott bröd. Gratinera i ugn 250 grader ca3-5 minuter eller tills bröden har fin färg.

Aioli
Gör som basilikacremen men byt ut basilikan mot 2 vitlöksklyftor. Pressa vitlöken ner i  ägguleblandningen. Tillsätt sedan olivoljan på samma sätt som ovan.

Maos siste dansare av Li Cunxin

I fredags var det dags för ännu en träff med bokcirkelgänget. Den här gången var vi hemma hos mig. Menyn får ni i inlägget nedan, även om jag ett tag trodde att vi skulle bli helt utan mat...

Boken som vi hade läst den här gången var Maos siste dansare av Li Cunxin, en bok som vi stötte på av en slump när vi surfade runt på jakt efter en bok för flera månader sedan. Bokens tjocklek, den lilla stilen och att det var en "true story" från kommunistkina gjorde att vi hade en viss respekt för den, och därför har vi skjutit upp läsningen i flera omgångar. När vi nu till slut ändå tog mod till oss och läste den så var det ingen av oss som ångrade sig. Gängets största bokmal, som nog var den som var mest skeptisk slukde de drygt 500 sidorna på bara några dagar. Själv behövde jag de sex veckorna som vi brukar försöka ha mellan varje träff för att ta mig genom den.

Boken handlar om Cunxin, näst yngst i en syskonskara på sju bröder. Han bor tillsammans med sin familj och sina otaliga fastrar, mostrar och kusiner i en liten och fattig by i östra Kina. Cunxin föds 1961. Det här var under Maos storhetstid och hela familjens liv handlar om Mao, den första meningen som Cunxin får lära sig att läsa när han börjar skolan är till exempel "Länge leve ordförande Mao". I skolan får barnen lära sig att tillbe ordförande Mao nästan som en gud samtidigt som nämnde ordförande Mao har tagit ifrån dem allt de har och de lever i armod och svält. I bokcirkeln funderade vi mycket på hur man kan dupera ett helt folk till att svälta ihjäl. Vi funderade också på vart allt överskott egentligen tog vägen. Ordförande Mao kan ju inte gärna ha ätit upp allt själv... Vi får följa Cunxin ändå från dagen när hans föräldrar gifte sig tills idag. Bokens andra tredjedel tyckte inte vi var lika intressant som den första delen. De sista 50 sidorna är ett tillägg som är gjort efter att boken filmatiserats, i och för sig intressant, men lite väl utdraget kanske. På slutet blir det också mer en uppräkning av de uppsättningar som han ingår i och var han turnerade med sin dansgrupp. Boken borde ha slutat med avhoppet till USA och kanske med en kort epilog där man hade kunnat få veta lite om hur det gick sedan, detta var vi också rörande överrens om i bokcirkeln.

Det här är den perfekta boken om man vill lära sig saker om Kina och om balett. Den är intressant hela vägen fram till dess att han flyttar till Amerika. Lite saknade vi någon slags reflektion eller fundering kring vad han egentligen tänkte och kände när han kom till Amerika, kände han sig inte enormt lurad av sitt hemland och besviken på sin "Gud" ordförande Mao? Boken har ett driv i sig och alla vi ville hela tiden veta vad som skulle hända och hur det skulle gå få Cunxin. En av språklärana i bokcirkeln lyckades till och med knäcka det kinesiska talsystemet medan hon läste boken!

Alla som bara är det minsta lilla nyfikna på vår omvärld, LÄS! Vi som har läst den har varit helt uppfyllda av Maos dansare de senaste veckorna.

tisdag 15 november 2011

Veckans middagar v. 46

Jag sitter och slötittar på halv 8 hos mig medan jag skriver in denna veckas kulinariskt delikata middagar...

Måndag: Risgrynsgröt, falukorvsmackor

Tisdag: Stuvade makaroner med stekt fläsk, italiensk tomatsallad

Onsdag: Stekt fisk, potatis, stuvad spenat

Torsdag: Ugnsfalu på bädd av krossade tomater, lök och äpple, potatismos

Fredag: Hemlig meny pga bokcirkel

Lördag: Lax på saltbädd, citronsås, potatis, grönsakswok

Söndag: Chili-con-carne i tortillabröd, grönsallad

måndag 7 november 2011

Veckans middagar v. 45

Den här veckans enda lediga kväll får jag väl passa på att avslöja vad vi ska få till middag i veckan. Få se hur mycket av det vi verkligen kommer att följa, tiden till matlagning blir inte vad den borde. Så här har jag i alla fall tänkt, så håll till godo!

Måndag: Bräckt kassler, tomatsås, bulgur, morotssallad med grovrivet äpple

Tisdag: Makaronigryta med köttfärs (snabbmakaroner och köttfärssås från frysen kryddad med champinjoner och paprika)

Onsdag: Köttbullar (från frysen), pulvermos, wokgrönsaker (från frysen)

Torsdag: Pasta carbonara, gröna ärter, morötter

Fredag: Laxburgare, klyftpoatis, "rotellerislaw"

Lördag: Köttfärsfyllda burritos, grönsaker

Söndag: Köttsoppa, ostsmörgås

fredag 4 november 2011

Latdag

Dimman har legat över världen som en grå hinna hela dagen idag. Kanske var det därför jag aldrig kom igång riktigt den här dagen. Jag har mest såsat runt, kollat lite på datorn, varit en sväng till affären, matat marsvinen lite. Bara drällt med andra ord. Oj så skönt! Och med tanke på att de n här hösten har gått i 110 på alla plan samtidigt så var nog en drällardag precis vad jag behövde. Inte känns det helt fel att tänka på att detta bara var fredag, hela helgen är ju fortfarande kvar...

onsdag 2 november 2011

Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för barnfamiljen

Idag har dagis varit stängt så jag tog ut en föräldradag. Sambon blev också hemma från jobbet i fjällvärlden en dag extra så vi fick en ganska skön morgon. En lätt stress fanns dock inombords inför torsdagen när jag utan sambons hjälp hade behövt dela mig i minst tre delar.

Först och främst jobbar jag, har dessutom varit sjuk två dagar förra veckan och dessutom ledig idag samtidigt som jag går mot terminens mest hektiska veckor på jobbet, nämligen utvecklingssamtalen. Att ta ledigt var alltså inget alternativ. I och med jobb ingår skjutsning av barnen till dagis. Där kom nästa problem in i bilden, nämligen att bilen skulle in på verkstad under dagen. Hur skjutsar man en bil till verkstad på egen hand? Problem tre var husvisning. Det innebär total städning och styling, något som måste göras in till absolut sista stund när man har barn, med andra ord, extremt stressig morgon bara av det. Husvisning medför dessutom problem nummer fyra, nämligen hunden, som ju inte kan vara hemma när huset visas. Hur trollar man bort en hund när man inte kan stoppa in den i en bil och ta den med till jobbet som jag gjorde sist vi hade husvisning? Det går, men inte utan ytterligare ett stressmoment på morgonen, nämligen att skjutsa iväg henne till någon frivillig dagmatte. Detta var torsdagsmorgonens agenda.

Efter jobbet återstod att få tag på bilelen, hinna hämta barnen i tid på dagis och att trolla fram hunden igen. Frågan jag ställde mig när hela händelsekedjan uppenbarade sig för mig var: Är jag överkänslig och lättstressad, eller är det okej att bli lätt pankislagen inför ett sådant dagsschema? Överkänslig eller ej, sådan simultanförmåga att jag ror iland allt det där på egen hand, det har jag inte.

Istället blev det till att tänka till och ringa livlinorna som bor i närheten. Brorsan jobbar på samma område som verkstaden, så steg ett var att gullbe honom att få bytlåna bil med honom och ha honom till att köra in bilen på verkstad. Steg två var att att ringa sambons syster och be om hjälp med hundpassning under tiden som visningen pågick. Båda kunde. Problemen var lösta. Stenen föll från mina axlar.

Men det gjorde inte att stressen försvann, en husvisning innebär fortfarande mycket jobb, så min föräldradag var inbokad till städning av huset. Så ringde mäklaren och berättade att visningen var avbokad. Det var tråkigt eftersom vi behöver få huset sålt, men vilken lättnad ändå! Ibland bara faller bitarna på plats och problemen löser sig. Men hur det skulle gå om vi inte hade alla runt omkring oss som ställer upp och hjälper till med de mest underliga saker, det vågar jag inte tänka på.

Missgärningen av Linnéa Fjällstedt



Den här boken råkade jag öppna senast jag var i stugan. Och jag fastnade, jag överlät barnen till mormorn och bara läste. Sedan fick boken följa med hem så att jag kunde läsa klart. Den här boken är barmhärtigt kort, bara ca 170 sidor med ganska stor stil. Men trots sitt korta omfång så är det här en stor bok till innehållet.

Linnéa Fjällstedt grundar berättelsen på tingsprotokoll och andra faktakällor, och här kan man verkligen säga att verkligheten överträffar dikten, för om man skulle ha hittat på den här berättelsen skulle vi som läsare tycka att den var orealistiskt hemsk.

Boken utspelar sig någonstans i Lapplands fjällvärld. Ett arbetslag befinner sig på väg mot norska gränsen för att avverka inför järnvägsdragningen. Bolin tar hästen ner till byn, gott och väl en dagsmarsch bort för en häst, för att hämta löningen åt sig och sina kamrater. Men när två veckor går utan att han återvänder till huggarkojan börjar arbetskamraterna ana oråd. Alla spår efter honom slutar i det ökända Kälantorpet. Det sägs att vandrare och gårdfarihandlare som har sökt nattlogi i Kälantorpet har försvunnit tidigare och när Bolin försvinner startar länsman en utredning av familjen i Kälantorpet. Att saker och ting inte står rätt till hos Agata och Efraim i torpet står snart klart och pressen från utredningen och ryktesspridningen som nu kulminerar bryter ner familjemedlemmarna som redan innan är hårt prövade av svält och fattigdom. Tragedierna för familjen avlöser varandra och historien blir mer och mer makaber.

Det var länge sedan jag blev så här berörd av en bok! Även om boken inte är ny, -läs, den verkar gå att få tag i på antikvariat! I min bokcirkel har vi kommit fram till att vi gillar böcker med starka kvinnor. Den här boken ger en ny dimension till det temat kan man lugnt säga.

tisdag 1 november 2011

Veckans middagsplanering v. 44

Äntligen tror jag att matkassarna är uppsagda så man får äta vilken mat man vill igen...


Måndag: Ugnsfisk med keso- och spenatröra, kokt potatis

Tisdag: Pannkaka (sambon lagar=grönsaksfritt!)

Onsdag: Lasagne, rivna morötter

Torsdag: Potatis och löksoppa, paprikacrisp

Fredag: Älghamburgare, klyftpotatis, bröd

Lördag: Ugnsstekt lax, potatis, grönsaksfräs

Söndag: Varmkorv, mos, kokt broccoli