måndag 29 augusti 2011

Hitta vilse av Carin Hjulström



För några veckor sedan läste jag Finns inte på kartan som är föregångaren tll den här boken, Hitta vilse. Det har gått något år och Frida är nu färdigutbildad journalist och vill uppfylla sin dröm att flytta till Stockholm och jobba på en av de stora tidningarna. Händelserna och personerna från den första boken om Frida finns med i bakgrunden även i den här boken så man bör läsa böckerna i rätt ordning, men om man vill veta mer om personerna från Bruseryd så blir man besviken, den här boken handlar om Frida och nästa steg i hennes liv.

Frida har gått journalisthögskolan och får sitt drömjobb på den stora kvällstidningen i Stockholm. Hon måste fixa en bostad och det visar sig inte vara så enkelt att skaffa vänner i huvudstaden. Frida som är en rättskaffens person utan fördomar om andra människor lyckas även i denna bok lära känna ett gäng ovanliga personligheter, bland annat den udda Marita och den exentriske dansläraren Ramón. När hon träffar finanshajen Leo tar livet verkligen en ny vändning för Frida och hon måste än en gång ingripa för att ställa livet tillrätta för människorna omkring henne.

Även om det här är en rolig och lättsam bok så ger den mig ändå en och annan tanke som stannar kvar. En sak som Frida inte själv märker är att många av situationerna hon hamnar i löser sig för att hon är en ung söt tjej. Särskilt verkar äldre män lätt falla för Fridas charm. En annan sak är förstås hur det förmodligen går till även i verkligheten på kvällstidningarnas redaktioner, att texter och intervjuer förändras och förvanskas för att passa bättre in i tidningen, allt för att fler lösnummer ska säljas. Vi som läser kvällstidningarna verkar inte alls vara intresserade av att få veta snningen utan bara av att få läsa bra historier. Det är oerhört respektlöst, både mot medverkande i tidningarna, till exempel intervuoffren, men även även mot oss läsare. Om det är en stor rubrik vill jag ha en stor nyhet, inte en påhittad tidningsanka. När kvällstidningens texter inte lever upp till rubriken blir jag sur och besviken och kommer att strunta i att köpa tidningen, vilket ger minskade upplagor, vilket får kvällstidningarna att svara med att göra ännu mer spektakulära rubriker och ett ointressantare innehåll, vilket i sin tur ger ännu fler besvikna läsare som överger tidningen.. Nåväl, inte mitt problem.

Så, mitt slutgiltiga råd blir - läs boken, men läs Finns inte på kartan först!

Inga kommentarer: