Husligt

Ett så långt uppehåll i bloggandet som den här perioden har jag aldrig haft ända sedan jag startade bloggen. Men så har jag heller aldrig haft så mycket att göra som den här perioden. När orättade prov från fyra olika grupper samt bokanalyser från en klass känns som det lilla arbetet, då har jag mycket att göra... Det som har upptagit mina tankar och mitt engagemang är vårt hus. Vi har nämligen lagt ut det till försäljning. Att det skulle medföra merarbete, det hade jag listat ut, men att det skulle vara så fruktansvärt mentalt påfrestande, det hade jag aldrig kunnat tro. Värst av allt har dock varit det evinnerliga städandet som hela karusellen har medfört. Först var det en del homestyling som jag ville göra. Måla hallen vit fixade jag under semestern, men att fixa väggarna i badrummet för att trolla bort spåren som blev efter värmepumpsinstallationen i vintras, det fick jag fixa först. Jag målade dem ljusblå och själva jobbet var gjort på bara en-två timmar, men givetvis medförde det lite annat fix också på köpet.

Sedan skulle mäklaren komma på besök för värdering och kontraktsskrivning. Givetvis vill man inte ha allt för kaotisk när någon ska se alla skrymslen och vrår. Två dagar senare var det fotografering, jag höll på att fixa bort prylar halva natten. Sedan var det fix inför visningen, tack till svägerskorna som kom och hjälpte mig med nya ögon och dammtrasor! Sedan var det visning, ytterligare en halv natts städning, en tidig morgon och en eftermiddags fix. Och sedan en helg och så visning igen igår. Nu är det bara att hoppas att slitet har lönat sig och att någon vill ha vårt kära älskade hus. Mest jobbigt av allt är tanken på att det kanske inte finns någon som vill ha huset. Det skulle liksom vara en dissning av oss också eftersom vi tycker så himla mycket om vårt hus.

Man kan ju fråga sig varför vi ska sälja om vi nu tycker så mycket om huset, men det är helt enkelt så att vi ska ta över sambons föräldrahem. Det kommer att bli början på en ny era för Edet zoo, vi har en hel del planer inför resten av vårt liv, bara vi överlever själva flyttningsproceduren, visningarna är ju bara en pice of cake jämfört med själva flyttkarusellen...



Vårat hus i mäklarens annons.