Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för barnfamiljen

Idag har dagis varit stängt så jag tog ut en föräldradag. Sambon blev också hemma från jobbet i fjällvärlden en dag extra så vi fick en ganska skön morgon. En lätt stress fanns dock inombords inför torsdagen när jag utan sambons hjälp hade behövt dela mig i minst tre delar.

Först och främst jobbar jag, har dessutom varit sjuk två dagar förra veckan och dessutom ledig idag samtidigt som jag går mot terminens mest hektiska veckor på jobbet, nämligen utvecklingssamtalen. Att ta ledigt var alltså inget alternativ. I och med jobb ingår skjutsning av barnen till dagis. Där kom nästa problem in i bilden, nämligen att bilen skulle in på verkstad under dagen. Hur skjutsar man en bil till verkstad på egen hand? Problem tre var husvisning. Det innebär total städning och styling, något som måste göras in till absolut sista stund när man har barn, med andra ord, extremt stressig morgon bara av det. Husvisning medför dessutom problem nummer fyra, nämligen hunden, som ju inte kan vara hemma när huset visas. Hur trollar man bort en hund när man inte kan stoppa in den i en bil och ta den med till jobbet som jag gjorde sist vi hade husvisning? Det går, men inte utan ytterligare ett stressmoment på morgonen, nämligen att skjutsa iväg henne till någon frivillig dagmatte. Detta var torsdagsmorgonens agenda.

Efter jobbet återstod att få tag på bilelen, hinna hämta barnen i tid på dagis och att trolla fram hunden igen. Frågan jag ställde mig när hela händelsekedjan uppenbarade sig för mig var: Är jag överkänslig och lättstressad, eller är det okej att bli lätt pankislagen inför ett sådant dagsschema? Överkänslig eller ej, sådan simultanförmåga att jag ror iland allt det där på egen hand, det har jag inte.

Istället blev det till att tänka till och ringa livlinorna som bor i närheten. Brorsan jobbar på samma område som verkstaden, så steg ett var att gullbe honom att få bytlåna bil med honom och ha honom till att köra in bilen på verkstad. Steg två var att att ringa sambons syster och be om hjälp med hundpassning under tiden som visningen pågick. Båda kunde. Problemen var lösta. Stenen föll från mina axlar.

Men det gjorde inte att stressen försvann, en husvisning innebär fortfarande mycket jobb, så min föräldradag var inbokad till städning av huset. Så ringde mäklaren och berättade att visningen var avbokad. Det var tråkigt eftersom vi behöver få huset sålt, men vilken lättnad ändå! Ibland bara faller bitarna på plats och problemen löser sig. Men hur det skulle gå om vi inte hade alla runt omkring oss som ställer upp och hjälper till med de mest underliga saker, det vågar jag inte tänka på.