Jag tror att vi har fått ett litet husspöke den här sommaren. Många mystiska händelser har inträffat här hemma den senaste tiden. Eller också är det en "Lånarfamilj" som har flyttat in till oss (minns ni Mary Nortons böcker om Lånarna?) Det första mystiska hände i våras precis när det var dags att plocka fram sommarskorna. Jag plockade fram storasysters Foppatofflor sedan förra sommaren, de satt som gjutna på henne och allt var frid och fröjd. Några dagar. Sedan var den ena skon spårlöst borta. Jag köpte nya skor åt henne efter några veckor när skon inte kom fram trots flitigt letande. Vi hade betraktat skon som uppäten eller nåt men för några dagar sedan hände det allra konstigaste. Helt plötsligt stod båda skorna prydligt parkerade bredvid varandra på hallmattan (det händer aldrig att två skor står prydligt bredvid varandra i det här huset), och framför allt inte när den ena skon har varit borta i flera herrans månader.
Fler konstiga saker har hänt. Tv-fjärrkontrollen är spårlöst borta sedan ungefär en vecka, den finns ingenstans, varken inne eller ute. Igår kom en blomkruka ner från fönstret utan att någon var i närheten.
Idag verkade det som att någon högre makt inte ville släppa iväg mig och rida. Först skrek barnen, (de ville inte att jag skulle fara bort). Sedan var mina nya regnbyxor spårlöst borta. Regnbyxorna som jag har haft på mig en enda gång, som fanns när jag målade hallen och som jag hängde upp under hatthyllan i hallen på samma krok som regnjackan. Jackan, den hängde kvar precis där den skulle. Det slutade med att jag fick ta mitt gamla regnställ. Halvvägs till hästen stod en bil med motorhuven öppen, inte kan jag låta bli att stanna, om jag inte hade varit på väg till ett så trevligt mål, min ridning, och dessutom var rejält sen efter regnställsletandet, så hade jag garanterat skjutsat in dem till stan eller bogserat hem deras bil åt dem eller nåt. Nu for jag faktiskt vidare efter att de hade lovat att det skulle ordna sig för dem. Nästan framme vid hästen var vägbommen låst, så jag fick vända om igen. Kanske var det det bästa, jag kanske hade blivit avkastad eller uppäten av en björn om jag hade tagit mig förbi även det hindret? Det får jag förmodligen aldrig veta. När det inte blev någon ridning besatämde jag mig för att ge mig på en löptur istället, då var det ingenting som hindrade mig. Förutom att jag har blodigt dålig kondis, så det blev inte mycket till löpande...
Vidskeplig? Jag? Om det inte är en Lånare eller ett husspöke så kan det finnas en liten, liten möjlighet att spökerierna har en enklare förklaring - den stavas - Lillasyster
2 kommentarer:
Jag blir rätt imponerad över att lillasyster redan kan slinka iväg och lägga på vägbommar långt hemifrån utan att man ens märker att hon har varit borta en stund! Vad ska det bli av henne!? ;-)
Ja, visst är hon hon tidigt utvecklad!
Skicka en kommentar