onsdag 10 augusti 2011

Finns inte på kartan av Carin Hjulström



Finns inte på kartan
Så här ser den inbundna versionen av boken ut och så ser också boken ut i min e-boksapp

Så har jag läst min första e-bok. Det är tack vare min nya mobil. Jag laddade hem en app från Bokus hemsida och sedan var det bara att börja tanka och läsa. Enda reflektionen jag har är att e-böckerna är ganska dyra, den här kostade 99 kr och med tanke på att det är nästan tre gånger så mycket som vad en pocket kostar tycker jag att det är dyrt. E-boken kräver ändå varken bläck eller papper...

Boken handlar om 23-åriga Frida. Hon läser sista året på juornalisthögskolan och ska ut på sin slutpraktik. Det är ont om praktikplatser och hon hamnar på den lilla landsortstidningen Smålandsbladet, hon som hade önskat Aftonbladet eller någon annan storstadstidning. Att hennes kille Peter får drömplatsen på Aftonbladet gör inte roligare direkt.

Frida antar ändå utmaningen att vara lokalreporter i Bruseryd. Första arbetsdagen ramlar hon över ett informationsblad som hamnat i kommunens inkorg. Det handlar om att telefonkatalogen ska få ny grafisk formgivning och för att det ska bli renare och snyggare sidor ska små obetydliga orter plockas bort, däribland Bruseryd. Kravet för att orten ska få finnas med på den nya kartan är att den har minst 100 invånare. Bruseryd har bara 80-talet mantalsskrivna invånare. Frida skriver en artikel om nyordningen, men en kombination av Fridas nyhetsvinkling och en olycklig rubriksättning på artikeln gör att hela samhället skakas om. Fridas artikel sätter fart på hela bygden.

Precis som i andra storstadsbor kommer ut på landet och rör om i grytan-historier så träffas Frida en mängd sköna typer. Frida har också en väldigt öppen och fördomsfri inställning till alla hon möter och jag är glad att jag får lära känna lilla Alina från Kososvo, Dani som har flytt så långt bort som möjligt från förorten och alla andra. Hon har också en näsa för nyheter och lyckas faktiskt göra flera fina reportage under sin praktiktid på Smålandsbladet. Carin Hjulström har lyckats med en sak i den här boken och det är att göra de vanligaste stereotyperna av landsbygsbor lite mindre stereotypa men äöndå så att man känner igen dem. Visserligen finns världskändisen på flykt från rampljuset med, men han har ingen huvudroll här. Tjuvaktiga Kososvoalbaner brukar inte så ofta få vara med i den här typen av böcker inte förortssnubbar som öppnar kebabhak heller, fast just de finns i varje liten svensk håla.

Visst ska jag läsa uppföljaren också, jag vill veta mer om hur det går för Frida på hennes journalistbana.

1 kommentar:

Anonym sa...

Båda böckerna är super kul. Rekomenderas starkt/ Jossan