Strindbergs stjärna av Jan Wallentin

Den här boken var ett rent impulsköp från ett bokställ strategiskt placerat vid kassakön på Coop. Jag har aldrig läst något av Jan Wallentin tidigare och aldrig hört talas om honom heller, men det jag föll för där i kassakön var att det verkade vara en bok i stil med Da Vinci-koden fast med svenskt perspektiv. Jag insåg också där i kassakön att det var alldeles för länge sedan jag läste något thrilleraktigt. Det var ett bra impulsköp.

Boken handlar om ett kors och en stjärna som utforskaren Sven Hedin hittar under sin resa genom Takla-Makanöknen i slutet av 1800-talet. Artefakterna hamnar hos August Strindbergs brorson, Nils Strindberg, en medlemmarna i Andrées ballongexpedition till Arktis. De här grejerna är inte som andra arkeologiska fynd. De är helt oskadda av tidens tand, trots utförliga undersökningar kan ingen lista ut vilket ämne de består av, det verkar vara en metall, men den går inte att smälta och den leder inte värme. Men efter ett tag visar sig korset och stjärnan ha riktigt speciella egenskaper. 

När grottforskaren Erik Hall, drygt hundra år senare, hittar Strindbergs stjärna vid ett dyk i en bortglömd gruva i Dalarna sätts en sten i rullning som blir en spännande, fantasieggande historia. För givetvis finns det många som är intresserade av dessa märkliga ting. Och några som vet väldigt mycket om dem. Boken är en riktig sidvändare, avvägningen mellan spännande avsnitt och mer berättande avsnitt är perfekt avvägd för att man som läsare ska ha intresset på topp hela tiden. Boken innehåller både konspirationsteorier, en mordgåta, spännande miljöer och lite lagom övernaturliga inslag.

Äntligen kommer en riktigt driven deckare, där spänningen verkligen är på topp hela vägen utan sega transportsträckor. Att den dessutom grundar sig på svensk och europeisk historia, kultur och våra kända historiska personer tycker jag är värt en del. Vi har alldeles för få konspirationsteorier och våra historiska personer har hittills aldrig presenterats som personligheter utan mer som knastertorra svartvita fotografier. Jag tror att en bok som Strindbergs stjärna ger oss svenskar en historisk självbild och därmed ett nationellt självförtroende, det är bra för oss. Att sedan formen är väldigt amerikansk och när jag ser den här boken i filmversion ser jag en hollywoodproduktion framför mig, inte en svensk film, det gör bara det hela bättre...

Oj vad torr den här recensionen blev, det är definitivt inte boken, vill ni läsa en riktigt spännande bladvändare så är det den här boken ni ska läsa!