Det evinnerliga sockprojektet

Jag ska nu riva upp mina sockar för femtioefte gången. I måndags rev jag upp allt jag hade stickat hela vägen från hälen. Jag hade nämligen hälsat på min mor och granskat sockarna hon hade på sig. Då fick jag en förklaring till mina sockars underliga utseende. Jag hade missat att man skulle minska antalet maskor efter att man hade gjort hälpartiet klart och plockat upp nya maskor på nålarna. En hel kvälls stickande senare såg faktiskt sockan nästan ut som en socka igen.





Igår trodde jag att jag var klar med den första sockan. Glad i hågen prövade jag den. FÖR LITEN! Det är svårt att beräkna när man ska börja avmaska till själva tåspetsen. Finns det någon tumregel? Sambon hade ett konstruktivt förslag:


-Du får ju alltid riva upp det du har stickat för att det är för litet. Fattar du inte att när du tror att det är klart måste du sticka en bit till?

Det var väldigt sant, förra vintern stickade jag lovvikavantar i parti och minut, och jag fick riva upp ALLA minst en gång för att de var för små. Men jag skulle gärna vilja ha någon lite mer objektiv regel, jag tycker ju alltid att jag stickar lite längre än vad jag egentligen tror behövs.