När vi var på IKEA i somras blev jag blixtkär i ett STORblommigt tyg. Det är tur man har billig smak. Det var ett av de absolut billigaste tygerna jag fastnade för. Det är bara ett problem med ett så färgstarkt och stormönstrat tyg, det är inte direkt lättplacerat. Men jag kom på att vi behövde ett draperi till sovalkoven i gästrummet. Det är bred öppning, så jag bestämde mig för att göra draperiet i två våder, ungefär som gardiner. Jag hade ingen aning om hur hög dörröppningen var, så jag köpte tyg för en två m hög öppning, plus lite extra.
När jag kom hem, upptäckte jag att jag hade gjort några klassiska tabbar. För det första visade det sig att dörröppningen var 220 cm, inte 2 m. Det innebar att tyget var nästan på cm lika stort som dörröppningen, utan fåll och utan hänsyn till mönstret. Dessutom hade antingen jag eller köparen före mig klippt av tyget mitt i ett mönster, och med mina obefintliga marginaler var tyget helt enkelt för kort. Vad gör man då? Skiter i det hela? Nej, jag offrade ett av 15-kronorslakanen jag köpte på samma resa och skarvade. Det blev betydligt mer jobb än vad jag hade tänkt mig. Väl på plats blev det fint från ett rum, men inte från det andra, tyget var nämligen inte genomtryckt. Men det blev helt okej ändå, nu sitter det på plats i alla fall, och jag har lärt mig en del på köpet.
2 kommentarer:
Från sovrummet spelar det ju ingen roll hur det ser ut, där ska man ju bara sova... Det blev superfint ett lyft för hela rummet, eller i sann Ernst- anda, jag får en sån hääärlig känsla!
Åkte ut hela högen med Dyning, en vacker afton. E lyckades dock bli påbackad på kajen(!) med en böjd regskylt- plåt som följd. Jag vet vad veckans samtalsämne blir... Kram!
Tänk att man alltid tänker fel, fast man står i butiken och har allt så himla klart för sig... Du löste det snyggt, i alla fall! Hos mig hade draperiet hamnat i en hög, intryckt i garderoben och så hade jag förträngt projektet tills jag hade blivit tvingad att ta itu med det (t.ex. för att garderoben rämnat)...
Skicka en kommentar