Khaled Hosseini, som blev känd i Sverige när hans förra bok Flyga drake blev en uppmärksammad film, har också en annan bok som har legat etta på pockettoppen nästan hela sommaren - Tusen strålande solar. Jag brukar vara skeptisk till böcker som får så stor uppmärksamhet som Flyga drake fick, men jag läste den ändå i våras och tyckte om den. Den här boken, Tusen strålande solar, har legat på mitt sängbord sedan före midsommar, men det har hela tiden kommit andra böcker före. Den var värd att vänta på. Den berättar historien om hur det har varit att vara kvinna i Afghanistan de senaste trettio åren, och den gör det på ett gripande sätt.
Boken hadlar om Maryam, en oäkta flicka från Herat som blir bortgift som femtonåring till en medelålders skomakare i Kabul. Den handlar också om Laila, en grannflicka som blir skomakarens andra hustru. Mannen, Rashid, är en mycket våldsam man och Laila och Maryam får föra en hård kamp för att klara sig i ett samhälle som blir allt våldsammare i samma takt som deras äkta make trappar upp våldet. men även om våldet hela tiden finns som bakgrund i boken, skulle jag ändå vilja säga att boken handlar om kärlek och vänskap.
Som ni som brukar läsa min blogg vet, så gillar jag att läsa böcker där det känns som att man lär sig något. Jag lär mig mycket om Afghanistan av den här boken, men ju längre in i boken jag läser, desto mindre förstår jag. Hur kan ett land få styras av galningar år efter år? Och när några galningar störtas kommer det nya, än galnare män till makten. Hur kan det bli så? Samhället blir rent absurt när talibanerna kommer till makten och deklarerar sin doktrin i radion. Om den inte var så lång skulle jag återge den för er, men några exempel är: Alla män måste ha minst en knytnäves längd på skägget. Alla pojkar måste bära turban. Förbud mot sång, dans, alla sorters bilder, både tv, film, att tillverka bilder och att äga bilder. Förbud mot att inneha en Undulat (!). Och förstås alla regler som gäller kvinnor: Kvinnor får inte vistas utomhus på egen hand, kvinnor får inte arbeta eller gå i skola, måla sig, ta ögonkontakt med män... Om det inte vore för att det var verklighet så är det faktiskt komiskt. Och totalt obegripligt, hur kan det bli så? Och så klart följdfrågan - skulle det kunna hända något liknande här, i Sverige? Vilka processer i mänsklighetens natur gör att ett samhälles invånare låter sådana idioter få makten? För det är ju regler som är ödesdigra för kvinnorna i ett samhälle, men männen gynnas ju inte heller.
Rashid, Lailas och Maryams man, är en klassisk kvinnomisshandlare, en likadan en som finns även här i Sverige, bland svenska män, men i ett samhälle som diskriminerar kvinnor så totalt som i Afghanistan är kvinnorna helt utlämnade. Det är faktiskt tur i oturen att månggifte är tillåtet så att kvinnorna har varandra i alla fall. En fråga som jag ställer mig när jag läser boken är, är det mer utbrett med kvinnomisshandlare i ett land där kvinnor inte har några rättigheter än vad det är i Sverige? Som ni märker väckte den här boken många tankar och frågor hos mig. Men det är också en gripande berättelse om några vanliga, ovanliga människor här på jorden. Boken rekommenderas, trots att den är en bestseller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar