Vi hälsade på hos svägerskan och svågern M och M igår kväll. Jag och hunden lät bebisen och hennes pappa ta bilen hem medan vi passade på att få en löptur. Det är 6,5 km till svåger och svägerska och det finns två vägar att välja på, båda nästan exakt lika långa. För det mesta väljer jag skogsbilvägen när jag ska färdas mellan, men igår valde jag den mer civiliserade vägen hem, den som går genom byarna som omväxling.
Mellan byn som M och M bor i och vår by måste man ändå passera ett skogsparti som är någon kilometer långt. När jag sprang där började helt plötsligt hunden vädra in mot skogen, till och med jag kände att det luktade annorlunda än på andra ställen. Sedan började vovve skygga, hon drog sig ut mot mitten av vägen istället för diket där hon brukar hålla till. Dessutom ökade hon farten markant och svansen sjönk ner ännu lägre än vad hon brukar ha den. Dessutom syntes det i gräset i diket att något hade trampat där. Jag stannade inte granskade spåren.
Precis likadant brukar hunden bete sig när vi passerar grannarnas kohage om kossorna blir för nyfikna och kommer för nära stängslet. Men en sak är säker, kossor var det inte hon kände lukten av just där. Jag hörde ingenting, för jag skruvade upp volymen på min MP3-telefon och började sjunga med i högan sky. Björnen eller älgen eller vad det nu var där skogen visade sig inte, antagligen flydde den hals över huvud när jag satte igång med min aria... Tror jag måste fara förbi där idag och kolla spåren, kanske jag får veta vad det var.
Jag sprang hela vägen, kanske börjar det äntligen lossna? Eller också var det björnfrossan som gav extra ork?
2 kommentarer:
Du får spela in en djurskrämmar- CD då din aria var så framgångsrik =) Hundarna är bra på många sätt, men när dom beter sig sådär skulle jag hellre vara lyckligt omedveten... Supergod saft förresten! Kram
Bra idé! Tror du den skulle sälja GULD?
Skicka en kommentar