Jag som brukar gilla Viveca Lärns böcker, både serien om Saltön och hennes barnböcker, blev inte alls särskilt imponerad av Kvinnan som var en fyr.
Man känner igen Viveca Lärn på de absurda personligheterna, "fyrkvinnan" är minst sagt skruvad, och på den lite drastiska humorn. Men jag tycker att den här boken mest är "pratig". Dessutom lyckades jag lista ut hur det hängde ihop alldeles för tidigt för att det skulle vara kul att läsa. Nej, det här var inte en av Viveca Lärns bästa böcker direkt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar