Anorexiatidning

Jag har precis tecknat en prenumeration på en tidning som jag egentligen avskyr: Tidningen IForm. Anledningen till att jag avskyr tidningen är att jag tycker att den har ett fruktansvärt budskap som bara knäcker människors självkänsla. Budskapet i den tidningen är: Du duger INTE! Hur hårt du än jobbar, hur hälsosamt (i den här tidningen = smalt) du än äter och hur mycket du än tränar så duger du inte. Du kan alltid äta lite färre kalorier, träna lite hårdare och vara lite mer kreativ på jobbet samtidigt som du måste hinna åka på lyxiga SPA:n och meditera och ta hand om dig själv.

Dessutom retar det mig att recepten i den tidningen inte är samansatta efter tidningens målgrupp. Eller åtminstone finns det ett stort glapp mellan tidningens innehåll och det budskap som recepten sänder ut. Jag uppfattar det som att tidningen vänder sig till fysiskt aktiva eller till och med mycket fysiskt aktiva kvinnor i 25-50-årsåldern. Om man är så fysiskt aktiv som tidningens artiklar visar på, så behöver man betydligt mer energi än tidningens recept ger. Recepten skulle däremot passa perfekt för medelålders "soffpotatisar", det vill säga personer vars kroppar inte förbränner särskilt mycket energi.

Samma tankefel ser man ofta i reklamen, den gamla klassiska Lätta-reklamen är ett utmärkt exempel. En extremt smal tjej (modellen Emma Sjöberg) är ute och springer samtidigt som texten "Om du bestämt dig för att inte bli fet" syns i tv-rutan. Det är faktiskt inte smala unga kvinnor (och män) som tränar hårt som behöver äta mager mat utan de som inte motionerar som måste tänka på vad de äter.

Varför har jag då tecknat ett abonnemang på IForm kan man ju undra? Jo, för jag vill ha en pulsklocka. Och kanske om jag rannsakar mig själv, en liten släng av det som jag avskyr tidningen för, nämligen pressen att bli lite mer vältränad, lite smalare, lite bättre??? Har man ingen press på sig ser man tydligen till att skaffa det :-)