Hjärtat får inga rynkor av Mark Levengood

Visst är det underligt, vissa perioder läser man inte ut en enda bok på flera veckor och helt plötsligt blir två böcker färdiga samma dag. Mark Levengoods ganska nya bok Hjärtat får inga rynkor har jag dock inte läst utan lyssnat på. Det är en ganska kort historia med ljudboksmått mätt, bara 2-3 timmars lyssnande. Och det är det enda felet med den här boken, den är alldeles för kort.

Det finns vissa böcker som passar bättre som ljudbok än andra, det har jag varit inne på tidigare. Det här är en bok som ska lyssnas på. Innehållet är av det mer filosofiska och eftertänksamma slaget, när jag lyssnar så hinner jag ta till mig innehållet i bättre än när jag läser själv, då har det en tendens att gå alldeles för fort. Att det dessutom är Mark själv som läser ger den här typen av texter en helt annan trovärdighet, det känns som att man har Mark på besök hemma på en kopp kaffe när man startar den här skivan.

Att Mark dessutom anpassar innehållet till mediet tycker jag är kul, han säger till exempel kära lyssnare där jag antar att det står kära läsare om man läser boken. Dessutom är det en hiskeligt ful musiksnutt mellan varje ämnesbyte och på ett ställe där han nämner ett musikstycke får man lyssna när artisten sjunger sången istället för att bara få texten uppläst. Alla de här små anpassningarna är ju givetvis möjliga tack vare att det är Mark själv som läser, en inhyrd uppläsare kan ju inte ändra i originaltexten efter eget bevåg.

Innehållet i boken handlar mycket om så många andra av Marks texter om fördomar som vi människor har och om åldrandet, därav titeln, hjärtat får inga rynkor. Alla texter, eller berättelser, är tänkvärda och fyndigt berättade. Den här boken eller ljudboken är ett riktigt bra julklappstips, även till de som inte gillar att läsa i vanliga fall.