torsdag 27 november 2008

Cybervärlden


Hade fullt upp igår med badhus och föräldraträff och påhälsning av bror och svägerska, därför hann jag inte starta datorn på hela dagen. Och en enda dag borta från cybervärlden hade resulterat i 5 olästa mail i den ena mailboxen, varav tre var reklam och två var roligheter från svägerskan H. I den andra pågick livlig diskussion om huruvida vi ska ha bokcirkel på fredag eller inte och om inte när vi ska ha den.


Tänk att en så stor del av mitt liv tillbringas vid datorn och att jag har en så stor del av mitt sociala liv vid datorn. När jag gick gymnasiet blev vi indelade i smågrupper och sedan fick vi följa med vår lärare till hans arbetsrum och titta på vad internet var och hur man surfade. Då förstod jag inte vilken nytta jag skulle kunna ha av det där internet utan använde datorn som skrivmaskin och för att spela spel. Men innan jag hade gått ut gymnasiet, alltså inom kanske ett år, var egen dator med internetuppkoppling ett måste. Jag minns att jag satt på pappas jobb under några helger och skrev mitt specialarbete i åk 3 på hans jobbdator.


Jag började läsa på universitetet året därpå och då klarade jag mig fortfarande utan dator och utan mobil i minst ett år. Och nu har vi två datorer varav en bärbar och ibland sitter sambon och jag vid varsin dator i var sitt rum och chattar med varandra.

Så här ser det ut där jag sitter och skriver det här inlägget, i vardagsrummet, precis som min första dator som var inkopplad i stora tv:n i vardagsrummet. Vi hade nämligen bara en tv.



Även om det är ganska precis tio år sedan jag skaffade min första egna dator med internet så har vi faktiskt haft dator hemma ända sedan jag och mina bröder var smaå. Den första datorn fick vi i mitten av 80-talet, jag måste ha gått på lågstadiet. Det var en Spectravideo 328 med bandstation som man kopplade in i tv:n. Sedan kunde man spela spel. Om man ville kopiera spel, det gjorde man redan på den tiden nämligen, så kopierade man på bandspelaren, eller dubbeldäckaren som kassettbandspelare med två kassettfack kallades. Sedan spelade man av kassetten, precis som man kopierade en musikkassett. Spectravideon fick mina föräldrar köpa begagnad av mammas mosters familj, så den var ute redan när vi fick den, även om den bara var kanske två år gammal.



Efter spectravideon så fick vi en Amiga 500. Den var ny, och det var den senaste modellen när vi fick den. Den hade diskettstation och skrivare och var faktiskt mus-styrd och meningen var att vi skulle kunna använda den till skolarbete. Det hände aldrig att vi gjorde något skolarbete på den, då hade det behövts ett ordbehandlingsprogram och de var dyra, och vad ett ordbehandlingsprogram var för något hade vi en väldigt diffus uppfattning om. Så även Amigan var en speldator.



Däremot kunde man progammera med den, det följde med en bok med beskrivningar på hur man kunde programmera enkla program, typ rita en trekant. Jag minns att jag ägnade många timmar åt att försöka få datorn att kunna rita en cirkel, en triangel och en kvadrat samtidigt som den spelade blinka lilla stjärna, men jag lyckades aldrig lära datorn att rita en symmetrisk fyrkant, antingen blev det två trianglar eller ochså blev den totalt vind och sned. Om man köpte datatidningar på den tiden, tidigt nittiotal pratar vi om nu, fick man koder för att kunna programmera egna spel. De funkade aldrig!



Däremot fanns det ganska roliga spel till Amigan, bland annat ett, Giana sisters, det liknade Nintendos Super Mario Bros, men det sades att Giana sisters, som ALLA hade, aldrig hade funnits ute till försäljning utan att det var ett spel som helt och hållet hade spridits via piratkopiering. Jag vet inte om det var sant, men jag hörde aldrig talas om någon som hade det spelet i original. Vi kopierade alla spel, de köpta spelen funkade nämligen aldrig. På det sättet spreds även virus, men virusen var nog egentligen buggar som skapades av alltför många "generationers" kopierande från samma originalspel skulle jag tro.



När jag gick andra året på universitetet, det var 97-98, skaffade jag min första egna dator, den hette Aptiva och var ett helt kit med dator, skrivare och en massa program. Då fick jag även Windowssystemet och internet. Då blev det också mer och mer krav på att inlämnade arbeten skulle vara dataskrivna istället för handskrivna.



Det var datorernas historia i mitt liv, och det var en ganska lång historia som ni ser!

Inga kommentarer: