söndag 9 november 2008

Tillsammans är man aldrig ensam av Anna Gavalda


Den här boken fick jag av min bokvän i det sista pocket och prasselpaketet. Än en gång har hon lyckats pricka in en fullträff. Jag har suttit uppkrupen i soffan hela helgen och helt enkelt inte kunnat slita mig från boken. Bebisen har fått klara sig själv på golvet bäst hon har kunnat och sambon har gnällt för att jag har varit osocial.


På baksidan av boken hade en recensent skrivit: "Den här boken hade varit värd en tågbiljett - var som helst, Berlin, Umeå - bara man hade fått sitta ifred i många långa timmar och bara läsa." Det var en klockren sammanfattning av boken. Så kände jag också. Jag har stått och tittat på den här boken flera gånger men aldrig valt den, har varit lite rädd för att den skulle vara tung och djup och tragisk.


Djup var den väl, men inte tung. Den handlar om fyra udda människor som lever i Paris. Av olika anledningar hamnar de alla i en gigantisk våning i Paris och långsamt hittar de alla sig själva tillsammans. De fyra lever tragiska liv i början av boken, men boken känns inte tragisk när man läser den, bara varm och trivsam. Även om boken är tjock så är den riktigt lättläst, det beror på att styckena är korta och det är ovanligt mycket dialog i boken.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tyckte oxå att den här boken var helt underbar. Trodde som du att den skulle vara tung men inte det.

Catta sa...

Hjälp så många inlägg du har hunnit med! Inte konstigt, men bra att så många kommer när självaste Memea kommer till stan. Grämer mig över att jag inte orkade, men är ändå glad att jag vände.
Overallen blev ju jättesnygg! Det skimrar om den, det har jag inte tänkt på medan hon stickade... Kram C

Anonym sa...

Skoj att du gillade boken!!

// hemliga bokvännen