Igår var jag på jobbets personalfest. Kommunen hade bjudit alla sina anställda på världsunik show och julbord på Pite Havsbad. Givetvis var det kul att äta gott och att umgås med sina kollegor, framför allt nu när man inte träffar dem varje dag.
Stormen är en show som grundar sig på Shakespeares verk med samma namn, men fritt tolkat av Robert Bronett och Peter Warg. Jag skulle beskriva den som en cirkusföreställning med handling. Jag hade höga förväntningar på showen före premiären, men när folk i min bekantskapskrets hade sett den sjönk mina förväntningar drastiskt, den blev nämligen totalsågad av alla som jag känner. De tyckte att man inte fattade någonting. Jag håller inte med. Jag skulle nog vilja säga att det var i stort sett vad jag hade förväntat mig.
Precis som med opera, balett och många teaterföreställningar hjälper det till om man har en viss förkunskap om handlingen för att man ska kunna tillgodogöra sig föreställningen, det är inte som att se en film eller läsa en bok att man får allt serverat och klart. Därför kan jag tycka att det i programmet skulle finnas en resume av handlingen akt för akt, precis som det är i många operaprogram t.ex. då skulle publiken få ut mycket mer av föreställningen. Men även om jag inte förstod riktigt allt i handlingen, bl.a. förstod jag inte slutet så tyckte jag ändå om föreställningen.
Det är en häftig show med många effekter. Scenen var snyggt konstruerad, ljud och ljus var maffigt. Inledningen, själva Stormen, var riktigt häftigt tyckte jag. Vi fick se ett jättevackert trapetsnummer, tyvärr hade jag en strålkastare rakt i ögonen under hela det numret och det förstörde mycket. Ett läckert studsmattenummer (det heter säkert något snyggare på cirkusspråk) skulle inspirera varje tonåring med studsmatta på gården. En hel del trolleri och många andra typiska cirkuskonster bar handlingen framåt. Vissa nummer kändes lite "ditsatta" de tillförde inte handlingen så mycket, men i stort sett tyckte jag att det hängde ihop bra.
För att få ut något av Stormen kan man välja två olika sätt att se på föreställningen. Antingen tittar man på föreställningen som en cirkusföreställning, struntar i handlingen och njuter av en snygg show och cirkusartister i världsklass. Det andra alternativet är att man ser en som en operaföreställning eller en balett, dvs. man känner till handlingen i förväg, och fyller ut luckorna med sin egen fantasi, på det sättet blir upplevelsen ens egen och jag tror helt klart att det är så man får ut maximalt av den här föreställningen. Det kräver i sin tur en del koncentration, om man har värmt upp alltför mycket med flytande varor före föreställningen tror jag inte att man orkar fokusera sig på det sättet som krävs för att man ska få ihop handlingen. En resumé av handlingen i Stormen hittar du här.
Stormen är en show som grundar sig på Shakespeares verk med samma namn, men fritt tolkat av Robert Bronett och Peter Warg. Jag skulle beskriva den som en cirkusföreställning med handling. Jag hade höga förväntningar på showen före premiären, men när folk i min bekantskapskrets hade sett den sjönk mina förväntningar drastiskt, den blev nämligen totalsågad av alla som jag känner. De tyckte att man inte fattade någonting. Jag håller inte med. Jag skulle nog vilja säga att det var i stort sett vad jag hade förväntat mig.
Precis som med opera, balett och många teaterföreställningar hjälper det till om man har en viss förkunskap om handlingen för att man ska kunna tillgodogöra sig föreställningen, det är inte som att se en film eller läsa en bok att man får allt serverat och klart. Därför kan jag tycka att det i programmet skulle finnas en resume av handlingen akt för akt, precis som det är i många operaprogram t.ex. då skulle publiken få ut mycket mer av föreställningen. Men även om jag inte förstod riktigt allt i handlingen, bl.a. förstod jag inte slutet så tyckte jag ändå om föreställningen.
Det är en häftig show med många effekter. Scenen var snyggt konstruerad, ljud och ljus var maffigt. Inledningen, själva Stormen, var riktigt häftigt tyckte jag. Vi fick se ett jättevackert trapetsnummer, tyvärr hade jag en strålkastare rakt i ögonen under hela det numret och det förstörde mycket. Ett läckert studsmattenummer (det heter säkert något snyggare på cirkusspråk) skulle inspirera varje tonåring med studsmatta på gården. En hel del trolleri och många andra typiska cirkuskonster bar handlingen framåt. Vissa nummer kändes lite "ditsatta" de tillförde inte handlingen så mycket, men i stort sett tyckte jag att det hängde ihop bra.
För att få ut något av Stormen kan man välja två olika sätt att se på föreställningen. Antingen tittar man på föreställningen som en cirkusföreställning, struntar i handlingen och njuter av en snygg show och cirkusartister i världsklass. Det andra alternativet är att man ser en som en operaföreställning eller en balett, dvs. man känner till handlingen i förväg, och fyller ut luckorna med sin egen fantasi, på det sättet blir upplevelsen ens egen och jag tror helt klart att det är så man får ut maximalt av den här föreställningen. Det kräver i sin tur en del koncentration, om man har värmt upp alltför mycket med flytande varor före föreställningen tror jag inte att man orkar fokusera sig på det sättet som krävs för att man ska få ihop handlingen. En resumé av handlingen i Stormen hittar du här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar