lördag 27 december 2008

Gott slut på er alla!

Julhelgen har varít lugn ochg skön, precis som man drömmer om att den ska vara. Julafton tillbringade vi på skärgårdsön, det är inte alla som får åka skoter till sitt julfirande. Mormor hade som vanligt lagat nästan all julmat och det mesta kom från deras egen gård, snacka om att ligga i tiden och vara klimatsmart och hälsosam, inga skumma tillsatser, plågsamma djurtransporter eller mat som har rest runt halva jorden där!


Just nu sitter jag lagom trött i benen, med en svidande haka och en fridfullt snarkande hund efter två motionspass på eftermiddagen. Det har varit en underbar vinterdag idag, med bara någon enstaka minusgrad och en gul vintersol som bara nätt och jämt har orkat lysa upp trädtopparna. Så jag tog vinterns första, men långt ifrån sista promenad på isen på eftermiddagen. Det är så himla ljust på isen när solen skiner idag blåste det inte heller något och det låg ingen snö på isen så man kunde gå överallt! Jag gick i rask takt, även för att vara mig, andra brukar klaga på att jag går fort även när jag går i långsam takt.


Plötsligt satt fötterna ihop och gick inte att flytta. Jag flög pladask ner i skarsnön med hakan. Jag gjorde inte illa mig, men när jag kände efter med handen så kom det blod, så jag förstod att den sylvassa skaren hade skrubbat upp hakan. Det var skosnöret på den ena skon som hade hakat fast i hyskan på den andra skon som hade fällt mig. Det pinsamma i historien är att det inte är första gången jag gör något likadant platt fall. Närmare bestämt gör jag minst ett varje år. Egentligen vet jag att man ska ha byxor som går utanpå skorna när man har kängor på sig eller också ska man vara extremt noga med att peta ner skosnörena innanför kanten på skon innan man går ut. Men av någon konstig anledning tror jag i början av varje vinter att det ska gå bra den här vintern och så slutar det med att jag stupar. Senast jag skulle köpa nya kängor så letade jag faktiskt särskilt efter kängor med öglor för skosnöret istället för hyskor, men det var omöjligt att hitta, åtminstone några som uppfyllde mina övriga krav också.


Dagens andra motionspass tog jag en stund efter att jag hade kommit in, då blev det en sparktur till kiosken med hund och bebis. Hunden drog i precis lämplig fart tack vare att hon hade varit ute på ispromenaden innan. Men undrar vad det betyder att vänster arm är trött efter sparkturen. Mig veterligt har jag inte sparkat med armarna...

Inga kommentarer: