Bebisen har fått en sparklåda av sin farmor och farfar. Den har hennes pappa och hennes fastrar åkt i när de var små. Det blir perfekt att kuna fara ut och sparka med bebis och hund. Hunden älskar att dra, jag har åkt ganska mycket skidor med henne och haft henne till att dra, och nu ska hon alltså få dra både mig och bebis på sparken var tanken.
Idag var det alltså dags för premiärtur. Det började med att bebisen kräktes precis innan vi skulle fara. Det var bara att rengöra henne och ta på nya kläder. Sedan klädde jag på bebisen alla kläder, pallade upp henne i hallen medan jag letade efter hundens selar. På med hundens utrustning, det får också följden att hunden blir sjövild när hon förstår att hon ska få dra. Sedan var det bara jag själv kvar, på med täckbyxor, jacka, reflexväst, vantar och mössa.
Väl påklädd kom nästa utmaning - att få med sig fårskinn, filt, hund och bebis ut till garaget. Bebisen placerade jag i barnvagnen medan jag skulle bädda till i sparklådan. Det var lite bökigt att hitta liggunderlag och att få det mjukt och skönt i trälådan. När jag hade bäddat klart skulle jag bara bära ut sparken och sedan placera bebisen i sparklådan.
Då kände jag en karaktäristisk lukt. Bebisen hade kräkts igen. Det var bara att, med bebisen i famnen, bära in sparken igen, ropa på hunden och få henne att acceptera att det inte skulle bli någon sparktur, bära in filt och skinn, lirka av bebisen den nerspydda overallen, rengöra henne igen, få av hunden selar, få av mig själv ytterkläderna. Bebisen fick sova inne istället. Behöver jag säga att jag var genomsvettig när jag väl hade fått bebisen i säng i tryggt förvar inomhus?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar