...hade vi igår. Först lagade jag Flamberad älgfilé med klyftpotatis och rosépepparsås som vi åt på finaste porslinet, vit linneduk med linneservetter och med mässingsljusstakarna och guldstjärnekonfetti på bordet. Jag lyckades till och med övertala sambon att skippa ölet och dela en flaska vin med mig, för mig var det första vinflaskan sedan jag slutade amma bebisen.
På tal om linneservetter (mina är nog av bomull av absolut lägsta kvalitet om jag ska vara ärlig) så satt jag och kollade på inredarna Simon och Thomas på tv 3, Thomas kunde absolut inte tänka sig att duka ett bord med pappersservetter. Jag håller inte med honom. Visst är det lyxigare med tygservetter, men min erfarenhet är att om man dukar med tygservetter så vågar ingen använda dem och vilken är vitsen då med servetter? Men jag är ju också mer en praktiker än estet, det märker ju envar som har sett mina pysslelverk.
Däremot gör en fin dukning mycket för matupplevelsen, mat blir godare om man dukar lite fint jämfört med om man bara slänger fram tallrikar, glas och bestick i en hög på bordet.
När vi hade ätit kom mina bröder med respektivar och hälsade på så vi fick sällskap till efterrätten (glass för den nyfikne). Det blev en helkväll med mycket prat, glögg och total utklassning i Uno, det var svägerskan Å som vann överlägset.
Uno är ett underskattat spel. Vi har en del kända dyra spel, men av någon anledning blir det oftast Uno ändå när vi ska spela spel. Det är lagom okomplicerade regler, man kan sitta och prata om annat samtidigt, det tar oftast inte så lång tid och det finns utrymme för en hel del strategi, framför allt om man spelar om poäng. Däremot gäller det att man enas om detaljerna innan man börjar spela, för nästan alla har olika regler när det kommer till detaljerna.
1 kommentar:
Jag har lärt mig ett sånt spel i helgen. Kan gå ganska fort + att det är pratvänligt. Norska tärning heter det. Sjukt roligt.
Jossan
Skicka en kommentar