Jag hade bestämt mig för att ta en härlig ridtur i skogen idag för att varva ner från allt ovant jobbande. Precis när jag ledde ut hästen från stallet startade en traktor vid grannens garage. Dessutom var det ganska mycket trafik på vägen mellan stallet och traktorn och jag kände inte för att sitta på en häst som studsade omkring mellan bilar och traktorer på vägen. Jag hade helt glömt bort att jag skulle rida en av världens snällaste och mest lydiga hästar, inte alls av samma kaliber som snyggingen som jag har ridit på under våren. När väl den traktorn hade stannat så jag vågade mig ut på vägen kom en traktor med stort läskigt släp efter sig och körde om oss. Jag var spänd som fiolsträng samtidigt som jag paniskt koncentrerade mig på att ANDAS. Hästen, hon kollade bara lite. Sedan red jag vidare in i skogen. Jag hörde ett konstigt visslande ljud. Det är ju allmänt känt att björnar visslar som varningssignal, benen skakade. Det var en fågel (tror jag). Uppäten av nån björn blev jag då inte... Sen hörde jag en bil som körde fort och bromsade och sladdade och hade sig. Började snegla över axeln om det skulle komma någon rallybil runt närmaste kurva. Hästen, hon var cool. Jag red en bit till, men all spänning blev för mycket för mina nerver så jag bestämde mig för att vända och rida hem igen. Väl på asfaltvägen så låg det en dimma över ängarna, en omisskännlig doft av bränt gummi och fullt av svarta sladdspår i asfalten, men bilen, den var sen länge borta. Då blev hästen skärrad. Som tur var är inte jag särskilt rädd för svarta bromsspår och gummilukt, så det var inga större problem att lugna hästen från den faran. Men väl tillbaka till stallet och tryggt på marken igen var jag helt slut och benen darrade fortfarande efter min skräckfärd.
Hästar är ju kända för att vara nervösa och lättskrämda, men människor är inte heller alltid så modiga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar