En krokodil

Det var nån gång i våras som storasyster beställde en virkad krokodil. Handläggningstiden har varit lång den här gången, det är inte ofta jag håller på ett halvår från att jag får en idé tills den är genomförd (jag tar mig helt enkelt inte an så långsamma projekt). Att virka en krokodil borde egentligen inte heller vara något halvårsprojekt, max en vecka borde det avklaras på. Den här gången var dock ett undantag. Först och främst hade jag ingen beskrivning på någon krokodil. Efter en del googlande hade jag fått en del idéer men ingen färdig beskrivning, så då började försköka virka en på fri hand. Det gick segt...

En möhippa blev räddningen. En gammal bekant som jag tack vare facebook vet brukar virka visade sig ha en beskrivning på just en krokodil (och en hel del andra roliga saker visade det sig). Hon jobbar och bor i andra ändor av kommunen än jag men kreativ som hon är så kände hon en av mina grannar som så snällt tog sig an att vidarebefordra mönstret. Lite pinsamt var det att jag inte hade någon susning om vem nämnde granne var och han hade nog ingen aning om vem jag var heller. Som tur råkade jag vara ute den enda gången någonsin som den grannen var ute på promenad och vi började prata. Hur det kom sig så visade det sig att han hade mina virkmönster. Jag vet fortfarande inte var denne ängel till granne bor och jag har inte sett honom sen dess, men någon vecka efter detta MÖTE så hade jag äntligen mitt krokdilmönster i brevlådan! Då hade jag redan hunnit påbörja mitt aningen brådskande klänningsprojekt till lillasyster, klänningen som blev så tråkigt misslyckad...

Nåväl bättre sent än aldrig blev "kjokodilen" så äntligen klar i torsdags. Nöjd som jag var ville jag överraska storasyster och låta henne hitta den själv i vardagsummet till morgonvällingen. På fredagmorgonen när jag kom ut från duschen möts jag av en upprörd och nästan tårögd storasyster vilt pekande mot tv-rummet. Stackarn hade direkt upptäckt krokodilen på bordet. Men reaktionen blev inte den jag hade förväntat mig. Hon var så rädd för krokodilen att hon inte vågade kliva över tröskeln. Så var det med den överraskningen... Som tur var tyckte lillasyster om den. Hon tycker det är supergott att tugga på alla utsickande ben, nos och svansdelar. Så den kom till nytta ändå!

Som bonus fick jag en del andra roliga beskrivningar med samma mönsterleverans, så nu ska jag bara bestämma mig för om nästa projekt ska bli en flodhäst, två kopior av våra alldeles egna marsvinspojkar eller om jag helt enkelt skulle ta och virka mig en ny badrumsmatta?