Lämnade bebisen hos hennes mormor och morfar och for ut på en löptur ikväll. Nu är jag inne i ett sådant il att det har varit svårt att ta sig ut igen. Sambon har jobbat borta i flera veckor och dessutom har det regnat, regnat och regnat. Även om det går bra att springa i regn, blir jag så oerhört trött och slö när det är grått väder att jag helt enkelt inte orkar samla ihop den mentala orken att ta mig iväg.
Nåväl, jag har ändå tagit mig ut två gånger den här veckan. Ikväll hade jag tänkt ta revansch på en runda som gick urkasst sist jag försökte mig på den. Men när jag hade sprungit en kilometer eller så kände jag bara hur mitt humör lättade och jag kände mig så GLAD. Jag sket i att tävla mot mig själv och vek in på min favoritgenväg över berget istället för att springa runt det som jag hade tänkt. Det innebar att rundan säkert blev en kilometer kortare än jag hade tänkt, men å andra sidan är det frågan om vad som är jobbigast, att springa runt ett berg eller rakt över det??
Superhärligt var det i alla fall. Jag lufs-joggade i sakta mak uppför berget och när jag väl var uppe tog jag mig tid att stanna och titta på utsikten och fota lite till bloggen. Det är så sällan jag tar mig tid att fota när jag är ut och springer i vanliga fall. Av naturliga skäl :-)
Det är sådana här rundor som gör det värt alla de gånger springandet bara är skitjobbigt. Som det har haft en tendens att vara den här sommaren.
Nu har simhallarna öppnat för säsongen, så nu ska jag försöka parvla mig dit någon gång i veckan. Jag lovar förresten att bespara er foton från de träningspassen!!
***Sådan här utsikt gör att man orkar ända upp!***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar