Nu har bebisen blivit döpt. Hon var pigg och glad och grät inte. Däremot "sjöng hon med" i psalmerna. Vacker dopklänning hade hon och alla nära och kära var samlade.
Jag vet inte om det var läraren i mig som tyckte att det var ofattbart lyxigt att bara behöva komma till kyrkan utan att behöva tänka på att förbereda något eller kopiera eller hålla reda på vad som skulle göras. Eller helt och hållet hade jag inte kunnat hålla mig från att förbereda. Jag ville nämligen att vi skulle sjunga Idas sommarvisa och texten till den finns som bekant inte i psalmboken, så den hade jag kopierat upp själv. I sann läraranda hade jag sparat på papper och bara tryckt upp hälften så många sångtexter som vi hade gäster. Jag hade delat ut dem på de tre närmaste bänkraderna på båda sidorna om mittgången.
När vi sedan skulle sjunga Idas sommarvisa var det flera stycken som aldrig tog fram papprena från bänken, och några gäster hade råkat sätta sig på bänkrader där jag inte hade delat ut några papper. Det enda jag tänkte på under sången var att jag ville gå ett varv runt församlingen och plocka fram bladen hos dem som inte tog upp dem och dela ut till de som inte hade fått. Snacka om yrkesskada!!
Flera gånger fick jag också bita mig själv i tungan när jag såg att någon i publiken satt och tänkte på annat. Samtidigt insåg jag att lärare måste vara de enda människorna som faktiskt har skyldighet att tvinga sin publik att lyssna... Det är nog ganska nytttigt för mig att inte jobba på ett tag!
2 kommentarer:
*skrattar* och känner mig lite skyldig, jag hittade inget papper med sångtexten på men jag tyckte att jag hängde med förvånansvärt bra ändå =) Sen var det ju det där med kameran... jag kan väl till mitt försvar säga att jag såg allting genom den! Hur som helst var det ett jättefint dop och det ÄR bra att du inte jobbar på ett tag! Kram på dig
Tack för fotandet! Det blev jättefina bilder!
Skicka en kommentar