En liten skogspromenad!!

Det finns ingenting som är så vackert som skogen på hösten. Och skogen börjar faktiskt få sin höstskrud nu. Efter två och en halv dags ösregn så pasade jag på att anta ett barnvaktserbjudande från min mamma och ta en tur i skogen med hunden. En pointer i full fart i skogen är bland det häftigaste man kan se i hundväg, det ser ut som att de flyger fram över stock och sten, absolut ingentig hindrar. Men så kallas också Pointern för fågelhundarnas formel ett. Vår pointer är en gammal dam vid det här laget, och riktigt samma grace som i fornstora dagar har hon inte, men fortfarande finns det fart i henne här hon får chansen. Någon skogsfågel fick jag inte se idag, men däremot en tretåig hackspett. Det har jag aldrig sett förut.





Innan jag promenerade iväg tänkte jag tanken att det kanske skulle verka rutinerat att ha på sig stövlar i skogen efter så mycket regn, men jag bestämde mig för att stövlar är för mesar och tog mina gamla joggingskor istället. Med facit i hand hade nog vadarstövlar varit mest rätt. Det var inte bara marken som var som en tvättsvamp, ALLT i skogen var fullkomligt sjöblött. Men av någon anledning är det just det som får mig på så underbart bra humör. På något sätt känns det mer som att man är med om något när man blir lite blöt och skitig. Att jag dessutom kom på idén att jag skulle ta en egen väg över ett stort kalhygge och sen en myr gjorde faktiskt saken ännu bättre. När man inte exakt vet var man är eller hur man ska hitta hem blir det också en extra dimension. Och jag är INTE ironisk, jag tycker verkligen det.





Den som har provat att promenera med mig vet att jag ofta kommer på idén att "gena" över någon myr med djupsnö, eller över någon leråker, eller på någon smal och brant skogsstig med barnvagn, eller klättra över något berg. Eller hur svägerskan C??





Nu var det inte så dramatiskt, när jag stod uppe på kalhyggets högsta punkt såg jag hustaket några kilometer bort, så jag visste vilken riktning jag skulle hålla, dessutom var det någon som körde en traktor som hördes nästa hela tiden, så då var det extra lätt att hålla riktningen. Annars är myrstråk och hyggeskanter mitt bästa hitta-knep i skogen.

Som ni ser så lyckades jag knäppa några riktigt fina höstbilder. Men jag kan inte låta bli att fundera över hur masken som har kalaserat på flugsvampen mår ikväll?