Jag har läst alla Guillous skönlitterära böcker (tror jag), både Arn-serien och hela Hamiltonserien. Jag blev lite besviken när han började om med Hamilton efter att ha avslutat serien efter tio böcker. Men efter att ha läst Madame Terror, den första boken i den "nya" Hamilton-serien så tyckte jag att det var helt okej. Hamiltons återuppståndelse var inte alltför konstruerad, dessutom tyckte jag att boken var intressant.
"Men inte om det gäller din dotter" är nog det svagaste kortet av dessa tre nya Hamiltonböcker. Jag tyckte at den var ovanligt seg, det tog nästan halva boken innan det började hända saker. Jag tycker att Guillous starka sida är att han utgår från en verklig eller nästan verklig händelse och spinner sin historia från det. Här har han en intressant tes, nämligen att nästan all islamistisk terrorism kommer från Saudiarabien, att USA och andra terroristjagande nationer vet om det, men att det inte "får komma ut" eftersom familjen Bush har nära kontakter med det saudiska kungahuset.
Det betyder att Bush krig mot terrorismen är ett skenkrig som ska hålla hans egen opinion på hemmaplan på gott humör, men att han i tysthet stödjer, eller åtminstone inte motarbetar de riktiga skurkarna.
Det som jag gillar med Guillou, att han är kunnig inom de områden han skriver om, är också det som gör mig frustrerad. När jag läser hans böcker känns det som att jag lär mig något om världspolitiken även om det inte är någon opartisk bild av världen han förmedlar. Det som däremot är svårt att förhålla sig till är att jag inte vet hur mycket jag kan lita på, vad är sant och vad är fiktion? Är det så att saudiarbiska prinsar betalar terrorismen, eller är det bara en bra historia?
Alla Guillous böcker hänger ihop, allt från hans genombrottsroman "Ondskan" till denna senaste bok, det finns också många hänvisningar till tidigare böcker. Om man ska få ut maximalt av den här boken utan att plöja sig igenom alla tretton Hamiltonböckerna + de fristående böckerna han har skrivit så skulle jag rekommendera att man läser "Ondskan" och "Fienden inom oss" i nämnd ordning. Då har man en hyfsad koll på de viktigaste personerna i denna bok.
"Men inte om det gäller din dotter" är nog det svagaste kortet av dessa tre nya Hamiltonböcker. Jag tyckte at den var ovanligt seg, det tog nästan halva boken innan det började hända saker. Jag tycker att Guillous starka sida är att han utgår från en verklig eller nästan verklig händelse och spinner sin historia från det. Här har han en intressant tes, nämligen att nästan all islamistisk terrorism kommer från Saudiarabien, att USA och andra terroristjagande nationer vet om det, men att det inte "får komma ut" eftersom familjen Bush har nära kontakter med det saudiska kungahuset.
Det betyder att Bush krig mot terrorismen är ett skenkrig som ska hålla hans egen opinion på hemmaplan på gott humör, men att han i tysthet stödjer, eller åtminstone inte motarbetar de riktiga skurkarna.
Det som jag gillar med Guillou, att han är kunnig inom de områden han skriver om, är också det som gör mig frustrerad. När jag läser hans böcker känns det som att jag lär mig något om världspolitiken även om det inte är någon opartisk bild av världen han förmedlar. Det som däremot är svårt att förhålla sig till är att jag inte vet hur mycket jag kan lita på, vad är sant och vad är fiktion? Är det så att saudiarbiska prinsar betalar terrorismen, eller är det bara en bra historia?
Alla Guillous böcker hänger ihop, allt från hans genombrottsroman "Ondskan" till denna senaste bok, det finns också många hänvisningar till tidigare böcker. Om man ska få ut maximalt av den här boken utan att plöja sig igenom alla tretton Hamiltonböckerna + de fristående böckerna han har skrivit så skulle jag rekommendera att man läser "Ondskan" och "Fienden inom oss" i nämnd ordning. Då har man en hyfsad koll på de viktigaste personerna i denna bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar