Hundutställning

Hunden har slutat löpa, men hon beter sig lite oroväckande. Som ni vet så glömde vi henne ute en hel dag när vi åkte bort förra veckan. Hon var i höglöpen då. Vi har inte hört något om att hon har varit på amorösa äventyr, men vi vet inte. Jag tycker att hon är så kelsjuk, och ovanligt hungrig är hon dessutom.





I lördags var jag på hundutställning tillsammans med mina föräldrar och svägerskan C. Bebisen var så klart också med. Huvudpersonen var givetvis hunden, det var mina föräldrars beagle som skulle skönhetstävla den här gången.





Beaglen är en mycket snäll och positiv hundyngling på 15 månader, men lite väl positiv ibland. När han vill något, oavsett vad, så skäller han. Och han har ett skall som är väl lämpat för hardrev, det hörs; mindre väl lämpat på hundutställning, det var inte lätt för domaren att överrösta honom trots mikrofon.... Vi hörde honom redan innan vi hade klivit ur bilen (hunden var redan där nämligen), och sedan skällde han hela dagen, till och med på bordet när domaren undersökte honom.



Resultatet blev ett andrapris för beaglen. För er som inte är så insatta i hundutställningarnas värld, så är andrapris inte samma sak som andra plats. Andra pris innebär att hunden inte riktigt ser ut som rasbeskrivningen säger och för beaglens del var det nospartiet som var för klent enligt domaren. Eller också var det helt enkelt så att domaren ville att den där skällande hunden skulle fara därifrån snabbt (om man får förstapris måste man nämligen stanna kvar och tävla mot alla andra hundar som fått förstapris).




En sak vet jag i alla fall, det är inte beaglen som har kommit för nära våran tik. Det skulle annars ha kunnat bli intressanta jakthundsvalpar, skvaderhundar (skvader är resultatet av kärlek mellan en tjäder och en hare). Beagle är nämligen drivande hundar som främst jagar hare och pointer, som vår hund är, är hönsfågelspecialister.