Fadäsernas dag...

Läste ni mitt förra inlägg om dikeskörningen? Ack om jag hade vetat vad som mer väntade oss på årets näst sista dag... Jag vågar knappt berätta, kanske blir vi anmälda av någon av er läsare?? Jag körde hur som helst lyckligt och väl upp till stugan utan fler missöden.

På kvällen skulle vi hälsa på svågern M som har sin stuga någon kilometer från oss. Hunden skulle få följa med, det har hon inte varit bortskämd med under hösten eftersom hon inte får busa med andra hundar efter sin operation och nästan alla vi umgås med har egna hundar. När vi kom fram till svågern och öppnade skuffluckan fannns ingen hund i bilen. Lite häpna blev vi, men vi kom fram till att hon måste ha legat och sovit och inte märkt att vi for bort. Tre timmar och ett bastubad senare var det dags att åka hem med en dödstrött Lillis. På skoj sa jag till sambon när vi svängde in på infarten "Få se nu om vi har en olycklig hund på bron." Det var bara det att det hade vi. Vi måste ha släppt ut hunden och sen glömt att lasta in henne i bilen. Och det var 15 minusgrader ute och hundstackarn går knappt ut i fem minuter ens frivilligt i den temperaturen. Jag kastade mig ut ur bilen för att få in henne i värmen samtidigt som magen knöt ihop sig ett varv. Några steg efter mig kom sambon.

När jag hade fått in hunden i värmen skulle vi gå och hämta Lillisen ur bilen. Det var bara det att alla dörrarna var låsta och nyckeln satt kvar i tändningslåset! Som tur var tog Lillisen det lugnt. Det gjorde däremot inte vi. Sambon ville slå sönder bilrutan, men att köra hem från stugan med krossad ruta lockade inte mig. När dessutom sambon upplyste om att bilen har nåt stöldskyddstjosan som gör att bilen inte kan startas om någon har gjort åverkan på rutorna kändes tanken på en krossad ruta ännu dummare. Efter några djupa andetag och högräkning till 10 klarnade dock tankarna. Lillisen var fortfarande lugn, hon hade mycket kläder på sig, men motorvärmarkabeln var inlåst i bilen tillsammans med Lillisen. Det gick i alla fall ingen akut nöd på henne... Vi ringde til svågern och bad honom komma förbi med en motorvärmarkabel och sen ringde vi till svägerskan M som var på väg uppåt efter kvällsskiftet. Hon fick fara förbi hemma hos oss, göra inbrott, bli halvt ihjälskrämd av marsvinspojkarna och hämta bilens reservnyckel. Under tiden somnade Lillisen i bilen och en timme senare kunde vi låsa upp och hämta ut henne, helt omedveten om dramatiken hon hade råkat ut för.

Hunden, hon låg och skakade under en filt resten av kvällen, säkert sprättade det och värkte lite i tassarna när värmen kom tillbaka, dessutom blängde hon anklagande på oss hela kvällen men med lite kärlek och extra kliande så var hon pigg och alert igen dagen därpå. Det var bara sambon och jag som hade ont i magen och huvudvärk när vi efter att ha bäddat ner barn och hund satte oss framför tv:n den kvällen. Hur i hela friden bildörrarna kunde gå i baklås har vi fortfarande ingen aning om, kanske var det kylan som gjorde elektroniken galen? Men i fortsättningen kommer vi nog inte att kliva ur bilen utan att ta bilnyckeln med oss....