Drömmer om skidåkning

Det snöar och snöar och snöar. Ovanligt nog är det dessutom riktigt kallt, det brukar oftast vara ganska milt om det kommer stora mängder snö, men inte denna vinter. Det gör att snön är absolut fjäderlätt. Jag och hunden tog en promenad i decimetertjock nysnö och det kändes inte att man gick i snö. Däremot virvlade flingorna omkring en och glittrade som silver i gatlyktornas sken. Dessutom knarrade det under fötterna, det knarrade så mycket att jag knappt hörde ljudboken som jag passade på att lyssna på när jag hade en lugn stund för mig själv. Tyvärr fixar inte kroppen att gå så långt som mitt psyke skulle vilja än, det är lite frustrerade. Men fördelen är att jag kan inte gå så fort, så en kilometers promenad tar nästan lika länge som min kortslinga brukar ta i vanliga fall, så utetiden blir ganska okej ändå.

Men nu längtar jag efter att plocka fram längdskidorna. Kanske testar jag att åka en liten bit senare i veckan eller någon gång nästa vecka, all snön gör att man får skidabstinens! Samtidigt vet jag att det brukar inte vara någon höjdare att åka på fjunig nysnö, det brukar vara nog så bra fäste :-). Hunden får inte springa lös på ytterligare en månad på grung av korsbandsoperationen, så för hennes skull är det lika bra att jag inte kan åka, hon skulle ändå vara tvungen att stanna hemma, något som inte uppskattas. Gammal i gården som hon är brukar hón inte gå att lura, hon VET när jag ska göra nåt kul som hon borde få följa med på och blir gruvligt besviken om inte får det.