Den här boken fick vi på vår förra bokcirkelträff av våran omtänksamma bokcirkelmedlem M. Hon hade ramlat över precis ett ex åt oss var på en loppis och handlade. Tusen tack M! Och tack för den goda maten och förstås det trevliga sällskapet.
Mathilde är en fristående fortsättning på Jenny S. Kopplingen mellan de två böckerna är rolig tycker jag, Jenny finns med i periferin i Matildes bok och Matilde finns i periferin i Jennys bok. De båda kvinnorna umgås i stort sett i samma krets i Stockholms jetsetvärld så därför får vi möta även flera andra personer från Jenny S i den här boken, men delvis i andra roller.
Boken handlar om Matilde, en frånskild tvåbarnsmamma med delad vårdnad om sina döttrar. Hon lever ett varannanveckasliv, är stabil tvåbarnsmamma när hon har sina flickor och är partypingla på stureplan när hon inte har sina döttrar. Precis som Jenny S är det här typisk chiq lit, ensam ung kvinna söker meningen med livet, framgång och kärlek i storstadsöverklassmiljö.
Denise Rudberg skildrar en miljö som jag tycker känns helt orealistisk. Jag frågade till och med mina bokcirkelvänner om boken är satir eller om den är "seriös" och de var eniga om att den inte är satir. Men finns det verkligen då här ytliga människor i verkligheten??? Personerna i boken känns väldigt klichéartade, slätstrukna och förutsägbara. De roligaste karaktärerna är bögparet Bo och Per, om alla karaktärerna i boken hade lika mycket personlighet som dessa två så skulle boken vara betydligt mer underhållande, om än ännu mer klichéartad.
Jag kan inte förstå hur dessa böcker kan ha blivit så populära, men det är för att för mig är kändisar och rika människor totalt ointressanta, det finns nog ingen som har så dålig koll på kändisar som jag och därför är jag nog helt enkelt fel målgrupp för den här boken. Vilka märken Matilde har på sina kläder är också totalt ointressant för mig, dessutom har jag aldrig hört talas om något av dem, men på vilket sätt tillför den eviga redogörelsen över klädmärkena och innebutikerna något till bokens handling frågar jag mig?? Den här boken fick mig faktiskt att fundera mer än många andra böcker och om någon av er som läser min blogg kan svara på mina frågor, snälla lämna en kommentar, jag blir gärna emotsagd!
Den här boken gav mig också en nyttig tankeställare om min människosyn, jag brukar tänka på mig själv som en ganska vidsynt person, jag brukar respektera och faktiskt tycka om de flesta människorna oavsett vilka egenheter de har. Men när jag hade läst ut den här boken så insåg jag att om jag skulle träffa personerna i den här boken i verkligheten så skulle jag faktiskt ha väldigt svårt för att repektera dem utan att se ner på deras torftiga och ytliga liv. Trösten är väl att de förmodligen skulle se ner på mitt märkesomedvetna lantisliv också.
Mathilde är en fristående fortsättning på Jenny S. Kopplingen mellan de två böckerna är rolig tycker jag, Jenny finns med i periferin i Matildes bok och Matilde finns i periferin i Jennys bok. De båda kvinnorna umgås i stort sett i samma krets i Stockholms jetsetvärld så därför får vi möta även flera andra personer från Jenny S i den här boken, men delvis i andra roller.
Boken handlar om Matilde, en frånskild tvåbarnsmamma med delad vårdnad om sina döttrar. Hon lever ett varannanveckasliv, är stabil tvåbarnsmamma när hon har sina flickor och är partypingla på stureplan när hon inte har sina döttrar. Precis som Jenny S är det här typisk chiq lit, ensam ung kvinna söker meningen med livet, framgång och kärlek i storstadsöverklassmiljö.
Denise Rudberg skildrar en miljö som jag tycker känns helt orealistisk. Jag frågade till och med mina bokcirkelvänner om boken är satir eller om den är "seriös" och de var eniga om att den inte är satir. Men finns det verkligen då här ytliga människor i verkligheten??? Personerna i boken känns väldigt klichéartade, slätstrukna och förutsägbara. De roligaste karaktärerna är bögparet Bo och Per, om alla karaktärerna i boken hade lika mycket personlighet som dessa två så skulle boken vara betydligt mer underhållande, om än ännu mer klichéartad.
Jag kan inte förstå hur dessa böcker kan ha blivit så populära, men det är för att för mig är kändisar och rika människor totalt ointressanta, det finns nog ingen som har så dålig koll på kändisar som jag och därför är jag nog helt enkelt fel målgrupp för den här boken. Vilka märken Matilde har på sina kläder är också totalt ointressant för mig, dessutom har jag aldrig hört talas om något av dem, men på vilket sätt tillför den eviga redogörelsen över klädmärkena och innebutikerna något till bokens handling frågar jag mig?? Den här boken fick mig faktiskt att fundera mer än många andra böcker och om någon av er som läser min blogg kan svara på mina frågor, snälla lämna en kommentar, jag blir gärna emotsagd!
Den här boken gav mig också en nyttig tankeställare om min människosyn, jag brukar tänka på mig själv som en ganska vidsynt person, jag brukar respektera och faktiskt tycka om de flesta människorna oavsett vilka egenheter de har. Men när jag hade läst ut den här boken så insåg jag att om jag skulle träffa personerna i den här boken i verkligheten så skulle jag faktiskt ha väldigt svårt för att repektera dem utan att se ner på deras torftiga och ytliga liv. Trösten är väl att de förmodligen skulle se ner på mitt märkesomedvetna lantisliv också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar