Den här boken har jag lyckats höra talas om i flera tv-recensioner och tidningar trots att jag nästan aldrig läser eller ser på sådana. Men allt jag hade hört om den var odelat positiv så när den stod i bibliotekets nyinkommet-hylla så var jag ju såklart tvungen att nypa den.
Boken handlar om 100-årige Allan Karlsson, som en halvtimme innan hans hundraårskalas på pensionärshemmet helt sonika flyr fältet. Han kliver helt enkelt ut genom fönstret iklädd sina "pissetofflor" och en brun kavaj. Sedan börjar ett äventyr utöver det vanliga för de flesta hundraåringar. Han hoppar på bussen mot Strängnäs, men innan dess har han hunnit stjäla en resväska från en representant för ett kriminellt mc-gäng. Sedan följer en roadmovie i bokform genom sommarsverige. Under resans gång får han ett gäng intressanta resekamrater och med både ett mc-gäng och polisen i hasorna blir tempot aldrig långsamt. Samtidigt får man följa Allan Karlssons livs historia som en parallellhandling genom boken och då inser man ganska snabbt att det lilla äventyret som Allan råkar ut för som hundraåring inte är något mot vad han har varit med om tidigare i livet.
Den här boken har två budskap, underskatta aldrig värdet av kontakter och det är inte hur man har det utan hur man tar det som avgör hur det ska bli här i livet. Allan Karlssons motto är "Det är som det är och det blir som det blir" och med de orden klarar han sig längre än de flesta. Det här är en äkta skröna, jag tycker att stilen påminner om den finländske författaren Artoo Pasiiliinnas böcker. Boken är både rolig, spännande och lärorik och den liknar ingenting annat jag har läst. Synd att jag inte hann läsa den före jul för det här vore ett riktigt bra julklappstips, framför allt till alla pappor, brorsor och andra manliga släktingar och bekanta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar