Dubbla slag av Malin Persson Giolito

Det här är en bok som handlar om att göra karriär samtidigt som man ska bilda familj och om hur hårt klimatet är i juristbranchen. Jag har läst boken som pocket och det var flera sidor med citat från recensioner i slutet av boken (bland annat var min favoritbokbloggare En bok om dagen citerad) många av recensenterna hoppades och trodde att boken skulle starta en debatt i Sverige om hur det verkligen ser ut med jämställdheten i dagens Sverige. Tyvärr har jag inte sett röken av någon sådan debatt.

Malin Persson Giolito skriver i en författarintervju i slutet av boken om att det är kvinnorna som har tillräckligt höga betyg för att komma in på utbildningen och det är kvinnorna som får de flesta jobben efter utbildningen, men fem år efter examen är bara 20 procent av juristerna kvinnor. Enligt Malin P G blir kvinnorna heklt sonika utmanövrerade när de får barn, de får inte uppdrag i samma utsträckning som tidigare och till slut riskerar de uppsägning.

Boken handlar om Hanna, en ung tjej som blir headhuntad till en av Sveriges största advokatbyråer ett kort tag efter att hon tagit sin juristexamen. I början anses hon vara en uppåtstigande stjärna, hon får många prestigefyllda uppdrag och hon anses ha goda chanser att bli delägare i byran i framtiden. Detta ändras när hon får barn. Då får hon helt plötsligt bara små uppdrag, hon får göra research till de andra advokaterna på byrån och när hon väntar sitt tredje barn blir hon helt enkelt uppsagd. Samtidigt gör hennes man spikrak karriär. Advokatvärlden skildras som totalt iskall och arbetskamraterna på byrån är oerhört elaka mot varandra.

Boken är bra, den är lättläst och underhållande med raskt tempo så jag rekommenderar den starkt oavsett om man känner för ett inlägg i jämställdhetsdebatten eller är sugen på ren underhållning. Den pocketupplagan som jag har läst innehöll dessutom en hel del extramaterial och det är från det jag har hämtat stoffet till det här inlägget. Jag tycker att det är kul när det följer med extramaterial med böckerna, fram för mer sådant.

Jag har aldrig någonsin funderat på att bli jurist och efter att ha läst den här boken vet jag varför.

Uppdatering: Det minsta man kan begära av en bokrecension är väl att recencenten kan stava till författarens namn. Det klarade uppenbarligen inte jag av, men nu är det fixat. Jag ber om ursäkt.